Vad sades i Uppsala Gaddafirum?

Vad sades i Uppsala Gaddafirum?: "Vad sades i Uppsala Gaddafirum?

Ledare 2011-03-24 | Uppdaterad 2011-03-23

Tesen att västvärlden efter att ha besegrat kommunismen skulle vända sig mot islam i en civilisationernas kamp har gång efter gång visat sig vara ogiltig.

För det första eftersom västvärldens demokratier tagit emot stora mängder flyktingar från muslimska länder. En liberal immigrationspolitik kullkastar i sig civilisationskampshypotesen. För det andra för att västvärlden ingripit på Balkan för att rädda muslimer som hotats av kristna, i den mån konflikten var religiös. Koalitionens intåg i Irak skedde för det tredje på grundval av - rätt eller fel - starkt idealistiska intressen i Washington. Arabvärldens demokratiska underskott skulle avlägsnas. Till saken hör för det fjärde att grupper som till exempel allra starkast vädjat för muslimska asylsökandes rättigheter ofta är knutna till religiösa samfund.
Och för det femte, är räddningsaktionen för Libyens folk ett exempel på hur ekonomiskt försvagade västmakter ställer civilt och militärt upp utan några ekonomiska motiv, medan förmögna stater som Saudi-Arabien låter sina stridsflygplan stå kvar på marken. Någon annan ska göra jobbet.

Detta är en bred slutsats att dra sedan den numera Natoledda aktionen pågår för att upprätthålla flygförbudszonen i det nordafrikanska landet. En mer inhemsk fråga som det finns skäl att åter resa är att Sverige som vanligt är en fripassagerare i säkerhetspolitiken. Det är Nato som fördelar och leder arbetet. Det är som alltid någon annan som ska ta ansvaret. En försvarsallians som Sverige står utanför.
En annan slutsats är att det även i Sverige på olika håll funnits en blindhet för Gaddafis brott. I går avslöjades det att Tripoliregimen har tillgångar för minst tio miljarder kronor som nu frusits i Sverige. Vid sidan av rena ekonomiska investeringar har det också uppmärksammats att ett Gaddafi närstående bolag äger den stora moskén i Malmö. Mottagandet av pengarna gav Gaddafiregimen en stark religiös och politisk legitimitet.

Men också forskare vid Uppsala universitet mottog pengar från Libyen. Ett Gaddafirum skapades på Uppsala slott. En mycket kontroversiell religionsvetare hade tagit emot forskningsanslaget från Libyen som också användes till resor i arabvärlden, utan att anmäla det för rektorn. I dag ställs frågan om detta påverkat det lilla segment religionsforskare med inriktning på islam. Hur var relationerna med diktatorn vars politik i positiva ordalag framhållits av en akademiker som Mattias Gardell? Men det gick inte att köpa demokratiska staters lojalitet genom stöd till för samhällsdebatten centrala institutioner som universitet och moskéer. Det är också en slutsats att dra.


Martin Tunström
martin.tunstrom@smp.se


– skickat med Google Verktygsfält"