torsdag 5 juni 2014

Reinfeldts och hans knapptryckare.

Seneste opdatering: 20/11-12 kl. 0441
87 kommentarer - Tryk for at kommentere!
Af Julia Caesar:
Copyright Julia Caesar, Snaphanen och HRS. Citera gärna delar av texten men iaktta gott bloggskick och länka till Snaphanen!
Här har du min sorg och min vrede, Fredrik Reinfeldt. Jag vet att du inte vill ha den, men var så god – här är den. Jag är en av de röster på nätet som du väljer att kalla “djungeltrummor”. Vi som till din förargelse kommer till tals, trots att maktens medlöparmedia gör allt för att stänga oss ute. Du avskyr oss, för du vill inte ha motstånd. Motstånd gör dig osäker och arg. Du vill ha blind lydnad, du vill härska utan störande inblandning av röster ur folkdjupet. Illa döljer du diktatorn inom dig, och du kan vara lugn – antipatin är ömsesidig. Jag säger det rent ut: du är en katastrof, Fredrik Reinfeldt. En mer katastrofal statsminister har Sverige aldrig haft.
Du är en liten man med ett stort och splittrat ego. Det kunde vara din personliga tragedi. Men när en person i ledande ställning överför sin inre splittring på det land han eller hon styr blir det hela landets katastrof. På bara sex år har du och dina kolleger i alliansregeringen förvandlat Sverige till ett splittrat land som bit för bit faller isär inför våra ögon. Ett land där grupper av invånare hugger varandra i strupen och vill varandras död. Lukten av blod är varm och söt. För den som har fått upp vittringen är den vanebildande. Den ger en skön känsla av mening och inflytande. Den har dessutom fördelen att den liksom osökt tränger undan allt utom den söta klibbiga blodsmaken. Rovdjursdriften tar över. Rovdjuret vill jaga. Hela dess existens är jakten, drevet, slita bytet i stycken.
Sveriges statsminister i ett nötskal
Och sedan? Vad återstår när blodsmaken har kallnat till unken vämjelighet och självgodhetens stinkande andedräkt? Då återstår verkligheten. Jag ska återkomma till den. Jag förmodar att du har haft en nöjsam vecka. Du har tagit en liten tripp till Burma. I Lunchekot i radions P1 i början av veckan hör jag tre huvudnyheter:
• Var fjärde svensk ungdom är arbetslös.
• SAS är nära att gå i konkurs.
• Du besöker Burma och utlovar ökat bistånd.
Ja, och så är det alla varsel som står som spön i backen. I all sin enkelhet svensk politik och Sveriges statsminister i ett nötskal. Under ditt styre förvandlas svenska folket snabbt till ett hunsat, förnedrat och utsuget folk som håller på att arbeta ihjäl sig för att finansiera dina utspel och försörja invällande illiterata tredjevärldenmedborgare medan du åker runt i världen och putsar på godhetsglorian. Din godhet gäller aldrig svenskarna. De gamla, sjuka och arbetslösa har du redan sålt ut. Nu är det ungdomarna som du berövar en framtid och ett liv genom att acceptera att 25 procent av dem går arbetslösa och ett okänt antal tvingas bo kvar hos föräldrarna eller flytta runt till andra-, tredje- och fjärdehandsboenden. För att du hellre ger bort allmännyttans lägenheter till invandrare från tredje världen. Hur länge till kommer svenska ungdomar att acceptera det?
Varje svensk måste försörja 2,33 personer
En ny rapport, ”Försörjningskvoter i olika delar av Sverige – scenarier till år 2050”, skriven av konsulten Christer Anderstig på uppdrag av Framtidskommissionen, visar att vi blir allt färre som måste försörja allt fler. Vi som arbetar kommer de närmaste fyrtio åren att tvingas dra ett allt tyngre lass.
Till år 2050 stiger försörjningskvoten från 1,14 till 1,33. Det betyder att varje arbetande person om fyrtio år inte bara måste försörja sig själv utan dessutom ytterligare 1,33 personer.
”Det betyder att det kommer att bli allt svårare att klara av välfärden” säger Mårten Blix som är ämnessakkunnig på Framtidskommissionen. Den ökade försörjningsbördan motsvarar en skattehöjning med 8 kronor per hundralapp fram till 2050. Det är naturligtvis på grund av det här framtidsscenariot du talar så entusiastiskt om att vi ska arbeta till 75 års ålder. För ingen tror längre på att de massimporterade analfabeterna någonsin kommer i arbete. De måste försörjas på livstid av oss.
När makten används för att kompensera inre konflikter
I familjer som präglas av missbruk och misshandel händer något egendomligt. Barnen, som enligt all logik borde hålla ihop och skydda varandra, gör ofta precis tvärtom. När föräldrarna faller ur sina föräldraroller splittras hela familjen, och barnen spelar ut varandra, anger och angriper varandra ur bakhåll. Antagligen i en förhoppning om att kunna slita till sig en liten gnutta uppskattning och kärlek ur bristens karga träskmarker.
Samma sak utspelar sig på meganivå. I ett land är statsministern – eller ska vara – en symbolisk fadersfigur, landets ledande auktoritet. Den som har en så viktig post måste vara en någotsånär hel människa. Han eller hon måste ha löst sina inre konflikter, sina barndomstrauman och tidiga förluster och tillkortakommanden. Risken är annars överhängande att makten används för att kompensera det obearbetade gods som ligger och skvalpar och skaver inuti själens skrymslen. För en person med makt som bär på olösta inre konflikter blir landet och dess befolkning bara brickor i ett spel. De upphör att vara levande människor med egna behov, önskningar, förmågor och oförmågor, längtan och drömmar.
Du är en ytterst farlig politiker
Det är i skenet av detta jag betraktar dig, Fredrik Reinfeldt. Jag ser att för dig är vi bara brickor i ett spel som du tar dig friheten att hantera som du vill. För dig och människor med din läggning är makten ett berusningsmedel som vida överträffar både vad Systembolaget och apoteket kan tillhandahålla. Makt har en förmåga att kompensera för gamla sår av mobbing och utanförskap. Den slätar över känslor av underlägsenhet. Den får er att äntligen känna er som betydelsefulla och viktiga personer. Konsekvenserna av ditt maktspel intresserar dig inte, för det inre trycket är så starkt att det sätter förnuftet ur spel. Du säger det själv. Det visar att du inte har någon kontroll över vilka krafter som styr dig. Det gör dig till en ytterst farlig politiker. Människor som inte är medvetna om sina drivkrafter är farliga människor.
Så talar en gnällig tvååring mitt i analfasen
I ditt anförande på Stockholms universitet nyligen säger du rent ut att det var för att straffa Sverigedemokraternas väljare som du kastade dig och din regering i armarna på miljöpartiet och ingick en överenskommelse med dem om asyl- och migrationspolitiken.
“Effekten av SD var att vi fick en politik i motsatt riktning”, sa du.
Du sa också att “vi ska isolera dem från inflytande”.
Så talar en maktberusad diktator – en statsminister som drivs av primitiva hämnd- och straffmotiv. Så talar också en gnällig tvååring mitt i analfasen, det som brukar kallas trotsåldern – den fas då allt utom den egna viljans triumf utlöser raseri. Med andra ord: du sätter fullt medvetet landets och folkets framtid på spel för att få utlopp för ditt hämndbegär mot det enda parti som inte stämmer in i sjupartiets lovsång till massinvandring och mångkultur, Sverigedemokraterna. Du har fantastisk hjälp av en prostituerad journalistkår i ditt splittringsprojekt. Vem trodde att det fria ordets riddare så energiskt skulle göra sig till vapendragare för den politiska makten och bedriva ställningskrig mot det egna folket?
“Vid olydnad kommer ni att bestraffas – hårt och skoningslöst”
En av de röster som har vittnat om dina tyrannfasoner är Anne-Marie Pålsson, docent i nationalekonomi och före detta moderat riksdagsledamot. I åtta år satt hon i riksdagen och såg ditt sätt att utöva makt.
“Spelreglerna innebär: bit ihop, ifrågasätt inget, svälj förtreten att behöva stödja något du inte gillar och rätta in dig i ledet! Kort sagt: var lydig! Stöd mig och jag belönar er! Men så snart som jag ser tecken på olydnad kommer ni att bestraffas – hårt och skoningslöst”
skriver hon i boken “Knapptryckarkompaniet”, där hon avslöjar dina härskarmetoder i den moderata riksdagsgruppen.
Maktdemonstrationer, mobbing, straff, utstötning, ett iskallt kalkylerande. Det är vad som enligt Anne-Marie Pålsson präglar den moderata riksdagsgruppen. Den som har fräckheten att ha en egen mening eller erinrar sig att han eller hon befinner sig i riksdagen på uppdrag av sina väljare hamnar utanför nådens cirklar, placeras i frysboxen och hålls effektivt borta från alla möjligheter till inflytande. All makt utgår från partiledaren, och ingen ska opponera sig mot honom. Mönstret är detsamma som i ditt sätt att behandla svenska folket.
Sådana uttalanden skapar ett klimat
I det tal du höll på Lilla Torg i Malmö den 14 september 2010 anslog du tonen.
Ditt tal hade föregåtts av flera brutala attacker mot enskilda SD-politiker och störningar av partiets valmöten, en smutsig och hatfylld valkampanj som saknar motsvarighet i svensk historia. Det var då du fällde ditt remarkabla yttrande om att
“de som lever på att driva upp ett vi- och dom-tänkande och ett i grunden hatfullt sätt att se på relationer mellan människor inte ska bli förvånade om sådant händer.”
Som statsminister har du alltså fastslagit att det är okej att misshandla politiker om de tillhör ett visst parti. De ska inte bli förvånade “om sådant händer”. De ska rentav vänta sig att sådant händer. Med andra ord: landets högste politiske ledare har inget att invända mot misshandel av medlemmar av ett parti därför att han personligen avskyr partiet. Betydelsen av sådana uttalanden ska inte underskattas. De skapar ett klimat. De sår frön som vi alla får skörda. Du också, Fredrik Reinfeldt.
Du förklarar krig mot invånare som är dig misshagliga
En statsminister ska vara en sammanhållande kraft för hela folket. Det är du inte. Du anstränger dig inte ens att låtsas. Du stryker de jasägande lakejerna medhårs och visar öppet din avsky och förklarar krig mot grupper av invånare som är dig misshagliga – vi som inte vill dansa i din koreografi utan förbehåller oss rätten att tänka själva. Du kallar oss föraktfullt “djungeltrummor”. Du är uppenbart störd av vår existens. Vi glider ur ditt maktgrepp och dina tyrannfasoner. På oss projicerar du hela det misslyckande som präglar din politiska gärning. Om du alls blir ihågkommen blir det som svikare, splittrare, landsförrädare.
Från vem emanerar “vi- och domtänkandet”?
Från vem, Fredrik Reinfeldt, emanerar det “vi- och domtänkande” som du så gärna talar om? Vem är det som söndrar och skadar landet genom att bedriva en hämningslös massinvandringspolitik – och härskar genom att trycka ned och huta åt ursprungsbefolkningen och sätta den i strykklass gentemot de nya kolonisatörerna?
Vem och vilka skapar ett klimat där inflyttade pretton i den svenska PK-eliten tävlar om att mest bombastiskt påstå att Sverige är deras land? Ett “folkligt uppror” iscensatt av samhällets etablissemang – hur löjligt kan det bli? Även i helt nyktert tillstånd hävdar jag att Sverige är svenskarnas land, och det kommer jag att fortsätta hävda till min död. Jag är inte ensam om det, och du kan inte göra någonting åt saken.
Vem skapar en samhällsanda där drivkrafterna är desamma som får klassens gunstling att gå omkring med ett självbelåtet flin och en särskild svansföring?
Statssekreteraren uppmanar svenskarna att flytta
Vad är det för land där din integrationsministers statssekreterare, bosniern Jasenko Selimovic, som den värsta kolonialfurste uppmanar svenska folket att flytta på sig? För nu är Sverige hans land, och han har för avsikt att forma framtiden här, trumpetar han i Expressen:
“Hade jag inte haft två barn med ett utländskt efternamn hade jag tvekat inför ert motstånd att debattera. Men jag och mina barn ska leva här. Så vill ni inte ta det ansvaret är det bara att flytta på sig. Vi är många, inte minst invandrare, som vill. Som inte passivt accepterar främlingsfientligas uppgång som något som ändå måste ske. Som inte tar rasismen för givet. Vi är många som inte fruktar vår gemensamma framtid. Som i stället tänker forma den.”
Det är fina och ödmjuka tongångar från en vars hemland har brutit samman i inbördeskrig på grund av mångkultur och som nu vill tvinga samma misslyckade koncept på Sverige.
Den som sår splittring får skörda strid
Om det blir inbördeskrig i Sverige – tanken känns inte längre osannolik – tror jag inte att striderna kommer att stå mellan svenskar och invandrare. De kommer att stå mellan grupper av svenskar när hatet har vuxit i den statsstyrda splittringens mylla och utplånat viljan att förstå och respektera varandras ståndpunkter. Så mycket split och hat, så mycket söndring och förtryck som kräver upprättelse har du och dina politikerkolleger, med benäget bistånd av journalistkåren, lyckats så bland invånarna i det land som för inte alls länge sedan var homogent och fredligt. Det är just så man lägger grunden till inbördeskrig. Otaliga exempel i världshistorien visar att den som sår splittring får skörda strid.
Jag tror att du i hemlighet förbereder din reträtt, och det gör du alldeles rätt i. På valnatten 2014 kommer förhoppningsvis ett plan att stå startklart på Arlanda för dig och dina hantlangare. Varför inte pröva Saudiarabien? När du har bott där ett par veckor, pröva då att påstå att Saudiarabien är ditt land. Och se vad som händer.
Litteratur:
Anne-Marie Pålsson: Knapptryckarkompaniet.
Af Julia Caesar

Inga kommentarer: