Hycklare !

Hycklare, charlataner och politiska skojare

INSÄNDARE Låt oss tala klarspråk. Våra motståndare utmålar oss som främlingsfientliga därför att vi är kritiska till den förda invandringspolitiken. Vi ifrågasätter deras självåtagna monopol att styra och bestämma dagordningen för denna politik. Istället för att ta en diskussion i sakfrågorna vill man avfärda oss som mindre vetande, utan empati och med ingrodda fördomar.
Man agerar i grupp och styrs av samma gruppdynamik som skapar mobbning på skolor och arbetsplatser. Det är VI mot DOM. Och för att motivera sina aggressioner och påhopp så demoniserar man sina motståndare. Det gäller att utmåla oss som så ondskefulla som möjligt för att skapa sammanhållning i gruppen, men också för att få tveksamma att avstå från att ansluta sig till DOM.
På så sätt behöver man inte problematisera eller formulera sin uppfattning i förhållande till sin motståndares. Man pådyvlar sina motståndare uppfattningar och värderingar som man sedan attackerar. Man behöver inte lyssna och argumentera. En sådan förhållningsätt skulle tvärtom betraktas som en svaghet av gruppen och riskera att leda till uteslutning ur gemenskapen.
Det är ett välkänt mönster för hur människor har agerat under århundraden för att utöva åsiktsförtryck mot oliktänkande. Det hände i Kina under kulturrevolutionen, i DDR, i Nazityskland och på många andra håll. Det är ett uttryck för ett totalitärt tankesätt och är utmärkande för hur fundamentalister agerar i grupp. Man sitter inne med sanningen och de som ifrågasätter anses enbart ha onda avsikter, vilket motiverar till övergrepp och repressiva åtgärder.
När Fredrik Reinfeldt kommenterar stenkastning mot Sverigedemokrater som håller torgmöte med att ”de får skylla sig själva med sådana åsikter” ansluter han sig till ett sedan länge totalitär tradition. Övergrepp motiveras återigen med att demonisera motståndaren.
Hur bör vi då själva förhålla oss till våra motståndare? För mobbare är undfallenhet ett tecken på svaghet som sporrar till ytterligare angrepp. Vi måste, varken vi vill det eller inte, acceptera den spelplan som våra motståndare byggt upp.  Det är trots allt den som lyckas klistra en etikett på sin motståndare, och som får den att sjunka in hos allmänheten, som också har bäst utsikter att vinna på sikt. När vi blir kallade främlingsfientliga och än värre saker, är det nästan aldrig möjligt för oss att gå i svaromål, eftersom den offentliga debatten idag är en monolog.
Det blir då än viktigare att vi själva klargör vår egen uppfattning om våra motståndares förhållningsätt när detta är möjligt och lämpligt. Våra egna benämningar är normalt Sjuklövern eller PK-moralister. Problemet med dessa beteckningar är att de inte är tillräckligt tydliga.
Vi måste tala klarspråk, framhålla lugnt och sakligt att våra motståndare är hycklare, charlataner och politiska skojare. Det tydliggör vår uppfattning, definierar kärnan i problematiken och gör det svårare för våra motståndare att ägna sig åt en öppen vuxenmobbning.
Peter W