"Jag formade mitt lag för sent" / Kalmar / NYHETER / ÖSTRAN / Östra Småland AB - Lokaltidningen med nyheter och information från Kalmar län och Öland.

"Jag formade mitt lag för sent" / Kalmar / NYHETER / ÖSTRAN / Östra Småland AB - Lokaltidningen med nyheter och information från Kalmar län och Öland.:

"Jag formade mitt lag för sent"
Bild

Hyresavin. Hade historien skrivits på ett annat sätt om vi inte legat på hyresavin i tre månader, funderade Juholt inför Ulf Carlsson.


» Juholt fick hemstadens stöd

» JUHOLT TALAR UT

» Håkan Juholt har avgått

» Följ dramatiken på Flanaden minut för minut

» Dagen då Flanaden blev rikskänd

» Är det värt priset, Håkan Juholt?

» Juholt håller pressträff i Oskarshamn

» Juholt klarade fredagen

» Massivt stöd för Juholt i hemlänet

» ”Jag har haft sämre dagar”
Bild

Talar ut. I en exklusiv intervju med tidningens reporter Ulf Carlsson berättade Håkan Juholt i en timme om sina tio månader som partiledare.

Foto: Tomas Konigsson

KALMAR

Publicerad 120123 05:00. Uppdaterad 120123 14:09.

Som enda media fick Östran/Nyheterna en exklusiv intervju med Håkan Juholt någon timme innan han meddelade beslutet att avgå.

Hemma i villan i Oskarshamn berättar Juholt om känslor, om diskussionerna i verkställande utskottet, om framtiden och sin roll i partiet och de tre misstag han ångrar allra mest.

Vi möts av en glad avspänd partiordförande. På tv:n rullar Monty Python.

I tryggheten hemma i favorit­fåtöljen öppnar sig Juholt.

En halvtimme efter att vi lämnat bostaden äntrar han podiet på Flanaden i Oskarshamn och berättar att han lämnar sitt uppdrag.



Varför avgår du?

– När jag blev vald kände jag ett väldigt starkt stöd av socialdemokratiska rörelsen i hela landet. Jag kände det i hjärtat under min turné under hösten. Jag mötte 10 000 människor. Jag möttes av en väldig värme och respekt. Jag känner fortsatt stöd från social­demokratiska rörelsen. Men jag tvivlar på att jag kan återvinna allmänhetens breda stöd.



Då avgår du på grund av opinionsundersökningar?

– Min uppgift är att vinna val. Den förmågan ska prövas när det gäller en socialdemokratisk ordförande. Det åligger mig att på djupet känna in om jag hinner återuppbygga det förtroendet.



När bestämde du dig för att avgå?

– Jag har förstås tänkt i de här banorna länge. Men jag bestämde mig de senaste dygnen.



Men hade du kunnat sitta kvar om du velat?

– Den möjligheten hade jag haft. Jag är kongressvald. Min uppgift är att vinna val. Jag är inte en politiker som klamrar mig fast. Socialdemokratin förtjänar en ledare som har ett brett stöd och inte ständigt är ifrågasatt. Och som känner att han eller hon kan vinna den breda allmänheten. Och jag kände att det var inte jag.



'När slutade det vara roligt?

– Det har varit roligt hela tiden. Till och med nu på morgonen har jag haft kul. Och då menar jag inte bara att snabbtitta på några Monty Pythonsketcher. Man får hitta glädjeämnen. Det har varit roligt att se TV 4:s direktsändning från Oskarshamn där man får beskriva för hela Sverige hur Oskarshamns centrum ser ut. Det var roligt att i sociala medier välkomna kvällstidningsjournalisterna till socialdemokratiska Oskarshamn, en stad med kraft. Det tyckte jag var roligt. Jag slutade aldrig att ha roligt.

– Men det är klart att det har varit en ganska stark press. Jag är en människa som har lätt att hitta glädje. Jag är ingen dysterkvist.



Vad var det egentligen som hände på verkställande ut­skottet?

– Vi hade ett tvådagars resonemang om vad vi behöver göra för att återskapa förtroende för oss som parti, för enskilda företrädare, för oss som kollektiv och för den politik vi står för. Det var väldigt öppet.



När började man ställa krav på att du ska avgå?

– Det ställdes inga sådana krav. Det kan jag mycket tydligt säga. Vi är ett verkställande utskott som varken väljer eller avsätter partiledare. Och det säger jag inte bara för att det ska låta bra. Ingen ställde kravet ”Håkan, du ska avgå”. Vi resonerade om hur vi skulle återvinna förtroendet.



Men menar du att ingen på VU sa att ”partiet mår bättre om du slutar, Håkan”?

– Det var ingen som sa något sådant. Jag går inte in och refererar vad enskilda ledamöter sa. Det fungerar inte så i vårt parti att man går laget runt och har någon omröstning. Det är ingen bolagsstämma. Alla känner samma gemensamma ansvar. Det är inte som ett gladiatorspel där man ger tummen upp eller tummen ner.



Vad är känslan idag? Känner du någon lättnad, eller ilska?

– Den känsla som är starkast är att jag sviker dem som tror mycket på mig. Jag har agerat och tagit ett beslut som gör att jag sviker många som ställt väldigt stora förhoppningar till mig.

– Jag har inte gjort någon hemlighet av att jag är en känslo­människa. Det beskrev jag i mitt sommarprogram i P1. När jag talade i Almedalen tittade jag på Ingvar Carlsson och Lisbeth Palme och tänkte att nu är det jag som ska stå här och tala, jag kunde inte hålla tårarna borta. Jag är en människa med mycket känslor.



En viss besvikelse måste du väl känna ändå?

– Nej, inte besvikelse. Det är fel ord. Jag känner frustration över att när regeringen är så under­måligt dålig, när Fredrik Reinfeldt är så blek och uppblåst, att jag inte förmår prestera ännu bättre och lyfta partiet. Det känner jag stor frustration över. Motståndaren är så svag och dålig att detta borde vara en gyllene tid för Social­demokraterna. Att jag då inte kan lyfta partiet är den stora frustrationen. Och det är också det som ledde fram till det här beslutet att avgå.



Det känns som att du ger dig själv skulden?

– Ja, ingen annan är ansvarig.



Men du måste ju känna att det finns människor i partiet som var på jakt efter dig från första stund.

– Nej, det gör jag inte. Det fungerar inte så. Det är jag som är ansvarig. Det är min uppgift att leda partiet.



Tycker du att du fått det stöd du kunde förvänta dig från resten av partiledningen?

– En partiordförande ska inte behöva be om stöd. En parti­ordförande ska klara sig på sina egna resultat.



Vad är det du ångrar mest under dina tio månader som partiordförande?

– Det var först efter höstens kris som jag började forma mitt eget lag, personerna närmast mig. Det fick jag på plats för sent. Jag har hela tiden haft duktiga medarbetare. Men den stabiliteten, som gör mig bättre och får mig att undvika misstag och att vara bättre förberedd, den sortens stab hade jag behövt tidigare.

– Sedan skulle jag inte så kraftfullt försvarat vårt gemensamma beslut att inte ta debatten i SVT när vi placerades med Sverige­demokraterna. Jag längtar efter debatter. Debatter är min bästa gren. Jag hade njutit av en tv- debatt med Fredrik Reinfeldt. Det blev till slut så att det bara var jag som försvarade tre partiers beslut att inte debattera. Jag som längtat efter debatten. Det blev absurt.

– Jag känner också en frustration över att denna hyresavi som startade allt, fanns hos mig och på vårt kansli i tre veckor. Den blev bara liggande där. Vi funderade på vad vi skulle göra med den. Vi skickade mejl till riksdags­förvaltningen och fick inga svar. Jag ångrar att vi, eller jag, inte bara tog avin och hissen ner till den ansvarige och sa ”lös upp­giften”. Tiden bara gick tills det på något sätt kom upp i Afton­bladet. Det var faktiskt en nyhet som vi själva hade i tre veckor innan tidningarna fick den.

– Det är klart att jag livet ut kommer att förbanna att inte vi eller jag tog tag i det direkt. Det var en klantig hantering. Det kommer jag alltid att tänka på.

– Herregud vad hade hänt, hur hade historien skrivits om jag sett till att vi fått klara besked.

– Så det är de tre saker jag ångrar. Staben, tv-debatten och hyresavin.



Det är inte så farligt ändå på tio månader, tre saker som man ångrar?

– Nej, kanske inte. Men det är klart att man gör många fler fel. Man säger fel. Det blir förlupna ord.



Vad är du mest stolt över?

– Jag är stolt över att jag blev vald. Förtroendet jag fick av den socialdemokratiska rörelsen. Stolt över att jag inledde med att sätta en ny politisk dagordning. Jag uppmärksammade barnfattigdomen. Jag ifrågasatte utvecklingen där vi blivit kunder på en marknad, istället för medborgare. Vi började tala om social demokrati och kallade oss inte bara sossar. Det ska råda social demokrati i vårt land. Det är inte förenligt med social demokrati att människor ska tjäna pengar på de gamla genom att väga blöjor och att miljard­vinster plockas ut ur våra vårdbolag.

– Jag är stolt över att vi infört begreppet värdeburen tillväxt. Vi tog fighten och utmanade marknadskrafterna.

– Jag är en av dem i vårt land som är mest medveten om mina fel och brister. De har mycket detaljerat beskrivits för alla. Jag är oerhört väl medveten om dem. Jag har inte kunnat undgå att få dem beskrivna.

– Men med det sagt är jag också stolt över ett politiskt budskap som jag stått upp för.



Hur kommer du att agera mot partiets nya ledning?

– Det hela riksdagsgruppen, och där är jag en del, måste fundera på är hur vi ska agera så att vi kommer ut ur det här. Alla socialdemokrater känner nog så idag.



Och hur tänker du behandla din efterträdare?

– Jag kommer att finnas där och göra allt jag kan för min efter­trädare. Jag ska göra mitt yttersta för att hon eller han ska klara sin svåra uppgift. För den som kommer efter mig har en lika svår uppgift som jag hade.



Det känns nästan omänskligt storsint att resonera så?

– Jag har sedan jag blev medlem i SSU Fram i Oskarshamn 1976 efter min förmåga, i en lång rad olika roller, försökt göra allt jag kan för att stärka socialdemokratiska tanken och idén. Jag är fast besluten att resten av mitt liv fortsätta att göra det, för dessa idéer kommer att segra och ska segra.



Och vem tror du blir din efterträdare?

– Nej, jag har inga som helst tankar om det.



Hur ser du på din egen framtid?

– Jag är riksdagsledamot för Kalmar län. Jag har inte funderat på vad jag ska göra. Jag brukar mycket sällan vara sysslolös. Det jag ska göra hoppas jag blir något som den nya ledningen har nytta av. Den som kommer efter mig ska veta att jag finns där för henne eller honom om man vill använda mig.



Inga nya tankar på EU, det var ju aktuellt under en period?

– Ja, himmel och pannkaka, jag var ju EU-kandidat. Att vara ordförande för Socialdemokraterna är alldeles speciellt. Att vara avgången ordförande för Social­demokraterna är nästan ett ännu större ansvar. Jag kommer inte att ha några tankar eller idéer om vad jag ska göra innan jag har haft ett ordentligt samtal med den nye ordföranden.



Är det ett splittrat parti som du lämnar?

– Nej, det är det inte. Vi har en situation där vi förlorat två val på raken och i opinionsundersökningarna fallit från närmare 45 procent 2008 ner till ett valresultat på 30 procent. Sedan gick vi visserligen upp till 35 procent. Sedan har vi fallit igen till neråt 25 procent. Vi har tappat nästan hälften av våra sympatisörer. Det återspeglar inte stödet för partiet. Flera anser sig vara socialdemokrater. Men man tycker att vi underpresterar. Man tycker att jag underpresterar, att partiet gör det.

– Det framtvingar förstås en speciell stämning i partiet. Men det är inte splittring.



Har du fått en juste behandling i media?

– Jag kommer aldrig att recensera mediebevakningen. De får stå till svars inför sina läsare och tittare.



Är det så att du som politiker med grunden på landsorten, i Oskarshamn, aldrig accepterats i de fina politiska salongerna i Stockholm?

– Jag har känt klassföraktet i vissa kretsar. Det har varit legitimt på borgerliga ledarsidor att göra karikatyrer av mig och ge mig öknamn. Det startade mycket snabbt. Jag förstår att man kände provokationen när den person som betraktades som en bonnläpp sedan började skriva debatt­artiklar om Malmöoperans ”Les Misérables” och publicerade åtta sidor existentiell mejlkonversation i Dagens Nyheter. Jag var Åsa Nisse. Jag skulle hålla mig till det. Men kontrasten roade mig, jag blev uppiggad av att se för­virringen.



Men du kände bara det klassföraktet från den borgerliga sidan. Man skulle ju kunna tänka sig att det fanns inom ditt eget parti också?

– Det har jag aldrig känt av. Tvärtom. Jag har istället känt ett stort stöd.



Sven-Erik Österberg, har du några synpunkter på honom?

– Sven-Erik Österberg som ledamot av VU, kommer tillsammans med övriga VU, att klara sitt uppdrag att leda partiet genom den besvärliga situation vi befinner oss i. Han är mycket rutinerad och erfaren. Han kommer att klara det.



Varför väljer du att avgå i Oskarshamn?

– Det finns en mycket enkel förklaring. Det är här jag blev medlem i SSU Fram, suttit i Konsums styrelse och i ABF, det är här jag fått förtroendet. När jag nu har något riktigt viktigt att säga vill jag inte att oskarshamnarna ska behöva se det på TV. De ska se mig säga det. Jag vill kunna se dem i ögonen. Jag har fått så mycket värme, kärlek och stöd, från oskarshamnarna. Långt utanför det egna partiet. Jag är fullt medveten om att jag är ordförande för hela det socialdemokratiska partiet.

– Men det är här jag började min resa och det är här jag vill sluta min resa som partiordförande.

– skickat med Google Verktygsfält