Fri television

Fri television: Hur stävja extremism?

Den frågan aktualiserades av SVT lördagen den 10/12 2011, genom ett Rapportinslag med anledning av en manifestation i Stockholm mot svenskfientligheten.

Skulle man ta reportaget på allvar så bekymrade sig SVT-redaktionen för politisk extremism och de konsekvenser som en sådan kan få.

Således intervjuades - förutom ett polisbefäl på plats och "mannen på gatan" - en företrädare för SÄPO.

Dock intervjuades ingen av arrangörerna, ej heller någon av talarna. Tittarna lämnades överhuvudtaget utan varje information om vad manifestationen handlade om.

Vad tittarna fick veta var bara att de som gick med var "högerextremister" - medan de som motdemonstrerade var "antirasister".

Motdemonstrerandet kunde ta sig ganska våldsamma uttryck, medan "extremisterna" uppenbarligen uppträdde helt fredligt och disciplinerat.

Inte desto mindre var det de fredliga som vållade SVT-reportern bekymmer. Hon dolde knappast att hon önskade se denna manifestation förbjuden. Frågor till "mannen på gatan" gav således "rätt svar": vederbörande höll med reportern. Sådana manifestationer var inte bra, borde nog ej tillåtas...

En pressansvarig från polisen fick samma "fråga" (i praktiken en retorisk sådan, där svaret låg i själva frågan), men stod på sig. I en demokrati, osv...



SVT:S KRAV

Vad SVT krävde var att polisen att ska sålla bland tillståndsansökningar utifrån politiska bedömningar.

Det är orimligt. Ska sådana bedömningar göras, måste det göras av politiskt valda instanser. Men också det blir orimligt, eftersom egna politiska åsikterna då skulle spela in.

Utgångspunkten för SVT var att de som demonstrerade var antingen brottslingar eller potentiella sådana. De som inte redan begått brott skulle med viss sannolikhet komma att göra det. Därav SÄPO-intervjun.

Mot att SÄPO försöker hålla reda på våldsbenägna individer och potentiella terrorister finns inget att invända - det SÄPO:s uppdrag. Men varför intervjua SÄPO i detta sammanhang - med udden mot de fredligt demonstrerande, inte mot dem som faktiskt visade en våldsbenägenhet?



REGIMKRITIKER

Bland de fredligt demonstrerande fanns personer som förkastar vår nuvarande form av demokrati.

• De menar att den inte ger plats för medborgerligt inflytande.

• De tycker sig kunna notera hur den ger fritt spelrum för krafter med en destruktiv agenda.

Sverige har blivit som ett "Sovjet på steroider", som av mina bloggläsare just kommenterade.



Men hur bemöta det?

Viktigare än polisiära metoder är att möta detta politiskt, dvs att inte tränga in oppositionella i ett hörn, inte ge grund för desperata agendor.

Logiken i SVT:s linje är att inget utrymme ska upplåtas åt protester. Inget tillstånd ska ges för regimkritiska demonstrationer.

Där sådana trots allt sker ska deras budskap förtigas. Massmedia ska lägga sig som en ridå och ett filter mellan oppositionen och medborgare i allmänhet. De som opponerar ska svartmålas och isoleras, socialt och politiskt.



Vart leder det?



SVENSKFIENTLIGHETEN FINNS

Svenskfientligheten är inget påhitt, inget hjärnspöke.

Det är att faktum att våldet i samhället ökar och att många av dessa övergrepp riktas mot svenskar, för att de är svenskar. Dessutom pågår en diskriminering mot svenskar, från våra egna myndigheter. Detta finns redovisat i vitboken.

Dessvärre går vi mot hårda tider, med påtagliga ekonomiska åtstramningar. I en situation av akut nöd kan brottsligheten komma att eskalera.

Till sist kan svenskar då börja försöka att freda sig, rent fysiskt. Det kommer inga kampanjer mot främlingsfientlighet i världen, inga SÄPO-insatser och ingen mediapropaganda att kunna hejda.

Detta är ingen situation att se fram emot, men den framstår nu som alltmer realistisk, alltmer näraliggande.

Tyvärr.

Jan Milld


Det sägs att även en hare kan bli aggressiv, om den trängs in i ett hörn.



– skickat med Google Verktygsfält