måndag 21 januari 2013

Nasrin Sjögren .

fick precis veta att jag har lyckats skrämma de hariga högljudda vänstersjälarna så pass att jag har förärats en plats i Lisa Bjurwalds senaste bok om näthat. Fröken Bjurwald menar att jag har vikt mig för främlingsfientligheten. Detta jämte bl a Janne Josefsson och Paulina Neuding.

Vad dessa människor som ser nazister i varenda prasslande buske vägrar förstå, är att en del av oss har vuxit upp i och ännu vistas i det som kallas verkligheten. Den verklighet där segregation, tvångsäktenskap, hederskultur, sexuella trakasserier, glödgande Sverigehat, kriminalitet, renlärig islam, fattigdom, missbruk och allsköns misär är vardag. Den verkligheten finns för evigt tatuerad i min själ.

Det har bokstavligen kostat mig blod, svett och tårar att ta mig ur det helveteshålet och skapa mig ett anständigt liv. Jag svor tidigt att jag aldrig skulle glömma och svika den utsatta muslimska invandrarflicka jag var en gång. För hennes skull, men framförallt för alla de som fortfarande lider samma och svårare kval än i dag för att den världsfrånvända medelklass som sitter på makten och orden som når ut anser att det är viktigare att bekämpa sina egna påhittade väderkvarnar i form av socialkonstruktivistiska konflikt- och maktteorier, än att skita ner sig och sina hycklande glorior med att kämpa för de mest utsatta inom deras omhuldade kelgrisgrupper: kvinnor, barn och unga som förtrycks i skuggan den självgoda antirasismens bortvända ansikte.

Det ska vara en insnöad och demokratifientlig människa som Lisa Bjurwald till att smeta ner en första generationens ung invandrarkvinna som har betalat med hela sin uppväxt för att nå ens en bråkdel av de mänskliga rättigheter och den frihet som hon själv har kunnat ta för givet till den grad att hon inbillar sig att hon gör något gott genom att sanktionera de verkliga förtryckarna inom minoriteterna.

Lisa Bjurwald, du förkroppsligar allt som gör att jag aldrig kommer att återansluta mig till eller kunna ta vänstern på allvar igen.

Skäms tusenfalt och vet hut, oförskämda människa!

Inga kommentarer: