Ramona Fransson: Vart tog lusten att debattera vägen i Sverige? « Avpixlat

Ramona Fransson: Vart tog lusten att debattera vägen i Sverige? « Avpixlat: Oxis 1 timme sedan som svar till ipincase

Det finns fog för vår rädsla.! Jag har under årens lopp lärt mig att alltmer lita på min magkänsla, vad som är rätt och vad som är fel, vad som känns tryggt och vad som ger oro. Skall jag göra eller köpa detta nu eller vänta? Vad är mitt intryck av någon, några eller någt? Magen, dvs. min magkänsla ger svaret och i nästan 100% har det visat sig att jag7magen hade rätt.
Sådant som att jag vid mötet med den mycket trevliga och tillmötesgående personen känner att vaksamhet och återhållsamhet med vad jag säger är på sin plats - helt rätt visar det sig! Känslan när jag befinner mig på en viss plats det här är inga bra omgivningar trots att inget obehagligt kan märkas. Känslan har alla gånger givit mig rätt och ibland flera år efteråt.
När det gäller islam går det tillbaka på undervisningen i olika religioner på gymnasiet tidigt 60-tal. Hinduismen hade inte helt trevliga inslag, buddism lite bättre, katolicism, tja så där - men ingen av dessa religioner signalerade fara för mig. Men det gjorde islam, eller muhammedanism som den då kallades. Bara det att ordet islam betydde underkastelse, bara en sådan sak, då man enligt min uppfattning (jag är inte religiös, eller med i någon kyrka) skall kunna diskutera med, bli arg på och ifrågasätta den gud man eventuellt tror på.Man skall inte underkasta sig något i den vägen. Men det vara annat också, en stark känsla av obehag som jag inte kunde komma ifrån och jag var då glad att den religionen inte fanns i Sverige överhuvudtaget.
Inte heller gillade jag bilder från Mellanöstern, det var bara människor som skrek, sköt och bar sig åt, kvinnor i sjok på huvudet och som det verkade en allmänt stökig kultur.
Den var inte trevlig och Mellanöstern uppfattade jag som en mycket obehaglig plats på jorden. Då var det ju krig där under 69- och 70-talen och det kan förklara en del men inte det obehag jag kände för kulturen som sådan. Turkiet var också en obehaglig plats, kändes som ett mycket olustigt land och överhuvudtaget hela Balkan och österut. För orientaliskt för min smak.
Därför känns krypandet för denna religion så obehaglig för mig Denna officiella okritiskhet, denna devota beundran från etablissemanget gentemot denna religion och samhällsform, som så helt skiljer sig från den västerländska, och dessa snabba attacker i form av ord som islamofob, islamhatare etc.från detta etablissemang så fort man visar minsta antydan till att ogilla religionen islam, är mycklet obehagliga och visar ingen vilja att ta reda på varför denna islamofobi uppstått och uppstår. Den kommer ju inte av sig självt. Reagerar de flesta västerländskt värnande människor i grunden på samma sätt som jag?
Då tycker jag vi kan vara stolta islamofober och ta smutskastningen med ro för det visar att vi står upp för värden som fört mänskligheten framåt och bort från tidigare barbari.
Samma typ av straff som förespråkas i sharialagstiftningen började västerländska länder invända mot under 1700-talet och under en period på...

– skickat med Google Verktygsfält