”Vi har politiken som bryter utanförskapet”
Publicerad i dag 00:50
Felaktig utgångspunkt. Med fortsatt massinvandring kan
utanförskapet inte raderas. Regeringen har misslyckats med sin
integrationspolitik. Lösningen ligger i en förändrad invandringspolitik
och en offensiv jobbskapande politik för alla, skriver
Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson.
Den senaste
tidens framgångar i opinionen för Sverigedemokraterna har föranlett de
andra partierna att förändra sin strategi gentemot partiet. Företrädare
för alliansregeringen tvingas dagligen ta del av undersökningar som
visar att de tappar relativt stora väljarskaror till oss. Man har insett
att det inte fungerar att sätta nedvärderande epitet på oss. Nu hävdar
man i stället att vårt parti saknar integrationspolitik för att reda ut
den röra man själv ställt till med och man påstår felaktigt att vi
skulle vilja avskaffa sfi. När Per Schlingmann numera talar om
integrationspolitiken som en valfråga så är det våra väljare han
adresserar.
Vi kommer aldrig att köpa den felaktiga utgångspunkten om att det går att bedriva fortsatt massinvandringspolitik och samtidigt utradera utanförskapet. Ingen integrationspolitik i världen kan fungera under nuvarande förhållanden. Den viktigaste åtgärden för att kunna vända segregationstrenden är att kraftigt minska invandringen.
Vi kommer aldrig att köpa den felaktiga utgångspunkten om att det går att bedriva fortsatt massinvandringspolitik och samtidigt utradera utanförskapet. Ingen integrationspolitik i världen kan fungera under nuvarande förhållanden. Den viktigaste åtgärden för att kunna vända segregationstrenden är att kraftigt minska invandringen.
Samtidigt ska det sägas att vi inte har varit tillräckligt tydliga
med hur våra andra förslag kan minska utanförskapet. Vi har, precis som
vi reflekterar över i partiets kommunikationsplan, varit alltför dåliga
på att lyfta fram de mjuka aspekterna av vår politik.
Sverigedemokraterna är det enda parti som kan erbjuda kraftfulla
åtgärder för att begränsa utanförskapet men vi tänker inte låtsas som
att vi har en quick-fix. Det kommer att ta lång tid att reda ut de
problem som skapats av denna och tidigare regeringar.
Med invandringspolitiken är det som om de sju övriga partierna i riksdagen agerat utifrån att den ena handen inte vet vad den andra gör. Å ena sidan försöker man lösa problem inom bostadspolitiken, å andra sidan tar man inte hänsyn till att man under 2012–2013 tänker ta emot fler än 200.000 asyl- och anhöriginvandrare från avlägsna länder – sannolikt närmare 200.000 fler än vad samhället i dag klarar av.
Regeringen ingår en migrationspolitisk överenskommelse med MP utan att reflektera över om mottagandesystemet klarar av detta. Resultatet är kommuner som vädjar om invandringsstopp samtidigt som utredare på Migrationsverket nu slår larm om att myndighetens chefer beordrar dem att utfärda uppehållstillstånd på löpande band för att hålla kötiderna nere.
Inom sfi är man oförberedd på tillströmningen av analfabeter från Somalia trots att alla borde ha vetat att detta var en naturlig konsekvens av redan beslutad politik. Det är uppenbart att man aldrig reflekterar över vilka konsekvenser invandringspolitiken får utan allt fokus läggs i stället på att hitta integrationspolitiska särlösningar som man aldrig får att fungera.
Regeringens integrationspolitiska åtgärder handlar om ökat fokus på bidragsanställningar, inrättande av meningslösa aktiviteter som närmast kan liknas vid vuxendagis samt om populistisk plakatpolitik. När regeringen i sin höstproposition slår sig för bröstet över att man lyckats förflytta invandrare från den ena bidragsanställningsformen till den andra blir det uppenbart hur illa ställt det verkligen är.
Vi tror inte på särlösningar. Sverige har nu provat att möta massinvandring med bidragsjobb sedan 90-talet och utanförskapet bara fortsätter att öka. Vi tror heller inte på komplexa och diskriminerande åtgärder så som subventionerade anställningar för invandrare och sänkta skatter i bostadsområden med få svenskar.
Lösningen, förutom en förändrad invandringspolitik, ligger i att skapa goda förutsättningar till sysselsättning och anpassning. Det senare är minst lika viktigt då vi sverigedemokrater vill ha ett sammanhållet land och inte stadsdelar med namn som Little Mogadishu och Bagdad Town enligt amerikansk modell. Vi tycker till skillnad från de andra partierna att språk och värderingar är precis lika viktigt som arbete om man ska kunna bryta utanförskapet.
Det de nya liberala regelverken för arbetskraftsinvandring har åstadkommit är en massivt ökad invandring av lågkvalificerad arbetskraft. Detta drabbar i dag i första hand invandrare och vi menar att Sverige måste återgå till en behovsprövad arbetskraftsinvandring
Vårt svar på denna misslyckade så kallade integrationspolitik är en offensiv, sammanhållen jobbskapande politik – för alla. Särlösningarna har inte varit framgångsrika och vi kan i dag konstatera att anpassningen av invandrare fungerade bättre på den tiden då vi saknade integrationspolitik. Vi vill möjliggöra en förbättrad skola, inrättande av yrkesprogram och sänkt skatt för löntagare. Vi vill stärka starta eget-bidraget och storsatsa på komvux och yrkesvux.
Genom dessa förslag höjer vi kompetensen bland de arbetssökande och vi gör det mer lönsamt att arbeta. Dessutom gör vi det lättare och mer lönsamt att anställa genom sänkta arbetsgivaravgifter för små och medelstora företag, minskat sjuklöneansvar och förändrade turordningsregler.
Vad Sverige behöver är inte mer av bidragsjobb, vuxendagis och andra särlösningar utan vad som krävs för att bekämpa utanförskapet är en ansvarsfull invandringspolitik, en effektiv arbetsmarknadspolitik, en ändamålsenlig utbildningspolitik och tydliga krav från samhällets sida.
När vi i dag delar ut svenska pass till människor som inte kan ett ord svenska och efterskänker invandrares hemutrustningslån för miljarder sänder vi ut helt fel signaler. Det måste i framtiden bli tydligt att ansvaret vilar tungt hos den enskilde och medborgarskapet kan bli en nyckel i detta givet att det ställs krav för att förvärva det. Vad vi politiker däremot kan göra är att skapa förutsättningarna, vilket också är vad Sverigedemokraternas politik syftar till.
Jimmie Åkesson, partiledare Sverigedemokraterna.
Med invandringspolitiken är det som om de sju övriga partierna i riksdagen agerat utifrån att den ena handen inte vet vad den andra gör. Å ena sidan försöker man lösa problem inom bostadspolitiken, å andra sidan tar man inte hänsyn till att man under 2012–2013 tänker ta emot fler än 200.000 asyl- och anhöriginvandrare från avlägsna länder – sannolikt närmare 200.000 fler än vad samhället i dag klarar av.
Regeringen ingår en migrationspolitisk överenskommelse med MP utan att reflektera över om mottagandesystemet klarar av detta. Resultatet är kommuner som vädjar om invandringsstopp samtidigt som utredare på Migrationsverket nu slår larm om att myndighetens chefer beordrar dem att utfärda uppehållstillstånd på löpande band för att hålla kötiderna nere.
Inom sfi är man oförberedd på tillströmningen av analfabeter från Somalia trots att alla borde ha vetat att detta var en naturlig konsekvens av redan beslutad politik. Det är uppenbart att man aldrig reflekterar över vilka konsekvenser invandringspolitiken får utan allt fokus läggs i stället på att hitta integrationspolitiska särlösningar som man aldrig får att fungera.
Regeringens integrationspolitiska åtgärder handlar om ökat fokus på bidragsanställningar, inrättande av meningslösa aktiviteter som närmast kan liknas vid vuxendagis samt om populistisk plakatpolitik. När regeringen i sin höstproposition slår sig för bröstet över att man lyckats förflytta invandrare från den ena bidragsanställningsformen till den andra blir det uppenbart hur illa ställt det verkligen är.
Vi tror inte på särlösningar. Sverige har nu provat att möta massinvandring med bidragsjobb sedan 90-talet och utanförskapet bara fortsätter att öka. Vi tror heller inte på komplexa och diskriminerande åtgärder så som subventionerade anställningar för invandrare och sänkta skatter i bostadsområden med få svenskar.
Lösningen, förutom en förändrad invandringspolitik, ligger i att skapa goda förutsättningar till sysselsättning och anpassning. Det senare är minst lika viktigt då vi sverigedemokrater vill ha ett sammanhållet land och inte stadsdelar med namn som Little Mogadishu och Bagdad Town enligt amerikansk modell. Vi tycker till skillnad från de andra partierna att språk och värderingar är precis lika viktigt som arbete om man ska kunna bryta utanförskapet.
Det de nya liberala regelverken för arbetskraftsinvandring har åstadkommit är en massivt ökad invandring av lågkvalificerad arbetskraft. Detta drabbar i dag i första hand invandrare och vi menar att Sverige måste återgå till en behovsprövad arbetskraftsinvandring
Vårt svar på denna misslyckade så kallade integrationspolitik är en offensiv, sammanhållen jobbskapande politik – för alla. Särlösningarna har inte varit framgångsrika och vi kan i dag konstatera att anpassningen av invandrare fungerade bättre på den tiden då vi saknade integrationspolitik. Vi vill möjliggöra en förbättrad skola, inrättande av yrkesprogram och sänkt skatt för löntagare. Vi vill stärka starta eget-bidraget och storsatsa på komvux och yrkesvux.
Genom dessa förslag höjer vi kompetensen bland de arbetssökande och vi gör det mer lönsamt att arbeta. Dessutom gör vi det lättare och mer lönsamt att anställa genom sänkta arbetsgivaravgifter för små och medelstora företag, minskat sjuklöneansvar och förändrade turordningsregler.
Vad Sverige behöver är inte mer av bidragsjobb, vuxendagis och andra särlösningar utan vad som krävs för att bekämpa utanförskapet är en ansvarsfull invandringspolitik, en effektiv arbetsmarknadspolitik, en ändamålsenlig utbildningspolitik och tydliga krav från samhällets sida.
När vi i dag delar ut svenska pass till människor som inte kan ett ord svenska och efterskänker invandrares hemutrustningslån för miljarder sänder vi ut helt fel signaler. Det måste i framtiden bli tydligt att ansvaret vilar tungt hos den enskilde och medborgarskapet kan bli en nyckel i detta givet att det ställs krav för att förvärva det. Vad vi politiker däremot kan göra är att skapa förutsättningarna, vilket också är vad Sverigedemokraternas politik syftar till.
Jimmie Åkesson, partiledare Sverigedemokraterna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar