Trakasserier tvingar familj att fly - Malmö - Sydsvenskan - Nyheter dygnet runt

Trakasserier tvingar familj att fly - Malmö - Sydsvenskan - Nyheter dygnet runt: Trakasserier tvingar familj att fly

Text: Kenan Habul
Publicerad 5 mars 2012 0.34 Uppdaterad 5 mars 2012 0.35
Malmö.
Bråk mot familjen började sedan de flyttade till Rosengård för flera år sedan.

I fredags misshandlades Johan så han fick hjärnskakning.

Hans syster Lisa är döv på ett öra efter att tre killar kastade en smällare mot henne.

Flera år av trakasserier gör att familjen nu vill bort från Rosengård.

Johan minns bara blicken i de svarta ögonen och smärtan när knytnäven träffar hakan för första gången.

– Jävla luffare, är det enda killen säger innan han fortsätter att slå.

Någon ur klungan på åtta nio unga män tar tag i Johan och drar honom bakåt. Han tuppar av i några sekunder. När han ligger på marken blir han sparkad i huvudet. Sen blir allting svart igen och han vaknar först i ambulansen.

På lördagseftermiddagen, när vi träffas i lägenheten han delar med sin mor Maria, har Johan precis blivit utskriven från sjukhuset. Svullnaden har gått ned, men läpparna är svarta av stelnat blod. Blodpölen framför affären på Bennets väg där han blev överfallen är borttvättad. Mannen bakom kassan har varken sett eller hört någonting. Inte heller Johan vet vem som gav sig på honom. Och polisen har inte fått tag på några vittnen till den grova misshandeln.

– Jag ska bort härifrån. Om det så krävs tar jag och sätter mig i ett tält på Sibbarp, säger hans mor Maria bestämt.

Hon vill att sonen ska kunna gå till jourbutiken vid 19-tiden på kvällen för att köpa chips till fredagsmys utan att få stryk.

Fredagens misshandel är kulmen på allt bråk som började sedan de flyttade till området för flera år sedan.

– Svennehora, ni är smutsiga, det är några av glåporden som vi har fått höra sedan första dagen. Det är mest ungdomar och barn. Men även vuxna kvinnor och män kan vräka ur sig vad som helst, säger Maria.

Sen reser hon sig ur fåtöljen och går till den soldränkta inglasade balkongen för att röka.

Där förvarar familjen sina cyklar, det enda stället de får vara i fred. Johans moped har vandaliserats och stulits flera gånger. Han tvingades sälja den till slut.

– De flesta här är faktiskt trevliga. Och även några av killarna kan hälsa när de är ensamma. Men det blir skit så fort de är fler, säger Johan nästan ursäktande.

Och det har bara blivit värre under det senaste året.

Maria ringer sin dotter Lisa som inte bor långt därifrån så att hon också kan berätta om incidenter hon har varit med om. Ett järnrör kastades efter henne, det började brinna på hennes balkong av okänd anledning. Två händelser som inträffade inom loppet av ett år och som gör att inte heller dottern känner sig trygg längre.

– Många här drabbas. Men vi råkar ut för saker och kallas för svennar alltför ofta för att jag inte ska tro att det i alla fall delvis beror på att vi är ljusare i hyn än de flesta andra här.

– Och då är vi ju ändå inte en helsvensk familj, säger hennes mamma och skrattar.

Alla tre är födda i Sverige, de har ett vanligt son-efternamn, men Lisas pappa kommer från ett annat land. Hennes barns far likaså. Och hon har varit ihop med en palestinier i tre och halvt år.

– Häromdagen sa en man att jag kunde knulla min egen mamma på arabiska. Han bara stod och gapade när jag också svarade på arabiska att han kunde göra det med sin egen mor om han nu tycker om det, säger Lisa.

Polisen gör inte så mycket, anser hon. Alla anmälningar har lagts ned.

– En gång ringde jag när det var hundkamp här i området, men fick till svar ”tror du inte att vi har annat att göra än att åka till Rosengård och få problem”.

Hela familjen älskar djur och har fyra hundar. När tre killar i januari kastade en smällare som gjorde Lisa döv på vänster öra skrek de ”jävla hundälskare”.

– När vi rastar hundarna sent på kvällen går vi alltid ihop, säger Lisa.

Några timmar senare står hon på gatan och en man går förbi henne. Han har en tjock jacka på sig och huvan uppdragen. En av Lisas hundar reser sig på bakbenen och börjar skälla.

– Lugn nu, lugn nu.

– Många av killarna som jävlas med oss har ofta huvan på, förklarar hon.

Johan hoppar över kvällens hundpromenad på grund av hjärnskakningen han fick i samband med misshandeln.

Lisa och hennes mor går förbi Zlatan Court, in mellan husen och ut mot Amiralsgatan. Fyra tjejer passerar och ler mot en av hundarna som rullar sig i gräset.

Rutten är noga vald. De vill undvika de unga killarna som kastar pinnar och smällare, ropar svennehora och bussar sina hundar mot deras. Men kvällen slutar utan problem.

– Jag skulle verkligen vilja träffa han som slog min bror. Jag undrar hur han tänker, är det sista Lisa säger innan vi skiljs åt.

Namnen på personerna i artikeln är fingerade.

Större eller mindre text

– skickat med Google Verktygsfält