Bloggläsare januari 2017
Bilden föreställer känd svensk politiker som tänker, gissa vem
I superstaten Sverige, som på fler och fler plan liknar tidigare DDR,
har jag noterat att lojalitet inte verkar existera. Jag tror det är
otroligt viktigt för ett fungerande samhälle. Lojaliteten ser jag som
uppdelad på tre plan. Först jag och min familj. Jag kanske inte alla
gånger gillar vad de gör, men utåt försöker jag hålla ihop oss och
döljer svagheterna. Jag tror vi blir en starkare enhet om vi inte
exponerar alla svagheter omedelbart! Plan två är lojalitet inom arbetet
och lojalitet med företaget. Gillar man inte jobbet får man väl säga upp
sig och leta rätt på ett annat jobb. Plan tre är landet man bor i.
Nationen har ett ansvar för medborgarna men också tvärtom, vi har ansvar
för det land vi bor i. Var finns detta nu? Ensam är inte stark.
***
Beträffande frågan om svenska politiker i en inte alltför avlägsen
framtid kommer att ta till våld mot medborgarna, har man inte redan
trätt in på den vägen? När folk på Gotland protesterade mot att
åklagaren släppte de fem män som var anklagade för att ha våldtagit en
rullstolsbunden kvinna, skickades inte mindre än ett 60-tal poliser från
fastlandet till Visby. Det var en tydlig maktdemonstration, och ett
tecken på vad man är beredd att ta till. Visserligen användes inte öppet
våld, men väl trakasserier av några av dem som deltagit i protesterna.
Vi lär få se mera.
***
Vansinnet fortsätter och jag tänker på alla som det är synd om. Dessa
artiklar som säger att ”jag vill få hit min mamma” (20 årig pojke).
Eller ”jag saknar att sparka boll med min bror!” ( 30-åring). Som jag
minns det, är det inte så länge sedan vi svenskar uppmanades att flytta
hemifrån och skaffa egen bostad när vi var 18 år. Bara för några år
sedan fick man bosättningslån, därför att det inte är nyttigt att bo med
mamma. ”Stackars Pelle, som är mambo!” Är de som kommer från
Afghanistan annorlunda?
***
Sveriges karriärpolitiker försöker servera de globala toppolitikerna
diverse godbitar. Såsom att Sverige är en humanitär stormakt, värnar om
alla flyktingar, den långt utvecklade välfärden, det omfattande
biståndet, jämställdheten, barnperspektivet. Att den politiska
makteliten idag hellre refererar till världsmaktspelare än till de egna
medborgarna är intressant. Liksom det tomrum som detta engagemang fört
med sig. Vi är ju godast av alla, så låt oss vara med. Att det sedan är
på väg åt helvete i det egna landet, får definitivt inte komma fram
utrikes. Sådana som Katerina Janouch, som skämmer ut Sverige offentligt,
måste snarast tystas. Och helst av en icke-svensk, så man inte riskerar
rasiststämpeln. Åh vad jag har njutit av hur fel det slaget tog.
***
Jämlikhet har samma konsekvensprofil som socialism. Den felaktiga
tanken är, att om någon får det bättre får jag det sämre.Bättre då att
bå da får det sämre. Så om alla har det lika dåligt råder fullständig
rättvisa. Denna tankefigur är precis lika dum som den låter. Dumheten
har dominerat länge i Sverige, men medan 70-talsvänstern åtminstone
besatt en hel del kunskap, är dagens vänster en intellektuell
sopstation. Det tycks ha uppkommit en kultur där det är viktigt att
utplåna logiska, utvecklande och förutsättningslösa resonemang. Istället
har vi fått ordsallad och angrepp på alla som inte är som
etablissemanget.
***
Jag kontaktade Riksdagsförvaltningen för att efterhöra om
riksdagsmännens hade sjukvårdsförsäkringar eller om de som de flesta
andra står i vårdköerna, Europas längsta.
Svaret var att riksdagsmännen två timmar i veckan hade tillgång till en
läkarmottagning i riksdagshuset. Några sjukvårdsförsäkringar genom
riksdagen fanns inte. Jag tillskrev nu partikanslierna hos M och S för
att efterhöra om deras partitoppar hade sjukvårdsförsäkringar genom
partierna. Socialdemokraterna hänvisade till sin pressekreterare,
moderaterna har inte bevärdigat sig att svara. Sveriges Kommuner och
Landsting, SKL, som också fick en frågan, passade. Därmed fick grävandet
för min del vara. Är det någon som sett en kändis i en vårdcentrals
väntrum?
***
När Main Stream Media tar upp det för Sverige mindre smickrande
våldtäktsrekordet, så talas det bara om ”ökad anmälningsbenägenhet”. I
en krönika av Nina Lekander kunde vi läsa att hon var stolt över att så
många kvinnor anmälde övergrepp nuförtiden!
***
I min familj har jag fem ”falanger”. Det som förenar dem är att de är
för EU och migration samt att de är mot Trump och Brexit. I övrigt
tycker de inte lika och borde egentligen gå i klinch med varandra, men
de väljer att inte prata politik, annat än där de vet att de är överens.
Jag har alltid varit den flexibla och hjälpsamma i familjen, den med
hög empati, den som man alltid kan lita på, den som alltid har försökt
att förstå. Med fakta från vederhäftiga källor har jag försökt visa dem
vad som händer med Sverige. Jag tror nämligen att svensken egentligen
vill ha kvar sitt land. Svenskarna vill inte ha ett mångkulturellt land,
som pulvriseras av islamister, radikalfeminister och globalister! Men
att ändra på deras åsikter har visat sig omöjligt. De är rädda för att
följa annan nyhetsrapportering än SVT:s och TV4:s. Nu är jag familjens
bittra svarta får.
***
Jag läste med intresse din artikel på bloggen om Sveriges koloniala
maktelit. Det slog mig då med vilken högst personlig rancune som svensk
invandringspolitik har skötts under de senaste tre decennierna. När de
borgerliga partierna vann valet 1991 lär Bengt Westerberg som ledare för
Folkpartiet ha krävt att få invandringsfrågan på sitt bord som
socialminister. Bildt gick med på det (han var väl tvungen för att kunna
bilda regeringen). Vad Westerberg säkert hade i bakhuvudet var att
utvidga invandringen till Sverige generöst, för att täppa till käften på
Ny Demokrati, som ju kommit in i riksdagen på ett delvis
invandringskritiskt program. Alla minns nog hur Westerberg lämnade
TV-soffan på valnatten när segerherrarna Ian och Bert kom in i studion.
Här började invandringen skena, snäppet värre än underden förra socialdemokratiska regeringen.
På samma sätt kan man se på situationen efter valet 2010. Då kom som bekant Sverigedemokraterna in i Riksdagen. Det blev en stor besvikelse för Fredrik Reinfeldt, som därmed tappade den riksdagsmajoritet, som man haft i fyra år. Hans hämnd blev det ominösa avtalet med Miljöpartiet, som gav illegala invandrare rätt till sjukvård och kanske skolgång, jag minns inte exakt detaljerna i överenskommelsen. Den var väl också ett sätt att ställa socialdemokraterna offside, att man alltså bara gjorde upp med det i invandringsfrågor extrema Miljöpartiet. Ett avtal med sossarna hade nog blivit mer sansat. Detta erkänns numera som Alliansregeringens största misstag under de åtta åren vid makten. Det rörde sig alltså i båda fallen (Westerbergs och Reinfeldts) om arroganta beslut avsedda att platta till Ny Demokrati och Sverigedemokraterna. Vilka konsekvenser de kunde få för nationen var det ingen som funderade närmare över.
***
Rubrik i Dagens Nyheter för ett antal år sedan: Razzia mot svarta
arbetare i Soweto. Min första tanke var att dom tydligen jobbar svart
där också. Men när jag läste artikeln förstod jag att det var en razzia
mot negrer som arbetade där. Martin Luther King sa ”We are negroes”. Vad
hände med alla dessa negrer? Har de dött ut? De finns ju inte längre.
När polisen sköt ihjäl en svart person utanför en port i New York
kallades han för afroamerikan, men han var från Guinea Bissau. Är man
afroamerikan då? Och hur är det med kubanegrerna? De är väl inte
afroamerikaner? Fan vad fel det blir, när man inte använder de rätta
benämningarna.
***
I veckan installerades Trump som president i USA och demonstrationer
har ägt rum runt om i världen. Så även i Sverige där vänstern och olika
kvinnoorganisationer visat sitt missnöje med Trumpen. Eftersom alla
tycks eniga om att man inte riktigt vet vad han tänker genomföra eller
fatta beslut om kan man naturligtvis tycka detta är märkligt. En sak
vore om han hade startat ett krig, höjt eller sänkt skatter mm. Något
sådant har naturligtvis ännu inte skett utan det hela handlar om “vem
han är”, “vad han representerar”, att han uttryckt sig “sexistiskt” om
kvinnor och så vidare. Fenomenet visar lite på den postmoderna cirkus
som råder runt om i världen och där det inte handlar om vad folk “gör”
utan vad dom “står för”, “representerar” etc. Utvecklingen är oerhört
farlig, eftersom den leder till att vilka beslut som helst kan fattas
och folk kan vara hur inkompetenta som helst bara de har “rätt
värdegrund” eller “står för rätt värde”.Sammanställt och redigerat av Karl-Olov Arnstberg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar