Utmärkt att assistansfusket utreds | Ledarsidan | SvD

Utmärkt att assistansfusket utreds | Ledarsidan | SvD: "Utmärkt att assistansfusket utreds

25 mars 2011 kl 04:46, uppdaterad: 25 mars 2011 kl 07:26

Buden om hur mycket pengar det handlar om har varierat. I Ekot igår nämnde barn- och äldreminister Maria Larsson Ekonomistyrningsverkets uppskattning om 12 procent av den totala årskostnaden om dryga 20 miljarder. I november förra året (Ekot 17/11-2010) befarade utredande kriminalinspektörer å andra sidan att det kunde handla om så stora summor som 10 miljarder kronor per år.

I alla händelser talar vi om en hyfsad slant. Det är därtill känt att kostnaderna för personlig assistans har skenat sedan Lagen om assistansersättning trädde i kraft 1994. Enligt Ekot igår har vi gått från en kostnad om cirka 4 miljarder kronor per år då till runt 20 miljarder under förra året.

Det är ingen liten ökning. Nog kan man väl tänka sig att ersättningarna har gått i en mer generös riktning, men en sådan utveckling kan ändå inte förklara hela ökningen.
Artikeln fortsätter...

I höstas nystades flera fall av fusk upp. Det handlar om flera olika sorters bedrägerier – både där personer spelat funktionshindrade och där oseriösa företag visat sig ta betalt för vård och stöd de behövande brukarna aldrig fått. Redan då aviserade regeringen och Maria Larsson att rutiner och underlag skulle stärkas. Vid årsskiftet blev Socialstyrelsen också ny ansvarig myndighet för tillstånd och tillsyn av assistansverksamheter.

Nu kompletteras insatserna med att regeringen tillsätter en utredning som ska titta närmare på fusket och vilka eventuella brister i systemen som kan behöva ändras.

Gott så. Frågan om kontroll är emellertid inte utan sina ömma punkter. Varje diskussion om skärpta rutiner eller mer kontroll följs här av en oro hos brukarna, som är rädda att en skärpt kontroll ska leda till att assistentberättigade personer plötsligt ska förlora sitt stöd.

Den oron är befogad och bör tas på allvar av såväl Maria Larsson som den utredning som griper sig an problemet. Samtidigt kan man inte av hänsyn till en spridd oro låta bli att ta itu med uppenbara problem.

Socialförsäkringssystemen och graden av kontroll vi bygger in i dem kommer alltid vara en balansfråga.

Å ena sidan vill vi inte låta kontrollerna och beivrandet växa till en byråkrati som äter upp mer eller lika mycket av våra gemensamma medel som själva välfärdstjänsten kostar. Å andra sidan kan vi inte låta systemens trovärdighet naggas genom att institutionalisera en samhällets godtrogenhet eller likgiltighet inför uppenbart pågående fusk.

Att inte låta viktiga trygghetssystem som dessa förfalla i något som ”alla vet” fungerar illa är A och O för att värna och upprätthålla det som vi brukar kalla ”välfärdens kärna”.

Till den hör definitivt de funktionshindrades assistans.

– skickat med Google Verktygsfält"