"Osakligt om Israel, Reepalu" - Aktuella frågor - Sydsvenskan - Nyheter dygnet runt

"Osakligt om Israel, Reepalu" - Aktuella frågor - Sydsvenskan - Nyheter dygnet runt: "'Osakligt om Israel, Reepalu'

Publicerad 24 mars 2011 22.41 Uppdaterad 24 mars 2011 22.412011-03-24 22:41:55
Aktuella frågor.
Ilmar Reepalus kritik av Israel bygger på felaktiga föreställningar om den israeliska politikens drivkrafter, skriver Karin Hedner Zetterholm, docent i judaistik vid Lunds universitet.

Uppfattningen att Israels ockupationspolitik ytterst skulle vara religiöst motiverad är mycket vanlig och kom senast till uttryck i Ilmar Reepalus uttalande efter ett möte med representanter för Simon Wiesenthalcentret:

”Jag har sagt att det alltid är farligt när en grupp uppfattar sig som mer värd än en annan grupp människor. När människor säger att vi har rätt att ta er mark i anspråk för att vi har någon sorts tusenårigt löfte från gud att det här är vår mark, så skapar det konflikter. Så försökte jag beskriva det och då säger han att jag är antisemit” (Sydsvenskan 18.3).

Uppfattningen att judar har rätt att bo och bör bo på den ockuperade Västbanken med hänvisning till att detta stycke land utgör en del av det bibliska landet Israel finns representerad i Israel men endast hos en ytterst liten del av befolkningen, nämligen inom den ideologiska kärnan av bosättarrörelsen. Av de cirka 285 000 israeler som är bosatta på Västbanken utgör denna grupp endast en mindre del. Inte ens denna ideologiskt hårdföra grupp skulle emellertid motivera sin ståndpunkt med att judarna är mer värda än andra människor.

Jag förmodar att det är idén om judarna som Guds utvalda folk som ligger bakom Reepalus uttalande om ”en grupp [som] uppfattar sig som mer värd än en annan grupp människor” och därför bör det i sammanhanget påpekas att den bibliska tanken att Gud avskilt det judiska folket från andra folk, i judisk tradition inte uppfattas så att judarna skulle vara bättre eller mer värda än andra människor. Snarare ligger betoningen på att detta medför särskilda skyldigheter, inte rättigheter.

Följaktligen är religiösa motiv för bosättningspolitiken eller grumliga föreställningar om att judarna betraktar sig som överlägsna andra människor inte något som bör tillskrivas staten Israel som helhet och än mindre judar i allmänhet.

Det är sannolikt detta som kom representanterna för Wiesenthalcentret att associera Reepalus uttalanden till antisemitism. Israels bosättningspolitik är mycket olycklig, men den är ett resultat av omständigheter som är oändligt mycket mer komplexa än att ”en grupp uppfattar sig som mer värd än en annan grupp människor”.

Man bör komma ihåg att opinionsundersökning efter opinionsundersökning visar att en majoritet av israelerna önskar få ett slut på ockupationen av Västbanken. Av dem som anser att den måste fortsätta menar de allra flesta att den är nödvändig för Israels säkerhet.

Även om man är aldrig så övertygad om att de sistnämnda har fel bör man inte tillskriva dem religiösa motiv som de inte har. Den absoluta majoriteten av Israels befolkning i dag är sekulär och generellt bygger också den historiska sionismen på sekulära och inte religiösa premisser.

Sionismen var snarare i hög grad motiverad av den växande politiska och religiösa antisemitismen under 1800-talet. Att kritisera Israels politik är naturligtvis fullt legitimt, men då kritiken vilar på osakliga argument, stereotypa generaliseringar, eller då Israel bedöms med en annan måttstock än den med vilken man bedömer andra länder får man räkna med att det uppfattas som antisemitism.

Slutligen: Reepalus fokus på Mellanösternkonflikten drar uppmärksamheten från det som föranledde besöket från Wiesenthalcentret, nämligen judarnas utsatta situation i Malmö.

KARIN HEDNER ZETTERHOLM

– skickat med Google Verktygsfält"