Märkligt insinuant SvD-artikel
Saxofonspelaren Dror Feiler, i Sverige känd bland annat för sitt samarbete med (och partitagande för) en av världens mest våldsamma terrororganisationer, den colombianska Farc-gerillan, verkar inte ha speciellt bråttom med de livsviktiga förnödenheter som han ämnar transportera till Gaza-remsan. Fartyget Estelle gör det ena strandhugget efter det andra i Sverige, och överallt flockas fotografer och journalister. Idag var det Svenska Dagbladets tur: Ship to Gaza förlänades inte bara ett uppslag i kulturdelen utan det svenska fartyget fick också pryda omslaget till Kulturbilagan. Artikeln, signerad SvD:s nöjeschef Erika Hallhagen, är märkligt upplagd. Israels agerande i samband med den första Ship to Gaza-konvojen 2010, då Israelisk militär inte bara dödade nio passagerare utan även beslagtog Feilers saxofon samt bestraffade saxofonspelaren själv med inreseförbud jämförs med ”den israeliska byråkrati som omgärdar Frihetsteaterns konstnärliga ledare Nabil Al-Raee”. Därpå beskrivs i artikeln hur ”israelisk militär hämtade Nabil Al-Raee mitt i natten iför ögonen på hans familj”.
Israeliska militärens agerande sägs vara ”det sjätte angreppet efter att en av teatern grundare, Juliano Mer-Khamis, mördades i fjol”. ”Mer än hälften av de anställda på teatern har i omgångar anhållits av den israeliska armén”.
Som läsare får man intrycket att den israeliska armén bedriver en systematisk kampanj för att underminera teaterns verksamhet. ”Om israel fortsätter på det här sättet så kommer teatern att ha mycket svårt att överleva”, heter det. Intrycket av att man från Israels sida försöker sabotera teaterns verksamhet – på ungefär samma sätt och av samma anledningar som man enligt artikeln har försökt sabotera Ship to Gazas verksamhet - blir inte mindre när det längre fram i texten sägs att teatern vill ”ge det palestinska folket en röst” samt att den av Israels armé så hårt straffade saxofonisten Dror Feiler var ”en av initiativtagarna till teatern”.
Men en fråga förblir hängande i luften: den om mordet på teaterns grundare Juliano Mer-Khamis. Att döma av det sätt på vilket SvD-texten är strukturerad är det naturligtvis inte svårt att få intrycket av att mordet den 4 april förra året var ett led i den omfattande kampanj som israeliska armén har bedrivit för att sätta käppar i hjulen för teaterns verksamhet och för Ship to Gaza-flotta som enligt artikeln arbetar efter samma premisser som Frihetsteatern.
Börjar man undersöka saken lite närmare, framträder dock en radikalt annorlunda bild av händelseförloppet runt mordet på teaterns grundare, som sköts av maskerade män i april 2011, när han befann sig i sin bil utanför teatern. Polisen i Jenin misstänkte omedelbart militanta palestinier, som tidigare hade uttryckt dödshot mot den teaterchefen som var israelisk medborgare. Bland annat ska flygblad ha delats ut av boende i flyktinglägret i Jenin, där Juliano Mer-Khamis kallades för en femtekolonnare och där man hotade att ta till vapen mot honom, ”om ord inte hjälpte”.
Snabbt grep palestinsk polis också en tidigare medlem av den terroriststämplade al-Aqsa-martyrernas brigader, som fem år tidigare hade släppts ur israeliskt fängelse efter avtjänat straff, och därefter ska ha hoppat av till Hamas.
Denne man ska vid tre olika vittneskonfrontationer ha identifierats av ett vittne i den bil som Juliano Mer-Khamis åkte i. DNA-test friade dock sedeeremera den misstänkte, varefter polisen utan känt resultat har fortsatt arbetet med att lösa mordet.
Att israeliska myndigheter har tagit in teaterns anställda till förhör behöver utifrån detta perspektiv inte vara ett led i ett systematiskt sabotage av teaterns verksamhet utan kan ha att göra med att man utreder mordet på teaterens grundare, vilket man gör av den enkla anledningen att denne var israelisk medborgare. Med tanke på den huvudmisstänktes kopplingar till al-Aqsa-martyrernas brigader kan det kanske också finnas en anledning till att en annan av teaterns initiativtagare, Zakaria Zubeidi, som SvD beskriver det, ”sedan två månader tillbaka” är ”arresterad – av den palestinska myndigheten. Av oklar anledning är den amnesti som forne ledaren av al-Aqsamartyrernas brigader fick 2007 av Israels premiärminister upphävd.”
Därmed inte sagt att israeliska myndigheter i detta fall har agerat oklanderligt i detta ärende, men bakgrunden till mordet på teaterns grundare och till teaterns nuvarande svårigheter tycks vara betydligt mer komplex och tillika betydligt mindre Israel-centrerad än vad som framgår av SvD:s nöjeschefs framställning.
Israeliska militärens agerande sägs vara ”det sjätte angreppet efter att en av teatern grundare, Juliano Mer-Khamis, mördades i fjol”. ”Mer än hälften av de anställda på teatern har i omgångar anhållits av den israeliska armén”.
Som läsare får man intrycket att den israeliska armén bedriver en systematisk kampanj för att underminera teaterns verksamhet. ”Om israel fortsätter på det här sättet så kommer teatern att ha mycket svårt att överleva”, heter det. Intrycket av att man från Israels sida försöker sabotera teaterns verksamhet – på ungefär samma sätt och av samma anledningar som man enligt artikeln har försökt sabotera Ship to Gazas verksamhet - blir inte mindre när det längre fram i texten sägs att teatern vill ”ge det palestinska folket en röst” samt att den av Israels armé så hårt straffade saxofonisten Dror Feiler var ”en av initiativtagarna till teatern”.
Men en fråga förblir hängande i luften: den om mordet på teaterns grundare Juliano Mer-Khamis. Att döma av det sätt på vilket SvD-texten är strukturerad är det naturligtvis inte svårt att få intrycket av att mordet den 4 april förra året var ett led i den omfattande kampanj som israeliska armén har bedrivit för att sätta käppar i hjulen för teaterns verksamhet och för Ship to Gaza-flotta som enligt artikeln arbetar efter samma premisser som Frihetsteatern.
Börjar man undersöka saken lite närmare, framträder dock en radikalt annorlunda bild av händelseförloppet runt mordet på teaterns grundare, som sköts av maskerade män i april 2011, när han befann sig i sin bil utanför teatern. Polisen i Jenin misstänkte omedelbart militanta palestinier, som tidigare hade uttryckt dödshot mot den teaterchefen som var israelisk medborgare. Bland annat ska flygblad ha delats ut av boende i flyktinglägret i Jenin, där Juliano Mer-Khamis kallades för en femtekolonnare och där man hotade att ta till vapen mot honom, ”om ord inte hjälpte”.
Snabbt grep palestinsk polis också en tidigare medlem av den terroriststämplade al-Aqsa-martyrernas brigader, som fem år tidigare hade släppts ur israeliskt fängelse efter avtjänat straff, och därefter ska ha hoppat av till Hamas.
Denne man ska vid tre olika vittneskonfrontationer ha identifierats av ett vittne i den bil som Juliano Mer-Khamis åkte i. DNA-test friade dock sedeeremera den misstänkte, varefter polisen utan känt resultat har fortsatt arbetet med att lösa mordet.
Att israeliska myndigheter har tagit in teaterns anställda till förhör behöver utifrån detta perspektiv inte vara ett led i ett systematiskt sabotage av teaterns verksamhet utan kan ha att göra med att man utreder mordet på teaterens grundare, vilket man gör av den enkla anledningen att denne var israelisk medborgare. Med tanke på den huvudmisstänktes kopplingar till al-Aqsa-martyrernas brigader kan det kanske också finnas en anledning till att en annan av teaterns initiativtagare, Zakaria Zubeidi, som SvD beskriver det, ”sedan två månader tillbaka” är ”arresterad – av den palestinska myndigheten. Av oklar anledning är den amnesti som forne ledaren av al-Aqsamartyrernas brigader fick 2007 av Israels premiärminister upphävd.”
Därmed inte sagt att israeliska myndigheter i detta fall har agerat oklanderligt i detta ärende, men bakgrunden till mordet på teaterns grundare och till teaterns nuvarande svårigheter tycks vara betydligt mer komplex och tillika betydligt mindre Israel-centrerad än vad som framgår av SvD:s nöjeschefs framställning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar