Regeringen vill inte erkänna det dolda biståndet | SvD

Regeringen vill inte erkänna det dolda biståndet | SvD: "Regeringen vill inte erkänna det dolda biståndet

Publicerad: 20 januari 2011, 08.45. Senast ändrad: 20 januari 2011, 09.18
2011-01-20 08:45:59

Pengar som migranter skickar till sina anhöriga, släktingar och vänner i sitt ursprungsland, remitteringar, utgör tre gånger så mycket som det officiella biståndet. I Sverige förs dock ingen statistik över storleken på detta 'osynliga bistånd', som bidrar till utveckling och minskar fattigdom. Nu måste regeringen sluta blunda för detta. Det skriver Jan O Karlsson och Lisa Pelling från tankesmedjan Global Utmaning tillsammans med Hikmet Hussain från Irakiska riksförbundet.

* Läs vidare
* Textstorlek: Normal text Större text Störst text
* Skriv ut
* Kommentarer (152 st)
* Blogglänkar (4 st)



Idag, den 20 januari, presenterar tankesmedjan Global Utmaning och Institutet för Framtidsstudier en ny rapport om hur människor i Sverige hjälper sina släktingar och vänner i sina ursprungsländer, så kallade remitteringar.

Det handlar om mycket stora belopp. Enligt Världsbanken uppgick summan av officiellt registrerade remitteringar till utvecklingsländer år 2010 till 325 miljarder dollar. Det är nästan tre gånger så mycket som biståndet till dessa länder. Sverige är ett av världens ledande biståndsländer med biståndsinsatser som omfattar mer än 30 miljarder kronor per år. Men ingen vet hur mycket remitteringar som skickas från Sverige varje år. Statistiken är nämligen nästintill obefintlig. Den statistik som finns att tillgå är inte uppdaterad sedan 2002. Under denna tid har värdet på remitteringar i världen mer än fördubblats. Sveriges uppgifter till Världsbanken bygger på rena gissningar.

Internationell forskning visar att remitteringar gör skillnad. Pengarna används till att betala skolavgifter, sjukvård och mediciner. De investeras i bostäder och småföretag. De går till somaliska flyktingläger i Kenya och är den kanske viktigaste inkomsten för de över två miljoner irakiska flyktingarna i Mellanöstern. Under de ekonomiska sanktionerna mot Saddam Husseins styre var remitteringar dessutom det enda sättet att för Irakier i exil att hjälpa sina anhöriga och vänner i Irak.

För att få en bättre bild av det dolda biståndet har Global Utmaning med stöd av UD genomfört en undersökning utifrån Statistiska centralbyråns årligt återkommande undersökningar om hushållens ekonomi (HEK). HEK innehåller en fråga om huruvida den intervjuades hushåll har “Givit gåva/ekonomiskt stöd till anhörig/släkt värd över 5000 kr”. Lisa Pelling för Global Utmaning har tillsammans med forskaren Charlotta Hedberg och professor Bo Malmberg vid Kulturgeografiska institutionen vid Stockholms universitet analyserat data från HEK.

Den preliminära analysen visar att infödda och invandrade svenskar är lika villiga att ge ekonomiskt stöd till anhöriga. En stor skillnad är dock att infödda svenskar ger gåvor när de själva fått högre inkomster och när barnen blivit vuxna, medan invandrare från utvecklingsländer som skickar pengar till sina anhöriga tenderar att vara yngre och ha små barn hemma. Därför är det också rimligt att anta att ansvaret för att hjälpa anhöriga och släktingar i ursprungslandet påverkar invandrares levnadsnivå och livsvillkor i Sverige.

Ansvaret för att bidra till global utveckling kan inte läggas på människor som förmodligen redan idag har små marginaler. Däremot har Sverige ett ansvar för att stödja dem som skickar remitteringar från Sverige.

1. Kostnaderna för att skicka remitteringar från Sverige måste sänkas. I en rad andra europeiska länder har insatser gjorts för att göra det enklare och billigare att skicka pengar lagligt. I Sverige har inget gjorts för att sänka de ofta alltför höga transaktionskostnaderna. Vi behöver snarast få till stånd en dialog med transfereringsföretagen om avgifter och villkor.

I augusti 2009 utlovade den dåvarande finansmarknadsministern Mats Odell en hearing i frågan. Ett och ett halvt år senare har ännu ingen hearing hållits. Av en tummetott bidde det just ingenting. Vi uppmanar nu Odells efterträdare på posten – Peter Norman - att snabbt komma till skott i frågan.

2. En policy behövs för att stärka remitteringarnas bidrag till utveckling. Remitteringar ska som sagts inte ses som ett alternativ till det officiella biståndet. Men biståndspengar kan till exempel användas för att matcha remitteringar.

3. Det behövs mer kunskap. Regeringen bör ge Statistiska centralbyrån, Riksbanken och Finansinspektionen i uppdrag att säkerställa att Sverige i fortsättningen lämnar säkra uppgifter om remitteringar från Sverige till Världsbanken.

Sverige är också ett stort och viktigt invandrarland. Över tretton procent av Sveriges befolkning är född utomlands. Många av dem skickar pengar till släktingar och anhöriga i sina ursprungsländer. De insatser som görs av Sveriges kanske viktigaste biståndsarbetare är osynliga. Det är inte värdigt Sverige.

JAN O KARLSSON

styrelseledamot i Global Utmaning

LISA PELLING

rapportförfattare och doktorand vid Wiens universitet

– skickat med Google Verktygsfält"