Fundamentalism i kristen vänster | Ledarsidan | SvD: "När några diakoner i Svenska Kyrkan krävde ett påskupprop mot sjukförsäkringsreformen fick de starkt stöd. Initiativet fusionerades med en Facebooksida med tusentals medlemmar. Ärkebiskop Anders Wejryd uttryckte stolthet över diakonerna och beklagade att hans kyrka tvingades hjälpa de behövande: “Sådant borde vi dela på i hela samhället.” (Är inte kyrkan samhället? Räknas solidaritet bara via skattsedeln?)
Kristen, socialdemokratisk tyckarelit har ryckt ut för uppropet. Diakonerna jämför sin insats med Bibelns profeter. Enligt Facebooksidan är det evangeliets mening att riva upp reformen. Socialförsäkringsministern påstås vara “nöjd” trots att “hemlösa … dör”. Människor “på dödsbädden” tvingas arbeta. “Ansvariga politiker ljuger”. För fakta om sjukförsäkringen hänvisas till LO-tidningen, ETC, Aftonbladet Kultur, Dagens Arena och andra vänsterpublikationer. Allianspolitiker med ansvar pekas ut som mytspridare.
Alla är överens: detta är kristen kärlek, inte partipolitik. Men självklart är det bägge delar. Sverige har fått en allt mer högljudd kristen vänster, som blandar samman religion och politik. Påskuppropsgänget bemöter denna kritik med två påståenden. För det första, att Jesus budskap äger djupt politiska konsekvenser för hur vi bör behandla samhällets utsatta. För det andra, att det vore bisarrt att utesluta kristna från samhällsdebatten. Jag instämmer men menar att den kristna vänstern drar fel slutsatser.
Det kristna budskapet är ingångsvärdet och det har visst politiska konsekvenser. Men hur formuleras dessa i praktiken? Evangeliet ger inga ledtrådar, men den kristna vänstern menar att en viss konstruktion av välfärdsstaten ligger implicit i texten. Själv tror jag att sjukförsäkringsreformen, om alla effekter vägs in, har varit bra för de utsatta. Det motiverar mig att rösta på Alliansen. För det får den kristna vänstern gärna kalla mig politisk idiot (det kan jag återgälda). Men de kallar mig en dålig kristen. Det är fundamentalistiskt.
Utifrån den distinktionen är det självklart bättre ju fler kristna det är som engagerar sig i samhällsfrågor. Vi delar en syn på människans värdighet, en syn på skapelsen som värd att vårda. Det är politiskt. På vilket sätt? Kring detta kan vi vara oense, men så länge vi delar ingångsvärdet finns det ingen kristen skattenivå, ingen kristen klimatpolitik.
För några år sedan var statsministern (S), LO:s ordförande och den politiska chefredaktören på landets största tidning (S) uttalat kristna. Vi har en starkt politiserad, vänstervriden kyrka som organiserar två tredjedelar av befolkningen. Broderskapsrörelsen inom S utgör ett av partiets viktigaste intressen. Landets mest tongivande socialdemokratiska debattörer är kristna.
Hotet är knappast överhängande och fundamentalismen, oförmågan att se den andres rättfärdighet, är nog lika mycket politisk som religiös.
Men det finns skäl att säga ifrån. Den svenska, kristna vänstern visar nämligen samma drag som ett randfenomen inom den kristna högern i USA: rösta som vi eller brinn.
Roland Poirier Martinsson är författare och filosof. Han leder Timbro medieinstitut. rolandpm@gmail.com
– skickat med Google Verktygsfält"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar