Förföljelser av kristna
Våldet mot kristna förtigs av rädsla för islamofobi
Publicerad: 2012-11-04 11:11, Uppdaterad: 2012-11-04 11:11
Skribent: Det är alltid riskabelt att tala
om förövares identitet. Men det finns andra lösningar på detta dilemma
än att ge sitt tysta medgivande åt antikristet våld.
Om författaren
Frilansskribent.Om "helvetet i Aleppo", en nordligare stad, berättar en präst för den katolska nyhetsbyrån Fides. Enligt prästen skjuter jihadistiska grupper inom oppositionen mot kristnas hem för att tvinga ut människorna. Ur flera källor framträder en kaotisk, men entydig bild av antikristna motiv bakom en del av våldet i Syrien. Både reportrar och kristna flyktingar vittnar om att det huvudsakligen är islamistiska rebeller som driver ut, torterar och mördar kristna - för att de är kristna. Bilden av Syrien är i sin tur en del av en större bild av antikristen förföljelse i områden där islamismen besitter maktmedel.
Den 2 november rapporterar The Independent om kristna flyktingar från Homs. Ungefär 80 000 kristna har flytt staden. En ung kvinna berättar att "de ville döda oss för att vi var kristna. De kallade oss kuffar, till och med små barn sa så. De som var våra grannar vände sig emot oss." Hon ringer ibland till sina vänner i Syrien, men bara till de kristna. Sina muslimska vänner kan hon inte prata med längre. Det är hon ledsen för.
Reportern ifrågasätter några kristnas uppgifter om att det huvudsakligen är utländska islamister som är ansvariga. Under sina resor i Syrien har han inte lagt märke till så många utländska stridande, men konstaterat att antalet jihadistiska grupper har ökat.
Kristnas inställning till oppositionen har ändrats därefter. Till en början stödde många kristna upproret mot Assad, men vissa har backat efter att ha blivit torterade av andra oppositionella. En person säger till The Independent att "vi vill inte att regimen ska vara som den är, men vi skulle vara säkrare under Assad".
I juli rapporterade Der Spiegel om kristna som flytt till Libanon. Kvinnor berättade för reportern om att bröder och andra släktingar mördats av islamister som inte anser att kristna har någon plats i det nya Syrien.
Också dessa flyktingar hävdar att utländska jihadister har hjälpt rebellerna. "De predikade i moskéerna att det var en helig plikt att driva ut oss", säger en kvinna. Der Spiegel bekräftar närvaron av tillresta jihadister. En befälhavare inom Fatah al Islam dödades i strid på rebellernas sida. Han var en av Libanons mest kända efterlysta mördare. Enligt Per Gudmundson deltar även ett par svenska jihadister.
Borgmästaren i den libanesiska gränsstaden Qa säger till Der Spiegel att de kristna som flytt rebellerna är rädda för sina landsmän som flytt Assads trupper. "Rebellerna har inte lyckats övertyga mig om att de kämpar för mera demokrati", säger han och tillägger att "det finns verkligen ingen yttrandefrihet i Syrien". Men rebellerna är inte bättre. Upproret har kapats av islamister, menar borgmästaren.
En delegation för United States Conference of Catholic Bishops kräver ökat internationellt engagemang. Rapporten behandlar flyktingfrågan generellt och de kristnas situation i synnerhet:
"Religiösa minoriteter, särskilt kristna, befinner sig i en extremt riskabel situation, som de gjorde i Irak. Delegationen hörde många kristna familjer berätta att de är måltavlor i konflikten. Förföljelsen liknar den som många av dessa grupper upplevde under Irakkriget."
Flykt, strider och mord har uppskattningsvis halverat den kristna befolkningen i Irak. Enligt New York Times oroades kristna i våras över tillbakadragandet av amerikanska trupper.
Av Open Doors lista över länder där kristna förföljs kan man utläsa ett klart samband mellan revolutionärt islamistiskt eller reaktionärt islamiskt inflytande och antikristen förföljelse. Nordkorea med dess koncentrationsläger är fortfarande världens mest antikristna land. Men de övriga nio värsta länderna är i turordning Afghanistan, Saudiarabien, Somalia, Iran, Maldiverna, Uzbekistan, Jemen, Irak och Pakistan. Av samtliga 50 listade länder har 38 muslimsk majoritet. Kontinuerlig rapportering sker bland annat på persecution.org.
År 2011 rapporterade OSCE-representanten Massimo Introvigne att en kristen mördas var femte minut, enbart för sin identitets skull. Offer för krig och inbördes stridigheter var inte inräknade. Antalet baserades på de föregående tio årens statistik, då cirka 1 050 000 kristna mördats världen över. Ytterligare 200 miljoner kristna uppskattas vara förföljda eller utsatta för negativ diskriminering, detta enligt International Christian Concern.
Det finns naturligtvis flera sätt att mäta hur skadliga rasismliknande fenomen är. Några utgör tickande bomber och kan inte bedömas efter antalet döda. Antikristen kulturrasism har passerat det stadiet; den har briserat för länge sedan. Hets har resulterat i lagenlig eller utomlaglig förföljelse, och storskaligt dödligt våld - folkmord.
Ändå är det relativt tyst om detta. I Sverige är det huvudsakligen små kristna tidningar som rapporterar om antikristen förföljelse. Stora dagstidningar ger desto mera utrymme åt eventuell rasism i Tintin och Lilla hjärtat. Nyheten om den sista kristna människan i Homs rapporterades i Signum, Dagen och Världen Idag. Dessa publikationer når inte långt utanför kristna kretsar.
EU har inte gjort mycket. I början av 2011 fick Italiens, Polens och Frankrikes utrikesministrar - representanter för länder med katolsk tradition - utöva påtryckningar för att kristna ens skulle nämnas tillsammans med muslimska pilgrimer och andra utsatta religiösa grupper.
Så kallade antirasistiska aktivistorganisationer och publikationer som Expo visar inget vidare engagemang. Jag hittar inte en enda artikel på Expos hemsida om antikristen kulturrasism i länder där islamismen är en maktfaktor. Det kan inte bero på att man håller sig till det som sker i Europa. Man skriver nämligen om intolerans i ett land i Mellanöstern, ett land där den kristna befolkningen ökar.
Inte ens alla kristna organ engagerar sig. Vatikanen försöker bedriva lobbyverksamhet i FN och EU. Men Svenska Kyrkan håller tyst. I Sveriges Television för några år sedan viftade den dåvarande ärkebiskopen K G Hammar bort frågan om antikristen kulturrasism. På Svenska Kyrkans hemsida finner jag ingen uppmaning till regeringen, EU eller FN att agera.
Det finns förklaringar till detta. De kristna uppfattas som den mäktiga och förtryckande parten varhelst de befinner sig. Denna felaktiga föreställning underhålls naturligtvis av bristfällig rapportering. I Europa bedrivs en långdragen kamp mot arvet från Jerusalem, en av vår civilisations pelare. Då vill man inte gärna se kristna som utsatta. Samtidigt är man rädd för att uppmärksammandet av kristnas utsatthet ger näring åt antimuslimska föreställningar. Den risken finns; det är alltid riskabelt att tala om förövares identitet, särskilt om det finns rasismliknande föreställningar om den identiteten. Men det finns andra lösningar på detta dilemma än att ge sitt tysta medgivande åt antikristet våld.
Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/47615
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar