När Babels torn rasar - Fria Tider

När Babels torn rasar - Fria Tider: "När Babels torn rasar
Publicerat 12 mars 2011 kl 11:30

Det är viktigt att ha makten över språket.

De flesta svenskar förstår detta, men ändå inte.

Svenskar förstår att det är viktigt att ha makten över språket, men de förstår oftast inte att det är media, politiker och intressegrupper som har makten över språket idag – och därmed över svenskarna.

Reklam är många svenskar kritiska till, för de förstår att reklamen är till för att försköna och sälja en produkt. Även den politiska ideologier, som mångkulturalism, är en produkt. Den förskönas av de som säljer den – media, politiker och intressegrupper.

I den bemärkelsen saknar svenskar en nödvändig medvetenhet.

Vi måste vara medvetna om vikten av semiosis – produktionen av betydelser genom användandet av språk.

De skrivna och sagda orden bildar meningar, förståelse, kontexter, referensramar och diskurser som i allra högsta grad påverkar människors uppfattningar om hur samhället ser ut, vilka problem som existerar, vad de problemen beror på och hur de problemen kan lösas. Har man makt över språket kan man definiera vilka problem som existerar, vad de problemen beror på och hur de problemen kan lösas.

Media, politiker och intresseorganisationer har den makten i Sverige.

Makten över språket är nödvändig för att styra ett land i önskad politisk riktning, som i Sveriges fall där svenskar tvingas acceptera påtvingad massinvandring och mångkulturalism för att de inte kan göra sina röster hörda.

För att förbättra situationen i ett samhälle krävs det att de som har makten över språket lyckas identifiera de verkliga problemen, korrekt uppfatta vad problemen beror på och på så sätt komma fram till hur dessa kan lösas. Det är därför politiska beslut fattas, det är så rikets lagar stiftas.

Misslyckas de med det kommer andra i samhället att energiskt försöka att ta makten över språket.

Politiska rörelser förstår att använda en kritisk ansats till det rådande språket och dess användande. Med kritisk ansats avses dessa politiska rörelsers praktiker att omforma språket för att åstadkomma radikala förändringar och omvälvningar i samhället. Diskursanalytikern Norman Fairclough påpekar att framför allt de feministiska och antirasistiska rörelserna ser det som sin uppgift att förändra språket (Discourse as data: a guide for analysis, 2001).

Karl Marx menade, med sin historiematerialism, att det som ligger bakom stora historiska omvälvningar inte är personer, grupper eller ideologier, utan den tekniska utvecklingen av produktionsmedlen och den dialektiska kampen mellan underklassen och överklassen att äga produktionsmedlen.

Fairclough gör gällande det även gäller informationstekniken, som de senaste decennierna utvecklats enormt. Denna utveckling av nya sätt att kommunicera har lett till att semiosis, språkproduktionen, inte längre kan monopoliseras av det kapitalstarka mediaetablissemanget, som det kunde tidare, innan den nya informationsteknikens intåg.

Den nya informationstekniken spelar allt större roll i politisk och sociala omvälvningar, nu senast i Mellanöstern. Vanliga personer, utan egentliga resurser, kan genom sociala medier ta makt över språket, sprida sina budskap och organisera sig för att uppnå politiska och sociala mål.

Även i Sverige pågår denna kamp om makten över språket, men då mellan etablerad media och ny media, som drivs av privatpersoner.

Nyligen såg vi i Sverige den största kraftmätningen om makten över språket när etablerad media och intressegrupper gick till frontalangrepp mot Fria Tider för att tidningen beskrev händelserna i Husby-badet som gruppvåldtäkt, en artikel som fick över 4000 gillningar av svenskar på Facebook.

Sverigedemokraternas partisekreterare Björn Söder länkade till Fria Tiders artikel. Ett för starkt folkligt stöd för Fria Tiders syn på verkligheten, tillsammans med den politiska uppmärksamhet som Söders länkning bidrog med, blev för mycket för etablerad media – de var tvungna att aktivt ta tillbaka makten över språket.

Det gjorde man genom att reducera det sexuella övergreppet på en elvaårig flicka på barnkalas, av en grupp asylsökare, till ett ”rykte”. Man försökte även misskreditera Fria Tider, genom att felaktigt anklaga Fria Tider för att vara högerextrema och främlingsfientliga, och genom att låta Jon Nilsson på SVT:s Aktuellt och Anna Hedenmo och Aftonbladets chefredaktör Jan Helin agera Söders uppläxare/åklagare/domare i Agenda.

Söder fick vid två tillfällen offentligt, på bästa sändningstid, schavottera. Det var planen, men Söder stod på sig och hävdade sin rätt att uppmärksamma problem i det svenska samhället.

Lägg där till Expressen ledare från den 7 mars, SVT:s och TV4:s inslag, TT-artikeln som gick ut i all svenska tidningar och övriga krönikor som nådde en stor del av det svenska folket. Attacken mot Söder och Fria Tider var medveten, planerad och designad för att få ett så stort genomslag som möjligt. Allt för att markera att ny media och politiker, som inte tillhör etablissemanget, inte ska få forma diskursen.

Etablissemangets massiva uppståndelse handlade inte om händelsen i Husby – utan om vem som har rätten att ha makt över språket.

I decennier har media, politiker och intressegrupper stått för språkproduktionen, en språkproduktion som ofta syftat till skuldbelägga svenskar som är emot massinvandring och mångkulturalism. I Figur 1 ges exempel på det.

Figur 1. Semiosis som den var innan ny medias tid.

Det som händer nu är att svenskar börjar engagera sig och själva stå för en betydande del av den språkliga produktionen.

Medias, politikers och intressegruppers narrativ, definitioner av nyckelord och verklighetsuppfattningar står inte längre oemotsagda. Den verklighet som vanliga svenska privatpersoner upplever får ett större gehör och en större spridning, därför att vanliga svenska privatpersoner nu har möjligheten att själva skapa sitt språk och sedan sprida det med hjälp av den nya informationstekniken.

Nättidningar och bloggar använder narrativ, definitioner av nyckelord och verklighetsuppfattningar som kolliderar med medias, politikers och intressegruppers.

En man på 30 år i ett rosa rum ses inte som ett barn av ny media, statistik och empiri om massinvandringen och mångkulturalismens negativa konsekvenser benämns inte som ”okunskap” av ny media, berättigad kritik på Internet mot massinvandringen och mångkulturalismens negativa konsekvenser ses inte som näthat av ny media, att inte vilja byta ut befolkningen ses inte som extremism av ny media. Bara för att ge några exempel.

Språkproduktionen i Figur 1 är numera förlegad, vilket Figur 2 visar.



– skickat med Google Verktygsfält"