Tuberkulos och annat som tidningarna aldrig orkade skriva om « Politiskt Inkorrekt

Tuberkulos och annat som tidningarna aldrig orkade skriva om « Politiskt Inkorrekt: "Tuberkulos och annat som tidningarna aldrig orkade skriva om

LÄSARARTIKEL Det kom en liten notis från TT häromdagen. Tuberkulosen har ökat i Sverige med 10 % under 2010. Dessutom var 14 fall orsakade av multiresistenta bakterier. Nu tyckte jag det här lät som en viktig nyhet och jag väntade på en informativ artikel. Jag kan härmed meddela att jag väntar än. Tuberkulos klassas enligt smittskyddslagen som allmänfarlig sjukdom, och inträffade fall anmäls till smittskyddsläkaren i landstinget samt till Smittskyddsinstitutet (SMI).

Tuberkulos är en smittspårningspliktig sjukdom. Snabbt påvisande av sjukdom, inklusive de resistenta formerna, är viktigt för korrekt handläggning och effektiv smittspårning. Det är en luftburen smitta som sprids genom upphostningarna från en patient med tuberkulos i främst lungorna men ibland även i struphuvudet.

Riskfaktorer för att utveckla tuberkulossjukdom är nedsatt immunförsvar, t .ex. hivinfektion eller läkemedel som nedsätter immunförsvaret, diabetes, låg eller hög ålder. Hos dessa patientgrupper finns ökad risk för snabb utveckling av allvarlig sjukdom. Klassiska allmänsymptom vid tuberkulos är feber, nattsvett, avmagring och trötthet. För lungtuberkulos är långvarig hosta mer än tre veckor typisk med eller utan upphostningar av slem och ibland blod.

Från 1989 fram till 2003 minskade antalet nya tuberkulosfall i Sverige från 595 till som lägst 410. Nedgången kunde tillskrivas en stadig minskning av tuberkulos i den i Sverige födda befolkningen. Under de senast fem åren har antalet och andelen tuberkulosfall bland utrikes födda personer ökat. Därmed har också den totala förekomsten av tuberkulos i Sverige åter ökat och är nu av samma storleksordning som under början av 1990-talet. Under samma femårsperiod observeras ett ökande antal fall av resistent tuberkulos.(Smittskyddsinstitutet 2008)

Under 2008 rapporterades totalt 554 nya fall tuberkulos i Sverige. En ökning med 13 % från 2007. Ökningen observerades bland utrikes födda i ålder 18-64 och särskilt bland personer med ursprung från Afrika, speciellt från länder på Afrikas horn. Största delen kommer från Somalia. Bland svenskfödda är det de äldre som drabbas. 14 patienter hade multiresistent tuberkulos varav åtta kom från Afrika. Som avslutande kommentar skriver SMI att ”utvecklingen stödjer ytterligare behovet av hälsoundersökning av utrikes födda personer i samband med ankomsten till Sverige.”

År 2009 rapporterades 643 fall, en ökning med 16 % sedan 2008. Strax över 80 % var utlandsfödda från framför allt Somalia och Eritrea. Bland de svenska är det övervägande äldre som drabbas. Multiresistent tuberkulos rapporterades i 13 fall, alla födda utomlands och nyligen anlända till Sverige. Återigen understryker SMI vikten av hälsoundersökning ganska snart efter ankomst till Sverige.

Under 2010 har från januari till oktober antalet fall varit 564 jämfört med samma tid 2009 som var 513 fall. En ökning på 10 %. Ökningen utgörs av utlandsfödda som framför allt är smittade före ankomst till Sverige. Man kan inte heller utesluta viss spridning på flyktingförläggningar. Riskgrupper är utlandsfödda, barn vars föräldrar är födda utomlands, äldre svenskar som smittats i ungdomen och hemlösa. Under januari –oktober rapporterades 14 fall av multiresistent tuberkulos. Samtliga var födda utomlands och har blivit smittade i sitt hemland. Som slutkläm skriver SMI som vanligt om nödvändigheten av undersökning snarast efter ankomst till Sverige för asylsökande. Man pekar på att andelen som hälsoundersöks har minskat från 60 % 2008 till 38 % 2009 enligt Sveriges Kommuner och Landsting.

Behandlingen inleds med fyra läkemedel, som efter två månader vanligen reduceras till två preparat. För att infektionen ska läka ut är det viktigt att hela behandlingskuren på minst sex månader fullföljs. Om bakteriestammen har nedsatt känslighet för något antibiotikum kan behandlingstiden bli betydligt längre.

När det gäller hälsoundersökning står det i lagen (2008) att utlänningar ska erbjudas detta när man etablerat boende inom landstinget. Ett erbjudande man kan tacka nej till, och dessutom ska man vara bofast inom ett landsting. Hur lång tid kan det tänkas ta? Hur många hinner man smitta under tiden? I Gusumfallet( nedan) har man smittat många runt omkring sig på flyktingförläggningen.

Så snart man sökt asyl ska naturligtvis en läkarundersökning göras. Det borde vara självklart. Vilket SMI under flera år försökt att få fram. I stället tillåter man sjukdomen att öka för att man inte kan göra ens den här lilla förändringen. SKL skriver så belysande: ”Syftet med en hälsoundersökning är att tidigt upptäcka akuta sjukdomar för att inte riskera den asylsökandes hälsa”. Men min hälsa har ni ingenting emot att riskera? Eller de äldre som ni vet kommer att bli smittade. De här raderna känns symptomatiska för hela vår invandringspolitik. Jag kan väl ta och slänga mig i väggen, men vi kan absolut inte riskera våra asylsökandes hälsa. Och är man nu så angelägen om den, vore väl en hälsoundersökning direkt, ett bra sätt att börja på?

Under 2009 inträffade ett utbrott av tuberkulos på en flyktingförläggning i Gusum, Östergötland. En person sökte akut på Vrinnevisjukhuset i Norrköping. Utredning visade att patienten hade en öppen smittsam lungtuberkulos och man började ett smittspårningsarbete. Spårningsarbetet omfattade 23 personer från Somalia där 4 personer avvikit innan man hunnit utreda färdigt. Det här var alltså EN undersökning. Hur många är det som försvinner från smittskyddsarbetet totalt genom att ”avvika”?

Man vet inte om dessa 23 fall genomgått hälsoundersökning eller inte, och de har varit i Sverige mellan ett och tre år och i många fall flyttats mellan olika förläggningar och kommuner under tiden. Här tror man att smittspridningen skett i Sverige. Genom att myndigheter och landsting använder olika identitetsnummer försvåras också arbetet.

Det känns verkligen inte betryggande att veta att fyra stycken förmodat tuberkulossjuka försvinner från utredningen. De är förmodligen levande smitthärdar som fortsätter att smitta människor de träffar. Enligt smittskyddslagen blir det en polissak då man avviker från smittskyddsarbetet.

När det gäller hiv har det till och med december 2009 anmälts 8935 fall varav 2310 har fått aidsdiagnos och 2045 avlidit. 30 % av de anmälda är kvinnor. Antalet hivinfekterade som lever i Sverige idag beräknas vara drygt 5000 personer. En stor andel av de fall som diagnosticerats i Sverige från början av 1990-talet och framåt var hivinfekterade redan vid ankomst till Sverige.

Antalet nyrapporterade fall av hiv har legat relativt konstant sedan slutet av 80-talet fram till 2002 med omkring 300 fall per år, men under de senaste åren har en viss ökning skett. De största grupperna av de rapporterade fallen är heterosexuellt smittade före ankomst till Sverige och män som har sex med män smittade i Sverige. Riskländer är framför allt afrikanska länder söder om Sahara samt Thailand. Totalt anmäldes 486 fall av hivinfektion under 2009 vilket är 38 fler än föregående år.

USA, Kanada, Nya Zeeland och Australien kräver en hälsoundersökning innan man ens kommer in i landet som t.ex. utbytesstudent. Men det verkar inte som något Sverige ens funderat på.

Nej, jag läste aldrig någon artikel om det här. För i dagens Sverige går det inte att göra artiklar som kan visa att det där med mångkultur kanske inte alltid är så lyckat. Vill man ha en artikel får man banne mig göra den själv numera. Men en gång för länge sedan brukade tidningarna ta upp saker som var relevanta för samhällslivet.

Det är helt klart att vi importerar tuberkulos och hiv, framför allt från Somalia och andra afrikanska länder, utan att ens bry oss om att ta reda på vilka som har det sen. Den hälsoundersökning vi erbjuder, är inte så välbesökt. Det här borde alla berörda myndigheter ha klart för sig. I alla fall vet SMI det. Varje år, på sin genomgång av året, skriver man om nödvändigheten av tidig hälsoundersökning. Och sen fortsätter allt som vanligt. Eftersom det verkar vara en stigande trend kanske man skulle försöka göra något åt det? Eller är det ännu någon mänsklig rättighet som kränks om man vill att människor ska läkarundersökas direkt?

Alltså: sedan 2003 ser både tuberkulos och hiv ut att sakta men säkert öka. Också den multiresistenta tbc:n som är svårare att få bukt med och tar lång tid att få att läka ut, ökar.

Det verkar inte vara genom hälsoundersökning sjukdomarna uppenbaras när det gäller asylsökande, utan att man söker själv för olika symptom. När det gäller svenskar är det äldre människor omkring 65-70 år som drabbas. De asylsökande som fått sjukdomen är yngre.

Ofta har lång tid gått och många av dessa människor är smittsamma. Hur många hinner man smitta?

I Gusum avvek 4 stycken individer innan smittskyddsutredning gjorts. Möjlighet finns att dessa är smittsamma. Var är de nu?

Hur många som ”avviker” under smittskyddsarbetet har vi under ett år? Vad gör man åt det? Och vore det inte läge att göra något nu, när man ser siffrorna? Bättre att stämma i bäcken än i ån.

Eller ska vi köra på i de gamla, upptrampade fotspåren? Vi sätter oss i ring, fattar varandras händer och sjunger ”We shall overcome”?

Magica de Hex

Smittskyddsinstitutet
SKL

– skickat med Google Verktygsfält"