Före detta s-politiker kommer ut « Snaphanen

Före detta s-politiker kommer ut « Snaphanen: Före detta s-politiker kommer ut
Av Julia Caesar

Seneste opdatering: 4/7-12 kl. 0116
11 kommentarer - Tryk for at kommentere!

Svensk ekonomi inför ett sammanbrott ca 2018-2023. Och tidigare snarare än senare av de sista tre åren att döma.

En stor del av nöjet med att skriva på Snaphanen är alla kunniga och trevliga läsare som generöst bjuder på sig själva när de skriver kommentarer. Signaturen M Capensis är en trogen kommentator som ofta delar med sig av insikter och synpunkter. Några av hans kommentarer till min senaste krönika förtjänar att lyftas fram för att få fler läsare. De är intressanta genom att de beskriver en process som jag gissar att många kan känna igen sig i – besvikelsen när man upptäcker att man har blivit grundlurad av de etablerade partierna, och vägen vidare. Kanske känns besvikelsen extra starkt när man som politiker har vilsefört andra, för att man själv har blivit vilseförd. M Capensis ”kommer ut” som före detta socialdemokratisk politiker som har tänkt om.

Hans kommentarer är hämtade ur en dialog med två andra excellenta kommentatorer, Utlandssvensk och Arvid Falk. De är redigerade av mig.

M Capensis
Posted: 1 July 2012 – 14:51

Det säkraste sättet att förlora en strid är att aldrig ta den. Politiska beslut är inte huggna i sten. De kan rivas upp och ändras. Inte ens de nuvarande spelreglerna (den så kallade “värdegrunden”) är en av Gud given naturlag. Och den nuvarande situationen är förhållandevis lätt att lösa. Om man har den politiska makten. Vi måste alltså se till att få den. Vilket inte heller är svårt, eftersom vi lever i en demokrati. Och dessutom (som folkgrupp) är i överväldigande majoritet.

Det kraftigaste politiska verktyget av alla: sanningen

Med andra ord arbeta på samma sätt som all politisk kamp bedrivs. Agitera, debattera, demonstrera och övertyga. Ta reda på fakta, och hitta lösningar. SD har hittills fördubblats vid varje val, enbart med mun-till- mun metoden. Denna gång har de också draghjälp av att sitta i riksdagen. Och framförallt; de har det kraftigaste politiska verktyget av dem alla: Sanningen. Ett SD på runt 20 procent 2014 kanske inte kan implementera så mycket på egen hand, men tro mig, de kommer att påverka. Inom alla partier finns ett stort tyst motstånd mot den nuvarande politiken. När de börjar tala…
Och dessutom:

Detta land är mitt. Min mark, min historia, mitt ursprung. Mitt arv, skapat av minst 21 tidigare släktled av min familj. Att lämna det utan strid vore att spotta tidigare generationer i ansiktet. Då vore jag, för att låna ord av Astrid Lindgren, inte mer än en liten lort. Det är nämligen inte mitt att ge bort. Det är mitt att förvalta, till mina barn och barnbarn.

Och om vi så tappar välfärdsstaten (vilket vi kommer att göra), eller ännu värre drabbas av inre oroligheter? Vi har haft sådana tider förr, det går att leva med. Vad som inte går att leva utan är ett land. Fråga palestinier, judar, kurder och armenier om ni inte tror mig.

“Never give in–never, never, never, never, in nothing great or small, large or petty, never give in except to convictions of honour and good sense. Never yield to force; never yield to the apparently overwhelming might of the enemy.”
Winston Churchill.

Fredliga lösningar kräver politisk majoritet
Posted: 3 July 2012 – 02:30

Självklart finns det fredliga lösningar på problemen. Åtminstone så länge muslimska brödraskapet inte utropat kalifatet med påföljande obligatoriskt jihad. Om det sker hamnar saken i ett annat läge. Fast då hjälper det å andra sidan inte att vara i Schweiz heller.

Men fredliga lösningar i en demokrati kräver politisk majoritet, inte för ett parti men väl bakom besluten. Och för att nå en politisk majoritet måste man få sin problemformulering accepterad som den riktiga. Där är kärnfrågan idag. Invandringspolitiken hamnade på en 11:e plats i en opinionsundersökning nyligen. Kan vi, gemensamt, få andra att se sambanden mellan det de tycker är viktig och den ofattbara dränering ur välfärden som sker på grund av invandringen, så kommer den att hamna på 1:a plats.

Ett ekonomiskt sammanbrott 2018-2023

Om vi inte lyckas via argumentation och fakta, så kommer detta att hända av sig självt. Verkligheten har en tendens att inte låta sig förnekas alltför länge. Gör man en prognos av nuvarande utveckling, så står svensk ekonomi inför ett sammanbrott ca 2018-2023. Och tidigare snarare än senare av de sista tre åren att döma.

Det som kommer att hända då kommer inte att bli vare sig bekvämt eller roligt, men det kommer inte att radera ut oss som nation eller folk. De som bara levt på våra pengar kommer först att försöka ta sig medel med våld, och därefter åka hem. Detta är Sverige. Polcirkeln går genom landet. Om skattepengarna uteblir och elen och värmen stängs av, så är det inte många som övervintrar i Rosengård och Rinkeby.

”De bär alltid med sig vetskapen att ha varit Judas”

De som assimilerats här kommer att stanna och dela vargatiderna med oss. Och därefter kommer de att vara lika svenska som vi. Största risken för våldsamheter är egentligen PK-isterna. De som idag rabiat hetsar mot SD. Det gör de inte av en inre övertygelse, eftersom den bild de målar upp av SD, och som de sedan attackerar, är fel. De är människor som har ett behov av att känna samhörighet i hatet. Av att ha ett vi och dom, en ond sida som ska bekämpas, och den varma glöden av att höra till den goda, segrande sidan. När de svänger, och det kommer de att göra, så kommer de att hetsa lika hatiskt och hårt mot invandrare som de nu hetsar mot oss. Eller antagligen värre, eftersom de alltid inom sig kommer att ha med sig vetskapen om att ha varit Judas.

Några råkar alltid gå längst fram

Mikael Wiehe har skrivit några strofer som mycket väl beskriver dem:

“Det är en sanning bland många andra
att i varje form av kamp
finns det några som när man lyckas
alltid råkar gå längst fram
Men när stridslyckan plötsligt vänder
och när viljan är allt man har
och man söker de främstas händer
finns de inte längre kvar”

”Skaffa jägarexamen, vapen och en maffig hund”

Att tygla dessa, och se till att de inte förlöper sig, kommer att bli en utmaning. Och en nyckeluppgift om man vill se en fredlig process.

Jag gissar att vi kommer att drabbas av något som påminner om Sovjetunionens kollaps. Inga löner, ingen fungerande infrastruktur, hög kriminalitet och gängvälde. De som klarar sig bäst är de som vet hur man på något sätt själv skaffar mat, eller har någon kunskap eller färdighet som går att sälja. Och som kan skydda sig själva fysiskt. Vill man se om sitt hus på annat sätt än att emigrera, så kan man skaffa någon form av självförsörjning. I den mån man inte, med den svenska faiblessen för sommartorp, redan har det. Och man ska se till att stärka banden i släkten, den gamla tidens socialkontor och bank. Håller man ihop, syskon, kusiner och sysslingar, har man ett trygghetsnät som fungerar. (Och skaffa jägarexamen, vapen och en maffig hund).

När vi byggde invandringspolitiken på socialism gick det åt pipan

Som egen fundering: Vi har dragit på oss detta, för att vi började tro på socialismens beskrivning av världen. Vi började tro, att allt är samhällets fel, inget ansvar vilar på individen och alla är lika mycket värda. Och att klass, inte nation, är det viktiga. Och vi byggde ett samhälle på dessa premisser. Vi klarade oss till och med hyfsat, dels för att andelen onda och parasiter i vår befolkning var rätt låg, del för att socialismens förespråkare fram till Palme ändå behöll en annan berättelse parallellt. En som inte riktigt köpte socialismen fullt ut. Det som fick beteckningen socialdemokrati.

Men när vi byggde vår invandringspolitik på socialismens grund, då gick det åt pipan. Vilket inte är förvånande, alla andra rent socialistiska stater har också havererat. Vår tog bara lite längre tid.

Släkten kommer unisont att rösta på SD

(Inser efter en genomläsning av texten att det kan vara bra att berätta att jag fram till valet 2010 var aktiv socialdemokrat. Liksom hela min släkt, från August Palms tid och framåt. En släkt som, av diskussionerna på senaste träffarna (begravningar, student, dop) att döma kommer att rösta lika unisont SD 2014 som vi röstat SAP de sista hundra åren.)

Jag kan förstå din (riktat till Utlandssvensk) frustration över att newbee´s som jag kallar dig feg. (Men tro mig, den ilskan matchas mer än väl av den vrede jag känner över att ha blivit bedragen. Av att, även som politiker, ha blivit matad med falsk, eller otillräcklig information. Och av att ha låtit mig luras! Och jag tycker inte heller att du är feg. Vi gör alla våra val så gott vi kan efter den information vi har tillgänglig.

Hopplöst är det först när man ger upp. Det tog 200 år för Norden (Norge, Sverige, Danmark) att göra sig kvitt Hansan och dess destruktiva politik och ständiga kolonisationsförsök. Judarna levde 2000 år i diasporan innan de återtog sitt land.

Men om jag ska sätta en gräns för mig själv: Den dagen Sverige är en republik och får en muslimsk president, den dagen drar jag. Frågan är bara vart.

”Jag satt med hakan i knät”

Runt februari 2010 råkade jag i diskussion med en granne, som röstade SD. Jag kände mig inte helt bekväm med att inte ha fakta för att bemöta hans påståenden (Jag är grovt miljöskadad ingenjör) Partiets kurs på temat “ta debatten” hade dessvärre mest bestått av värdeladdade mantran och buzzwords. Och eftersom det var val under uppseglande, fick jag impulsen att själv ta reda på vad invandringen kostade. För att ha i bakfickan under den stundande valkampanjen. Jag menar, hur svårt kan det vara?

Jag ägnade tre veckors vaken fritid åt detta, innan jag hade en första grov uppskattning. Den slutade på 200 miljarder, vilket är lika mycket som för sjukvården. Eller skolan. Och jag satt med hakan i knät. Minns att jag visade den beräkningen för barnen (SSU-are, såklart) med orden “Stämmer detta, borde man egentligen rösta SD”. Fast utan att mena det. Att rösta SD fanns inte på kartan, och bara tanken gav ångestkramp i magen.

”Jag hoppades hitta något fel i min beräkning”

Jag fortsatte leta information till min beräkning, i hopp om att hitta något fel på den. Jag började lägga ut den i olika kommentatorsfält (där den inte togs bort) i hopp om att någon annan skulle kunna motbevisa den. Istället växte slutsumman för varje ny förfining jag gjorde, varje pusselbit jag hittade. Samtidigt började jag läsa på Politiskt Inkorrekt, och så småningom kommentera där. Jag printade ut och lusläste SD:s partiprogram och letade upp Youtubeklipp av debatter med Åkesson och andra företrädare. Beslutet att rösta SD tog jag i maj, under en hel del vånda.

Socialdemokratin för mig är inte bara ett parti, den är en del av min identitet, av min familjs historia och traditioner. Och hade det inte varit val, hade processen tagit mycket längre tid. (Mina röstberättigade SSU-are gjorde samma val. Och är nu likt mig schizofrent nog medlemmar i SSU/SAP av sociala skäl, medan vi politiskt är SD)

Vad har fått majoriteten av släkten att vända?

Vad som fått majoriteten av min släkt att vända vet jag inte. Några få har jag övertygat. De andra? En visade sig ha röstat SD ända sedan 1998. Vissa bor i städer med problem. Några yngre förmågor har hittat Avpixlat. En av mina muntraste stunder på barndopet var när en ung mer avlägsen släkting lågmält rekommenderade mig att börja läsa något som hette “Affes statistikblogg”. Som skulle passa mig som var ingenjör. Han kunde visa mig hur man hittade dit, vänligt nog.

Kanske var en av de äldres kommentar närmast sanningen. En av de hårdnackade gråsossarna, vars första röst gick till Per Albin. Och som de sista åren lagt död mans hand på alla försök till invandringspolitisk diskussion genom att ryta “Jag vill inte höra det där. Jag mår bara dåligt”. Han sa nu att “ja, det finns väl inget annat alternativ. Alla säger att de tänker rösta SD nu.”
För att tala med Nicolai Sennels terminologi: Den av media skapade pluralistiska okunnigheten har börjat erodera.

Även politiker tror på propaganda

Du förstår, även politiker tror på propaganda. Även politiker tror att media och myndigheter rapporterar sanningen. Att uppföljningssystem, statistikinsamling och utredningsfunktioner ska hitta problem, inte dölja dem. Och att “någon” skulle agera, om något var fel.

Så många av dem tror fortfarande. Tror att invandring är nödvändig, bra, och att de flesta som kommer är återvandrande svenskar och nordbor. Tror att problemen orsakas av något annat. Att kriminaliteten inte alls ökat, och att invandrare inte är överrepresenterade. Tror att SD är nazister, rasister, och alla andra epitet. Som Hans Bulow, som skrev på ledarplats i Sydöstran att SD och Åkessons vision är “ett etniskt rent Sverige”. Antagligen tror han det. Och han har aldrig kommit på tanken att detta kan vara fel, och att han kanske ska ta reda på själv hur det ligger till.

Politiker är inte de skarpaste knivarna i lådan

Politiker förutsätter att de matas med den information de behöver. Och de har för länge sedan slutat tro att någon kan vara illvillig, eller vilja bedra dem. Åtminstone andra än egna partimedlemmar. De är heller inte de skarpaste knivarna i lådan, till och med i riksdagen är medelbetyget från gymnasiet “G”. (Betecknande nog finns det på riksdagens hemsida en underavdelning med titeln “Så funkar riksdagen”.)

Om Reinfeldt, Löfven och andra är medvetna om läget eller ej är egentligen ointressant. För de borde vara det. Det är deras f-rbannade skyldighet att vara det. Och åtminstone Borg och Ullenhag har gjort uttalanden som tyder på att de är informerade. Och, åtminstone i Ullenhags fall, vet att läget är allvarligt. På annat sätt kan man inte tolka hans försök att vränga sanningen med “600 000 går till jobbet varje vecka”.

Vad jag tycker? I Brottsbalken, 19 kapitlet 1§ står:

“Den som, med uppsåt att riket eller del därav skall, med våldsamma eller eljest lagstridiga medel eller med utländskt bistånd, läggas under främmande makt eller bringas i beroende av sådan makt eller att del av riket skall sålunda lösryckas, företager handling som innebär fara för uppsåtets förverkligande, dömes för högförräderi till fängelse i tio år eller på livstid eller, om faran var ringa, i lägst fyra och högst tio år.”

Jag anser att den paragrafen är tillämplig här.
11 kommentarer » Spring til kommentarfelt

nobody
Posted: 4 July 2012 - 00:02 - Reply

Brottsbalken, 19 kapitlet 1§ borde onekligen vara en motiverande faktor.

Intressant är också definitionen av en Quisling :: “…particularly applied to politicians who appear to favour the interests of other nations or cultures over their own”[1]

Så det kanske är dags för alla ärliga och oinformerade politiker runt om i landet att på egen hand börja undersöka hur det verkligen ligger till?

[1]http://en.wikipedia.org/wiki/Quisling

christina wegel
Posted: 4 July 2012 - 08:59 - Reply

Nja, brottsbalken kan vi nog lämna därhän. Problemet är att villkoret “främmande makt” inte är uppfyllt. Den som vill beskylla regeringen (och/eller riksdagsmajoriteten) för “högförräderi” riskerar att placera sig i rättshaverifacket. Och saklig kritik för etablissemangets ovilja att behandla invandringens uppenbara socioekonomiska baksida räcker utan att BrB behöver åberopas.

Och när får vi fler aktiva lokalpolitiker som tar bladet från munnen? Ett och annat socialdemokratiskt kommunalråd börjar nu -med den politiskt legitima omsorgen om den lokala ekonomin- höja rösten. Fler kommer nog att ansluta sig av skilda politiska kulörer. Gärdet torde vara upprivet före valet 2014.

Verkligheten
Posted: 4 July 2012 - 00:16 - Reply

Tack. Det tycks vara så att vi gjort samma resa. Jag kan bara hoppas att många, många fler kommit till insikt på samma sätt. Och att vårt land fortfarande går att rädda.

Larsen
Posted: 4 July 2012 - 00:19 - Reply

Hvilken rejse !!!

Jeg er ikke politiker, men menig dansker, med er normalt vardags liv. Dog har jeg været politisk aktiv i de danske konservative, aftjent værnepligt, været officersaspirant, og och har rundat 25 i hemmavernet.

Min rejse ligner din, blot fra den anden sida, jeg trodda på løgnen om at alla dom vi slapp inn, ville anpassa seg vora normer och sett.

Det forstod jag i begynnelsen af 90′erne inta villa bliva fallet. Det ændrede min røst til Dansk Folkparti. Jag har nått den samma konklusion som du, det hela kommar at ramla. Då vil det bliva et utskjilningsløpp. Der hvor det blivar kravalar och bråk.

Jag hoppas inta att det kommer så långt, jeg tror mera selv på et sammenbrott af den velfærdsstat vi kenner idag, och når strømman af kolde kontanter opphører, då dragar de tilressonda hemm eller gribar til vold, hvilket kommar att medføra att dom blivor sendt ud.

Jag tog jagtexam i 2000, så jag kan skaffa fødan selv.

Skulla Sverige gå i hundene først, er min dør altid åben för dom som skulla hava behov herfor.

Kenneth Karlsson
Posted: 4 July 2012 - 01:15 - Reply

Mycket intressant att följa denna persons berättelse, dessutom så träffsäkert beskrivet. Har själv en liknande resa bakom mig, från vänster (ännu längre vänster än socialdemokratin) till att ha röstat på SD i senaste valet – ett beslut som jag tog bara några veckor innan valdagen. Har därefter systematiskt och öppet deklarerat min ståndpunkt. Vissa gamla vänsterkompisar vände mig ryggen direkt, en nästan otäck upplevelse, denna totala ovilja till att ens resonera i sakfrågorna. Vissa andra tror jag att jag påverkat, då de insett att steget inte är från vänster till höger, utan från illusion till verklighet.

steen
Posted: 4 July 2012 - 01:30 - Reply

Där är kärnfrågan idag. Invandringspolitiken hamnade på en 11:e plats i en opinionsundersökning nyligen. Kan vi, gemensamt, få andra att se sambanden mellan det de tycker är viktig och den ofattbara dränering ur välfärden som sker på grund av invandringen, så kommer den att hamna på 1:a plats..

Du husker måske, at ved det danske valg i 2001, havde 75 % af vælgerne indvandringen som vigtigste politiske spørgsmål. Jeg mener, det var en fri presses fortjeneste.

Ved det svenske valg i 2010, tænkte jeg af og til, at det danske trykte og elektroniske medier bragte om valget, var mere nuanceret og informeret, end det jeg kunne læse i Sveriges egne medier.

Bjovulf
Posted: 4 July 2012 - 01:34 - Reply

Dette lyder uhyggeligt bekendt – ca. den samme form for udvikling som i min familie.

Ting man ikke kunne sige i pænt selskab for 15-20 år siden, men måtte nøjes med at tænke i det skjulte som en anden Winston Smith ( i “1984″), bliver nu sagt lige ud af posen, og der er ikke engang længere nogen, der føler trang til at komme med den tidligere obligatoriske “Jeg er jo ikke racist, men …”- besværgelse.

På et eller andet tidspunkt hober “elitens”, venstrefløjens og PK-mediernes løgne, floskler og stadigt
mere desperate omskrivninger af virkelighedens verden sig simpelthen alt for meget op og bliver alt for åbenlyse til at man længere orker at tro på, at de faktisk har styr på tingene og nogensinde har overvejet
konsekvenserne af deres handlinger i så meget som bare fem minutter eller har orket at sætte sig ordentlig ind i tingene og studere problemernes omfang for alvor.

Det eneste, jeg stadig ikke fatter, er “hvorfor?”Hvad er meningen? Hvad er hensigten? Hvad er det
for et uhyggeligt, ufredeligt og ustabilt samfund, man i de kredse forestiller sig, man skaber for vore børn og børnebørn med videre gennem denne håbløst naive laden-stå-til- politik? Tror man, at det er dette mareridt, de ønsker sig? Tror man virkelig i de kredse, at dette vanvittige sociale eksperiment i fuld skala med helt ukritisk at blande uintegrerbare, tilbagestående, evigt krævende og aggressive kulturer sammen med vores leder til noget godt? Og i så fald hvad?

Er det virkelig værd at underminere sin egen hidtil fantastiskt velfungerende kultur og sit eget folks tryghed, sociale tillid og sikkerhedsinteresser bare for at kunne score godhedspoint i de rette humanistiske, kunstneriske, “intelektuelle” og venstreorienterede kredse?
Det er jo de sidstnævntes vælgere, disse selvpåførte ulykker især går ud over – og vil komme til at gøre det i stadigt stigende omfang! De vil næppe mindes de ansvarlige partier med dyb taknemmelighed ret længe – sådan vi har set det med S i DK over de sidste 10-15 år ( ca. en halvering ), og som vi nu begynder at se det i Sverige for alvor. Så set i dette videre perspektiv giver denne naive, kravløse og uansvarlige politik absolut
ingen mening.

Det kunne være interessant at høre andre svenske S-dissidenters tanker angående dette fænomen -
der må vel for fanden være andre S-politikere – også højt oppe i partiet – der kan se, at denne udvilking er helt gal og kun kan føre til meget alvorlig uro og konflikter i det engang så fredelige, sikre og velfungerende Sverige – og dermed også til partiets undergang på længere sigt. Hvad tænker de egentlig på i S-ledelsen, hvis (om) de altså tænker overhovedet? ;)

Tak til M. Capensis & Julia Caesar ;-)

Peter Andersen
Posted: 4 July 2012 - 03:13 - Reply

Du siger du ikke fatter hvorfor.
Fordi vi er blevet stopfodret med socialisme, siden slut-60′erne.
Så først KAN vi ikke se problemerne. Dernæst TROR vi vi kan løse dem. Og tilsidst TØR vi ikke at erkende dem. Og på det tidspunkt har det allerede været for sent alt for længe. Så dér er det, at man begynder at bilde andre ind, at man stadig ikke kan se dem. Fordi man er blevet hunderæd for den forfærdelige udvikling, man selv har været med til at skabe. Og DET gør sgu ondt at erkende!…

Bjovulf
Posted: 4 July 2012 - 06:47 - Reply

Ja, det må vel være noget i den stil – at man ikke vover at erkende det over for sig selv – og i hvert fald
slet ikke offentligt – , for så skulle man dermed indrømme, hvor fuldstændigt uansvarligt, naivt og uvidende
man har opført sig og tyranniseret sit eget folk – dette i kombination med et tilsyneladende umætteligt behov
for at dyrke sin endeløse (selv)godhed på andres bekostning – vel vidende at man selv er ressourcestærk
og således i stand til at undgå de værste konsekvenser af “kulturberigelsen” for sig og sine egne og ultimativt
vil være i stand til at forlade DK / Sverige for mere behagelige himmelstrøg – i alle betydninger af ordet “behagelige” ( klima, økonomi, sikkerhed, civilisation, ringe grad af muslimsk “kulturberigelse” … ).

Steinadler
Posted: 4 July 2012 - 08:38 - Reply

“Vi klarade oss till och med hyfsat, dels för att andelen onda och parasiter i vår befolkning var rätt låg, del för att socialismens förespråkare fram till Palme ändå behöll en annan berättelse parallellt. En som inte riktigt köpte socialismen fullt ut. Det som fick beteckningen socialdemokrati. Men när vi byggde vår invandringspolitik på socialismens grund, då gick det åt pipan. Vilket inte är förvånande, alla andra rent socialistiska stater har också havererat. Vår tog bara lite längre tid.”

Det er vanskelig å se at dette er en holdbar forklaring på hvorfor man “klarade [sig] hyfsat”. Masseinnvandringspolitikken i Sverige har fortsatt i regi av den såkalte “högersidan”. Det er ikke vanskelig å være enig i at dette ikke dreier seg om konservatisme. Men å kalle det “sosialisme” syne så også malplassert. Sannheten her er vel snarere at det tidlige sosialdemokratiet hadde en viss nasjonal orientering – slik kapitalen også hadde det. Det var jo mye pga denne nasjonale orientering at man brøt med kommunistene på 1920-tallet. Istedet inngikk man så sosialdemokratene et kompromiss mellom de egne sosialistiske idealer og det foreliggende borgerlige samfunn. Det er jo dette kompromisset sosialdemokratiet består. Men idet de borgerlige blev radikalt mer internasjonalt orientert (“globaliseringen”) fulgte sosialdemokratiet på sitt vis i samme spor, men uten at det av den grunn gir mening å tale om sosialistiske idealer – snarere en internasjonalisme på kapitalens premisser, men med “multikulturalismen” som ideologisk alibi. “Multikulturalismen” har da også sitt opphav i arbeidsinnvandringen på 1960- og -70-tallet. I Norge er dette kanskje noe tydeligere da her var svært få innvandrere fra områder utenom Europa før 1970. Pakistanerne som kom hit den gang dannet imidlertid en klar fortropp – en kjernebefolkning av muslimer i hovedstaden. Og årsaken til at de kom hadde fint lite med sosialisme å gjøre. Det var bedriftseiere ved Norsk Arbeidsgiverforening (NAF- den tids NHO) som presset gjennom innvandringen av “fremmedarbeidere”. Innen LO var det kraftig motstand, men sosialdemokratene – Arbeiderpartiet – fulgte sin sedvanlige kompromisslinje og sørget for at lønningene ble hevet i samme periode (med inflasjon som resultat). Dermed forstummet også protestene blant norske arbeidere og innen LO. Men det var altså bedriftseierne som her var primus motor. Senere utover på 1980-tallet fortsatte folk på høyresiden å insistere på at massennvandring ville være til det beste for landets økonomi. Sannheten var og er imidlertid at det kun er enkelte bedriftseiere som kortsiktig kan tjene på dette. Å kalle det sosialisme blir altså feil. Det samme må man kunne si om den sedvanlige sosialdemokratiske vilje til å fronte kompromisser som her har bidratt til å legge grunnlag for nasjoners ruin. Man behøver forøvrig bare å se hen til de vel tross alt adskillig mer sosialistisk orienterte stater i øst og den politikk de førte for å kunne fastslå at det det ikke nødvendigvis er sosialismen som er problemet. I andre henseende kunne disse knapt kalles idealstater. Men etter mer enn 40 års mer eller mindre sosialistisk styre stod disse landene tross alt tilbake med en befolkning som ikke var vesentlig mindre etnisk homogen enn den var i 1945.

Info
Posted: 4 July 2012 - 09:27 - Reply

KULTURNYTT ”KOMMER UT”: POLITISERING AV SVENSK PUBLIC SERVICE

Är Sveriges kulturliv och kulturprogram politiserade? Driver den mediala kultureliten i Sverige sin egen, oemotsagda agenda?

Frågan ställdes i P1-programmet Kulturnytt 4/6 2012. Svenskarna Behrang Miri (Stockholms kulturhus) och Tebogo Monnakgotla (Kulturrådets styrelse) gav något svävande svar. Ett övertydligt svar gav däremot Kulturnytts egen redaktion i och med sitt nästa inslag, en lång, hyperentusiastisk presentation av Kulturhusets sommarutställning, närmast en politisk pamflett:

”På Kulturhuset i Stockholm visas i sommar en utställning med den finske konstnären Touko Laaksonens homoerotiska teckningar. Han är mer känd som Tom of Finland och när han dog 1991, 71 år gammal, hade hans ikonartade stereotyper av maskulina homosexuella män redan kultstatus i stora delar av världen. – - – När man klivit över sin egen prydhetströskel och vant sig vid att det är stjärtar, ollon, enorma bröstvårtor och mustascher vart man vänder sig så framträder bögarnas historia från 40- till 90-talet längs utställningsrummets väggar.”

På vilket sätt besvarar detta långa inslag om ”Toms” betydelse som motvikt mot heteronormativiteten den inledande frågan? På vilket sätt kan Kulturnytt misstänkas driva vinklad politik?

För programmet svarade en viss Hannes Fossbo. Vem är Hannes Fossbo? Hannes Fossbo är Kulturnytts egen, fast anställde reporter. Här presenteras han av den kulturbidragsstödda tidningen Bang:

”Han har kissat på Daniel Nyhlén, patriarkatet och Danmark. Nu vill Hannes Fossbo hämnas på heterosexualiteten.”

http://www.bang.se/artiklar/2009/roligast-i-sverige-2009-06-03

En undersökning av Sveriges radios övriga medarbetare (inte minst i P3) skulle ge än mer övertydliga resultat. (Att samtliga är aktiva Sd-fiender behöver dock inte ens undersökas.)

– skickat med Google Verktygsfält