Jessica Schedvin
liberal. humanist. skeptiker.
Nu gör jag slut med Humanisterna
Nu är det mer än en månad sedan jag
lämnade ordförandeposten i Unga Humanister och medlemskapet i
Humanisterna. Det är nu jag fattar hur stor del av mitt liv det fick ta
och hur mycket felprioriterat det var att försöka gå in och förändra
någonting som inte gick att förändra. Att förespråka en mer positiv
retorik för ett gäng religionshatare går inte.
Jag fattar också hur mycket det har påverkat mig. Dels alla fina kommentarer, men också de hot (Fortsätter
du kritisera ska jag komma hem till dig och skära halsen av dig…, Du
kan dra åt helvete, Vi kommer hänga ut dig i media om du fortsätter osv…),
sexuella trakasserier (Ja, detta förekommer överallt, även inom
Humaniströrelsen. Jag vet. Många vet. Ledningar vet. Ingenting görs.)
och de ord som har nämnts bara för att skada andra människor.
Jag har sett hur illa människor har blivit
behandlade. Hur det har pratats bakom ryggar på folk. Hur man vill dölja
det som egentligen förekommer i styrelserum och på medlemsmöten. Jag
har hört saker sägas som jag inte vill höra.
Det är först nu jag förstår hur mycket detta har påverkat mig. Och hur dåligt jag har mått.
Jag är ingen kallhård människa som inte kan bry mig
hur mycket jag än låtsas. Jag är ärlig med vad jag tycker och har inte
kunnat fejka någonting. Därför har jag varit en usel humanist enligt
Humanisternas definition.
Nu struntar jag i det här. Det är inte värt att hämnas på eller ännu en gång försöka förändra, påverka eller tycka.
Jag ska prioritera det som är rätt istället. Det som verkligen gör skillnad både för mig och andra. Och det som jag mår bra av.
Det här har visat vilka människor som är äkta och vilka som inte är det. Den första kategorin ska ha ett stort <3 från mig!
I över en månad har jag saknat ett avslut. Här är det. Nu är min tid med Humanisterna slut.
Det gemensamma fanatiker har är att de alla tycker att de har rätt – så rätt att de kan gå över lik för att få fortsätta ha rätt. Det handlar inte om vad de har rätt i – att Gud finns eller Gud finns inte. Att vänster är rätt och höger är fel, eller tvärtom. Det spelar ingen roll. Det är själva övertygelsen, den hårdnackade övertygelsen om den egna idéns överlägsenhet som driver fram hat och intolerans.
Låt dem inte komma åt dig.
Och som en feminism med rötter i en annan organisation med väldigt manlig framtoning, och med en oproportionerlig andel män har jag förståelse för vad du fått slåss mot i form av sexuella trakasserier. Som man ser jag bara en bråkdel av problemet, men jag har ändå sett vilket problem det kan bli. Jag skulle inte vara skamlös nog att försöka övertala någon kvinna att fortsätta vara aktiv i en organisation som inte arbetar aktivt mot sexism.
Jag önskar dig all lycka i framtiden!
Du har skrivit två inlägg om detta på Humanistbloggen och så nu detta ditt egna avslut på din egen blogg. Anklagelserna mot Humanisterna är inte bara många utan också minst sagt allvarliga (mordhot och sexuella trakasserier är ju till och med straffbara). Det som slår mig är dock att ingen enda av de anklagelser mot Humanisterna som du framför är underbyggda med exempel så läsaren av Humanistbloggen och din egen blogg har ingen möjlighet att skapa sig en allsidig bild av om det du verkligen säger har inträffat inom förbundet eller om det kanske har inträffat men inte exakt på det sätt du menar/upplever det. Vore det inte på plats att du underbyggde anklagelserna med konkreta exempel, inte bara för några av anklagelserna utan för varenda en av dem?
Jag har inte själv ännu tagit ställning till om din kritik beskriver verkligheten eller inte men mig grundskepticistiska inställning (jag gissar att vi delar den) gör att jag inte i nuläget kan anta att det du skriver är sant (det finns ju ingenting annat att gå på än dina egna påståenden och de har ju nyligen kraftfullt vederlagts av två kvinnliga styrelseledamöter inom Humanisterna och dessutom är påståendena minst sagt sensationella). Mer information behövs. I alla fall för mig (även om jag här ovan i kommentarsfältet ser att andra utan kritisk granskning automatiskt utgår från att det du skriver är sant).
På ett förhoppningsvis trevligt och snällt sätt vill jag säga: ”Upp till bevis!”. Inte för att mena att det du säger inte är sant utan för att om det du säger är sant så borde det leda till den största ”utrensningen” inom förbundet i dess historia men den lär inte ske så länge du bara säger att det förhåller sig på ett sätt som du upplever det men du varken kan eller vill anföra konkreta grunder för dina påståenden. Så länge du inte backar upp det du säger kan ingen ta vid och göra ett i sådana fall nödvändigt arbete för att förnya förbundet. När du nu upprepat gjort de anklagelser om allvarliga missförhållanden som du gjort är det ingenting annat än din skyldighet att styrka dina påståenden.
Jag förhåller mig neutral så länge.
Du säger att det är min skyldighet att styrka mina påståenden om sexuella trakasserier, mordhot etc. Jag förstår inte hur du menar och jag förväntar mig inte heller att du ska ta ställning. Det är inte det jag vill.
Jag kan absolut publicera en detaljerad beskrivning om hur en ledande humanist gjorde när han trakasserade mig sexuellt om det är det du vill ha, men det tillför inte diskussionen någonting och får bara mig att må dåligt.
Jag ser inget egenvärde i att försöka förändra Humanisterna mer och det är inte mitt syfte. Orsaken är att jag inte kan dölja det här längre (vilket jag har gjort sedan augusti).
Om du har ”rätt” eller inte är oväsentligt för det ställningstagande som jag gör just nu. Jag bara konstaterar att man med ett uns av skeptisk inställning till osannolika påståenden inte kan tro på det du säger. ”Extraordinary claims require extraordinary proof”, du vet. Jag efterfrågar inte extraordinary proof, det räcker med any proof faktiskt.
Men om du gör det offentligt bör du göra det så att läsaren av det du skriver faktiskt kan skapa sig en uppfattning om innehållet i dina anklagelser. Det är ganska självklart att man måste underbygga allvarliga påståenden om brottslighet man menar sig ha utsatts för. Särskilt om man skriver om det offentligt och där enbart en liten krets människor kan komma ifråga som ”skyldiga” ( i det här fallet ”ledande humanister”).
Det finns ingen möjlighet för någon att ta vid och förebygga att ”det” händer igen. Först bör man klarlägga att ”det” verkligen har inträffat.
Offentlig debatt är svårt. Du har misslyckats denna gång. Mycket grovt.
Laxsill: Jag är inte man men använder en manlig pseudonym för att se om det ger reaktioner likt den du nyss avgav.
Välkom i gänget
Anders Gärdeborn (vi möttes hos Aschberg för ett par år sedan)