Söndagskrönika: Därför ska vi berätta « Snaphanen

Söndagskrönika: Därför ska vi berätta « Snaphanen: Söndagskrönika: Därför ska vi berätta
Seneste opdatering: 8/7-12 kl. 2202
86 kommentarer

Av Julia Caesar
Copyright Julia Caesar, Snaphanen och HRS. Citera gärna delar av texten men iaktta gott bloggskick och länka till Snaphanen!

Sverige ska monteras ned som nation. Etniska svenskar ska upphöra att existera som folkgrupp. Alla på jorden ska vara ett enda blandat, härligt färgrikt folk som fritt strömmar över de gränser som på sikt ska utplånas. Som ett steg på vägen mot det universella Utopia ska den svenska välfärdsstaten förvandlas till grus och aska. Destruktionen är i full gång. När vi inte längre har någonting att försvara har de onda krafterna nått sin slutliga destination.

Ett skräckscenario? Förvisso. En grundlös fantasi? Nej, inte alls. Utplånandet av nationer och kulturer är målet för starka både inom- och utomparlamentariska krafter i hela världen. Okunnighet och historielöshet hos allmänheten är två av medlen. Andra medel är en tynande nationell självkänsla som har undergrävts i decennier och diffusa skuldkänslor som är tacksamma att exploatera.

I Sverige har vi kommit långt – kanske längst i världen – i den nationella nedmonteringen. Skolan, påhejad av politikerna, har gjort sitt för att undergräva kunskaper om vår historia och pulvrisera en bildningstradition som för bara några decennier sedan levde och blomstrade. Journalistkåren har sedan 1960-talet aldrig missat ett tillfälle att upphöja globalisering och mångkultur till riksnorm och kasta skit på Sverige och svenska folket. Lika länge har politikerna dagligen stretat med uppgiften att förvandla Sverige till ett mångkulturellt inferno. De har sannerligen lyckats.

Uppblåsta egon dinglar fritt i rymden

Historielösa föräldrar för historielöshet vidare till sina barn. Uppblåsta rotlösa egon dinglar omkring fritt i rymden som lösflygande grussplitter utan förankring och sammanhang. Många i yngre generationer verkar i dag tro att de har uppfunnit sig själva. Sina förfäder vet de ingenting om, sitt ursprung har de förkastat. Det gamla är värt förakt och galla. Nu lever vi en ny tid.

Signaturen Diktaturens kreatur formulerar det så här i en kommentar till en av mina tidigare krönikor, ”När en mamma dör”:

”Vi blir alltmer historielösa, våra politiker hamrar in att vi har en värdelös kultur, att vår historia är rena barbariet. Som med farten av ett expresslok färdas vi in i ett stadium där det inte finns någon historia, det finns ingen framtid. Det finns bara nu. Överallt härskar rotlöshet och normupplösning. De som har drivit på denna förändring kommer att stå med gapande munnar av förskräckelse den dagen kittet som håller samman samhället till sist brister.”

Almedalen som spottkoppsarena

Jag är luttrad vad gäller svenska media och vad de spyr ur sig. I ett sjukt land med sjuka media tvingas man lära sig att skärma av för att bevara sitt förstånd. I början av den gångna politikerveckan i Almedalen på Gotland ringer en god vän och journalistkollega och säger att nu orkar han inte längre. Han står inte ut med flosklerna, hyckleriet, ensidigheten och lögnerna. Han mår illa av Almedalen som spottkoppsarena där det är fritt fram för vem som helst att spotta på ett demokratiskt invalt parti i riksdagen – Sverigedemokraterna – och få applåder för det. Nu skulle han stänga av, sa han. Inte se eller höra ett enda program, inte läsa en tidning. Man måste värna sin sinnesfrid, annars kan man faktiskt bli galen. Senare i veckan meddelar han att han inte har några symtom på medieabstinens. Tvärtom, han mår mycket bättre.

”Fortsätt brännmärka SD som nazister i varje givet läge”

Konkurrensen är hård, men redan på politikerveckans andra dag slås vidrighetsrekordet av en artikel skriven av Petter Larsson i Aftonbladet. Han är en av de oumbärliga krafterna i Aftonbladets propagandastall av vänsterslynglar. Här är några citat från en föreläsning där han ger sin syn på Sverigedemokraterna. Jag rekommenderar läsarna att se videon, den är en enastående uppvisning i hålögd anal vänsterperversion. Notera den uttryckslösa mimiken och de kraftlösa, feminina handrörelserna. Cirka 16:35 minuter in i föreläsningen säger han:

“Det viktigaste tror jag är att man fortsätter brännmärka dem som nazister i varje givet läge. Man ska påtala vilka de är, liksom.”

“Min tanke med detta är att om man brännmärker SD stenhårt så kan man sedan använda SD som slagträ mot moderater och folkpartister. Kolla, deras förslag är som SD, och SD är ju nästan nazister. Det är i alla fall den logiken jag arbetar efter än så länge.”

Bit för bit kommer de att försöka utplåna vår historia

Om integration och invandring säger Petter Larsson:

“Ett övergripande mål för vänstern måste vara att hålla undan dessa frågor, eftersom varje gång dessa frågor diskuteras så kommer SD att gå framåt.”

När jag läser artikeln i Aftonbladet förstår jag att det är så här den ser ut, den senaste hjärntvättstaktiken för att få svenska folket att ge upp vår historia och vår nationella identitet. Strategierna hos den Sverigehatande PK-eliten blir isande tydliga. När inga andra strategier lyckas kommer de att tala om för oss att det svenska folkhemmet aldrig har existerat. Bit för bit kommer de att försöka utplåna vår historia. Mönstret från diktaturer är alltför välbekant.

”Folkhemmet har aldrig funnits”

Vem kan vara bättre lämpad än Petter Larsson att tilldelas uppdraget att förfalska Sveriges historia? Artikeln är ett angrepp på det tal av Sverigedemokraternas ledare Jimmie Åkesson som inledde årets politikervecka i Almedalen. För när ”fel” politiker talar om det socialdemokratiska folkhemmet, då bara måste det socialdemokratiska Aftonbladet i enlighet med sitt tvångssyndrom ingripa och undanröja riskerna för folkliga framgångar. Agendan är att SD ska brännmärkas, som sagt. Petter Larsson skriver:

”Något folkhem fanns nu aldrig i verkligheten. Det var en idé, ett politiskt projekt. Och även om kanske just Åkesson möjligen uppskattar dess hemmafruideal och kommunistövervakning, så var den välfärdsstat han tror existerade på, säg 60-talet, i själva verket en mager skugga av dagens. Men myten om ett förlorat paradis är centralt för nästa led i Åkessons tankevärld: syndafallet.”

Petter Larsson glömde en sak: vi som var med

Petter Larsson glömde en sak: vi som var med. Jag är ett barn av det svenska folkhemmet. Liksom miljoner andra svenskar föddes jag in i det och växte upp med det. Folkhemmet gjorde mig till den jag är. Att påstå att det aldrig har funnits är att påstå att jag och generationer före och efter mig heller aldrig har funnits. Det är historieförfalskning av värsta slag, och avsikten är tydlig. Om vi inte vet någonting om vår historia blir vi lätta byten för Petter Larsson och hans kompisar i medias desinformationstrupper att manipulera och pumpa fulla med lögner om mångkulturens välsignelser.

Så länge vi finns till ska vi berätta

Men så lätt ska inte matchen bli. Sverigehatarna bland politiker och journalister arbetar idogt för att beröva oss vår framtid. Men de ska inte få ta ifrån oss vår historia. Så länge vi finns till ska vi berätta, om och om igen. Om hårt arbete, sammanhållning, trygghet och ett växande välstånd. Om landet vi byggde tillsammans medan svenska politiker fortfarande värnade om sin egen befolkning.

Mina föräldrar var inte ens födda när socialdemokraternas ledare Per Albin Hansson (1885-1946) höll sitt berömda folkhemstal under en remissdebatt i riksdagen 1928. Men folkhemmet skulle komma att prägla hela deras liv.

”Det goda hemmet känner inga kelgrisar och inga styvbarn”

Redan 1921 hade Per Albin Hansson sagt: ”Det måste en gång bli så, att klassamhällets Sverige avlöses av folkhemmet Sverige.” 1928 höll han det tal som skulle bli klassiskt. Han talade om det goda hemmet där det inte skulle finnas några privilegierade eller tillbakasatta, inga kelgrisar och inga styvbarn. I det goda hemmet skulle likhet, omtanke, samarbete och hjälpsamhet råda. Alla sociala och ekonomiska skrankor som skilde medborgarna i härskare och beroende, plundrare och plundrade skulle rivas ner.

Det var visionen. Men Per Albin Hansson gav också en bild av vilken sorts land Sverige var för 84 år sedan, 1928 års Sverige:

”Det svenska samhället är ännu icke det goda medborgarhemmet. Här råder visserligen en formell likhet, likheten i politiska rättigheter, men socialt består ännu klassamhället, och ekonomiskt råder fåtalets diktatur. Olikheterna äro stundom skriande; medan några bo i palats betraktar många det som en lycka om de får bo kvar i sina kolonistugor även under den kalla vintern; medan en del leva i överflöd, gå många från dörr till dörr för att få en beta bröd, och den fattige ängslas för morgondagen, där sjukdom, arbetslöshet och annan olycka lurar. Skall det svenska samhället bli det goda medborgarhemmet måste klasskillnaden avlägsnas, den sociala omsorgen utvecklas, en ekonomisk utjämning ske, de arbetande beredas andel även i det ekonomiska förvaltandet, demokratin genomföras och tillämpas även socialt och ekonomiskt.”

Idén om folkhemmet var ursprungligen borgerlig men snoddes på ett begåvat sätt av socialdemokraterna. När de kom till makten 1932 och Per Albin Hansson blev statsminister satte de igång med sitt folkhemsbygge.

Från djupaste fattigdom till ett drägligt medelklassliv

Mina föräldrar var en del av de röda stugornas folk som formade och formades av en ny tid. I hundratusental bröt de upp från landsbygden för att söka sig en säkrare utkomst i städerna. Runt omkring dem förvandlades jordbrukarsamhället till det tjänstesamhälle som de själva kom att bli en del av. Jordbruken lades ner i rasande takt, byarna på landsbygden övergavs. Det kallades urbanisering och strukturrationalisering. Åt de inflyttande massorna snabb- och fuskbyggdes tegelkaserner utkastade på leriga åkrar i städernas utkanter.

Under en lång följd av år arbetade mina föräldrar sig upp ur den djupaste fattigdom till ett så småningom drägligt medelklassliv. Jag kan utan ansträngning känna igen mig i vad författaren Vilhelm Moberg (1898-1973) skriver i ”Svensk strävan” 1941, en bit in i folkhemmets epok:

”Det är fattigdom – men en stolt fattigdom, som hjälper sig själv till livets tillräckliga uppehälle, till det grova, men mustiga dagliga brödet från rågen på åkerlappen kring stugan. Det är en sund och fri barnaväxt, som den vilda örtens mellan enbuskarna i hagen. Det är frid och trygghet i ett fredligt land, där barnen föds fria av fria föräldrar. Ett land där också de minsta backstugors barn får pröva sina möjligheter av alla slag så långt deras krafter räcker till. Ett land där var och en får växa efter sin egen art. Detta är det egna, det som aldrig skall låta sig utbyta mot något främmande. Detta är roten och blodsbandet, min andliga arvslott som jag har att föra orörd vidare åt mina egna barn. Detta är för mig det svenska, det omistliga.” (Vilhelm Moberg, ur Svensk strävan, 1941.)

Vi blev de första som skördade frukterna

För de flesta i mina föräldrars generation var studier utöver sjuårig folkskola inte att tänka på. Det var förbehållet överklassen. Men staten tillhandahöll trygga lågbetalda jobb. ”Statens kaka är liten men säker”, sa man.

Vi, deras barn, skulle bli de första som skördade frukterna av de uppluckrade klassgränserna. På 1950- och 60-talen nådde välståndet fram även till fattiga arbetarfamiljer. Vi skulle få studera. Vi skulle ”bli något”. Våra möjligheter befann sig ljusår ifrån dem som erbjöds min farfar, som blev tidigt moderlös och växte upp på socknens fattighus. Honom har jag berättat om i krönikan ”Landet som försvann”. Trots sin svåra start blev han en av dem som med lång och trogen tjänst byggde folkhemmet.

”Vad ska det vara bra för?” fnös farfar

När jag var tolv år sa jag till farfar att jag tänkte ta studenten – givetvis utan att förstå att jag rörde vid hans, det före detta fattighushjonets, allra ömmaste tå.

”Hö hö!” fnös farfar. ”Vad ska det vara bra för? Du ska ju ändå gifta dig.”

Jag knöt nävarna i ursinne. Jag skulle minsann visa honom. När jag sju år senare tog studenten, vem stod på skolgården, stolt som en tupp, om inte farfar. Ingen i vår släkt hade någonsin tagit studenten, än mindre blivit akademiker. Detta utspelade sig på den tid då studentexamen betydde någonting. Arbetsmarknaden låg öppen, man kunde välja och vraka bland jobben. I dag låter det som någonting ur sagornas värld. Men så var det.

Olika ödlearters liv under krita

I folkhemmet fanns fantastiska, kunniga, entusiastiska lärare, hängivna sitt yrke och besjälade av att få lära ut allt vi behövde veta om ackusativ och konjugativa verb, trettioåriga kriget, latinsk hexameter hos Ovidius och Vergilius, puniska krigen, strukturerna i 400 miljoner år gamla fossiler och olika ödlearters liv under kritaperioden. Generöst delade de med sig av sina kunskapers rikedom. Flera av dem skulle antagligen i dag kallas ”nördar”. Jag är djupt tacksam mot dem som öppnade nya världar för mig och många andra. I dag är förmodligen alla döda, ändå vill jag hedra de älskade skolfuxar och nördar som kantade vägen genom folkskola, realskola och gymnasium. Med sitt hängivna arbete gav de mig och tusentals andra barn en kunskapsplattform som borde vara varje barns självklara rättighet men inte längre är det.

Hemmafruidealet var bra för oss barn

Det tidiga folkhemmets hemmafruideal är ett smolk i ögat på Petter Larsson och dagens genusmaffia. Men för oss barn var det bra. Våra mammor var hemma, och vi var trygga. Vi gick ut och in hos varandra, hemmen levde och dörrarna var öppna. Överallt fanns en mamma i blommig städrock som bjöd på saft och hembakta bullar och tvättade rent våra skrubbsår. Det fanns inte ett ”hen” så långt ögat såg. Vi delade vår fattigdom, den var ett gemensamt levnadsvillkor. Alla var fattiga, och det var ingenting man skämdes för eller försökte dölja. När maten eller pengarna tröt kunde man tillfälligt låna av grannarna. Någon delade med sig av sina bärbuskar, någon fiskade, någon hade potatisland, någon hade höns.

Antikommunismen hade jag heller ingenting att invända emot, och på den punkten finner jag ingen anledning till omprövning.

Gömda vinflaskor en tröst

Bilden av folkhemmet ska inte romantiseras. Det kalla kriget pågick, och Sverige spelade under täcket med Nato. Sveriges samarbete – ända upp till ministernivå – med den östtyska diktaturen DDR pågick för fullt ända tills DDR kollapsade 1989-90.

Trångsynthet och bigotteri frodades. Fördomar mot allt och alla som uppfattades som avvikande drabbade bland annat homosexuella. Homosexualitet sågs som en sjukdom ända fram till 1979. Hemmafruidealet gjorde tillvaron trygg för barnen och bekväm för männen, men säkert hade många kvinnor hellre velat förvärvsarbeta. När motboken avskaffades 1955 blev gömda vinflaskor i mangelkorgen och linneskåpet en tröst för kvinnor som tänkt sig en annan sorts liv, kvinnor som jag såg på nära håll. Men att se folkhemmet i ett avromantiserat ljus är något helt annat än att förneka att det har existerat.

Sverige surfade på en nära 30-årig högkonjunktur

Inte heller ska socialdemokraterna ges hela äran för folkhemmets framväxt. De ekonomiska faktorerna var extremt gynnsamma på ett sätt som saknar historisk motsvarighet. Under hela efterkrigstiden och fram till oljekrisen 1973 surfade Sverige på toppen av en rusig obruten högkonjunktur utan motstycke. På grund av den så kallade neutraliteten under andra världskriget (ifrågasatt av många, bland annat historieprofessorn Klas Åmark i boken ”Att bo granne med ondskan”) hade Sverige ett gyllene utgångsläge efter krigsslutet 1945. Där andra europeiska länder låg skövlade och söndertrasade efter kriget var svensk industri och infrastruktur oskadda. Den svenska industrin hade ett smörläge – och använde det. Högkonjunkturen skulle komma att pågå i nästan 30 år.

Politik som skulle förstöra landet för all framtid

Med sådana ekonomiska förutsättningar hade borgerliga regeringar kanske gjort lika bra eller bättre ifrån sig. Det undandrar sig min bedömningsförmåga. Jag kan bara berätta om det jag upplevde. Och alltihop ändrades 1969 när Olof Palme (1927-1986) http://sv.wikipedia.org/wiki/Olof_Palme efterträdde Tage Erlander (1901-1985) som statsminister. Det var ungefär då mina föräldrar slutade rösta på socialdemokraterna. Ändå anade de ingenting om vad Palmes så kallade ”solidariska flyktingpolitik” skulle komma att innebära för Sverige. Ytterst få anade att den politik som Sverige inledde kring 1970 skulle komma att förändra och förstöra landet för all framtid.

”Det mest moraliska yrket i världen”

Tage Erlander och den unge Olof Palme hade träffats hastigt på ett tåg 1951. Den 20 september 1953 bjöds Palme in till en middag på regeringsresidenset Harpsund i Sörmland. I sin dagbok skrev Tage Erlander efter mötet:

”Mycket intelligent förvisso, men har han den moraliska motståndskraft som behövs hos en politiker? Att vara politiker är nämligen det mest moraliska yrket i världen.”

(Ur Henrik Berggrens biografi om Olof Palme, ”Underbara dagar framför oss”.)

Resten vet vi. Den gänglige, okarismatiske Tage Erlander, folkskollärarson från Ransäter i Värmland, förfördes av den internationellt utbildade överklassonen Olof Palme, förvisso inte erotiskt men i symbolisk mening. Ett slags far- och sonförhållande uppstod, och en ny era tog vid som på sikt skulle komma att avskaffa folkhemmet.

Vi bär alla på en berättelse

Historieförfalskning ska inte få pågå utan motstånd. Vi bär alla på en berättelse. Ordet ”berättelse” har blivit ett politiskt modeord som i dag används av så gott som alla politiker med självaktning. SD-ledare Jimmie Åkesson använde det flitigt under sitt tal i Almedalen på måndagen. En av dem som först myntade begreppet är Jonathan Sacks, överrabbin för Storbritanniens judar, i boken ”The Home We Build Together. Recreating Society” (2007).

Han citerar den skotske filosofen Alasdair MacIntyre:

”Människan är i sina handlingar och praktik likväl som i sin fantasi väsentligen en historieberättande varelse. Han är det inte nödvändigtvis från början, men blir genom sin egen historia en berättare av historier som gör anspråk på sanning. Men nyckelfrågan för människor handlar inte om deras eget författarskap; jag kan bara besvara frågan ”Vad ska jag göra?” om jag kan besvara den första frågan: ”Vilken eller vilka berättelser är jag själv en del av?”.

Vi har rätt till våra egna berättelser
Så vems historia är det som ska berättas? I dag dränks vi i tyckareliternas politiskt korrekta lögner och tillrättalägganden av den verklighet som pågår runt omkring oss. Mediebruset dånar allt högre. Vi är många som inte känner igen oss, det är som om medias bilder kommer från en annan galax. Vi kan stänga av, som den vän jag berättade om i början av texten. Vi kan välja vad vi utsätter oss för. Vi är skyldiga oss själva att värna den ömtåliga kärna vi har inom oss. Och vi har rätt till våra egna berättelser.

Det är skillnad på historia och minne, skriver Jonathan Sacks. Historia är någon annans berättelse. Den handlar om saker som hände någon annanstans, i en annan tid. Minnet är MIN historia. Det handlar om saker som hände MIG. Minnet är en viktig del av vår identitet. Det är den historia som JAG är en del av, den pågående berättelse där JAG ingår. Den historien kan vara gammal. Men jag är en del av den.

Historia ger svar på frågan ”Vad hände?” Minnet besvarar frågan ”Vem är jag?”

Varför frågade vi inte mer?

När min mamma avled i våras ställdes mina syskon och jag inför frågor som vi delar med de flesta som förlorar en nära anhörig. Varför frågade vi inte mer medan någon kunde svara? Nu finns det frågor som vi aldrig kommer att få svar på. Några månader senare sitter jag med mängder av kvarlämnade bilder och dokument – mysterier som förmodligen aldrig kommer att få några svar. Jag sliter mitt hår i ilska och självförebråelser. Varför – VARFÖR – frågade jag inte?

Alla vi som har lämnat tonårsacnen bakom oss har en viktig uppgift, den att berätta för yngre generationer om ett svunnet Sverige. Man kan skaffa en billig bandspelare och prata in sin berättelse även om ens efterkommande inte vill lyssna just nu. Eller skriva sin egen livsberättelse. Dina anhöriga kommer att tacka dig, och gråta floder dessutom, när du inte längre finns och de hittar berättelsen eller inspelningarna.

Medan mina föräldrar ännu var friska och hade minnet i behåll gjorde jag bandade intervjuer med dem. Det är jag glad för nu. De tyckte om att berätta om sina liv, sina föräldrar och syskon, om släkten, om sin barndom. Nu när våra föräldrar är borta är banden (som ska förvandlas till CD-skivor) en skatt värd mer än guld för mig och mina syskon.

Släktforskning är en revolutionär rörelse

Nästa steg i att skriva sin egen historia är att släktforska. Släktforskning är en folkrörelse. En revolutionär rörelse som är ett vaccin mot historielösheten. Ett folk som känner sina rötter och sitt ursprung kan inte manipuleras av historieförfalskare. Fast jag nyss har börjat, och nästan bara har hunnit ta itu med en tjock lunta som en moster har skrivit på lösa lappar med ett gummiband omkring, (”Ta hand om det här du Julia”) känner jag en oerhörd respekt för dem som levde före mig. Vi kommer av ett folk av torpare, bönder och dragoner, ett stolt, dugligt och egensinnigt folk som med hårt arbete byggde det land som våra politiker nu är i full färd med att förstöra. Vi förvaltar deras arv, vi är skyldiga att hedra dem.

Växtvärk är en åkomma som kan sitta i hjärtat

I ett kåseri i SR ”God morgon Världen” den 24 juni tar deckarförfattaren Åsa Larsson sin avstamp i en resa i ett Kina i snabb förändring. Vemodet följer henne i hälarna utan att hon riktigt förstår varför – ända tills hon minns sin mormor.

”Jag tänker på min mormor och hur jag följde henne till sommarladugården och höll upp kosvansen medan hon handmjölkade. Hon kunde allt: kärna smör, spinna, ta hand om djur, göra tvål, väva gardiner tunna som sommarhimlen. Den tiden är borta nu. Jag kan inte handmjölka eller göra korgar av björkrot. Jag har inget sånt att lära mina barn. Jag vet att tiderna måste förändras. Jag vill förstås inte leva som mormor. Men jag vill vara nostalgisk och sentimental och sjunga sånger, eller i varje fall skriva deckare, om det som har gått förlorat. Växtvärk är en åkomma som kan sitta i hjärtat.”

Åsa Larsson är inte ensam om sin nostalgi. Vi är många som känner sorg över allt som har gått förlorat. Alla har vi någonting att berätta och någonting att slå vakt om. Så ta din plats i historien! Ditt liv är lika märkvärdigt som någon annans.
Ju fler vi blir som berättar, desto svårare blir det att ta vår historia ifrån oss.

Litteratur:
Henrik Berggren: Underbara dagar framför oss. En biografi över Olof Palme.
Jonathan Sacks: The Home We Build Together. Recreating Society.
Markus Uvell, Erik Meier Carlsen: Folkhemspopulismen. Berättelsen om Sverigedemokraternas väljare.
Klas Åmark: ”Att bo granne med ondskan”.

Af Julia Caesar

Tidligere kronikker af samme forfatter

(NB: Kommentarer der ikke gå igennem af sig selv, bliver først godkendt søndag aften.)
86 kommentarer » Spring til kommentarfelt

Info
Posted: 7 July 2012 - 22:50 - Reply

FILM OM TVÅNGSAVHYSNINGEN AV SVENSKAR I GRUMS

Här har några företagsamma, etniska svenskar i Grums just lagt ut en liten film med engelsk text rörande svenska myndigheters nya grepp för att fullborda ockupationen av deras eget land.

Tvångsvräkning av svenska hyresgäster för att bereda boende åt nykomna somalier, afghaner, syrianer osv.:

http://www.youtube.com/watch?v=7pLB1sAPfgA&feature=youtube_gdata

På Victoria Wärmlers blogg får ni veta mera:

http://sockerbitar.se/brevet-till-grums-kommun-fran-ensamkommande-barn en/

Här har grumsborna ordnat en namninsamling mot tvångsavhysningarna:

http://namninsamling.se/index.php?sida=2&nid=6698#.T_iK4o4srKo

Dra ditt lilla strå till stacken – skriv under, du också!

Info
Posted: 13 July 2012 - 06:53 - Reply

VAD HÄNDE MED NAMNINSAMLINGEN?

Någon gång igår kväll, d. 12/7, försvann den vid tillfället mest aktiva och mest delade namninsamlingen (namninsamling.se) på nätet, Grumsgruppens protestlista mot kommunal tvångsavhysning av svenska hyresgäster för att bereda plats för ”ensamkommande barn” från främmande världsdelar.

Skärmen visar nu en tom vit sida med den enda texten: ”404 Sidan finns ej”.

http://namninsamling.se/index.php?sida=2&nid=6698#.T_-ja44srKp

Sidan byter dessutom adress varje gång man försöker nå den.

Vad hände?

En utomstående från ett helt annat landskap gissar i första hand på följande två anledningar:

• Sidan blev hackad av ”antirasistiska” krafter.

• Sidans ägare tvingades att stänga denna insamling efter hot och påtryckningar från Expo eller eventuellt på direkt order av den svenska regeringen, sedan denna utsatts för påtryckningar från Expo.

Alternativ två förefaller troligast. Men naturligtvis kan det finnas ett tredje alternativ.

elwee
Posted: 7 July 2012 - 23:19 - Reply

Det är med ett igenkännande leende jag läser dina texter “Julia”
Jodå, det var 7-årig folkskola, men efter vad jag förstår så lärde vi oss mer på dessa år än de gör i den 9-åriga skolan och kanske rent av mer än många av dem som mer eller mindre motvilligt även sitter av 3 års gymnasiestudier.
Idag är det populärt att gnälla om “fattiga barn”, dvs en fattigdom som innebär avsaknaden av den senaste mobiltelefonen, märkeskläder, EU-moppe, och liknande.
När jag var ung hade vår familj väldigt lite pengar … det räckte inte alltid till det som var prioritet ett och ytterst sällan till några extravaganser. Men, inte f*n var vi fattiga! Vi hade bara lite dåligt med pengar och fick ibland vara lite mer uppfinningsrika än de som var rika på annat sätt.

Jag var 14 år när jag började arbeta och fick 1:43 kr/h. Men å andra sidan så jobbade vi 45 h/vecka så det blev mer än man tror :o )
När jag blev lite mer vuxen så började jag studera “på riktigt” och tjänar nu mer på en timme än jag då gjorde på en månad med 45-timmarsveckor ….
Det är sådana betraktelser som gör att man så smått börjar misstänka att man börjar bli lite äldre och att man därmed bär med sig en historia och en erfarenhet som de flesta av dagens politiker saknar.
De fick inte lära sig särskilt mycket i “världens bästa skola” och nu är de livrädda att kommande generationer ska få göra det, ty då är politikerna väldigt snart genomskådade av väldigt många människor.

XY
Posted: 7 July 2012 - 23:26 - Reply

Alltid en fröjd att läsa Julia Caesars genomarbetade krönikor. Det är inte utan att sting av sorg att läsa detta men det tar jag som bevis på angelägenheten i berättelserna och deras kvalitet.

Peer Pedersen
Posted: 7 July 2012 - 23:27 - Reply

Tackar för denna härliga och tänkvärda berättelse där med stor generositet båda berör och engagerar.

Lasseigatan
Posted: 8 July 2012 - 02:06 - Reply

Usch vad jag känner igen mig i ilskan och bedrövelsen att inte ha ställt fler frågor till föräldrarna. Man trodde alltid man hade gott om tid och upptäcker plötsligt att tiden tagit slut och bägge är borta med några veckors mellanrum. Dock kommer man ihåg många av berättelserna om deras egna liv och om deras föräldrars, hur de slet på bruken och varven och hur farsan var tvungen att sticka till sin mamma några kronor då och då när inte pengarna räckte. Detta var slutet 40-tal och början 50-tal och folkhemmet började sprida sig även till arbetarkvarteren, Toalett inne i lägenheten, gasspis med gasmätare och gaspoletter – en trerummare på första våningen. Mamma hade det lite bättre – hennes far var verkmästare och de flyttade till villa under kriget – utanför stadsgränsen. Det var inget rikt liv. Mamma fick 10 öre per dag för spårvagnen till skolan och promenerade hem en dag i veckan – 8 km. På så vis kunde hon på två veckor få ihop till en biobiljett. Det är lite annat än dagens s.k. flyktingar som får fullt utrustade lägenheter med egen parabol som del av minimistandard.

Allt blev emellertid bättre och bättre. Mamma var hemma när man kom hem från skolan ända upp i tonåren och vi saknade egentligen ingenting. Man kände stor samhörighet med klasskamrater, grannar och andra kompisar. Det var etniskt svenskt i hemkvarteren, i skolan och överallt i stan. Kriminalitet fanns naturligtvis men inget man konfronterades med vare sig personligen eller i media annat än de vanliga bankrånen och naturligtvis småbuset som alltid funnits. Men inga etniska konflikter, inga vuxna barn, inga köer till akuten eller för att få träffa en läkare och trafiken gick på vänster sida (så man hade svärdshanden fri) ;) .

Allt är nu annorlunda, man känner inte igen sig i sin egen stad och jag skulle aldrig i livet ens tänka mig att gå ensam mitt i natten i stan idag – något som man inte ens reflekterade över som tonåring.

Min ungdom är ett minne blott och den får jag aldrig tillbaka men folkhemmet SKALL jag fanimej kräva tillbaka och det finns tyvärr bara ett parti som delar denna önskan. Vi har en skyldighet att liksom Julia C (tack för alla motiverande krönikor) hålla historien levande och att protestera mot vänstermaffian i media och våra sverigeföraktande politiker i riksdagen.

Bjovulf
Posted: 8 July 2012 - 04:59 - Reply

I Sverige kan man åbenbart miste (förlora) jobbet for at sige selv (även) de mest åbenlyse sandheder,
hvis de omhandler de “forkerte” sarte personer :D

Men hvori, det nedsættende og racistiske består, kan nu godt være lidt svært for en dansker at få øje på ;-)

http://www.expressen.se/sport/tennis/svts-tennisexpert-kan-sparkas-inf or-os/

SVT:s tennisexpert kan sparkas inför OS ( = OL på dansk )
Annons:

SVT:s tennisexpert Janne Gunnarsson uttalade sig nedsättande mot somalier.

SVT ser mycket allvarligt på uttalandet – och nu kan han få sparken.

….

Regeringen tänker inte göra några satsningar för få hit påkostade internationella mästerskap, meddelade kulturministern Lena Adelsohn Liljeroth i veckan. Det gjorde Janne Gunnarsson rejält frustrerad.

Då valde SVT:s tennisexpert sedan många år tillbaka att rikta missnöjet mot somalier i landet.

I ett inlägg på Facebook skrev han:

”Pengarna räcker inte när vi ska ge 27 000 nyinflyttade somalier socialbidrag !!! Puh.”

…

Cavatus
Posted: 8 July 2012 - 10:22 - Reply

Läs Merit Wagers bloggpost om just denna incident: meritwager.wordpress.com. Mycket intressanta iakttagelser om infantiliseringen av människors utsagor och övertrampet mot yttrandefriheten. Måste läsas!

Bjovulf
Posted: 8 July 2012 - 16:19 - Reply

Tack så mycket ;-)

Peter
Posted: 8 July 2012 - 08:18 - Reply

När kommunisterna tog över i Öststatsländerna så gjorde man allt för att sudda ut historien. Traditioner var värdelöst; nationalism, även i dess mest positiva form, skulle bort; religionen var värdelös, familjen behövdes inte, etc. Visst, jag har kanske spetsat beskrivningarna men det var sensmoralen. Samma indoktrinering pågår i Sverige – den enda skillnaden är att det sker utan våld. Eller gör det verkligen det? Jag tänker på hur SD behandlas.

Allt ska upplösas och jag ger mig tusan på att denna utveckling (“krossa kärnfamiljen” etc) delvis förklarar den gigantiska ökningen av unga människor som mår dåligt. Utvecklingen kan inte enbart bero på att det finns färre jobb.

Globaliseringens slutmål är att även krossa medelklassen, ungefär som i USA, och om 30 – 50 år så finns det bara ett fåtal vinnare (företagare, välbetalda jurister, vissa utvalda politiker, etc). Fast nu tvingas de bo i gated communities.

Info
Posted: 9 July 2012 - 08:43 - Reply

PETER: APROPÅ RELIGION VÄRDELÖS

Det du beskriver som karakteristiskt för de gamla sovjetstaterna – ”allt ska upplösas” – passar, som du säger, exakt in på de postmodernistiskt legitimerade strömningarna i Sverige idag.

Hur många teaterpjäser, nätverk, böcker, konstverk, aktioner, festivaler och andra ”event” höjs inte till skyarna just nu enbart och uteslutande för att de ”raserar”!

Men vad gäller ”religionen”, som du nämner, så är saken inte så entydig. De religioner, som du avser, när du talar om ”värdelös”, är troligen de båda abrahamitiska religionerna kristendom eller judendom. Dock brukar inte den tredje, förmedeltida ökenreligionen – islam – förkastas på samma sätt. Tvärtom.

Att vara ”islamofob” tillhör minst av allt det konsensusmässigt accepterade just nu.

Enstaka undantag finns. Det finns en och annan, som faktiskt lyckats med konststycket att göra själva ateismen till en lukrativ affärsidé. Något som emellertid också tål att skärskådas kritiskt. Se här:

http://tanjabergkvist.wordpress.com/2012/04/01/har-nagon-kapat-min-blo gg/#comment-16486

Om Sturmark och statsfeminismen.

Bernt
Posted: 8 July 2012 - 08:44 - Reply

Journalisten i Almedalen som inte stod ut med flosklerna ringde dej. Han hade väl läst vad du skrivit och tyckte lika.
Mats Dagerlind i Avpixlat skriver om Lisa Bjurwalds önskan att inskränka yttrandefriheten.
Jag (“Bernt”) skrev en kommentar att våra demokratiska “rättigheter” måste komma att begränsas ytterligare i ett mångkulturellt samhälle. (Som i exemplet tennisexperten.) Min kommentar blev borttagen.

Vi segregerar oss mer och mer i likar och Folkhemmet blir inte verklighet, blott ett minne.

Demokratbloggen
Posted: 8 July 2012 - 08:47 - Reply

http://demokratbloggen.blogspot.se/2012/04/innan-massinvandringen-var- sverige-ett.html

Mats Edvardsson
Posted: 8 July 2012 - 08:56 - Reply

Ett folk som känner sina rötter och sitt ursprung kan inte manipuleras av historieförfalskare. Vi kommer av ett folk av torpare, bönder och dragoner, ett stolt, dugligt och egensinnigt folk som med hårt arbete byggde det land som våra politiker nu är i full färd med att förstöra. Vi förvaltar deras arv, vi är skyldiga att hedra dem..

Nu stal jag delar den text du så vackert formulerat. Efter att ha tagit del av vår släktforskning, vi trodde vi var av Vallonsläkt men rötterna fanns i bönder från Bergslagen, tillbaks till 1500-talet. Det är jag stolt över.

Bondeavkomma och Norrlandsdragon

Info
Posted: 9 July 2012 - 12:35 - Reply

NORRLANDSDRAGONEN MATS: TIDNINGEN NORRAN HÅLLER INTE MED!

Ledare i Norran 4/7 2012:

”DÅLIGA NYHETER, ÅKESSON
Allt fler tycker att Sverige tagit emot lagom många eller för få invandrare. Vad hade Sverige varit utan sina invandrare?”

http://norran.se/2012/07/ledare/daliga-nyheter-akesson/

Ledare i Norran 9/7 2012 om nätkommentatorers ondska och intellektuella undermålighet:

”NÄR MAN TALAR OM TROLLEN…
Det anonyma hatet i kommentarsfälten har blivit ett problem för det offentliga samtalet. Det finns få saker som är så svåra att föra en seriös och saklig debatt om som invandringen och Sverigedemokraterna, inte nödvändigtvis förvandlat till ett ämne, utan lika svåra var för sig. Fortfarande finns det SD-anhängare som ser sig själva som offer.”

http://norran.se/asikter/

Emma
Posted: 8 July 2012 - 08:59 - Reply

Hej Julia! Bra skrivet. Min framlidne pappa var född 1914. Han sa att 60-talet var den bästa tid som någonsin funnits i Sverige. En arbetare kunde köpa en Volvo PV kontant. Men så hade jag en mamma som blev psykiskt sjuk av att vara hemmafru, hon var inte typen utan borde fått studera, hon var så intelligent. Men hennes far hade sagt att det inte nyttade något med studier för henne.
Frans G Bengtsson skriver i sina essäer om hur han fick brev från en nioåring som hade en fråga angående det som stod i Röde Orm. Det var väl någon gång på 40-talet gissar jag. Men säg vilken 9-åring idag som skulle klara av att läsa Röde Orm?

Info
Posted: 8 July 2012 - 09:05 - Reply

PETTER LARSSONS MONOMANA FÖRFÖLJELSE AV SVERIGEDEMOKRATERNA

Aftonbladet-journalisten och Expo-skribenten Petter Larssons hatiska besatthet av Sverigedemokraterna går långt tillbaks och blommade ut för fullt redan under hans medarbetarskap i Sd-foba Sydsvenskan.

”SD växer inte ifrån sina bruna rötter” var till exempel rubriken på hans kulturartikel där den 16. Mars 2009, i vilken han försöker leda i bevis, att Sd har sina ”rötter i nazismen”.

Vill ni höra något avskyvärt? Helt gratis, utan att lägga ut pengar på en smaskig seriemordsdeckare? Läs då här, hur Petter Larsson sammanfattar det mest avskyvärda som han har stött på under sin korta levnad:

”I centrum för SD:s idévärld står familjen, fäderneslandet och nationen – det infödda folket – vars goda värderingar, språk och religion sedan årtionden hotas av moraliskt förfall, kriminalitet, fusk, flum och EU-byråkrater, men framförallt av ´massinvandring´ från muslimska länder.”

Man skulle kunna säga, att Petter Larsson i följande stycke sammanfattar hela den svenska elitens svar till Julia Caesars synpunkter idag:

”Det är en klassisk reaktionär hållning, som spelar på och driver fram rädsla hos människor. Man skriver om sociala problem till disciplinära eller moraliska problem och man önskar på ett nästan rörande sätt tillbaka ett inbillat ´folkhem´ av homogenitet, solidaritet och samförstånd.”

Vem är Petter Larssons ”man” – de som som ljuger och förvanskar? Det är Julia Caesar. Det är Eva Bergqvist. Det är Therese Borg.

Julia Caesar – det du skriver är inbillning! Ditt liv är inbillning. Ditt minne av dina föräldrar är fördunklat av din ondska. Alla 30- och tidiga 40-talister som minns sina föräldrar, mor- och farföräldrar och sin barndoms värld med glädje är i själva verket Hitlers och Breiviks onda hantlangare!

http://www.sydsvenskan.se/kultur-och-nojen/sd-vaxer-inte-ifran-sina-br una-rotter/

Det var i Libyen vi kunde finna den enda sanna lyckan igår. Det är i Syrien, Egypten och Somalia den enda godkända lyckan kan hittas idag.

Rune
Posted: 8 July 2012 - 09:18 - Reply

Petter Larsson?
Är det hans rätta namn?
Har för mig att jag har läst om en journalist för några år sedan som framträder under namnet Petter Larsson
och som egentligen heter något annat.
Någon som vet?

Info
Posted: 8 July 2012 - 09:55 - Reply

TILL RUNE: FRÅGA ANG. PSEUDONYM

Nej, den pseudonym du har i tankarna är Aftonbladets ”Peter Karlsson”:

”Larssons medbrottsling Anders Carlqvist, som numera bytt namn till Peter Carlqvist, varvar sitt engagemang i våldsvänstern med sitt arbete som ´nazistexpert´ på tidningen Aftonbladet under pseudonymen Peter Karlsson tillsammans med sin sambo Anna-Lena Dunger som använder pseudonymen Katarina Larsson – hon har numera bytt namn till Katarina Dunger. Både Carlqvist och Jens Larsson har medverkat i redaktionen för den anarkistiska tidningen Brand. Även Aftonbladetprofilen Mats Deland, som också misstänktes för våld mot tjänsteman under Göteborgskravallerna, misstänktes för delaktighet i misshandeln av poliserna.”

http://www.info14.com/2009-05-06-antifascistisk_sexualforbrytare_i_hov ratten.html

Tony
Posted: 8 July 2012 - 10:23 -

Finns det någon på den tidningen som inte har ett kriminellt förflutet? Den verkar bestå av mest hel och halvkriminella typer
Kanske inte så konstigt då att Den patetiska Jan Helin står och kramar om original gangsters ledare. Slödder brukar dras till
varandra!

Rune
Posted: 8 July 2012 - 19:41 -

Tack för klargörandet!
Men sedan har jag kommit att fundera på om inte denne Petter Larsson har samröre med hon som var påtänkt som partiledare hos Vänsterpartiet med ett namn som Dinamarca eller liknande?

Info
Posted: 8 July 2012 - 09:40 - Reply

Den av patienterna omtyckta läkaren och naturvännen EVA BERGQVIST nämndes ovan.

MODERATERNA UTESLUTER EVA BERGQVIST

Så löd P4-Ekots rubrik den 29/11 2002. Radions hemsida fortsatte:

”Den kontroversiella kolbäcksbon Eva Bergkvist blir nu utesluten ur moderata samlingspartiet. Det bestämde moderaternas partistyrelse på fredagseftermiddagen.

Orsaken till att Eva Bergkvist blir utesluten är att hon som ansvarig utgivare för tidningen Fri information har uppmanat väljarna att rösta på sverigedemokraterna. Detta trots att hon stod med som kandidat på moderaternas valsedel inför kommunfullmäktigevalet. Hon stod sist på valsedeln, men fick ändå så många personvalskryss att hon kom in i Hallstahammars kommunfullmäktige. – - – Hon har också tidigare sagt till P4 Västmanland angående en eventuell uteslutning att om 30 år kommer man se det som en hedersbevisning.”

Nu har det gått tio år.

Eva Bergkvist gick hastigt bort 2003, 64 år gammal, men hennes egen tidskrift ”Fri information (om invandringen)” finns kvar i fem offentliga, svenska bibliotek och i åtskilliga, anonyma personers privata bokhyllor. En antikvarisk raritet.

http://www.kolbacksbygden.se/pdf_filer/eva_bergqvist.pdf

Lustigt nog bodde jag, Info, och mina föräldrar en gång i en villa inte långt från Evas (grannar, kan man säga).

christina wegel
Posted: 8 July 2012 - 09:15 - Reply

Amen!

Steinadler
Posted: 8 July 2012 - 09:45 - Reply

I folkhemmet fanns fantastiska, kunniga, entusiastiska lärare, hängivna sitt yrke och besjälade av att få lära ut allt vi behövde veta om ackusativ och konjugativa verb, trettioåriga kriget, latinsk hexameter hos Ovidius och Vergilius, puniska krigen, strukturerna i 400 miljoner år gamla fossiler och olika ödlearters liv under kritaperioden. Generöst delade de med sig av sina kunskapers rikedom.

Disse lærerne ble fostret i et utdanningssystem grunnlagt av kirke og adel, og videreutviklet av det øvre borgerskap som dominerte samfunnet før sosialdemokratenes tid. Disse klassenes innstillng preget også viljen til å “skille klinten fra hveten” – bedømme folk etter en vertikal, i bunn og grunn aristokratisk skala som sosialdemokratene snarere gikk inn for å undergrave – i “likhetens” navn..

Arbeids- og samholdsmoralen hos det store flertallet hvilte på sin side på bondesamfunnets normer. Dette er noe den første generasjon av industriarbeidere sannsynligvis også i stor grad tok med seg. De var tross alt vokst opp blant jordbrukere med en jordnær innstilling som hadde et helt bokstavelig opphav. Veien til ydmykelse kunne ganske sikkert være kort, men desto større stoltheten over en reell selvstendighet. Jeg siterer fra et filmavisopptak fra Irland 1934 jeg så for noen uker siden:

In travelling the road that leads back to that tumbled down shack in Athlone we soon discovered that the real charm of old Erin is in her picturesque and peaceful countryside where a vast majority of her people engage in agricultural pursuits and live in humble but happy circumstances. In our world travels we observed that the purity of the agricultural country seem to have a natural advantage that industrial depression cannot completely overrule, and as a result of this there seems to be a certain independence and pride manifested among the poorer classes that one seldom finds in the highly industrialized countries. This is indeed easy to understand as the soil is the first and most natural source of livelihood.

Dette var en kultur som overlevde i tusener av år nettopp fordi den var innstilt på sin egen gjentagelse i uendelighet og evighet. Industrialismen, og sosialdemokratiet og folkhemmet som fulgte med på lasset, kjenner på sin side ingen slike grenser – men har like fra starten av vært basert på ekspansjon – alt er når alt kommer til stykke bare et stadium på veien mot mer “økonomisk vekst” inntil systemet undergraver seg selv og allnaturen som omgir det. For å sitere en av det borgerlige industrisamfunnets tidlige apologeter:

Først borgerskapet har vist hva menneskelig virksomhet kan få i stand. Det har fullført ganske andre underverker enn egyptiske pyramider, romerske vannledninger og gotiske katedraler, det har gjennomført ganske andre tog enn folkevandringer og korstog. Borgerskapet kan ikke eksistere uten stadig å revolusjonere produksjonsredskapene, følgelig produksjonsforholdene, følgelig samtlige samfunnsmessige forhold. Å bevare den gamle produksjonsmåten uforandret var derimot det fremste eksistensvilkår for alle tidligere industrielle klasser. Den stadige omveltning av produksjonen, den uavbrutte rystelsen av alle samfunnsmessige tilstander, den evige usikkerhet og bevegelse særkjenner borgerskapets epoke framfor alle tidligere. Alle faste, inngrodde forhold med hele sitt tilheng av gamle hevdvunne forestillinger og synsmåter oppløses, alle nydannede forhold foreldes før de kan forbene seg. Alt standspreget og stillestående damper bort, alt hellig vanhelges, og menneskene tvinges endelig til å se på sin livssituasjon, sine gjensidige forbindelser med nøkternt blikk.

joffe
Posted: 8 July 2012 - 09:46 - Reply

G´day Julia !

Det du så träffande beskriver i de tre första styckena av din krönika är just det som hänt och händer i Sverige. – Sorgeligt men sant.

Hustrun och jag (båda 80) satt idag just och diskuterade hur det kommer sig att vi saknar allt förtroende för de moderna antinationalistiska politikerpestbölder som styr och kör vårt forna kära Sverige på katastrofkurs. Reinfeldt, Billström, Ullenhag. Lööf och många fler hämtar sina nationella förrädarbeslut från ett multikultidrömmarnas paradis som inte existerar och ALDRIG någonsin kan lyckas existera.

De säljer ut ett Sveriges sedan av generationer uppbyggda goda ekonomi till en analfabetiskt inkommande
nationell framtida konkurskatastrof… Påhejade av den skygglappsebeklädda vänster-mp-grupperingen av förblindande v-utbildade journalister.

Vi minns gärna nationellt stolta kraftfulla politiker med personlighet och karaktär som styrde landet till välgång. Namn som Sträng som han var, Erlander och Bohman. SVENSKA LEDARTYPER jag beundrade och älskade, i synnerhet Bohman som jag hade glädje av att läsa i SVD-krönikor , (utomlands) och brevväxla med och rösta på. Reinfeldt är ett nationellt katastroffall och är inte värd ens en politikertitel i framtida historieböcker. Jag hoppas Herman Lindqvist nekar honom någon uppmärksamhet i kommande historiebeskrivnin – möjligen ett totalnegativt epithet sådan som vi alla uppfattar hans osvenskhet…

Vi minns liksom de flesta äldre ett Sverige som vi deltog i att bygga upp som nu skänks bort av obildade, osvenska och slösaktiga individer som aldrig borde blivit politiker in the first place. Och varför i h-e har Waberi med sharialagar i sikte hamnat i en moderat riksdagsstol? Totalskri!!! M till skamvrån! SD till ledning i Sverige!

Människor minns hur Just Per Albins ord klingade många år i pressen efter hans uttalande 1928. Mina föräldrar berättade senare om honom. 1932 då jag föddes var svåra depressiva tider i Sverige. Min pappa som var arrendator på ett stort gods fick kasta in handsken då lantbruksprodukter inte betalade sig och hans lojala 30tal från rättare till statare tappade jobben för Godsägaren vägrade följa en utvecklande arbetsmiljö. Det var då!

Min Pa född på sent 1800tal skrev på en gammal rostig Halda ner drygt 1000 tätskrivna sidor om sitt liv när han var 90 fram till sin död vid 95. Upplevelser om två världskrig sett fr Svensk sida och ett otroligt intressant liv. Själv har jag skrivit min egen bok om mitt liv, ”Antipodisk mosaik” som handlar om just brokighet från ett liv med bla 20 år på SVT – till nu 30 år i Australien! Vem orkar hänga på som spökskrivare innan jag hänger upp kepsen? – Ett historiskt dokument faktiskt!
Slutligen en medalj till min anfader Johan Smiedeberg som överstelöjtnant kämpade han i kriget i Poltava, blev sårad och krigsfånge i Sibirien, hemkommen 1722. Sen gifte han sig och fick barn och så småningom hade jag glädjen av att bli avfälling och fick tillfälle skriva detta… Som Julia säger har vi alla etniska svenskar en historia att vara MYCKET STOLTA över att – B E R Ä T T A !

Robin Shadowes
Posted: 8 July 2012 - 10:05 - Reply

Jag håller på att bli lite små-galen på en sak. Nämligen på bilden först i krönikan. Det påminner i alla fall om området Klostergården i Lund. Det har både höga hus och gröna områden. Ursprunglingen kunde jag inte ens komma på namnet, utan det upptäckte jag när jag surfat runt ett tag. Mindes det bara som området som ligger ute vid St Lars. Men det kan ju säkert fara taget varsomhelst i Sverige. Mångmiljon-programmen är ju många och arkitekturen likartad. Men om det är nån som känner igen var bilden är ifrån så får ni gärna tala om det.

Tony
Posted: 8 July 2012 - 10:13 - Reply

Det är underbart att läsa Julias krönikor, man känner hela tiden igen sig i hennes berättelser om samhället som varit.
Det är också underbart att läsa när en annan duktig journalist nämligen Mats Dagerlind, när han klär av och fullkomligt
pulveriserar den uppblåsta kommunisten Lisa Bjurvald.(Avpixlat).

Tack gode Gud för riktiga journalister som Julia och Mats, det skulle bara finnas minst hundra av dem, som motvikt
till allt det slödder som vistas på tidnings och nyhetsredaktioner idag!

Info
Posted: 8 July 2012 - 10:37 - Reply

ALMEDALEN-NYTT: EXPO OCH SVERIGES HEMBYGDSFÖRBUND I ALMEDALEN

Genom sin tvärpartistiska (sjupartistiska) styrning kryper Expos osynliga myceltrådar numera allt längre in i minsta skrymsle av samhällets olika organ. I styrelsen samarbetar Mona Sahlin friktionsfritt med de Nya Moderaternas Cecilia Stegö Chilló, Robert Aschberg med styrelseordföranden i Statens kulturråd, tidigare VD:n för Sveriges radio, tidigare gästprofessorn i Göteborg och mycket annat, journalisten Kerstin Brunnberg.

Bland Expos främsta samarbetspartners återfinns inte bara LO (särskilt IF Metall) och ABF, Statens kulturråd, Sveriges radio, Nyheter24, Röda korset m.fl. utan också Sveriges Hembygdsförbund (SHF).

I sistnämnda fall under det gemensamma fältropet ”tillsammans ska vi vinna slaget om hembygden”. Målgrupp är landets hembygdsföreningar, som ska förmås att inse, att ingen hembygd längre finns för någon etnisk svensk. Och att det inte heller finns några etniska svenskar. Varje utlänning som sätter sin fot i Sverige är däremot automatiskt svensk och Sverige är hans hembygd.

Det är inte bara på Skansen, som Sveriges nationaldag firas med afrikanska trumorkestrar och somaliska danser; också ute i landet domineras sedan ganska länge många hembygdsföreningars program av uppvisningar av främmande folkslags traditioner.

http://www.mynewsdesk.com/se/pressroom/expo/pressrelease/view/expo-och -sveriges-hembygdsfoerbund-presenterar-sitt-samarbete-422025

”I samband med Almedalsveckan kommer SHF tillsammans med Gotlands museum och Stiftelsen Expo att anordna en paneldebatt med rubriken Slaget om hembygden.”

”Föga förvånande har främlingsfientliga organisationer provocerats av projektet. Projektet har också uppmärksammats mycket i media. Sveriges Radios program ´Tendens´ hade bland annat en temavecka med Hembygdsförbundets projekt som utgångspunkt.”

Här kan läsas om Sveriges Hembygdsförbunds engagemang i ”Kåldolmens dag”:

http://tanjabergkvist.wordpress.com/2010/12/17/genuskemi-och-nagra-kla vertramp-i-det-politiskt-inkorrekta-trasket/#comment-10933

Regimkritiker
Posted: 8 July 2012 - 14:12 - Reply

Engagera er i den lokala hembygdsföreningen då. Alla lokala avdelningar är väl änu inte övertagna av extremvänstern. Om flera personer som känner varandra går med (och inte berättar att de är kompisar) kan man få inflytande och bli invald i styrelsen. Om det är omöjligt kan man ju alltid börja bråka internt och göra vad man kan för att obstruera verksamheten.

Invandrare1957
Posted: 8 July 2012 - 10:42 - Reply

Tack Julia du är en livets höjdpunkter i det moderna Sverige. När du berättar så lommer det ganska ofta upp personliga minnen hur det var förr.

Mrs Darkblue
Posted: 8 July 2012 - 10:47 - Reply

Lagom är bäst och jag tror att “hemmafruidealet” under några år är väldigt bra. Känner många föräldrar som mår väldigt dåligt av att tvingas lämna ifrån sig sin ledsna ett åring. P.g a vårt höga skattetryck så saknar de flesta också valmöjligheten att kunna vara hemma. Pendeln har slagit för hårt åt andra hållet och våra barn far illa.
För att inte hamna i en “kvinnofälla” så tror jag att det är viktigt att skaffa sig en bra utbildning, som man kan falla tillbaka på. Själv var jag hemma i ca.6 år och började jobba när min yngsta var 3,5 år. Jag kan förstå att man kan må dåligt av att vara hemma, det var periodvis ganska slitsamt, men små barn behöver sina föräldrar och jag såg tiden som en värdefull investering :-) !

Det märks så väl på barnen att de är harmoniska och trygga. Eftersom jag själv aldrig gick på dagis så vet jag att föräldrar klara fostran väldigt bra utan statens hjälp.” Dagis-propagandan” märkte man av redan på BVC, och det gjorde mig bara förbannad.

Kan det inte finnas ett samband i allt detta som gör Svensken så handfallen, oengagerad & lättlurad?? I vilket annat land tas över 90% av alla barn omhand av staten från det att de är 1 år???? Vi lär oss tidigt att förlita oss på att staten vill oss väl och tar hand om oss från vaggan till graven.
Hur skall ett land kunna hållas ihop om dess minsta beståndsdelen dvs. familjen splittras i sönder???

Tänk på hur mycket skit KD får av vänsterfolket, för att de vill ge föräldrarna en valmöjlighet?? I Sverige skall du inte ha några valmöjligheter, staten tar dina pengar och subventionerar sedan bara det som den gillar (dvs. det som är socialistiskt).

Denna invandringspolitik skulle inte förekomma om vi inte hade detta enorma skattetryck . Tänk om man fick behålla lite mer av det man tjänade och välja själv? Tänk på hur många hårt arbetande småföretagare som tvingas att betala enorma summor skatt – i stället för att kunna investera, växa och anställa fler!!
Det höga skatterna är boven i dramat som gör Sverige fattigare! Skattepengarna används inte effektivt. Statens hunger efter skattepengar är oändligt och med ökade skatte intäkter ökar också utgifterna. Det är inte så säkert att vi hade haft lägre skatter utan invandringen -staten hade hittat något annat sätt att slösa bort våra pengar på..

Våra politiker har aldrig haft som ambition att Sverige skall vara ett värdsledande framgångsrikt land. Ambitionerna styrs av Jantelagen och en grupp medelmåttor!

Info
Posted: 8 July 2012 - 12:03 - Reply

TILL MRS. DARKBLUE

I min barndom fanns inga hemmafruar. Alltså var inte min mamma en hemmafru. Ändå var hon hemma under hela min barndom och ungdom.

Vad var hon då? Ingenting alls? Bara värdelös luft?

Hon var husmor, förstås.

Med ansvar för hushållsekonomin, min egen moraliska daning, så gott det gick, familjens kläder, det inre hemmets skick (dess yttre skick jämte källarplan och trädgård skötte jag och min pappa); för syltning och saftning (bär och svamp plockade jag och min pappa), bakning och matlagning, sömnad och stickning, socialt liv under trevliga former, sång och dans, hembiträden och annan hemhjälp och mycket annat.

Det var mycket en husmor hade att göra för familjens trivsel förr i världen. I lantfamiljer tillkom naturligtvis en mängd annat, avancerat arbete (mjölkning, ystning, vävning, hönsskötsel, höräfsning, pighandledning osv.).

Utan husmödrar och lantmoror hade det inte idag funnits några husmorsföraktande, queera feminister med politisk inkvotering i bolagsstyrelser som högsta livsmål.

Om genusriktiga förskolor och statliga spädbarnslaboratorier:

http://www.tryckfrihet.com/statligt-spadbarnslaboratorium-finns-i-sver ige

Invandrare1957
Posted: 8 July 2012 - 15:32 - Reply

Du j´har en stor poäng där. Alla ska jobba roligaste stunderna som barn var när man var sjuk ofta var ju grannens barn sjuka också så det blev lite bus. Sen skulle alla börja jobba då blev barnsjukdomarna dyra för samhället eftersom föräldrarna måste ju få pengar från sjukkassan då måste man vacinera mot barnsjukdomarna men man säger inte att det är ekonomin utan folkhälsan som gör att man måste vacinera. Nej Sverige är som Ebberödsbank. Till slut så brakar hela skiten ihop.

joffe
Posted: 8 July 2012 - 10:55 - Reply

Tack till TONY och Invandrare 1957 som tar upp likartade spörsmål som jag själv. I sammanhanget vill jag också gärna ge en myckenhet av beröm till Mats Dagerlind som gav en begåvad åttutning till Lisa Bjurwald via AP.

Hur kan Sveriges folk av idag lyssna till en så fullständigt sjuk människa som denna Bjurwald.

Tyvärr kan jag inte bli accepterad att kommentera på AP då min adr.i Australien inte accepteras.

Cavatus
Posted: 8 July 2012 - 11:36 - Reply

Hej Joffe! Har du prövat Tor Browser? Googla på den och spara ned det programmet. Genom att öppna det kan du surfa från andra IP-adressen och länder och kanske kunna kommentera på Avpixlat.

Naymlap
Posted: 8 July 2012 - 22:37 - Reply

Du är inte ensam om att inte få kommentera på AP. Det är tydligt att, gammelmedias policy har smittat av sig på AP.

Katinka Glahd
Posted: 8 July 2012 - 10:59 - Reply

Som 40-talist har jag fått vara ung under de tre årtionden som var paradiset för svenskar i Sverige,50-60 och 70-talet.
Vi fick de bästa åren av förra århundradet till vårt förfogande och det var bra tider.
Man fick vara stolt över sitt land och att vara svensk.
Mina föräldrar arbetade ,min far var tjänsteman och min mor var trappstäderska med många extraknäck.
Jag glömmer aldrig hennes knöliga skurhänder.På söndagarna promenerade vi i staden Malmö.
Mor i sin lilla hatt och far i sin kamelhårsulster.Vi barn i nystrukna klänningar med rosetter i håret.
Mina föräldrar är sedan länge borta och jag är glad för att De slapp undan förintelsens tid,som den har blivit mot oss svenskar.Själv kommer jag undan genom ålder att inte beröras så mycket av detta,om jag inte mot förmodan skulle bli 100 år gammal.
Men jag undrar vad våra barn och barnbarn kommer att säga om sina liv och sin tillvaro i den islamska malströmmen?
“Så har jag då äntligen kommit fram till Dina gamla hemvist!
Genom åren,genom de döda landskapen har jag spårat Dig.
Var Du nu att säga om vårt förflutna till sist,
skådat genom den mörka rymd,där jag saknat Dig så!.Thomas Hardy.
Tack för en underbar krönika Julia Caesar.

joffe
Posted: 8 July 2012 - 14:37 - Reply

Tack Cavatus! Du är en sann pärla i livets komplicerade IT-labyrintvärld. Jag ska pröva ditt tips!

falkeøje
Posted: 8 July 2012 - 15:03 - Reply

Nedbryder man nationalfølelsen, så afløses den automatisk af andre fraktionsdannelser.
Det kender vi altfor godt fra klansamfundene.
Man forhindrer ikke borgerkrige på den måde – tværtimod.

falkeøje

bowlaren
Posted: 8 July 2012 - 16:07 - Reply

Underbart skrivet Julia, som alltid. En tår trillar ner från kinden, när man läser. Hur Reinfeldt och company monterar ner Sverige bit för bit, allt i jakt på billig arbetskraft. Hur kan några få galna personer få förstöra ett helt land ?
http://svenssonsfunderingar.wordpress.com/

Info
Posted: 8 July 2012 - 16:45 - Reply

OJ-OJ-OJ! VÄRLDSNYHET TOPPAR DET SVENSKA NYHETSFLÖDET!

”Svenska” sångerskan Lorine Zineb Noka Talhaoui med marockansk etnicitet (”Loreen”) har satt mångkulturella Malmö på världskartan!

– skickat med Google Verktygsfält