Aktivitetsrapport från Göteborg | Revolutionära Fronten (RF): Aktivitetsrapport från Göteborg
Publicerad av Redaktionen - tisdag, 12 juli 2011
Revolutionära Fronten har alltid varit en organisation som värderat det praktiska politiska arbetet högt och framöver kommer Röd Agitation med jämna intervaller börja publicera aktivitetsrapporter från Revolutionära Fronten. Detta gör vi för att ge allmänheten mer insyn i i vårt dagliga politiska arbete och vi hoppas att på detta sätt sporra arbetare, förortsungdomar och andra socialister att aktivera sig i kampen för ett bättre samhälle. Nedan följer en sammanfattning från aktiviteter i Göteborg en kortare tid tillbaka:
Den senaste månaden så har Revolutionära Fronten i Göteborg ägnat sig åt stora propagandaspridningar i Göteborg. Budskapet har spridits i våra förorter och även i centrala delar i Göteborg. Det har främst spridits
klistermärkenmen det har även skett flera olika sprayningar i staden. Även i Borås och Alingsås har det skett regelbundna propagandaspridningar.
Antifascistiskt så fokuserades det mycket på den nazistiska demonstrationen som ägde rum 21 maj på hisingen. Läs mer här.
(RF med kamrater bryter igenom en av många polislinjer som polisen misslyckades hålla under 21 maj)
Det har även skett antifascistiskt arbete som vanligt vid sidan av större händelser. Under nationaldagen så patrullerade olika grupper från RF staden för att leta upp nazister som tänkt ”fira” nationaldagen. Precis som de senaste åren i Göteborg så vågade sig inte några organiserade nazister sig ut på gatorna för att sprida sitt budskap. Men även fast man inte tagit steget in i en nazistisk organisation så betyder det inte att man kan gå runt i nazistiska kläder i Göteborg hur man vill. Detta fick två stycken nazister bevittna utanför centralstationen i Göteborg på nationaldagen när en patrull från RF fick syn på dem. Det har även skett flera olika konfrontationer i Göteborg och även i Andra orter i närheten.
Natten mellan lördagen och söndagen den 11 juni så begav sig aktivister från RF ut till Hönö där nazisten Frida Hjelm bor. Frida är aktiv inom Svenskarnas Partis avdelning i Göteborg som består av ett fåtal personer. Trots flera varningar av RF innan Frida tog det riktiga klivet in i partiet så ställde Frida upp i omvalet som kandidat för Svenskars Parti i Västra Götaland. Frida bor fortfarande hemma i familjens villa på Hönö och hon blev väl medveten om att bara för att man bor hemma och dessutom på en så kallad ”säker” ö så spelar det ingen roll för oss i RF. På plats så kastade aktivister från RF in sten och en rökbomb genom fönstret till familjens villa vilket resulterade att hela huset fick utrymmas när brandkåren väl kom på plats. Detta var en grövre varning och vi hoppas att Frida Hjelm hör av sig till oss och meddelar att hon hoppar av den nazistiska sekten Svenskarnas Parti. Annars kan hon räkna med framtida aktioner. Om vi får svar från Frida om att hon har hoppat av Svenskarnas Parti och tar avstånd från sin nazistiska bakgrund kommer självklart denna artikeln tas bort från hemsidan, avhopp belönas alltid.
(Frida bakom polis när Svenskarnas Parti deltog i SDU’s demonstration i Göteborg, april 2011.)
Frida Sofie Hjelm
19920219-5062
Hemvärnsvägen 57
47542 HÖNÖ
Dela på nätet
Facebook
MySpace
Twitter
Google Bookmarks
Digg
– skickat med Google Verktygsfält
onsdag 4 januari 2012
Kastade brandbomber mot moské | blogghelvetet
Kastade brandbomber mot moské | blogghelvetet: Kastade brandbomber mot moské
Posted on januari 4, 2012 by Roger Sahlström
flattr this!
PKmedia, med hjälp av Expo basunerar ut:
Kastade brandbomber mot moské
En man greps på tisdagen för att bland annat ha kastat brandbomber mot en moské och ett hem där hinduer höll ett religiöst möte.
En man kunde gripas och togs in för förhör efter att övervakningskameror fångat hans bil på bild vid två av de fem platser där bomberna kastats. Även ögonvittnen har lämnat uppgifter som ledde fram till omhändertagandet. Mannen har i förhör erkänt dåden och förklarat dem med att han ogillade ställena, rapporterar TT-Reuters.
Angreppen har fördömts av religiösa ledare och utreds som hatbrott. Vem den misstänkte mannen är ville polisen inte uppge på tidsdagen, enligt TT-Reuters.
Ja detta är hemskt. Men det känns som om man inte berättar hela sanningen här.
Så då beger vi oss då ut i världen, för att läsa lite om det hela. Anade oråd på en gång, eftersom man till att börja med lyfte fram att det var ett hatbrott emot muslimer. Inte ett ord nämns knappt om att förövaren med gav sig på hinduer och kristna. Är det måhända som så att de inte kan utsättas för hatbrott?
Självklart finns det signalement på en misstänkt. Men du kommer nog inte få se den hos Expo eller hos gammelmedia. De skulle nämligen sätta rasera hela deras världsbild.
Amerikansk media har en skiss på den misstänkte.
Amerikans polis säger
The suspect, who is originally from Guyana and lives in the Jamaica section of Queens where four of the attacks took place, also made ”broadly anti-Muslim statements” during questioning, the official said.
Det ser alltså ut som om en person från en kränkt minoritetsgrupp, gett sig på en annan kränkt minoritetsgrupp. Är det någon form av dubbelkränkning nu då? Är det ett värre hatbrott, eller bara ett brott nu då? Va fan är det?
Om det nu hade varit en vit man, så hade man självklart vrålat på i finaste Anders Breivik ala SDhatnazistrasism. Men nu är det istället ganska lågmält om detta. Varför?
Att det är en snubbe som bara lackat på en massa människor, religioner, omständigheter är man inte villig att ta upp. Man trycker stenhårt på att det är ett hatbrott emot muslimer, att andra människor från andra religioner med drabbades är det lite väl tyst kring. Eller det att han med bröt sig in i ett hem, där han trodde det bodde en missbrukare.
Det gäller som sagt var att odla den där myten om rasism. Är det inte en vit man bakom det hela. Ja då behöver man ju inte berätta hela sanningen, så kan man ändå mellan raderana få fram att det är en vit hatisk man bakom det hela.
SvD
DN
Expo
Media focuses on Mosque firebombed in Queens, Ignores Multi-Pronged Firebombing against Hindus, Christians, Homes UPDATE: Target was the Deli
NY Arsonist Apprehended: Targeted Places that Pissed Him Off
Man confesses to bombing NY mosque
Bookmark/FavoritesFacebookPrintTwitterTechnorati Favorites
– skickat med Google Verktygsfält
Posted on januari 4, 2012 by Roger Sahlström
flattr this!
PKmedia, med hjälp av Expo basunerar ut:
Kastade brandbomber mot moské
En man greps på tisdagen för att bland annat ha kastat brandbomber mot en moské och ett hem där hinduer höll ett religiöst möte.
En man kunde gripas och togs in för förhör efter att övervakningskameror fångat hans bil på bild vid två av de fem platser där bomberna kastats. Även ögonvittnen har lämnat uppgifter som ledde fram till omhändertagandet. Mannen har i förhör erkänt dåden och förklarat dem med att han ogillade ställena, rapporterar TT-Reuters.
Angreppen har fördömts av religiösa ledare och utreds som hatbrott. Vem den misstänkte mannen är ville polisen inte uppge på tidsdagen, enligt TT-Reuters.
Ja detta är hemskt. Men det känns som om man inte berättar hela sanningen här.
Så då beger vi oss då ut i världen, för att läsa lite om det hela. Anade oråd på en gång, eftersom man till att börja med lyfte fram att det var ett hatbrott emot muslimer. Inte ett ord nämns knappt om att förövaren med gav sig på hinduer och kristna. Är det måhända som så att de inte kan utsättas för hatbrott?
Självklart finns det signalement på en misstänkt. Men du kommer nog inte få se den hos Expo eller hos gammelmedia. De skulle nämligen sätta rasera hela deras världsbild.
Amerikansk media har en skiss på den misstänkte.
Amerikans polis säger
The suspect, who is originally from Guyana and lives in the Jamaica section of Queens where four of the attacks took place, also made ”broadly anti-Muslim statements” during questioning, the official said.
Det ser alltså ut som om en person från en kränkt minoritetsgrupp, gett sig på en annan kränkt minoritetsgrupp. Är det någon form av dubbelkränkning nu då? Är det ett värre hatbrott, eller bara ett brott nu då? Va fan är det?
Om det nu hade varit en vit man, så hade man självklart vrålat på i finaste Anders Breivik ala SDhatnazistrasism. Men nu är det istället ganska lågmält om detta. Varför?
Att det är en snubbe som bara lackat på en massa människor, religioner, omständigheter är man inte villig att ta upp. Man trycker stenhårt på att det är ett hatbrott emot muslimer, att andra människor från andra religioner med drabbades är det lite väl tyst kring. Eller det att han med bröt sig in i ett hem, där han trodde det bodde en missbrukare.
Det gäller som sagt var att odla den där myten om rasism. Är det inte en vit man bakom det hela. Ja då behöver man ju inte berätta hela sanningen, så kan man ändå mellan raderana få fram att det är en vit hatisk man bakom det hela.
SvD
DN
Expo
Media focuses on Mosque firebombed in Queens, Ignores Multi-Pronged Firebombing against Hindus, Christians, Homes UPDATE: Target was the Deli
NY Arsonist Apprehended: Targeted Places that Pissed Him Off
Man confesses to bombing NY mosque
Bookmark/FavoritesFacebookPrintTwitterTechnorati Favorites
– skickat med Google Verktygsfält
Expo Exponerat | Internet glömmer inte
Expo Exponerat | Internet glömmer inte: Expo
Posted on december 17, 2011
Aftonbladets ledande krönikör och Expos ansvarige utgivare driver en fruktad underrättelsetjänst.
Idelogisk bakgrund
Det finns 3 ideologier som i historien har strävat efter världsherravälde. Den kommunistiska ideologin, den nazistiska ideologin och den islamistiska ideologin. Kommunistiska vänsterextermister ser naturligtvis de med nazisistiska sympatier som fiender av historiska skäl. Hitler angrep kommunistiska Sovjetunionen så nazister är fiender. Hitler mördade judar med sin rasideologi. Alltså blir även judar vänsterextremisters vänner. Min fiendes fiender är mina vänner är logiken, om det nu finns någon logik i känslor. Steget till anti-semitism och anti-rasism blir då inte långt. Araber och islam har historiskt aldrig haft någon konflikt med kommunismen, så vänsterextremister är i praktiken pro-muslimska. Dock ogillar muslimska grupper Expo, då Expo stöds av inflytelserika personer med judisk börd.
Andra världskrigets ideologiska krig, röd-makt/kommunismen mot vit-makt/ national socialismen pågår fortfarande. Expo är röd-makt rörelsens propagandacentral och underrättelsetjänst.
Stiftelsen Expo – den tredje makten
Expo är i grunden en vänsterextrem privat forskningsstiftelse med syfte att kartlägga personer som de vänsterextrema grundarna och anhängare ser som sina fiender.
Stiftelsen och anhängarnas underorganistationer läcker sedan uppgifter om personer till den militanta delen av vänsterrörelsen, som hotar, trakaserar och förföljer enskilda personer, inte endast de med nazistiska sympatier utan också de med konservativa och nationalistiska åsikter. De många avhoppen från SD är en tydlig vittnesbörd om detta.
MediaCreeper
– skickat med Google Verktygsfält
Posted on december 17, 2011
Aftonbladets ledande krönikör och Expos ansvarige utgivare driver en fruktad underrättelsetjänst.
Idelogisk bakgrund
Det finns 3 ideologier som i historien har strävat efter världsherravälde. Den kommunistiska ideologin, den nazistiska ideologin och den islamistiska ideologin. Kommunistiska vänsterextermister ser naturligtvis de med nazisistiska sympatier som fiender av historiska skäl. Hitler angrep kommunistiska Sovjetunionen så nazister är fiender. Hitler mördade judar med sin rasideologi. Alltså blir även judar vänsterextremisters vänner. Min fiendes fiender är mina vänner är logiken, om det nu finns någon logik i känslor. Steget till anti-semitism och anti-rasism blir då inte långt. Araber och islam har historiskt aldrig haft någon konflikt med kommunismen, så vänsterextremister är i praktiken pro-muslimska. Dock ogillar muslimska grupper Expo, då Expo stöds av inflytelserika personer med judisk börd.
Andra världskrigets ideologiska krig, röd-makt/kommunismen mot vit-makt/ national socialismen pågår fortfarande. Expo är röd-makt rörelsens propagandacentral och underrättelsetjänst.
Stiftelsen Expo – den tredje makten
Expo är i grunden en vänsterextrem privat forskningsstiftelse med syfte att kartlägga personer som de vänsterextrema grundarna och anhängare ser som sina fiender.
Stiftelsen och anhängarnas underorganistationer läcker sedan uppgifter om personer till den militanta delen av vänsterrörelsen, som hotar, trakaserar och förföljer enskilda personer, inte endast de med nazistiska sympatier utan också de med konservativa och nationalistiska åsikter. De många avhoppen från SD är en tydlig vittnesbörd om detta.
MediaCreeper
– skickat med Google Verktygsfält
tisdag 3 januari 2012
PETTERSSONS UTLÄGGNINGAR: Tragedin i Malmö ger upphov till obehagliga frågor
PETTERSSONS UTLÄGGNINGAR: Tragedin i Malmö ger upphov till obehagliga frågor: PETTERSSONS UTLÄGGNINGAR
För en grön progressiv rörelse i utvecklingens framkant
måndagen den 2:e januari 2012
Tragedin i Malmö ger upphov till obehagliga frågor
Hemma i Västernorrland hade jag tänkt samla mina tankar och se tillbaka på min studietid vid juristlinjen vid Lunds och Stockholms universitet. Jag tänkte skriva om av att vara den första i familjen att läsa vid universitetet och om den stolthet jag känner för min familj som alltid stöttat mig. Jag tänkte uttrycka tacksamhet för den folkrörelse som byggde landet där undersköterskans och ventilationsteknikerns son fick möjlighet att bli en av de duktigaste juriststudenterna. På morgnarna tänkte jag åka skidor och putsa på formen inför Vasaloppet. Nu blev det inte så då jag istället sitter med en kopp kaffe med ösregnet mot fönsterrutan och konstaterar att det blir nog inget skidåkning det här året heller. Samtidigt förundras jag över den människosyn som brer ut sig i mitt land.
Om man idag går in på den svenska journalistikens finrum, liberala Dagens Nyheter, framgår det att en bitter ex-ministerns bloggkritik av Juholt och Reinfeldts bloggande med barn om godtycklig användning av straffprocessuella tvångsmedel, är större och viktigare nyheter än att ett barn skjutits i huvudet i Malmö, till följd att barnet avlidit. Konservativa Svenska Dagbladet hetsar även de mot Juholt, men det är inte de artiklarna som väcker mitt intresse utan det är artikeln om den skjutna pojken.
Journalisten Anders Haraldsson konstaterar i Svenskan att ” Skottdramat inträffade på Ramels väg i stadsdelen Rosengård och motivet är enligt polisen oklart då 15-åringen inte är känd av polisen sedan tidigare ...”. Efter att ha surfat runt på landets större mediasajter framgår det att Haraldssons infallsvinkel på inget sätt är unik utan snarare normen för hur svenska journalister väljer att bevaka barnamordet. Istället för att beskriva det fruktansvärda i att ett barn blivit mördat börjar journalisterna spekulera i eventuella motiv och eventuella kopplingar till organiserad brottslighet, vilket ger mig en konstig känsla i magen. Jag börjar ställa mig obehagliga frågor
Den svenska Regeringsformen och Europakonventionen för de mänskliga rättigheterna slår fast att den offentliga makten ska utövas med respekt för alla människors lika värde och för den enskilda människans frihet och värdighet. Alla människors lika värde är en bärande utgångspunkt för vår civilisation och vårt förhållningssätt gentemot varandra, har den principen krackelerat i vårt land? Gör journalisterna skillnad på barn och barn?
Den 6 oktober 2007 dödades Riccardo Campogiani på Kungsholmen i Stockholm. Den nu riksbekanta moderata karriärpolitikern Anton Abele skapade då Facebook-gruppen ”Bevara oss från våldet” som kom att få över 100 000 medlemmar. Den 12 oktober samma år samlades över 10 000 människor i Kungsträdgården för att visa sin avsky mot våldet. 2007 framröstades Abele till årets Stockholmare av tidningen City och kungen kom att uppmärksamma hans arbete mot våld i sitt TV-sända jultal 25 december 2007.
Det var fantastiskt att se hur det svenska samhället ställde sig upp och tillsammans sa nej till våld. Det vore förkastligt och oförsvarbart om journalisterna efter dödsmisshandeln hade börjat spekulera i vilka vänner Riccardo hade och eventuella motiv till dödsmisshandeln genom att skuldbelägga offret. Ingen journalist kom på tanken att skriva något i stil med att ”motivet är enligt polisen oklart då pojken inte är känd av polisen sedan tidigare”. Men när barn i Rosengård mördas är det utgångspunkten och det går inte förstå på annat sätt än att journalisterna ser barnen i Rosengård som presumtiva kriminella, medan medelklassbarnen i Stockholms innerstad inte är det.
Det som förvånar mig än mer, förutom att journalistkåren skuldbelägger ett mördat barn istället för att beskriva det tragiska, är den likgiltighet som tycks råda. Bakom min axel kan jag höra hur folk resonerar om att det är vardag att folk blir skjutna i Malmö. Men det är lika lite vardag i Malmö att barn blir dödade som att barn blir mördade i Stockholms innerstad eller i Skövde.
Istället för att skriva om min individuella klassresa, från ett norrländskt arbetarhem till whiskybjudningar på de fina advokatkontoren, funderar jag på att starta en facebook- grupp, kalla till demonstrationer och givetvis förväntar jag mig att bli hyllad av kungen. Men till skillnad från Abele har jag tillräckligt med självdistans att inte bli någon patetisk ungdomspolitiker, utan står kvar med fötterna på jorden och fortsätter att kämpa för ett land där vi inte gör skillnad på barn och barn. För ett land där mord på barn alltid blir förstasidesnyheter och där vi sörjer alla barn, oavsett var de är födda eller vad deras föräldrar har för yrke.
Upplagd av Mikael Vesterlund Pettersson kl. 07:32
Skicka med e-postBlogThis!Dela på TwitterDela på Facebook
13 kommentarer:
StefanM sa...
Kloka ord, väl formulerade och drivna av ett engagemang som väcker respekt. Måtte de ge många en tankeställare.
2 januari 2012 08:42
Christina sa...
Underbart att läsa. Jag la upp på min logg i morse denna hemska tragedi.....och fasansfullt hur ett par uttryckte sig just därför att detta hände i "Ökända/stämplade" Rosengård. De var som om detta barn, hans fam., släkt och vänner som sörjer honom inte förtjänade någon omtanke från oss. Han får skylla sig själv går det lätt att läsa mellan raderna. Så hemskt att människor kan vara så kalla,fördomsfulla t.o.m mot ett barn som blir dödat, för att det händer på ett rödmärkt omr. Ingen människa i världen skulle stämpla Ljungby och alla 10-åringar eft. det fruktansvärda mordet där för inte så länge sedan.Hur kan människor, journalister vara på detta vis. Journalestik som dessutom betyder stort ansvar till sina läsare och SKA vara faktabaserat och pressetiskt.Han har samma värde som alla andra, oavsett var han var, bodde, kom ifrån, känd hos polisen el.inte.
Den här sortens sensatonssimpelhet hittar man ofta bland tidningsartiklar, för att få sälja lösnummer. Jag är starkt engagerad i Vargfrågan/rovdjur och där är samma problem med journalister som för fördommar och trångsynthet vida omkring sig.
Bra med människor som reagerar.
Mvh/Christina Alv-Iversen
2 januari 2012 10:36
understen sa...
God iakttagelseförmåga och väsentigt nya tankegångar. Inte minst viktigt, mediekritiken. Det finns annars en fläskig aningslöshet inför "den fjärde Statsmakten", som numera istället för att granska makten, med liv och lust mobbar oppositionen, samt sprider gift och dynga
2 januari 2012 11:11
Snild sa...
Artikeln är ändrad nu: "15-åringen är känd av polisen sedan tidigare. Men inte för någon grövre brottslighet". Usch, dålig meningsbyggnad. Låt oss ignorera ändringen, eftersom blogginlägget är baserat på den gamla formuleringen.
Jag läser (det gamla) citatet som "vi har just nu ingen anledning att tro att motivet är en uppgörelse mellan kriminella" - d.v.s. motsatsen till hur du läser det. Självklart finns det ett motiv när någon blir mördad på det här sättet, och det vore korkat av polisen att inte försöka hitta det. Att leta motiv är inte detsamma som att skuldbelägga offret.
2 januari 2012 12:57
johannesc sa...
Otroligt bra och viktigt skrivet. Jag lyfter på hatten!
2 januari 2012 13:00
stf sa...
Varför ska norrlänningar alltid vara så präktiga? Som några jävla baksäteschaufförer...
2 januari 2012 13:06
Allians Sveriges Framtid sa...
Var skedde mordet? I ett lugnt och tryggt bostadsområde? Var offret okänt för polisen? Nej! Dock för mindre förseelser( så långt! ). Nu avled killen tragiskt av skadorna han ådrog sig, så vi får aldrig veta vilken framtida karriär han hade framför sig! Positiv som negativ. Däremot kan vi konstatera att i det segregerade Rosengård så är förutsättningarna till en positiv framtid begränsade. Polisen knackar dörr! Har man fått någon hjälp att lösa mordet? Kanske, men i regel så tiger man still i området, man vill inte blanda sig, tjalla osv, då det kan ge konsekvenser för en själv. De kriminella styr idag området på ett raffinerat sätt, som man kunnat se paralleller ute i Europa, som i tex Harburg utanför Hamburg där några av 11/9 terroristerna bodde och verkade. Mordet på 15-åringen är bara en påminnelse om att detta är bara början,på en allt tuffare verklighet vi kommer att stå inför! om man inte tar ett rejält tag i problematiken med framför allt de kriminella som styr, men också med attityden som finns bland de boende. " låt oss vara vi löser detta själva". 15-åringen kommer sannolikt ( tyvärr ) inte bli det sista offret i området och denna gången är det sannolikt inte någon " Malmöskytt " som står för fiolerna.
2 januari 2012 13:16
TackForDetMona sa...
Helt ärligt nu Mikael, hur många procent av "barnen" i Rosengård tror du är kriminella, och hur många procent av barnen i Stockholms innerstad tror du är det? Så kan vi kanske jämföra mot faktisk statistik sedan?
Du tror inte att det finns någon risk att den EXTREMA skillnaden i statistik i detta avseende påverkar olika gissningar när en person har mördats (och speciellt givet vilket sätt de har mördats på, d.v.s. på gangsteravrättningssätt eller via fyllegatuvåld)?
Jag tror att många med mig har väldigt mycket mindre sympati med kriminella som själva har skadat (och kanske t.o.m. dödat) många andra personer i sina dagar, än med oskyldiga ungdomar som pluggar och gör sitt bästa för att en dag få försörja de kriminella via sin skattsedel.
2 januari 2012 13:23
Mikael Vesterlund Pettersson sa...
Svar till Snild: Givetvis ska polisen söka efter ett motiv då det inte sällan är ett viktigt led i spaningsarbetet. Senare i brottsutredningen fyller det en viktig funktion för att styrka uppsåtet till brottet. Men om du läser min text så handlar den om journalisternas utgångspunkter när de väljer att beskriva våldsbrott riktade mot barn och inte hur de brottsutredande myndigheterna arbetar.
2 januari 2012 13:27
Varg i sa...
Det här inlägget har tagits bort av bloggadministratören.
2 januari 2012 13:32
World Sociologist sa...
Får se vad som sker. Nu när Zlatans bok är så populär o han pratar ombud fel det kunde ha gått. Kanske dags för honom att göra en insats mot våldet
2 januari 2012 14:02
cavatus.wordpress.com sa...
Journalisternas kamp för att klistra på rasiststämpeln på dem som röstat på Sverigedemokraterna bleknar när de i sin nyhetsrapportering visar sig vara minst lika stora rasister, om inte större, än dem de kämpar hårt för att svartmåla. Journalister vill ju alltid framhålla sig själva som de goda och välvilliga människorna. Men det är bara en fasad. I sin nyhetsvärdering avslöjar de sig. Förb-e hycklare.
Förutom att de uttrycker sig rasistiskt genom att anta att den stackars pojken är kriminell, vågar de inte skriva utförligt om det hela heller i rädsla att om nyheten tillåts dominera flödet för att de är rädda att Sverigedemokraterna ska få ännu fler röster om våldet i invandrarförorterna blir allmängods.
De hycklande journalisterna gör allt för att styra våra tankar och vår världsbild, och samtidigt avslöjar de sig som de värsta rasisterna själva. Tvi vale!
2 januari 2012 15:25
– skickat med Google Verktygsfält
För en grön progressiv rörelse i utvecklingens framkant
måndagen den 2:e januari 2012
Tragedin i Malmö ger upphov till obehagliga frågor
Hemma i Västernorrland hade jag tänkt samla mina tankar och se tillbaka på min studietid vid juristlinjen vid Lunds och Stockholms universitet. Jag tänkte skriva om av att vara den första i familjen att läsa vid universitetet och om den stolthet jag känner för min familj som alltid stöttat mig. Jag tänkte uttrycka tacksamhet för den folkrörelse som byggde landet där undersköterskans och ventilationsteknikerns son fick möjlighet att bli en av de duktigaste juriststudenterna. På morgnarna tänkte jag åka skidor och putsa på formen inför Vasaloppet. Nu blev det inte så då jag istället sitter med en kopp kaffe med ösregnet mot fönsterrutan och konstaterar att det blir nog inget skidåkning det här året heller. Samtidigt förundras jag över den människosyn som brer ut sig i mitt land.
Om man idag går in på den svenska journalistikens finrum, liberala Dagens Nyheter, framgår det att en bitter ex-ministerns bloggkritik av Juholt och Reinfeldts bloggande med barn om godtycklig användning av straffprocessuella tvångsmedel, är större och viktigare nyheter än att ett barn skjutits i huvudet i Malmö, till följd att barnet avlidit. Konservativa Svenska Dagbladet hetsar även de mot Juholt, men det är inte de artiklarna som väcker mitt intresse utan det är artikeln om den skjutna pojken.
Journalisten Anders Haraldsson konstaterar i Svenskan att ” Skottdramat inträffade på Ramels väg i stadsdelen Rosengård och motivet är enligt polisen oklart då 15-åringen inte är känd av polisen sedan tidigare ...”. Efter att ha surfat runt på landets större mediasajter framgår det att Haraldssons infallsvinkel på inget sätt är unik utan snarare normen för hur svenska journalister väljer att bevaka barnamordet. Istället för att beskriva det fruktansvärda i att ett barn blivit mördat börjar journalisterna spekulera i eventuella motiv och eventuella kopplingar till organiserad brottslighet, vilket ger mig en konstig känsla i magen. Jag börjar ställa mig obehagliga frågor
Den svenska Regeringsformen och Europakonventionen för de mänskliga rättigheterna slår fast att den offentliga makten ska utövas med respekt för alla människors lika värde och för den enskilda människans frihet och värdighet. Alla människors lika värde är en bärande utgångspunkt för vår civilisation och vårt förhållningssätt gentemot varandra, har den principen krackelerat i vårt land? Gör journalisterna skillnad på barn och barn?
Den 6 oktober 2007 dödades Riccardo Campogiani på Kungsholmen i Stockholm. Den nu riksbekanta moderata karriärpolitikern Anton Abele skapade då Facebook-gruppen ”Bevara oss från våldet” som kom att få över 100 000 medlemmar. Den 12 oktober samma år samlades över 10 000 människor i Kungsträdgården för att visa sin avsky mot våldet. 2007 framröstades Abele till årets Stockholmare av tidningen City och kungen kom att uppmärksamma hans arbete mot våld i sitt TV-sända jultal 25 december 2007.
Det var fantastiskt att se hur det svenska samhället ställde sig upp och tillsammans sa nej till våld. Det vore förkastligt och oförsvarbart om journalisterna efter dödsmisshandeln hade börjat spekulera i vilka vänner Riccardo hade och eventuella motiv till dödsmisshandeln genom att skuldbelägga offret. Ingen journalist kom på tanken att skriva något i stil med att ”motivet är enligt polisen oklart då pojken inte är känd av polisen sedan tidigare”. Men när barn i Rosengård mördas är det utgångspunkten och det går inte förstå på annat sätt än att journalisterna ser barnen i Rosengård som presumtiva kriminella, medan medelklassbarnen i Stockholms innerstad inte är det.
Det som förvånar mig än mer, förutom att journalistkåren skuldbelägger ett mördat barn istället för att beskriva det tragiska, är den likgiltighet som tycks råda. Bakom min axel kan jag höra hur folk resonerar om att det är vardag att folk blir skjutna i Malmö. Men det är lika lite vardag i Malmö att barn blir dödade som att barn blir mördade i Stockholms innerstad eller i Skövde.
Istället för att skriva om min individuella klassresa, från ett norrländskt arbetarhem till whiskybjudningar på de fina advokatkontoren, funderar jag på att starta en facebook- grupp, kalla till demonstrationer och givetvis förväntar jag mig att bli hyllad av kungen. Men till skillnad från Abele har jag tillräckligt med självdistans att inte bli någon patetisk ungdomspolitiker, utan står kvar med fötterna på jorden och fortsätter att kämpa för ett land där vi inte gör skillnad på barn och barn. För ett land där mord på barn alltid blir förstasidesnyheter och där vi sörjer alla barn, oavsett var de är födda eller vad deras föräldrar har för yrke.
Upplagd av Mikael Vesterlund Pettersson kl. 07:32
Skicka med e-postBlogThis!Dela på TwitterDela på Facebook
13 kommentarer:
StefanM sa...
Kloka ord, väl formulerade och drivna av ett engagemang som väcker respekt. Måtte de ge många en tankeställare.
2 januari 2012 08:42
Christina sa...
Underbart att läsa. Jag la upp på min logg i morse denna hemska tragedi.....och fasansfullt hur ett par uttryckte sig just därför att detta hände i "Ökända/stämplade" Rosengård. De var som om detta barn, hans fam., släkt och vänner som sörjer honom inte förtjänade någon omtanke från oss. Han får skylla sig själv går det lätt att läsa mellan raderna. Så hemskt att människor kan vara så kalla,fördomsfulla t.o.m mot ett barn som blir dödat, för att det händer på ett rödmärkt omr. Ingen människa i världen skulle stämpla Ljungby och alla 10-åringar eft. det fruktansvärda mordet där för inte så länge sedan.Hur kan människor, journalister vara på detta vis. Journalestik som dessutom betyder stort ansvar till sina läsare och SKA vara faktabaserat och pressetiskt.Han har samma värde som alla andra, oavsett var han var, bodde, kom ifrån, känd hos polisen el.inte.
Den här sortens sensatonssimpelhet hittar man ofta bland tidningsartiklar, för att få sälja lösnummer. Jag är starkt engagerad i Vargfrågan/rovdjur och där är samma problem med journalister som för fördommar och trångsynthet vida omkring sig.
Bra med människor som reagerar.
Mvh/Christina Alv-Iversen
2 januari 2012 10:36
understen sa...
God iakttagelseförmåga och väsentigt nya tankegångar. Inte minst viktigt, mediekritiken. Det finns annars en fläskig aningslöshet inför "den fjärde Statsmakten", som numera istället för att granska makten, med liv och lust mobbar oppositionen, samt sprider gift och dynga
2 januari 2012 11:11
Snild sa...
Artikeln är ändrad nu: "15-åringen är känd av polisen sedan tidigare. Men inte för någon grövre brottslighet". Usch, dålig meningsbyggnad. Låt oss ignorera ändringen, eftersom blogginlägget är baserat på den gamla formuleringen.
Jag läser (det gamla) citatet som "vi har just nu ingen anledning att tro att motivet är en uppgörelse mellan kriminella" - d.v.s. motsatsen till hur du läser det. Självklart finns det ett motiv när någon blir mördad på det här sättet, och det vore korkat av polisen att inte försöka hitta det. Att leta motiv är inte detsamma som att skuldbelägga offret.
2 januari 2012 12:57
johannesc sa...
Otroligt bra och viktigt skrivet. Jag lyfter på hatten!
2 januari 2012 13:00
stf sa...
Varför ska norrlänningar alltid vara så präktiga? Som några jävla baksäteschaufförer...
2 januari 2012 13:06
Allians Sveriges Framtid sa...
Var skedde mordet? I ett lugnt och tryggt bostadsområde? Var offret okänt för polisen? Nej! Dock för mindre förseelser( så långt! ). Nu avled killen tragiskt av skadorna han ådrog sig, så vi får aldrig veta vilken framtida karriär han hade framför sig! Positiv som negativ. Däremot kan vi konstatera att i det segregerade Rosengård så är förutsättningarna till en positiv framtid begränsade. Polisen knackar dörr! Har man fått någon hjälp att lösa mordet? Kanske, men i regel så tiger man still i området, man vill inte blanda sig, tjalla osv, då det kan ge konsekvenser för en själv. De kriminella styr idag området på ett raffinerat sätt, som man kunnat se paralleller ute i Europa, som i tex Harburg utanför Hamburg där några av 11/9 terroristerna bodde och verkade. Mordet på 15-åringen är bara en påminnelse om att detta är bara början,på en allt tuffare verklighet vi kommer att stå inför! om man inte tar ett rejält tag i problematiken med framför allt de kriminella som styr, men också med attityden som finns bland de boende. " låt oss vara vi löser detta själva". 15-åringen kommer sannolikt ( tyvärr ) inte bli det sista offret i området och denna gången är det sannolikt inte någon " Malmöskytt " som står för fiolerna.
2 januari 2012 13:16
TackForDetMona sa...
Helt ärligt nu Mikael, hur många procent av "barnen" i Rosengård tror du är kriminella, och hur många procent av barnen i Stockholms innerstad tror du är det? Så kan vi kanske jämföra mot faktisk statistik sedan?
Du tror inte att det finns någon risk att den EXTREMA skillnaden i statistik i detta avseende påverkar olika gissningar när en person har mördats (och speciellt givet vilket sätt de har mördats på, d.v.s. på gangsteravrättningssätt eller via fyllegatuvåld)?
Jag tror att många med mig har väldigt mycket mindre sympati med kriminella som själva har skadat (och kanske t.o.m. dödat) många andra personer i sina dagar, än med oskyldiga ungdomar som pluggar och gör sitt bästa för att en dag få försörja de kriminella via sin skattsedel.
2 januari 2012 13:23
Mikael Vesterlund Pettersson sa...
Svar till Snild: Givetvis ska polisen söka efter ett motiv då det inte sällan är ett viktigt led i spaningsarbetet. Senare i brottsutredningen fyller det en viktig funktion för att styrka uppsåtet till brottet. Men om du läser min text så handlar den om journalisternas utgångspunkter när de väljer att beskriva våldsbrott riktade mot barn och inte hur de brottsutredande myndigheterna arbetar.
2 januari 2012 13:27
Varg i sa...
Det här inlägget har tagits bort av bloggadministratören.
2 januari 2012 13:32
World Sociologist sa...
Får se vad som sker. Nu när Zlatans bok är så populär o han pratar ombud fel det kunde ha gått. Kanske dags för honom att göra en insats mot våldet
2 januari 2012 14:02
cavatus.wordpress.com sa...
Journalisternas kamp för att klistra på rasiststämpeln på dem som röstat på Sverigedemokraterna bleknar när de i sin nyhetsrapportering visar sig vara minst lika stora rasister, om inte större, än dem de kämpar hårt för att svartmåla. Journalister vill ju alltid framhålla sig själva som de goda och välvilliga människorna. Men det är bara en fasad. I sin nyhetsvärdering avslöjar de sig. Förb-e hycklare.
Förutom att de uttrycker sig rasistiskt genom att anta att den stackars pojken är kriminell, vågar de inte skriva utförligt om det hela heller i rädsla att om nyheten tillåts dominera flödet för att de är rädda att Sverigedemokraterna ska få ännu fler röster om våldet i invandrarförorterna blir allmängods.
De hycklande journalisterna gör allt för att styra våra tankar och vår världsbild, och samtidigt avslöjar de sig som de värsta rasisterna själva. Tvi vale!
2 januari 2012 15:25
– skickat med Google Verktygsfält
PETTERSSONS UTLÄGGNINGAR: Tragedin i Malmö ger upphov till obehagliga frågor
PETTERSSONS UTLÄGGNINGAR: Tragedin i Malmö ger upphov till obehagliga frågor: PETTERSSONS UTLÄGGNINGAR
För en grön progressiv rörelse i utvecklingens framkant
måndagen den 2:e januari 2012
Tragedin i Malmö ger upphov till obehagliga frågor
Hemma i Västernorrland hade jag tänkt samla mina tankar och se tillbaka på min studietid vid juristlinjen vid Lunds och Stockholms universitet. Jag tänkte skriva om av att vara den första i familjen att läsa vid universitetet och om den stolthet jag känner för min familj som alltid stöttat mig. Jag tänkte uttrycka tacksamhet för den folkrörelse som byggde landet där undersköterskans och ventilationsteknikerns son fick möjlighet att bli en av de duktigaste juriststudenterna. På morgnarna tänkte jag åka skidor och putsa på formen inför Vasaloppet. Nu blev det inte så då jag istället sitter med en kopp kaffe med ösregnet mot fönsterrutan och konstaterar att det blir nog inget skidåkning det här året heller. Samtidigt förundras jag över den människosyn som brer ut sig i mitt land.
Om man idag går in på den svenska journalistikens finrum, liberala Dagens Nyheter, framgår det att en bitter ex-ministerns bloggkritik av Juholt och Reinfeldts bloggande med barn om godtycklig användning av straffprocessuella tvångsmedel, är större och viktigare nyheter än att ett barn skjutits i huvudet i Malmö, till följd att barnet avlidit. Konservativa Svenska Dagbladet hetsar även de mot Juholt, men det är inte de artiklarna som väcker mitt intresse utan det är artikeln om den skjutna pojken.
Journalisten Anders Haraldsson konstaterar i Svenskan att ” Skottdramat inträffade på Ramels väg i stadsdelen Rosengård och motivet är enligt polisen oklart då 15-åringen inte är känd av polisen sedan tidigare ...”. Efter att ha surfat runt på landets större mediasajter framgår det att Haraldssons infallsvinkel på inget sätt är unik utan snarare normen för hur svenska journalister väljer att bevaka barnamordet. Istället för att beskriva det fruktansvärda i att ett barn blivit mördat börjar journalisterna spekulera i eventuella motiv och eventuella kopplingar till organiserad brottslighet, vilket ger mig en konstig känsla i magen. Jag börjar ställa mig obehagliga frågor
Den svenska Regeringsformen och Europakonventionen för de mänskliga rättigheterna slår fast att den offentliga makten ska utövas med respekt för alla människors lika värde och för den enskilda människans frihet och värdighet. Alla människors lika värde är en bärande utgångspunkt för vår civilisation och vårt förhållningssätt gentemot varandra, har den principen krackelerat i vårt land? Gör journalisterna skillnad på barn och barn?
Den 6 oktober 2007 dödades Riccardo Campogiani på Kungsholmen i Stockholm. Den nu riksbekanta moderata karriärpolitikern Anton Abele skapade då Facebook-gruppen ”Bevara oss från våldet” som kom att få över 100 000 medlemmar. Den 12 oktober samma år samlades över 10 000 människor i Kungsträdgården för att visa sin avsky mot våldet. 2007 framröstades Abele till årets Stockholmare av tidningen City och kungen kom att uppmärksamma hans arbete mot våld i sitt TV-sända jultal 25 december 2007.
Det var fantastiskt att se hur det svenska samhället ställde sig upp och tillsammans sa nej till våld. Det vore förkastligt och oförsvarbart om journalisterna efter dödsmisshandeln hade börjat spekulera i vilka vänner Riccardo hade och eventuella motiv till dödsmisshandeln genom att skuldbelägga offret. Ingen journalist kom på tanken att skriva något i stil med att ”motivet är enligt polisen oklart då pojken inte är känd av polisen sedan tidigare”. Men när barn i Rosengård mördas är det utgångspunkten och det går inte förstå på annat sätt än att journalisterna ser barnen i Rosengård som presumtiva kriminella, medan medelklassbarnen i Stockholms innerstad inte är det.
Det som förvånar mig än mer, förutom att journalistkåren skuldbelägger ett mördat barn istället för att beskriva det tragiska, är den likgiltighet som tycks råda. Bakom min axel kan jag höra hur folk resonerar om att det är vardag att folk blir skjutna i Malmö. Men det är lika lite vardag i Malmö att barn blir dödade som att barn blir mördade i Stockholms innerstad eller i Skövde.
Istället för att skriva om min individuella klassresa, från ett norrländskt arbetarhem till whiskybjudningar på de fina advokatkontoren, funderar jag på att starta en facebook- grupp, kalla till demonstrationer och givetvis förväntar jag mig att bli hyllad av kungen. Men till skillnad från Abele har jag tillräckligt med självdistans att inte bli någon patetisk ungdomspolitiker, utan står kvar med fötterna på jorden och fortsätter att kämpa för ett land där vi inte gör skillnad på barn och barn. För ett land där mord på barn alltid blir förstasidesnyheter och där vi sörjer alla barn, oavsett var de är födda eller vad deras föräldrar har för yrke.
Upplagd av Mikael Vesterlund Pettersson kl. 07:32
Skicka med e-postBlogThis!Dela på TwitterDela på Facebook
13 kommentarer:
StefanM sa...
Kloka ord, väl formulerade och drivna av ett engagemang som väcker respekt. Måtte de ge många en tankeställare.
2 januari 2012 08:42
Christina sa...
Underbart att läsa. Jag la upp på min logg i morse denna hemska tragedi.....och fasansfullt hur ett par uttryckte sig just därför att detta hände i "Ökända/stämplade" Rosengård. De var som om detta barn, hans fam., släkt och vänner som sörjer honom inte förtjänade någon omtanke från oss. Han får skylla sig själv går det lätt att läsa mellan raderna. Så hemskt att människor kan vara så kalla,fördomsfulla t.o.m mot ett barn som blir dödat, för att det händer på ett rödmärkt omr. Ingen människa i världen skulle stämpla Ljungby och alla 10-åringar eft. det fruktansvärda mordet där för inte så länge sedan.Hur kan människor, journalister vara på detta vis. Journalestik som dessutom betyder stort ansvar till sina läsare och SKA vara faktabaserat och pressetiskt.Han har samma värde som alla andra, oavsett var han var, bodde, kom ifrån, känd hos polisen el.inte.
Den här sortens sensatonssimpelhet hittar man ofta bland tidningsartiklar, för att få sälja lösnummer. Jag är starkt engagerad i Vargfrågan/rovdjur och där är samma problem med journalister som för fördommar och trångsynthet vida omkring sig.
Bra med människor som reagerar.
Mvh/Christina Alv-Iversen
2 januari 2012 10:36
understen sa...
God iakttagelseförmåga och väsentigt nya tankegångar. Inte minst viktigt, mediekritiken. Det finns annars en fläskig aningslöshet inför "den fjärde Statsmakten", som numera istället för att granska makten, med liv och lust mobbar oppositionen, samt sprider gift och dynga
2 januari 2012 11:11
Snild sa...
Artikeln är ändrad nu: "15-åringen är känd av polisen sedan tidigare. Men inte för någon grövre brottslighet". Usch, dålig meningsbyggnad. Låt oss ignorera ändringen, eftersom blogginlägget är baserat på den gamla formuleringen.
Jag läser (det gamla) citatet som "vi har just nu ingen anledning att tro att motivet är en uppgörelse mellan kriminella" - d.v.s. motsatsen till hur du läser det. Självklart finns det ett motiv när någon blir mördad på det här sättet, och det vore korkat av polisen att inte försöka hitta det. Att leta motiv är inte detsamma som att skuldbelägga offret.
2 januari 2012 12:57
johannesc sa...
Otroligt bra och viktigt skrivet. Jag lyfter på hatten!
2 januari 2012 13:00
stf sa...
Varför ska norrlänningar alltid vara så präktiga? Som några jävla baksäteschaufförer...
2 januari 2012 13:06
Allians Sveriges Framtid sa...
Var skedde mordet? I ett lugnt och tryggt bostadsområde? Var offret okänt för polisen? Nej! Dock för mindre förseelser( så långt! ). Nu avled killen tragiskt av skadorna han ådrog sig, så vi får aldrig veta vilken framtida karriär han hade framför sig! Positiv som negativ. Däremot kan vi konstatera att i det segregerade Rosengård så är förutsättningarna till en positiv framtid begränsade. Polisen knackar dörr! Har man fått någon hjälp att lösa mordet? Kanske, men i regel så tiger man still i området, man vill inte blanda sig, tjalla osv, då det kan ge konsekvenser för en själv. De kriminella styr idag området på ett raffinerat sätt, som man kunnat se paralleller ute i Europa, som i tex Harburg utanför Hamburg där några av 11/9 terroristerna bodde och verkade. Mordet på 15-åringen är bara en påminnelse om att detta är bara början,på en allt tuffare verklighet vi kommer att stå inför! om man inte tar ett rejält tag i problematiken med framför allt de kriminella som styr, men också med attityden som finns bland de boende. " låt oss vara vi löser detta själva". 15-åringen kommer sannolikt ( tyvärr ) inte bli det sista offret i området och denna gången är det sannolikt inte någon " Malmöskytt " som står för fiolerna.
2 januari 2012 13:16
TackForDetMona sa...
Helt ärligt nu Mikael, hur många procent av "barnen" i Rosengård tror du är kriminella, och hur många procent av barnen i Stockholms innerstad tror du är det? Så kan vi kanske jämföra mot faktisk statistik sedan?
Du tror inte att det finns någon risk att den EXTREMA skillnaden i statistik i detta avseende påverkar olika gissningar när en person har mördats (och speciellt givet vilket sätt de har mördats på, d.v.s. på gangsteravrättningssätt eller via fyllegatuvåld)?
Jag tror att många med mig har väldigt mycket mindre sympati med kriminella som själva har skadat (och kanske t.o.m. dödat) många andra personer i sina dagar, än med oskyldiga ungdomar som pluggar och gör sitt bästa för att en dag få försörja de kriminella via sin skattsedel.
2 januari 2012 13:23
Mikael Vesterlund Pettersson sa...
Svar till Snild: Givetvis ska polisen söka efter ett motiv då det inte sällan är ett viktigt led i spaningsarbetet. Senare i brottsutredningen fyller det en viktig funktion för att styrka uppsåtet till brottet. Men om du läser min text så handlar den om journalisternas utgångspunkter när de väljer att beskriva våldsbrott riktade mot barn och inte hur de brottsutredande myndigheterna arbetar.
2 januari 2012 13:27
Varg i sa...
Det här inlägget har tagits bort av bloggadministratören.
2 januari 2012 13:32
World Sociologist sa...
Får se vad som sker. Nu när Zlatans bok är så populär o han pratar ombud fel det kunde ha gått. Kanske dags för honom att göra en insats mot våldet
2 januari 2012 14:02
cavatus.wordpress.com sa...
Journalisternas kamp för att klistra på rasiststämpeln på dem som röstat på Sverigedemokraterna bleknar när de i sin nyhetsrapportering visar sig vara minst lika stora rasister, om inte större, än dem de kämpar hårt för att svartmåla. Journalister vill ju alltid framhålla sig själva som de goda och välvilliga människorna. Men det är bara en fasad. I sin nyhetsvärdering avslöjar de sig. Förb-e hycklare.
Förutom att de uttrycker sig rasistiskt genom att anta att den stackars pojken är kriminell, vågar de inte skriva utförligt om det hela heller i rädsla att om nyheten tillåts dominera flödet för att de är rädda att Sverigedemokraterna ska få ännu fler röster om våldet i invandrarförorterna blir allmängods.
De hycklande journalisterna gör allt för att styra våra tankar och vår världsbild, och samtidigt avslöjar de sig som de värsta rasisterna själva. Tvi vale!
2 januari 2012 15:25
– skickat med Google Verktygsfält
För en grön progressiv rörelse i utvecklingens framkant
måndagen den 2:e januari 2012
Tragedin i Malmö ger upphov till obehagliga frågor
Hemma i Västernorrland hade jag tänkt samla mina tankar och se tillbaka på min studietid vid juristlinjen vid Lunds och Stockholms universitet. Jag tänkte skriva om av att vara den första i familjen att läsa vid universitetet och om den stolthet jag känner för min familj som alltid stöttat mig. Jag tänkte uttrycka tacksamhet för den folkrörelse som byggde landet där undersköterskans och ventilationsteknikerns son fick möjlighet att bli en av de duktigaste juriststudenterna. På morgnarna tänkte jag åka skidor och putsa på formen inför Vasaloppet. Nu blev det inte så då jag istället sitter med en kopp kaffe med ösregnet mot fönsterrutan och konstaterar att det blir nog inget skidåkning det här året heller. Samtidigt förundras jag över den människosyn som brer ut sig i mitt land.
Om man idag går in på den svenska journalistikens finrum, liberala Dagens Nyheter, framgår det att en bitter ex-ministerns bloggkritik av Juholt och Reinfeldts bloggande med barn om godtycklig användning av straffprocessuella tvångsmedel, är större och viktigare nyheter än att ett barn skjutits i huvudet i Malmö, till följd att barnet avlidit. Konservativa Svenska Dagbladet hetsar även de mot Juholt, men det är inte de artiklarna som väcker mitt intresse utan det är artikeln om den skjutna pojken.
Journalisten Anders Haraldsson konstaterar i Svenskan att ” Skottdramat inträffade på Ramels väg i stadsdelen Rosengård och motivet är enligt polisen oklart då 15-åringen inte är känd av polisen sedan tidigare ...”. Efter att ha surfat runt på landets större mediasajter framgår det att Haraldssons infallsvinkel på inget sätt är unik utan snarare normen för hur svenska journalister väljer att bevaka barnamordet. Istället för att beskriva det fruktansvärda i att ett barn blivit mördat börjar journalisterna spekulera i eventuella motiv och eventuella kopplingar till organiserad brottslighet, vilket ger mig en konstig känsla i magen. Jag börjar ställa mig obehagliga frågor
Den svenska Regeringsformen och Europakonventionen för de mänskliga rättigheterna slår fast att den offentliga makten ska utövas med respekt för alla människors lika värde och för den enskilda människans frihet och värdighet. Alla människors lika värde är en bärande utgångspunkt för vår civilisation och vårt förhållningssätt gentemot varandra, har den principen krackelerat i vårt land? Gör journalisterna skillnad på barn och barn?
Den 6 oktober 2007 dödades Riccardo Campogiani på Kungsholmen i Stockholm. Den nu riksbekanta moderata karriärpolitikern Anton Abele skapade då Facebook-gruppen ”Bevara oss från våldet” som kom att få över 100 000 medlemmar. Den 12 oktober samma år samlades över 10 000 människor i Kungsträdgården för att visa sin avsky mot våldet. 2007 framröstades Abele till årets Stockholmare av tidningen City och kungen kom att uppmärksamma hans arbete mot våld i sitt TV-sända jultal 25 december 2007.
Det var fantastiskt att se hur det svenska samhället ställde sig upp och tillsammans sa nej till våld. Det vore förkastligt och oförsvarbart om journalisterna efter dödsmisshandeln hade börjat spekulera i vilka vänner Riccardo hade och eventuella motiv till dödsmisshandeln genom att skuldbelägga offret. Ingen journalist kom på tanken att skriva något i stil med att ”motivet är enligt polisen oklart då pojken inte är känd av polisen sedan tidigare”. Men när barn i Rosengård mördas är det utgångspunkten och det går inte förstå på annat sätt än att journalisterna ser barnen i Rosengård som presumtiva kriminella, medan medelklassbarnen i Stockholms innerstad inte är det.
Det som förvånar mig än mer, förutom att journalistkåren skuldbelägger ett mördat barn istället för att beskriva det tragiska, är den likgiltighet som tycks råda. Bakom min axel kan jag höra hur folk resonerar om att det är vardag att folk blir skjutna i Malmö. Men det är lika lite vardag i Malmö att barn blir dödade som att barn blir mördade i Stockholms innerstad eller i Skövde.
Istället för att skriva om min individuella klassresa, från ett norrländskt arbetarhem till whiskybjudningar på de fina advokatkontoren, funderar jag på att starta en facebook- grupp, kalla till demonstrationer och givetvis förväntar jag mig att bli hyllad av kungen. Men till skillnad från Abele har jag tillräckligt med självdistans att inte bli någon patetisk ungdomspolitiker, utan står kvar med fötterna på jorden och fortsätter att kämpa för ett land där vi inte gör skillnad på barn och barn. För ett land där mord på barn alltid blir förstasidesnyheter och där vi sörjer alla barn, oavsett var de är födda eller vad deras föräldrar har för yrke.
Upplagd av Mikael Vesterlund Pettersson kl. 07:32
Skicka med e-postBlogThis!Dela på TwitterDela på Facebook
13 kommentarer:
StefanM sa...
Kloka ord, väl formulerade och drivna av ett engagemang som väcker respekt. Måtte de ge många en tankeställare.
2 januari 2012 08:42
Christina sa...
Underbart att läsa. Jag la upp på min logg i morse denna hemska tragedi.....och fasansfullt hur ett par uttryckte sig just därför att detta hände i "Ökända/stämplade" Rosengård. De var som om detta barn, hans fam., släkt och vänner som sörjer honom inte förtjänade någon omtanke från oss. Han får skylla sig själv går det lätt att läsa mellan raderna. Så hemskt att människor kan vara så kalla,fördomsfulla t.o.m mot ett barn som blir dödat, för att det händer på ett rödmärkt omr. Ingen människa i världen skulle stämpla Ljungby och alla 10-åringar eft. det fruktansvärda mordet där för inte så länge sedan.Hur kan människor, journalister vara på detta vis. Journalestik som dessutom betyder stort ansvar till sina läsare och SKA vara faktabaserat och pressetiskt.Han har samma värde som alla andra, oavsett var han var, bodde, kom ifrån, känd hos polisen el.inte.
Den här sortens sensatonssimpelhet hittar man ofta bland tidningsartiklar, för att få sälja lösnummer. Jag är starkt engagerad i Vargfrågan/rovdjur och där är samma problem med journalister som för fördommar och trångsynthet vida omkring sig.
Bra med människor som reagerar.
Mvh/Christina Alv-Iversen
2 januari 2012 10:36
understen sa...
God iakttagelseförmåga och väsentigt nya tankegångar. Inte minst viktigt, mediekritiken. Det finns annars en fläskig aningslöshet inför "den fjärde Statsmakten", som numera istället för att granska makten, med liv och lust mobbar oppositionen, samt sprider gift och dynga
2 januari 2012 11:11
Snild sa...
Artikeln är ändrad nu: "15-åringen är känd av polisen sedan tidigare. Men inte för någon grövre brottslighet". Usch, dålig meningsbyggnad. Låt oss ignorera ändringen, eftersom blogginlägget är baserat på den gamla formuleringen.
Jag läser (det gamla) citatet som "vi har just nu ingen anledning att tro att motivet är en uppgörelse mellan kriminella" - d.v.s. motsatsen till hur du läser det. Självklart finns det ett motiv när någon blir mördad på det här sättet, och det vore korkat av polisen att inte försöka hitta det. Att leta motiv är inte detsamma som att skuldbelägga offret.
2 januari 2012 12:57
johannesc sa...
Otroligt bra och viktigt skrivet. Jag lyfter på hatten!
2 januari 2012 13:00
stf sa...
Varför ska norrlänningar alltid vara så präktiga? Som några jävla baksäteschaufförer...
2 januari 2012 13:06
Allians Sveriges Framtid sa...
Var skedde mordet? I ett lugnt och tryggt bostadsområde? Var offret okänt för polisen? Nej! Dock för mindre förseelser( så långt! ). Nu avled killen tragiskt av skadorna han ådrog sig, så vi får aldrig veta vilken framtida karriär han hade framför sig! Positiv som negativ. Däremot kan vi konstatera att i det segregerade Rosengård så är förutsättningarna till en positiv framtid begränsade. Polisen knackar dörr! Har man fått någon hjälp att lösa mordet? Kanske, men i regel så tiger man still i området, man vill inte blanda sig, tjalla osv, då det kan ge konsekvenser för en själv. De kriminella styr idag området på ett raffinerat sätt, som man kunnat se paralleller ute i Europa, som i tex Harburg utanför Hamburg där några av 11/9 terroristerna bodde och verkade. Mordet på 15-åringen är bara en påminnelse om att detta är bara början,på en allt tuffare verklighet vi kommer att stå inför! om man inte tar ett rejält tag i problematiken med framför allt de kriminella som styr, men också med attityden som finns bland de boende. " låt oss vara vi löser detta själva". 15-åringen kommer sannolikt ( tyvärr ) inte bli det sista offret i området och denna gången är det sannolikt inte någon " Malmöskytt " som står för fiolerna.
2 januari 2012 13:16
TackForDetMona sa...
Helt ärligt nu Mikael, hur många procent av "barnen" i Rosengård tror du är kriminella, och hur många procent av barnen i Stockholms innerstad tror du är det? Så kan vi kanske jämföra mot faktisk statistik sedan?
Du tror inte att det finns någon risk att den EXTREMA skillnaden i statistik i detta avseende påverkar olika gissningar när en person har mördats (och speciellt givet vilket sätt de har mördats på, d.v.s. på gangsteravrättningssätt eller via fyllegatuvåld)?
Jag tror att många med mig har väldigt mycket mindre sympati med kriminella som själva har skadat (och kanske t.o.m. dödat) många andra personer i sina dagar, än med oskyldiga ungdomar som pluggar och gör sitt bästa för att en dag få försörja de kriminella via sin skattsedel.
2 januari 2012 13:23
Mikael Vesterlund Pettersson sa...
Svar till Snild: Givetvis ska polisen söka efter ett motiv då det inte sällan är ett viktigt led i spaningsarbetet. Senare i brottsutredningen fyller det en viktig funktion för att styrka uppsåtet till brottet. Men om du läser min text så handlar den om journalisternas utgångspunkter när de väljer att beskriva våldsbrott riktade mot barn och inte hur de brottsutredande myndigheterna arbetar.
2 januari 2012 13:27
Varg i sa...
Det här inlägget har tagits bort av bloggadministratören.
2 januari 2012 13:32
World Sociologist sa...
Får se vad som sker. Nu när Zlatans bok är så populär o han pratar ombud fel det kunde ha gått. Kanske dags för honom att göra en insats mot våldet
2 januari 2012 14:02
cavatus.wordpress.com sa...
Journalisternas kamp för att klistra på rasiststämpeln på dem som röstat på Sverigedemokraterna bleknar när de i sin nyhetsrapportering visar sig vara minst lika stora rasister, om inte större, än dem de kämpar hårt för att svartmåla. Journalister vill ju alltid framhålla sig själva som de goda och välvilliga människorna. Men det är bara en fasad. I sin nyhetsvärdering avslöjar de sig. Förb-e hycklare.
Förutom att de uttrycker sig rasistiskt genom att anta att den stackars pojken är kriminell, vågar de inte skriva utförligt om det hela heller i rädsla att om nyheten tillåts dominera flödet för att de är rädda att Sverigedemokraterna ska få ännu fler röster om våldet i invandrarförorterna blir allmängods.
De hycklande journalisterna gör allt för att styra våra tankar och vår världsbild, och samtidigt avslöjar de sig som de värsta rasisterna själva. Tvi vale!
2 januari 2012 15:25
– skickat med Google Verktygsfält
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)