Typiskt svenskt « Aktualia

Typiskt svenskt « Aktualia: "Typiskt svenskt
februari 4, 2011 Cavatus Lämna en kommentar Gå till kommentarerna

i

Rate This

Quantcast


Boken ”Typiskt svenskt” av Karl-Olov Arnstberg är välinvesterad lästid. Bland annat får vi veta att ambivalens är ett vanligt svenskt förhållningssätt. Ett förbehåll finns dock. Man får inte schablonisera, kritisera eller ens skoja med religiösa, etniska eller sexuella minoriteter. Oavsett vilka ideal de propagerar för. De ska alltid bemötas med respekt. Den som syndar mot det i det offentliga samtalet, riskerar rentav att aktivera rättsmaskineriet, dvs. få en eller annan ombudsman på sig.

Under rubriken ”Empati etiskt mer högtstående” resonerar Arnstberg kring fenomenet åldringsrån där förövarna inte tycks få dåligt samvete ens när de får schavottera i pressen. I Sverige betecknas sådana som psykopater. Men denna frånvaro av empati är i sig inget tecken på psykisk sjukdom. Inte heller är det en fråga om psykisk mognad, kulturellt sett. Majoriteten av världens befolkning skulle troligen, sett genom den svenska psykiatrins glasögon, klassificeras som psykiskt störd på grund av bristande empati. I utvecklade och komplicerade samhällen, jämförbara med Sverige, är alltid empatin högt utvecklad, för att inte säga en nödvändighet.

Utvecklandet av en enbart egoistisk personlighetstyp blir således liktydigt med samhälleligt sönderfall. Är många människor på det sättet kan inte denna samhällstyp fungera. Utan empati finns det ingen rimlig balans mellan brott och straff i Sverige. Det handlar om en ”tvingande empati” för en större krets än vänner och familj, och detta är en kulturell produkt, någonting inlärt. Tvingande empati förekommer framför allt i det moderna västerländska samhället.

Arnstberg har sammanställt en lista för att konkretisera politiskt korrekthet. Den ger en fingervisning om hur samtida värderingar systematiseras:

Politiskt korrekt: ………………………Politiskt inkorrekt:
Politiskt till vänster……………………………….Politiskt till höger
Att vara feminist (båda könen)…………….Traditionella könsroller
Delade hushållssysslor…………………………Kvinnor sköter markservice
Heltidsarbetande kvinnor……………………..Hemmafruar
Barnlediga män……………………………………..Män som prioriterar jobbet
Att vara konstruktivist…………………………..Att vara essentialist
Att vara mångkulturell………………………….Att vara nationalist
Att se homosex som normalt…………………Att se homosex som en avvikelse
Att vara för homoadoptioner………………..Att vara emot homoadoptioner
Att vara för jämlikhet…………………………….Att acceptera hierarkier
Att aldrig glömma förintelsen………………….Att påminna om andra folkmord
Att vara kritisk till USA …………………………..Att beundra USA
Att se hedersmord som kvinnoförtryck……Att se hedersmord som kulturbundna

Politisk korrekthet har blivit vår tids allenarådande svenskhet. Det är därför den är så svårbekämpad. För Sverige är i detta avseende är såväl överspänt som extremt. Många vänsterintellektuella för exempelvis samman begreppen mångkultur och demokrati och menar att det endast är det mångkulturella förhållningssättet som är demokratiskt. De gör heller ingen skillnad mellan nazism, rasism och nationalism och verkar övertygade om att nationalism utgör själva kärnan i det rasistiska våldet.

Ur boken:

Den politiska korrekthetens värld är en instängd, likriktad värld även om den definierar sig som mångkulturell. Det är en värld, där demokratin är överflödig eftersom alla sanna demokrater har samma idéer och resten per definition är anti-demokrater som skall exkluderas. Vi känner igen den typen av resonemang; den har haft flera olika skepnader. Dess absurditet och närmast komiska dumhet kan inte överskyla dess sorgliga konsekvenser – att den fria debatten undertrycks, det offentliga samtalet kvävs.

Och:

Gamla sextioåttor är i dag den politiska korrekthetens furstar och upprätthåller ordning på det demokratiska excercisfältet, tillsammans med sina yngre livjägare och åsiktsguvernanter.

Arnstberg är inne på ett resonemang som signaturen Utlandssvensk har tagit upp i sin recension av Världsmästarna; Arnstberg:

Jag menar dock att vi i än större utsträckning borde tala om medial korrekthet. Det är nog inte i politiken utan i media som gränserna är som allra snävast. Det är där konsekvensens för den som felar är allra störst. Begreppet politisk korrekthet (PC) behöver kompletteras med något som kan benämnas medial korrekthet (MC).

Med anledning av Bildts och Billströms klavertramp, torde följande text ur boken illustrera de politiskt korrektas dilemma:

Precis som politikersanningar kan forskarsanningar kollidera med den mediala korrektheten. I rollen av forskare vet jag t.ex. att den mångkulturalitet som såväl media som politiker spinner en hyllande retorik kring, med avseende på fredlig samexistens, är djupt problematisk. Det vet i allmänhet också politiker och journalister men de är dessutom bundna i sina respektive roller. Nästan alltid lägger de ner stor möda på att hålla tungan rätt i mun – risken att bli stämplad som rasist och under skam bli utslängd ur det offentliga samtalet är alltför påtaglig.

Boken innehåller givetvis mycket mer intressant och tänkvärt. Läsning rekommenderas!

Följ min blogg med bloglovin

dagen, dagen. dagen. dn, dn, dn, dn, svd, svd, svd, svd, gp, gp, gp, gp, blt, blt, ex, ex, ex, smp, smp, skd, skd, skd, nsk, nsk, nsk, hd, hd, hd, ft, ft, ft, svt, svt, svt

* Share this:
* Dela
*

*
*
*
*
*
*
*
*
*
*
*



– skickat med Google Verktygsfält"