Flyktingbarnen och kapitalismen :: Nordisk Ungdom | Organisationen för Sveriges ungdom!: Det har de senaste dagarna skapats stor uppmärksamhet kring begreppet ”flyktingbarn”. Detta efter att ett tjugotal så kallade flyktingbarn från ett av Attendos transitboende i Björkudden, förgripit sig på en elvaårig svensk flicka under ett besök på ett badhus. En av Nordisk Ungdoms medlemmar vill därför passa på att reda ut begreppen och förklara varför Sverige fortsätter att ta emot dessa så kallade flyktingbarn trots de hemska konsekvenser det ger.
För att förstå varför systemet har valt att använda begreppet ”flyktingbarn” trots att det i många fall handlar om vuxna personer så måste man studera historien. Men man måste också minnas de stämningar som fanns på 80-90-talet.
80-90-talet
Under 80- och 90-talet pågick den första massinvandringsvågen i Sveriges historia. Flyktingförläggningarna blomstrade och den dåvarande socialdemokratin hade kvar sina marxistiska rötter. Då skedde massinvandringen utifrån ett marxistiskt perspektiv. Socialdemokratin öppnade gränserna och talade främst om internationell solidaritet. Bakom fasaderna så fanns det dock en stark politisk strategi som tydde på att den enda solidaritet man ville ha var solidariteten mot socialdemokratin. Man importerade helt enkelt väljarkårer.
Motståndet mot det mångkulturella samhället var stort. Frispråkigheten var stor och yttrandefriheten kunde praktiseras av gemene man utan några större repressalier. Något som födde ett radikalt klimat och en växande invandringskritisk rörelse. Den såkallade Thule-vågen var ett faktum. Den svenska arbetarklassens ungdomar organiserade sig i skinheadsgäng. Gäng som kunde återfinnas i nästan var och varannan kommun i landet. Gemensamt för dem var inte någon specifik ideologi eller något samröre i någon specifik organisation. Det var istället kritik mot det mångkulturella samhället och det rådande systemet. Även om det ofta var på ett vulgärt och ofta i ett onyktert tillstånd.
Sverigedemokraterna grundades ur den våg av motstånd som föddes under denna tid. Systemet förstod att det vore dåligt om radikaliseringen skulle eskalera. Något som innebar att man på den tiden valde att hårdbevaka dåtidens SD. Likaså skärptes lagarna mot nationalister. Den såkallade HMF-paragrafen utvidgades och började omfatta fornnordiska symboler. Öppen invandringskritik om den var kopplad till konkreta fall förbjöds likaså.
Trots detta så började missnöjet gro bland den stora massan även fast man vaneröstade på samma gamla partier som man alltid hade röstat på. Samma sak ser vi än idag.
Den socialdemokratiska massinvandringen som jag väljer att kalla den för har kommit att symbolisera det mångkulturella samhället. Mona Sahlin är idag mångt och mycket en symbol för okontrollerad invandring. Som mest under dessa perioder massinvandringen pågick så tog Sverige emot omkring 80 000 invandrare.
Nutid
Bilden av socialdemokratin som massinvandringspartiet har dock fått konkurrens idag. Denne konkurrent är dock mer strategiskt kunnig och bättre på PR än vad socialdemokratin var under sin värsta massinvandringstid. Det kan man tydligt märka genom att studera invandringskritikers argument och påståenden. Framförallt genom att titta på de argument som framfördes av denna grupp under förra valrörelsen. Många var de som öppet sade att de innerligt hoppades på att vänsterblocket inte skulle få majoritet. Detta eftersom det skulle öppna upp dörren för en ny massinvandringsvåg. Problemet var bara den att den andra massinvandringsvågen hade redan inletts i Sverige. Av den borgerliga Alliansen.
Under det nyliberala styret har Sverige tagit emot hundratusen invandrare per åt sedan de tog makten år 2006. En siffra som överstiger socialdemokratin med råge. Trots det så har vi inte fått se någon ny Thule-våg om man bortser från Sverigedemokraternas inträde i riksdagen. Ett inträde som var väntat och som de med stor sannolikhet hade klarat av ändå. Detta tack vare målmedvetenhet, en stark valbudget och ett väletablerat och välpolerat varumärke. Radikalismen som återsågs under 80-90-talet har inte slagit igenom.
Men varför då kan man undra? Hur kan Alliansen blidka massorna när socialdemokratin inte kunde göra det?
Svaret på den frågan är för att de använder sig av lobbyister och en välutvecklad social ingenjörskonst.
Istället för att använda de begrepp som är så starkt förknippade med den socialdemokratiska massinvandringen så använder man idag begrepp som ”ensamma flyktingbarn”. Detta för att undvika att få en ökad radikalisering i samhället som vänder sig emot det mångkulturella samhället. En utveckling som lätt hade kunnat eskalera och innebära stora nederlag för systemet. Framförallt nu när Sverigedemokraternas ökade stöd har inneburit att invandringskritiken har börjat yttras mer och mer under de 2-3 senaste valrörelser som har hållits.
Begreppet ”ensamkommande flyktingbarn” är ett påtagligt emotionellt ord. Något som rent psykologiskt för tankarna till små föräldralösa barn som på något sätt är skadade, försvarslösa och som behöver hjälp. Men i verkligheten så vet vi att det inte rör sig om några barn. Allt som oftast så rör det sig om vuxna män. Att de sociala ingenjörerna har valt detta begrepp är inget konstigt. Det är fullständigt naturligt. Dels eftersom det som sagt framkallar neutrala känslor hos mottagaren. Men också för att det framkallar en stark känsla hos mottagaren som innebär att man inte vill vara den som ställer sig emot ett barn. För det hör ni själva hur det låter. Ut med barnen låter ju minst sagt hemskt när man tänker efter. Men den viktigaste orsaken är kopplad till den demografiska situationen som återfinns i MENA-länderna.
I Somalia är befolkningens medianålder 17 år. I Irak är medianåldern 19 år och i Eritrea är medianåldern också 19 år. Medianåldern i Afghanistan är 17 år. Dessa fyra länder toppar statistiken över de länder som de såkallade flyktingbarnen kommer ifrån. I Sverige är man visserligen ett barn rent juridiskt tills den dag man fyller 18 år. Men tittar man på de kulturer dessa människor kommer ifrån så har man betraktats som vuxen ett bra tag även när man är 17 år. Det har även uppdagats att flera av de såkallade flyktingbarnen har varit i 20-25 års ålder. I ett fall utfärdade migrationsdomstolen även Permanent uppehållstillstånd till en man som var 30 år gammal. Detta under de kriterier som man använder för just ensamkommande flyktingbarn.
Den borgerliga alliansen har med andra ord fortsatt massinvandringen som Socialdemokraterna startade. Men man har lärt av Socialdemokraterna och maskerat den väl. Det handlar om samma massinvandring från MENA-länderna men man har haft hjärna nog att ta med medelåldern från regionen med i sin propaganda. Allt för att undvika radikalisering och en ökad invandringskritik som skulle kunna vara droppen som fick bägaren att rinna över för många. Något som med stor sannolikhet skulle kunna skapa en ny såkallad Thule-våg. Fast mer målmedveten, strategiskt- och ideologiskt kunnig, men också mer organiserad än vad Thule-vågen var under 80-90-talet. En utveckling som systemet vill undvika till varje pris. Något som vi bland annat har kunnat se genom grundlagsändringarna som möjliggör förbud mot det systemet anser vara ”rasistiska” organisationer som hetsar mot folkgrupp. En diktatorisk lag som vittnar om att samhället är på väg att gå en mer diktatorisk framtid till mötes. En utveckling som inte bara sker i Sverige utan som man tydligt kan se i exempelvis USA.
Varför?
Till skillnad från Socialdemokraterna så är målet inte att importera nya väljare. Målet har istället varit att blidka den globala kapitalistiska maktstrukturen. Främst på arbetarklassens bekostnad. Detta är idag tydligt att se om man studerar det globala kapitalets kopplingar till den borgerliga Alliansen.
Det företag som idag har fått ta hand om i princip samtliga ensamkommande flyktingbarn är företaget, Attendo Care. Attendo Care ligger under Industri Kapital AB:s verksamhet som ägs av Björn Savén. Savén benämns ofta som Sveriges första riskkapitalist. Hans kontakter med finanseliten är väldokumenterad. Han är bland annat ledamot i styrelsen för Nordea. En bank som är med i den Rothschild-styrda Inter-Alpha gruppen. En bankallians som har tydliga kopplingar till den omtalade Bilderberger-gruppen. En grupp som benämns som världens mest mäktiga grupp som varje år samlar omkring 120-140 av världens mest inflytelserika kapitalister till ett möte som hålls bakom stängda dörrar. Inflytelserika svenskar som har deltagit på Bilderbergarnas möten är bland annat, Marcus och Jacob Wallenberg, Maud Olofsson, Fredrik Reinfeldt, Anders Borg, Carl Bildt, Olof Palme och Mona Sahlin.
Kopplingen slutar dock inte där. I Handelshögskolans i Stockholm Advisory Board är Björn Savén också ledamot. Handelshögskolans Advisory Board har under lång tid handplockat de elever som man har velat ge en extra skjuts i karriären. Antingen via näringslivet eller rent politiskt. Stockholmsskolan har även beskrivits som en maktfaktor över den ekonomiska politiken rent nationellt men också internationellt. På Wikipedia kan man läsa följande: Stockholmsskolan har likheter med dagens tankesmedjor, till exempel Brookings Institution och RAND Corporation i USA samt Agora och Timbro i Sverige, men skiljer sig också från dem på avgörande punkter. Skolan var en lös sammanslutning av framstående professorer och intellektuella med liknande, men inte identiska, politiska uppfattningar, och saknade fast organisation. Stockholmsskolan kom att få stort inflytande på Sveriges och även andra länders ekonomiska politik under efterkrigstiden.”
Utöver Björn Savén i styrelsen så återfinns även Carl-Johan Bonnier som ordförande. (Bild på styrelsen på HHS http://www.hhs.se/SiteCollectionImages/AdvisoryBoard2007mindre.jpg)
Den direkta kopplingen mellan Björn Savén och statsminister, Fredrik Reinfeldt återfinns dock hos VD:n för Attendo Care, Henrik Borelius. Henrik Borelius är bror till Maria Borelius. Tidigare handelsminister i regeringen Reinfeldt. Maria är uppvuxen i Täby och det var där hon kom att lära känna Fredrik Reinfeldt på allvar. Tillsammans med Annie Wegelius startade Borelius 1998 medieföretaget K-world som hade e-lärande som affärsidé. Bolaget avvecklades 2002 efter att 700 miljoner kronor i riskkapital förbrukats.
Med enkelhet kan man alltså se att kopplingen mellan den politikereliten och finanseliten finns. Såväl internationellt som nationellt. Massinvandringen har kommit att bli strålande affärer för kapitalisterna. Genom Bonniermedians tystnad så kan man fortsätta att plundra folket på dess skattepengar. Via en kapitalistisk regering vars lojalitet ligger hos globalisterna istället för hos folket så öppnar man gränserna.
Man skulle kunna säga att det är ett av landets största bedrägerier. Men dessvärre är det hela helt lagligt i det rådande systemet. Den som ifrågasätter för mycket blir kallad för fascist och utsätts för hot av såväl rättsväsendet som av vänstern som går globalisternas ärenden.
Vad kan man då lära av det hela?
Jo att massinvandring är fortfarande massinvandring oavsett vad det än kallas för. Att kapitalismen har skapat en andra massinvandringsvåg som är större än den Socialdemokratiska massinvandringen. Att det är vi unga som kommer att få ta den största smällen rent ekonomiskt på lång sikt. Samt att det nu slår mot samtliga arbetande svenskar då det hela finansieras via skattemedel. Men också att kopplingarna mellan den globala maktstrukturen är tydlig och att systemet inte är något annat än simpla tjuvar och landsförrädare.
Lägger man till de svenskfientliga instegsjobben, Alliansens uppluckring av välfärden, sociala utförsäkringar och viljan att ta bort LAS. Ja då får åtminstone jag en klar bild av att man från systemets sida vill skapa en ny låglönemarknad och en ny underklass på initiativ av den globala finanseliten.
Men det gäller att vara kritisk. Precis som vi inom Nordisk Ungdom är kritiska mot makten så ska du som läsare vara kritisk till denna artikel. Analysera och tänk själv. Gå in på valfri sökmotor och leta information. Det vinner just du på i längden.
– skickat med Google Verktygsfält
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar