torsdag 31 januari 2013

Shari-sågen ”Sharia-sågen” – så kapar islamiska republiken fingrar Publicerat den 31 januari 2013 kl 16:07 IRAN. En straffmetod i den islamiska republiken Iran är att kapa den dömdes fingrar – allt enligt sharia-lag. Människorättsgrupper protesterar. Gilla artikeln på Facebook Dela/Skriv ut Share on twitter Share on print Share on email More Sharing Services 0 Den brittiska tidningen Daily Mail benämner den ”Sharia-sågen”, en fruktad straffmetod där en enkel hydraulisk trycksax används för att giljotinera den dömdes fingrar. På bilder som den iranska statsägda nyhetsbyrån ISNA gjort tillgängliga kan man se hur tre maskerade bödlar förbereder sig för att skära fingrarna av en man. Mannen har dömts för äktenskapsbrott och stöld, till att få fyra fingrar på sin högerhand kapade. Scenen utspelar sig i staden Shiraz i sydvästra Iran. Klicka för större bild Foto: ISNA ”Sharia-sågen” Mahmoud Amiry-Moghadda är talesman för människorättsorganisationen Iran Human Right och han menar att straffmetoden är ett sätt att skrämma befolkningen till underkastelse. – Jag menar att detta är en strategi för att ingjuta skräck i folket, för att undvika protester säger han till Daily Mail. Enligt sharia-lag är amputering, piskning och även döden genom stening tillåtna straffmetoder. Andra läder ökända för sina shariastyrda brutala straffmetoder är Saudiarabien, Qatar, Jemen, Somalia, Sudan med flera. Klicka för större bild Foto: ISNA Med hjälp av maskineriet kapas fingrarna. Bödeln till vänster handhar utrustningen medan de andra håller fast mannen. Klicka för större bild Foto: ISNAFingrarna är kapade och handen tas ut ur maskinen.

”Sharia-sågen” – så kapar islamiska republiken fingrar

Publicerat den 31 januari 2013 kl 16:07
IRAN. En straffmetod i den islamiska republiken Iran är att kapa den dömdes fingrar – allt enligt sharia-lag. Människorättsgrupper protesterar.

Gilla artikeln på Facebook

Dela/Skriv ut


Share on twitter Share on print Share on email More Sharing Services 0
Den brittiska tidningen Daily Mail benämner den ”Sharia-sågen”, en fruktad straffmetod där en enkel hydraulisk trycksax används för att giljotinera den dömdes fingrar. På bilder som den iranska statsägda nyhetsbyrån ISNA gjort tillgängliga kan man se hur tre maskerade bödlar förbereder sig för att skära fingrarna av en man.
Mannen har dömts för äktenskapsbrott och stöld, till att få fyra fingrar på sin högerhand kapade. Scenen utspelar sig i staden Shiraz i sydvästra Iran.
Klicka för större bild
Foto: ISNA ”Sharia-sågen”
Mahmoud Amiry-Moghadda är talesman för människorättsorganisationen Iran Human Right och han menar att straffmetoden är ett sätt att skrämma befolkningen till underkastelse.
– Jag menar att detta är en strategi för att ingjuta skräck i folket, för att undvika protester säger han till Daily Mail.
Enligt sharia-lag är amputering, piskning och även döden genom stening tillåtna straffmetoder. Andra läder ökända för sina shariastyrda brutala straffmetoder är Saudiarabien, Qatar, Jemen, Somalia, Sudan med flera.
Klicka för större bild
Foto: ISNA Med hjälp av maskineriet kapas fingrarna. Bödeln till vänster handhar utrustningen medan de andra håller fast mannen.
Klicka för större bild
Foto: ISNAFingrarna är kapade och handen tas ut ur maskinen.
Upplagd av kl. Inga kommentarer:

Svensken betalar 300 % i skatt ?

Några år efter att regeringen Reinfeldt tillträdde kunde man läsa att svenskarna inte längre var EU:s högst beskattade folk – ledningen hade övertagits av danskarna. Det är föga till tröst.
Den som arbetar kan inte undgå att lägga märke till hur hög skatten är. Det står tydligt på lönebeskedet i form av en före- och eftersumma. Inkomstskatten är runt 30 procent när stat och kommun har varit framme och tagit sitt.
Det många inte vet är hur mycket högre skatten är än lönebeskedet ger sken av.
Först och främst har vi den så kallade arbetsgivaravgiften, som snillrikt är döpt till något som får en att tro att det är arbetsgivaren som står för den, inte lönetagaren. I verkligheten är det såklart bara en vanlig skatt som dras från lönen, även om den inte syns på lönebeskedet.
En stockholmare som har 25 000 kronor i lön, kostar företaget 32 855 kronor i lönekostnader. Arbetaren får ut 19 454 kronor – alltså en skatt på 41 procent.
Det blir lite mindre än hälften. Så man får ju behålla det mesta? Så är det givetvis inte. Skatt betalas också när pengarna spenderas och skatt betalas av de som pengarna spenderas på.
Hela systemet påminner om ”raken” i poker – den procentuella avgift som kasinot tar ut på varje spelad pott. Många spelare förstår inte matematiken bakom avgiften och inser inte att det är kasinot som ofta är den värsta motståndaren runt bordet.
I ett räkneexempel har vi Sven Svensson som är urmakare och reparerar ur. Sven vill gå och klippa sig hos Anders Andersson. Anders vill ha 100 kronor efter skatt för en klippning. Då måste han ta 208 kronor per klippning, med moms och skatt inräknad.
För att Sven ska få ihop 208 kronor efter skatt måste han reparera ur till priset av 432 kronor. När Sven då är klippt och Anders har fått sina 100 kronor har staten tagit 332 kronor i skatt.
Tänk dig då att nästa dag, så kommer Ahmed Ahmed in och vill klippa sig – detta för bidragspengar. Då innebär det i praktiken att de pengar som Anders betalat i skatt används till att betala honom för klippningen. En total rundgång alltså.
Skattesystemet är utformat som det är för att inte vanligt folk ska bli rika utan vara skuldsatta, och för att staten ska ha total kontroll på ekonomin.
Producerat värde har en livslängd på inte mindre än några få transaktioner innan staten har konfiskerat det mesta. En hundralapp blir en tjuga när den bytt händer fyra gånger – resten har gått till statskassan.
Väl i statens fickor används pengarna. I början av 30-talet låg skattetrycket på runt 10 procent av BNP. Nu ligger det på 50 procent av BNP.
Vart går då alla pengar, kan man fråga sig. Vägar och broar fanns på 30-talet också, med de tekniska förutsättningar som fanns då. Likaså sjukhus, försvar och polis.
Skillnader nu mot då är att före 1970 hade Sverige nästan ingen statsskuld alls. Inga räntor behövde betalas till utländska banker och stater. Ej heller fanns det samma enorma och omfattande välfärdsfusk, som den djupt korrumperade assistentersättning som nu kostar mer än Försvarsmakten. Ej heller fanns bidragsinvandringen.
Pengautlåningen var ej heller som i dag. Numera lånar skattebetalarna via staten ut pengar till bankerna mot närmast obefintlig ränta. Skattebetalarna lånar sedan tillbaka pengarna mot högre ränta – ett måste om man vill köpa hus. Lånen som staten erbjuder via bankerna har drivit upp bostadspriserna till en sådan nivå att extremt få – i synnerhet på grund av skattetrycket – har möjlighet att spara ihop till ett husköp.
Trots en enorm teknisk utveckling och effektivisering tar staten idag ut mer skatt än någonsin av folket. Utvecklingen borde rimligtvis gått åt andra hållet: Mindre arbete, mer fritid, mer pengar över.
Värst drabbade blir de med låga inkomster och små marginaler. Högskattesamhället är ett av socialdemokratins största förräderier mot arbetarna under 1900-talet. En politik som de så kallade borgarna mer än gärna tog över.
Upplagd av kl. Inga kommentarer:

Modig kvinna - i Saudiarabien.

Trots för kvinnors skull

Samar Badawi för en envis, modig kamp mot det strukturella förtrycket av kvinnor i Saudiarabien. Kristin Lundell äter frukost med henne och reflekterar kring strävan efter en fullständig jämlikhet.
Saudiska Samar Badawi är i Sverige för att motta Palmepriset åt sin make Waleed Sami Abu Al-Khair, som får priset för sitt arbete med mänskliga rättigheter i Saudiarabien. Priset delas med den tunisiska advokaten och människorättskämpen Radhia Nasraoui.
Saudiska Samar Badawi är i Sverige för att motta Palmepriset åt sin make Waleed Sami Abu Al-Khair, som får priset för sitt arbete med mänskliga rättigheter i Saudiarabien. Priset delas med den tunisiska advokaten och människorättskämpen Radhia Nasraoui.
Foto: Maja Suslin/ SCANPIX
Krönika Kristin Lundell
31 januari 2013 kl 02:00 , uppdaterad: 31 januari 2013 kl 07:48 MOD
”Det var en fantastisk känsla. Jag visste att jag utövade något som jag egentligen inte har rätt till som kvinna”. Samar Badawi minns den första gången som hon körde bil. Det var mitt på dagen i hemstaden Jidda, belägen vid Röda Havet. Tanken var att hon skulle bli arresterad. Samar Badawi visste att en arrestering skulle ge rubriker utomlands och att Saudiarabien därmed skulle behöva försvara landets förbud mot att kvinnor ska få köra bil. Under de fem timmar som hon utmanade sitt eget öde upptäcktes hon dock aldrig av polis. Det var Badawis 13-årige (!) lillebror som hade lärt henne köra bil när hon var 16. Idag är hon 31 år och Saudiarabiens främsta symbol för kvinnliga rättigheter.
Vi träffas över en frukost i centrala Stockholm. Samar Badawi har kommit till Stockholm för att ta emot Palme-priset som har tilldelats hennes man, advokaten Waleed Abu al-Khair. Han har belagts med utreseförbud och har inte fått lämna Saudiarabien. Samar Badawi och jag är födda samma år. På bordet ligger våra mobiltelefoner bredvid varandra, de är av samma tillverkare och i samma färg. Samar Badawis Iphone är dock av den senaste versionen, min är två modeller äldre.
I mars förra året fick Badawi ta emot ”International women of courage award” i Washington i närvaro av Hillary Rodham Clinton och Michelle Obama. Samar Badawi är en av de allra modigaste jag vet. Redan som barn protesterade hon mot de regler hon behövde anpassa sig till som flicka. Eftersom alla saudiska kvinnor – oavsett ålder – måste ha en manlig förmyndare tvingades hon flytta tillbaka till sin pappa när hon skilde sig från sin första man. Badawi anmälde till domstol att hon inte ville ha pappan som förmyndare, han anmälde henne tillbaka för olydnad. Den saudiske domaren gav Samar Badawi två val: Lyd din pappa eller gå i fängelse. Hon valde fängelset. I sju månader satt hon inlåst för att ha satt sig upp mot patriarkala strukturer.
Samar Badawi har erbjudits asyl i ett flertal länder men hon tänker stanna i Saudiarabien för att fortsätta kämpa. För henne har glåpord och ryktesspridning blivit vardag. Det händer att människor dumpar sina sopor utanför hennes hus. Var den 10-årige sonen går i skola är hemligt. Samar Badawi ska aldrig få glömma att det finns de som motsätter sig hennes arbete för kvinnors rättigheter. När jag frågar om hon har något beskydd pekar hon uppåt. Allah är hennes säkerhetsvakt.
Varje dag ägnar hon tre timmar åt att läsa om internationella kvinnofrågor. För maktstrukturer mellan könen är i grund och botten likadana oavsett vart landsgränserna går. I Saudiarabien får kvinnor som arbetar för jämställdhet ta emot hot och kränkningar. Kvinnor som utsätts för sexuella övergrepp väljer ofta att hålla tyst för vad händer om de inte blir trodda? Då är skammen bara deras. Känns det igen? Den svenska kvinnan har givetvis fler grundläggande rättigheter än den saudiska men hon är – trots det – inte fullständigt fri. Varje dag i Sverige dyker det upp konflikter som måste ses, identifieras och därefter bekämpas med övertygelsen om att fullständig jämlikhet är den enda vägen att välja. Vi är på intet sätt färdiga heller här.
Upplagd av kl. Inga kommentarer:

tisdag 29 januari 2013

Detta kan väl inte vara möjligt?

fredagen den 18:e januari 2013

Gängvåldtäkter och attitydproblem

1998, möjligen -99, begicks den första gängvåldtäkten i Sverige. Osäkerheten på årtalet beror på att det sparade materialet ligger på en för tillfället otillgänglig hårddisk. Samtliga förövare var i åldern 12-16 år och ingen av dem var svensk.

Detta var alltså cirka femton år sedan och det chockade landet när det skedde. Därefter har dessa gängvåldtäkter blivit allt "populärare" och reaktionerna på dem har blivit allt mindre. Så sent som för ett par dagar sedan skedde det igen - en tjugoårig svensk kvinna gängvåldtogs av en grupp i Sundbyberg.
Hittills har ingen svensk dömts för gängvåldtäkt.

Olof Risberg, psykolog och terapeut på pojkmottagningen i Stockholm säger: "Det handlar om unga gärningsmän med en gangsterattityd till att man bara kan ta allt man vill ha – pengar, bilar och även sex. Kvinnor som inte klär sig tillräckligt heltäckande och inte agerar tillräckligt kyskt anses vara lovligt byte. Enligt Risberg förstår inte förövarna att de begår ett brott".

Detta bekräftas i sin tur av Petra Åkessons C-uppsats i sociologi. Petra Åkesson har intervjuat just dessa ungdomar med "gangsterattityd" och dito livsstil.

- Jag hade läst Brås rapport om unga rånare i Stockholm och Malmö och ville veta varför de rånar andra unga. Det är ju oftast inte mycket pengar det handlar om, säger hon till DN.

- Det var tur att jag använde bandspelare för de svar jag fick var så anmärkningsvärda att jag fick lyssna flera gånger för att riktigt inse vad de sagt. "När vi är ute på stan och rånar så krigar vi, vi krigar mot svenskarna", var ett återkommande argument.

- Pojkarna från en av skolorna berättade leende att "det kommer en härlig känsla genom kroppen när vi rånar, man känner sig nöjd och glad, det känns som man har lyckats".

"För mig är det att svenskarna ska lägga sig ner på marken och pussa mina fötter."

- De unga rånarna känner en kick av att utföra avvikande och riskfyllda handlingar och de pratar mycket om hur lätt det är att råna svenskarna. Och kicken blir ännu större när de är medvetna om att rånen är så enkla att utföra. "Det är så lätt att råna svenskar, det är så lätt ", sade en av pojkarna.

De unga rånarna planerar inte sin brottslighet.
"Nej, när vi ser några svenskar som verkar rika eller har bra mobiler så rånar vi dom."
Enligt Petra Åkesson skröt de om vem som rånat mest.

"Malin Åkerström är professor i sociologi med inriktning på kriminalvetenskap och hon har varit handledare för Petra Åkesson.
- Petras uppsats är unik. Så vitt jag vet har ingen i Sverige tidigare tagit reda på varför ungdomar rånar andra unga, säger hon."

Petra Åkesson undrar varifrån detta hat mot svenskar kommer! Det kan Redaktör'n svara på - från den svenska kultureliten (finns det svensk kultur?) via svenska media med Aftonbladet i spetsen! Väldigt talande är ju till exempel de krigsrubriker som meddelade om de två gängvåldtäkterna i Indien härom veckan, medan densamma i Sundbyberg fick en notis längre ner på sidan.

Några vidare citat som vi publicerat här tidigare men som hör hemma i detta sammanhang:

”De kommer ofta hit från länder där kvinnan har en underordnad ställning och där män tilltvingar sig sex, och det är ju ett brott i Sverige. Det måste man tala om.”
Lars-Olof Kallings, professor i medicin och FN-sändebud i AIDS-frågor, intervjuad i SVT2 Agenda, 2004.

Det är de svenska flickorna som drabbas värst av dessa kulturyttringar:
”Skillnaden mellan Sverige och Turkiet är egentligen att i Turkiet måste man betala för hororna, det behöver man inte här.”
17-årig turk berättar om sin attityd till svenskarna. Källa: "I ensamhetens labyrint", Mauricio Rojas, riksdagsman (fp)

”Det är inte lika fel att våldta en svensk tjej.”
Arabisk pojke ger sin syn på gruppvåldtäkten på en 14-åring i Rissne, DN 2000-02-11.

De svenska politikerna vägrar dock att inse att detta skulle vara ett problem:
”Problemet är inte invandrares attityd till svenskar, problemet är svenskars attityd till invandrare.”
Lars Engkvist, fd integrationsminister, berättar var attitydproblemen finns.

Man kan undra i vilken "verklighet" svenska politiker och journalister lever. Att det inte är i samma som det svenska folket står helt klart. Det visas om inte annat av att SD fick 14% i Sentios senaste undersökning och att 75,5% av Sveriges befolkning anser att SD har den bästa invandringspolitiken enligt YouGov-undersökningen härom dagen.

UPPDATERING!
Extremistvänsterns EXPO går nu ut via sin redaktör Daniel Poohl och påstår att gängvåldtäkterna inte har något med etnicitet att göra. "Det drabbar kvinnor där kvinnor finns, just för att de är kvinnor" och "Kvinnohatet bryr sig inte om nationsgränser". Båda de sistnämnda påståendena är sanna i sin enfald.
Han jämför vidare just de våldtäkter Redaktör'n nämnde ovan -  "Två kvinnor. I olika delar av världem. Båda offer för samma kvinnosyn. Det är så våldet mot kvinnor ser ut." Ja Daniel Poohl, vi är smärtsamt medvetna om det, men varför påpekar Du inte att det är exakt den kvinnosynen Du vill att vi ska importera mer utav? Det är trots allt inga etniska svenskar som begått några gängvåldtäkter, men det nämner Du minsann inte.
Han hävdar vidare att vi nationalister inte bryr oss om de gängvåldtagna kvinnorna annat än i propagandasyfte och missar därmed fullkomligt att kvinnan alltid högaktats av just nationalister. I sin artikel, som riktigt dryper av hat och förakt, skriver han vidare - ”Många kvinnor säger sig söka sig till extremhögern för att ingen annan uppmärksammar problemet med våldtäkter. Men det är i slutändan inte kvinnorna som rörelsen värnar. Offer för förövare som kan beskrivas som invandrare blir objekt i berättelsen om det havererade mångkulturella samhället. Ikoniserade skräckslagna blonda kvinnor. Övergivna av feminister, utlämnade åt omkringdrivande flockar av kvinnohatande invandrare.”
Upplagd av kl.
Upplagd av kl. Inga kommentarer:

måndag 28 januari 2013

Pensionsbluffen !

Seneste opdatering: 27/1-13 kl. 0049
53 kommentarer - Tryk for at kommentere!
Av Julia Caesar
Copyright Julia Caesar, Snaphanen och HRS. Citera gärna delar av texten men iaktta gott bloggskick och länka till Snaphanen!
Har du tänkt leva på din pension när du slutar arbeta? Glöm det. Om du inte är beredd att arbeta till långt efter 65-årsdagen och/eller har ett generöst tilltaget privat pensionssparande kan du se fram emot magra år som pensionär. Det pensionssystem som infördes 1994 har så allvarliga brister att det behöver göras om från grunden. Nästa år slår den så kallade “bromsen” till för tredje gången sedan 2010 och beräknas sänka pensionerna med 1,4 procent enligt Pensionsmyndighetens senaste prognos. Under åren 2010-2015 kommer bromsen att sänka pensionerna med sammanlagt 7 procent och kosta en genomsnittlig pensionär sammanlagt 45 000 kronor.
Bromsen, eller “automatisk balansering” som Pensionsmyndigheten föredrar att kalla den på genuint Newspeak var från början tänkt som ett undantag i extrema krislägen. Nu slår den till gång på gång, trots allt tal om att “Sverige har en stark ekonomi”. I januari 2011 fick pensionärerna sina pensioner sänkta med 4,3 procent. För många av dem var det svårt att koppla ihop det med vad finansminister Anders Borg (m) sa vid samma tidpunkt, med ett citat av en finansministerkollega : “Sverige är nu Europas tigerekonomi”.
“Systemet ska hålla till nästa istid”
Det pensionssystem som från 1994 ersatte ATP-systemet skulle hålla “till nästa istid” lovade den dåvarande socialförsäkringsministern Bo Könberg (fp), huvudansvarig för arbetet med pensionsreformen 1991-1994. När reformen röstades igenom av riksdagens fyra borgerliga partier och socialdemokraterna 1994 utlovade politikerna ett stabilt system med förutsägbara pensioner. I dag är det uppenbart för alla utom Pensionsmyndigheten och ansvariga politiker att nästa istid redan är här. Pensionssystemet är ett lapptäcke som redan efter åtta år har brustit i sömmarna och är i akut behov av renovering.
“Man har hittat på och lagt till en liten sak här eller där. Men någon bärande teori finns inte” säger KG Scherman,  generaldirektör för Riksförsäkringsverket (numera Försäkringskassan) mellan 1981 och 1996, i en intervju i boken “Pensionsbluffen”.
pension
Boken är skriven av Joel Dahlberg, ekonomireporter på Svenska Dagbladet.
Pensionerna åker berg- och dalbana
Istället för ett stabilt system med förutsägbara pensioner har vi fått ett opålitligt och oförutsägbart system som inte ger några garantier över huvud taget. Systemet åker berg- och dalbana med utvecklingen på arbetsmarknaden, och dess grundpelare vacklar betänkligt. De som inte vill eller kan klara sig på lägre pensionsnivåer har inget annat val än att arbeta längre upp i åren och/eller spara mer. Pensionssystemets risker har av systemet och politikerna behändigt vältrats över på den enskilde.
De som är födda på 1950- och 60-talen eller senare kommer inte att kunna leva på sin pension, om man med leva menar ett någorlunda drägligt liv. Stora grupper hänvisas till ren fattigdom. Det här håller politikerna tyst om. De försöker mörklägga så mycket som möjligt enligt den beprövade GSG-modellen – “går det så går det”. Pensionssystemet är en teknisk konstruktion som är “självreglerande” och utlyft från den politiska diskussionen. Därmed har politikerna bekvämt kunnat abdikera från ansvar. Med hjälp av bromsen har de lyckats sänka pensionerna kraftigt utan att behöva ta en enda debatt i riksdagen. Pensionerna kan i princip bli hur låga som helst utan att politikerna behöver bry sig, och de har sett till att ordna ett annat, mycket förmånligare pensionssystem åt sig själva. I den här liksom i många andra frågor är svenska folket fört bakom ljuset.
“Möjlighet” att arbeta till 75 år
Höjd pensionsålder vinner man inga val på. Hittills har det bara hörts ett tyst mummel i frågan. Men den 7 februari förra året gick statsminister Fredrik Reinfeldt (m) ut med ett uppmärksammat uttalande i en intervju i Dagens Nyheter. Han talade om “möjligheten” att kunna arbeta till 75 års ålder. Eftersom vi blir allt äldre (vartannat barn som föds nu väntas leva tills det är hundra år) måste vi räkna med att försörja oss själva betydligt längre upp i åren än i dag, anser Fredrik Reinfeldt. Arbeta till 75 års ålder, alltså. Dessutom ska vi vara beredda att byta yrke minst en gång i livet.
“När jobbet blir för tungt så får jag jobba med något annat” sa Reinfeldt.
Bakom försöksballongen finns ett tvångsscenario
Hans uttalande togs inte väl emot, och många ryckte säkert på axlarna och avfärdade det som en betydelselös försöksballong. Men bakom uttalandet finns ett tvångsscenario. Det visar sig när Reinfeldt svarar på frågan om det är ett “måste” att jobba efter 65 års ålder eller om det är valfritt:
“ Ja, det finns ett måste i den meningen att pensionssystem inte är trolleri. Det är en välfärdsambition som bygger på stor omfördelning och i grunden på människors eget arbete. Om människor tror att vi kan leva allt längre och korta ner vårt arbetsliv, då kommer pensionen att bli lägre. Och då är frågan, är människor beredda till det? Det tror jag i stor utsträckning att människor inte är.”
En vision av en evig rosenkantad högkonjunktur
Det säkraste man kan påstå om förfluten tid är att människorna inte hade en susning om framtiden, hur gärna de än ville förutsäga den. Tvärsäkra antaganden kan därför fortare än en dinosaur hinner blinka framstå som häpnadsväckande naiva. Det är exakt den sortens aningslöshet som präglar pensionssystemet. Systemet ger intryck av att vara framdrömt i en vision av en evig rosenkantad högkonjunktur. Det bygger på förhoppningen att det finns tillräckligt många yrkesverksamma som vid varje tidpunkt betalar in tillräckligt mycket pengar för att täcka pensionsutbetalningarna. Några statliga garantier finns inte.
Att “det går bra för Sverige” är heller ingen garanti för att pensionerna inte sänks. Åren 2002-2007 var ekonomiskt starka. Börsen gick bra, och sysselsättningen ökade enligt SCB med 1,1 procent per år. I januari 2007 hade arbetslösheten sjunkit till den lägsta nivån sedan 1991. Men blev det en uppryckning för pensionssystemet? Inte alls. Istället försvagades pensionssystemets finansiella styrka. Det var ett allvarligt tecken på att någonting var fel i systemet.
Pensionsmyndigheten anser att man inte ska bry sig
Men i Pensionsmyndighetens årsredovisning “Orange Rapport” i mars 2008 påstår dåvarande generaldirektören Curt Malmborg:
“Eftersom det går bra för Sverige går det också bra för Sveriges pensionärer och pensionssparare.”
I samma årsredovisning konstaterar dåvarande socialförsäkringsminister Christina Husmark Persson (m) och Tomas Eneroth (s) att “systemet är robust”. Inget av påståendena är sant. Däremot är de tydliga exempel på att både politiker och Pensionsmyndigheten med luddig desinformation försöker föra allmänheten bakom ljuset. Myndighetens principiella inställning är att man inte ska bry sig.
“Det skulle krävas en följd av mycket goda år bara för att återföra systemet till noll. Att sedan bygga upp en rimlig marginal kräver ännu mer” skriver Joel Dahlberg i boken “Pensionsbluffen”.
Två års lågkonjunktur var allt som behövdes
Bromsen infördes först 2001 som ett senkommet tillägg till pensionssystemet. Då trodde knappt någon att den skulle behöva användas. Sedan kom börskraschen och den internationella finanskrisen 2008. Varningslamporna började blinka rött. AP-fonderna, som förvaltar pensionspengarna, förlorade 191 miljarder kronor under 2008. Och en olycka kommer sällan ensam. Dessutom sjönk sysselsättningen, och pensionerna till de riktigt stora kullarna från början av 1940-talet skulle börja betalas ut.
“När krutröken skingrats efter kollapsen 2008 stod det klart att läget för pensionerna var långt värre än någon kunde ha anat. Två års lågkonjunktur var alltså allt som behövdes för att slå hål på politikernas stora pensionsbygge” skriver Joel Dahlberg.
Politikerna var chockade. Det som inte kunde hända hade hänt. Följden blev sänkta pensioner 2010 – för vanligt folk, inte för politikerna – med 3 procent och 2011 med ytterligare 4,3 procent. Totalt alltså 7,3 procent, varav bromsen stod för 6,2 procent. Det betyder en sänkning med 700 kronor i månaden för en genomsnittlig pension.
Men först: en rejäl kick off!
Den 15 februari 2010 damp de orangea kuverten ned hos de första av landets då 1,8 miljoner pensionärer med besked om en treprocentig sänkning av pensionerna. Det var första gången som pensionerna sänktes – trots att “det gick så bra för Sverige”.
Samma dag, den 15 februari 2010, skriver Pensionsmyndighetens generaldirektör Katrin Westling Palm under ett avtal med eventföretaget Blick Möteskonsult (“Möten & events där hjärta, hjärna och mage styr”) om en kick-off för myndighetens personal. Festen ägde rum lördagen den 24 april 2010, och det var inget dåligt party. Notan för cirka ettusen anställda slutade på 1 515 000 kronor – drygt 1 500 kronor per person, reskostnader oräknade. Alltsammans betalt av de pensionärer som just fått veta att deras pensioner hade sänkts för att det saknas pengar.
En miss på 21 år i SCB:s prognos
Här kan det vara på sin plats att nämna ännu en av de statliga myndigheter som verkar kunna göra hur många misstag som helst utan att det tycks påverka deras trovärdighet. Statistiska centralbyrån, SCB, gör regelbundet prognoser över den framtida arbetskraften – som alltså är avgörande för pensionerna. Under prognosperioden fram till 2030 väntas Sveriges befolkning enligt SCB öka med cirka 900 000.
Men hur tillförlitligt har SCB varit tidigare? 1988 gjorde SCB en prognos om befolkningsmängden i Sverige år 2025. Profetian löd på 9 023 650 invånare. (Källa: SCB Sveriges framtida befolkning; Prognos för åren 1989-2025). I verkligheten var folkmängden den 31 oktober 2011 redan uppe i 9 475 954 invånare.
“9 023 650 invånare uppnåddes någon gång 2004. En felbedömning på 21 år” skriver Affes statistikblogg.
Stackars SCB kunde ju inte förutse att Carl Bildts (m) borgerliga regering bara några år efter att prognosen gjordes skulle öppna Sveriges gränser för en massinvandring utan historisk motsvarighet.
Invandrarkvinnorna ska rädda pensionerna
Antalet invånare över 65 år ökar snabbt. Enligt SCB:s prognos för 30-årsperioden 2011-2040 uppgår det årliga tillskottet till i genomsnitt 117 200. Det är en 30-procentig ökning jämfört med de årskullar som dör ut. Det är befogat att tala om en pensionärsexplosion, och den kommer att pågå till omkring 2040.
“Men det finns inget lagbundet samband mellan fler pensionärer och sämre pensioner” skriver Joel Dahlberg. Sverige har befunnit sig i liknande situationer under 1900-talet, men då har det kunnat lösas genom en ökning av arbetskraften. På 1950- och 60-talen fick Sverige ett stort tillskott av arbetskraftsinvandrare. Under 1960- och 70-talen började kvinnorna strömma ut på arbetsmarknaden.
Nu finns det inte längre några stora grupper kvar som enkelt kan omvandlas till arbetskraft. Tvärtom fyller alliansregeringen på varje år med insläpp på 90 000-100 000 utlänningar som har stora svårigheter att ta sig ut på arbetsmarknaden. Men om vi ska tro SCB:s fromma förhoppningar är det invandrarna, och i synnerhet invandrarkvinnorna, som ska rädda pensionerna. I rapporten från 2009 antar SCB att arbetskraftsdeltagandet för utrikes födda kommer att öka från 69 till 77 procent.
Svårare än någonsin för invandrare att få jobb
Men SCB:s prognos bygger på de förhållanden som rådde 2007. Och 2007 var ett högkonjunkturår då arbetslösheten nådde sin lägsta nivå på 15 år. Börskrasch och internationell skuldkris fanns ännu inte i föreställningsvärlden, och eurokrisen hade ännu inte försatt Europa i gungning. SCB:s rapport är dopad med grundlös optimism – den bygger mer på önsketänkande än på analys av fakta.
“Den främsta anledningen till att antalet personer i yrkesverksam ålder inte sjunker är invandringen. Invandring i sig löser dock inte problemet. Man måste se till att den genererar arbetskraft, att invandrarna arbetar och arbetar vitt. Här har trenden sedan 1980-talet varit sjunkande” skriver Joel Dahlberg.
Situationen för invandrares inträde på arbetsmarknaden är mörkare än någonsin. Dels därför att fler invandrare än någon gång tidigare har låg utbildning eller ingen alls. Dels för att de okvalificerade jobben inte längre finns. Bland utomeuropeiska invandrare arbetar bara hälften, samma siffra som för tio år sedan. Efter sju år i Sverige var enligt SCB i genomsnitt 55 procent av de två sista kohorterna invandrare som redovisas sysselsatta. Denna siffra inkluderar invandrare från nordiska länder som har lätt att få jobb i Sverige. Bland invandrare från Irak var bara 40 procent sysselsatta efter sju år. Bland invandrare från Somalia var 25 procent sysselsatta efter sju år enligt SCB.
Stora grupper beroende av bidragsförsörjning
Bland svenskar med svenskfödda föräldrar i arbetsför ålder är det 15 procent som inte förvärvsarbetar. Utomeuropeiska invandrares sysselsättningsgrad blir enligt SCB aldrig lika hög som etniska svenskars, inte ens efter 20 år i Sverige. Istället för att bidra till pensioner och annan välfärd konsumerar stora grupper invandrare istället välfärden genom att vara beroende av livstids bidragsförsörjning. En enorm förlustaffär för Sverige.
“Sänkta minimilöner och avskaffad LAS kan kanske mildra detta, men knappast helt fixa ett så gigantiskt gap” skriver nationalekonomen Tino Sanadaji, forskare vid Institutet för näringslivsforskning, IFN, på sin blogg.
En mycket hög andel kvinnor är analfabeter
mandag 026 (1)
I SCB:s rosa drömmar är det alltså invandrarkvinnorna som ska se till att arbetskraften över huvud taget växer de kommande tjugo åren och därmed rädda pensionerna. Regeringens utspel sommaren 2011 om att förkorta föräldraledigheterna för invandrade föräldrar är ett led i drömmen – om det hjälper, Inshallah.
Men om genomsnittssiffrorna för invandrares sysselsättning är usla är de ännu sämre för invandrarkvinnorna. En rad sociala, religiösa och kulturella skäl tvingar dem kvar i hemmet och gör dem otillgängliga för arbetsmarknaden. En mycket stor del av de kvinnor som de senaste åren har kommit till Sverige från Somalia, men även från Irak och Afghanistan, är analfabeter. Enligt FN är 80 procent av somalierna analfabeter. Bland kvinnorna är siffran ännu högre.
Antalet outbildade har fördubblats på fem år
Antalet elever i Sfi (Svenska för invandrare) som har liten eller ingen skolgång alls från hemlandet har på fem år fördubblats i Sverige. Drygt 19 000 av kursdeltagarna 2011 hade högst tre års tidigare utbildning.
“Uppföljningsstatistik på de 79 kvinnor och 54 män som 2010 avslutade introduktionen på Sfi i Borlänge visar att hela 38 procent i gruppen helt saknar tidigare skolgång. Men dessa deprimerande totalsiffror döljer en slående könsskillnad. Kvinnor har väsentligt lägre förkunskaper än män” skriver Peter Santesson på sin blogg.
“De här kvinnorna kommer aldrig ut i arbete”
I ett uppmärksammat reportage av Katarina Gunnarsson i SR Studio Ett den 2 oktober 2012 sitter en grupp illiterata kvinnor från Irak och Somalia på Sfi i Borlänge och ljudar vokaler.
Ooooooo……..
Ååååååååå….
Eeeeeeeee……..
Aaaaaaaaa………
Johanna Karlman, lärare på Sfi:s A-nivå, nivån för analfabeter, säger:
”Det är en stor grupp som inte kan läsa och skriva på sitt eget språk. De kan oerhört lite. De har inte ens traditionen att läsa skyltar, tittar inte på symboler. Bildtolkning är jättesvårt, att skriva siffror och räkna. Bara att lära sig klockan är jättekomplicerat. Omvärldskunskap, titta på världskartan. De vet inte var Irak ligger, har ingen aning om var Borlänge eller Sverige ligger.”
”De här kvinnorna, min elevgrupp, kommer aldrig ut i arbete. Det betyder inte att jag säger samma sak om alla på Sfi. För de här kvinnorna handlar det om att kunna prata med dagispersonal, med grannar i bostadsområdet och i tvättstugan, att kunna säga att det är vackert väder när man står och väntar på bussen, att kunna säga sitt personnummer. Sådana små saker.”
Ungdomsarbetslösheten spräcker pensionskalkylen
Nu är Sverige snabbt på väg in i en ny lågkonjunktur med tiotusentals varsel och en arbetslöshet på uppåt 9 procent, bland ungdomar 24 procent. Ungdomsarbetslösheten är en av de faktorer som effektivt spräcker pensionskalkylen. Ett kraftigt ökande inflöde av invandrare som inte kommer ut på arbetsmarknaden är en annan. Ekonomi och sysselsättning är helt avgörande för pensionssystemet. När sysselsättningen sjunker slår det direkt mot landets pensionärer. Joel Dahlberg skriver:
“Dagens prekära läge för pensionssystemet kommer sannolikt att framstå som ett under av stabilitet jämfört med vad som ligger framför oss. Systemet dras redan nu med underskott. De marginaler som finns i systemet är så minimala att bromsen kan aktiveras av endast en liten försämring av arbetsmarknaden. Det skulle krävas en rad mycket goda år bara för att återföra systemet till noll. Det mesta pekar på att de som går i pension de närmaste tio – tjugo åren måste räkna med att en stor del av den pension de tjänat in inte kommer att betalas ut.”
Hela pensionssystemet är minerat med orättvisor
Hela pensionssystemet, inklusive pensionsformer utanför den allmänna pensionen, är minerad med orättvisor. Den genomsnittliga allmänna pensionen 2012 bland landets drygt två miljoner pensionärer var 11 400 kronor i månaden före skatt. Här handlar det alltså om människor som har arbetat i 40-45 år och betalat pensionsavgifter lika länge.
De drygt 800 000 personer över 65 år som inte har arbetat alls får så kallad garantipension, som inte ingår i det vanliga pensionssystemet utan i statsbudgeten. Bruttobeloppen från första januari ser ut så här:
• Ogift pensionär: 7 898 kronor i månaden.
• Gift pensionär: 7 046 kronor i månaden.
• Bostadstillägget (BTP) för ensamstående pensionärer höjs till 4 990 kronor i månaden.
En ogift pensionär som inte har tjänat in någon pension alls kan med maximalt bostadstillägg få 12 888 kronor i månaden. Den som har arbetat i 40-45 år kan alltså trots alla års inbetalda avgifter inte ens räkna med att få högre pension än den som inte betalat in ett öre.
ÄFS – generös pension för invandrare över 65 år
Ett annat system som inte ingår i det allmänna pensionssystemet utan ligger direkt under statsbudgeten är ÄFS, det statliga äldreförsörjningsstödet. Det infördes av socialförsäkringsminister Ingela Thalén (s) 2003 för att avlasta kommunernas socialbudgetar från försörjningsstöd till invandrare över 65 år som aldrig har arbetat i Sverige och alltså saknar svensk pension. ÄFS är inkomstprövat men har till skillnad från den allmänna pensionen en garanterad nivå. I år beräknas 15 700 personer ha ÄFS. Antalet ökar ständigt. Både svenskar och invandrare kan få ÄFS, men 80 procent är invandrare som aldrig har arbetat i Sverige. Beloppen var förra året:
• Ogift: 5 137 kronor i månaden.
• Gift: 4 367 kronor i månaden.
• Bidrag till bostad utgår med högst 6 200 kronor i månaden för ogift och 3 100 kronor i månaden för gift person.
ÄFS är skattefritt och räknas inte som inkomst. Den som har ÄFS får därmed hemtjänst gratis. ÄFS-mottagaren har också rätt till upp till 3 000 kronor i månaden i inkomst från sitt gamla hemland och kan bo där tre månader om året (utanför Europa) och hela året (inom Europa) med bibehållet ÄFS. ÄFS kan alltså inklusive bostadsbidrag uppgå till 14 337 kronor i månaden skattefritt. Och ingenting hindrar ju att man hyr ut bostaden när man själv bor utomlands.
För budgetåret 2012 överskreds anslaget till ÄFS med cirka 78 miljoner kronor.
Politiskt dödläge – inget intresse av att informera
Det här är fakta som många svenskar – kanske de flesta – inte känner till. Varken politikerna eller berörda myndigheter har något intresse av att informera om de olika pensionssystemen, eftersom de är smärtsamt medvetna om vilken dynamit de representerar.
Pensionsmyndigheten har en informationsbudget på 300 miljoner varje år. Men i sin information talar man inte om balansering och absolut inte om det förbjudna ordet bromsen. Pensionärerna får helt enkelt betala för att bli desinformerade.
Den ansvarige ministern Ulf Kristersson (m) är tydlig med att detta inte är en fråga han vill ha debatt om. När Joel Dahlberg frågar honom hur systemet mår får han en motfråga:
“Är inte allt relativt?”
Han tillägger:
“Man ska inte lura folk att stabiliteten också är en generös stabilitet.”
Joel Dahlberg sammanfattar:
“Läget för våra framtida pensioner är enligt min bedömning mycket bekymmersamt.”
Litteratur:
Joel Dahlberg: Pensionsbluffen.
Af Julia Caesar

Posted: 27 January 2013 - 00:29 - Reply
Nu får det vara nog! Hur många pensionärer finns det i landet? En miljon drygt, eller hur? Bondetåget gick till Riksdagen en gång i förra seklet… Är det inte dags för ett Pensionståg. Spelet om pensionerna är en avskyvärd bluff som politikerna söker dölja.
Dag Selander
    Posted: 28 January 2013 - 08:10 - Reply
    Enligt SVTs Godmorron idag när pensionssystemet diskuterades framkom det att det finns 2 miljoner pensionärer i Sverige. En icke obetydlig andel av väljarna!
    Sanningskommission
    Posted: 28 January 2013 - 10:43 - Reply
    Hur manga svenska pensionarer bryr sig? Hur manga skulle vaaga protestera? Hjarntvatten sedan barnsben har varit saa effektiv att svenskar aldrig ifragasaetter myndigheterna. Vi betalar och haller kaeft. Om regeringen gick ut och sa att staten inte har rad att forsorja pensionarerna for att vi tar in for amnga invandrare och darfor ar nodgade att avraetta alla svenska pensionarer som ej kan arbeta och betala skatt at invandrarna, och pensionarerna maste dartill ga till narmaste jarnaffar for att koepa rep till sin egen hangning saa skulle vi fa se ett lammeltag med svenska pensionarer koa vid vaara jarnaffarer.
Arvid Falk
Posted: 27 January 2013 - 01:28 - Reply
Tack, Julia! De tillitsfulla svenskarna har inte en susning hur svenska politiker har bedragit dem.
    PisseNisse i Hökarängen
    Posted: 27 January 2013 - 05:06 - Reply
    Tack! Det känns onekligen som om det finns ett enormt informationsgap om den ekonomiska sidan. Svennebanan vädrar sitt ogillande i tidningarnas pissrännor över några (tydliga) kronor i bidrag till SAAB, men det ofantligt mycket större slöseriet med PBB glider på något sätt förbi. Det finns ju inga bra siffror á la Rockwool-fondens..än. Den dagen Svenne börjar förstå att kostnaden för Sveriges havererade migrationspolitik motsvarar (kanske) 5000:- per hushåll och månad och att så gott som allt bör bokas upp på blås-kontot bör det nog bli annat ljud i skällan. Detta inser förstås även varje normalbegåvad politiker från Sjupartiet, därav nuvarande läge med lansering av operation stävja “näthat” (dvs kritik och opposition från oliktänkande, sådant som just svenska skattepengar faktiskt används till att stödja – i andra länder).
    Det är tur för sjupartiet att det är en “kontantfri hantering” det rör sig om, och att indragningen av Svennes medel sker osynligt via bla prel.skatt, moms och ett av världens högsta skattetryck inbakat i alla priser. Min gissning är att ett månatligt besök från Statens Indrivningsverk där fogdarna bankar på dörren och kräver sina 5000 från alla skattskyldiga hushåll inte skulle fungera lika smidigt..
      XY
      Posted: 27 January 2013 - 13:22 - Reply
      Lysande vass, träffsäker beskrivning!
Peter
Posted: 27 January 2013 - 07:50 - Reply
1. Läs här hur Tino Sanadaji avslöjar att det egentligen är ännu värre när det gäller den tid det tar för invandrare att komma i arbete:
http://super-economy.blogspot.ru/2013/01/tar-det-sju-ar-innan-invandra re.html
2. Här finns en intressant artikel om pensionssystemet:
http://www.mises.se/2011/08/24/varfor-valfardsstaten-kommer-att-kollap sa-3/
Ett utdrag:
”Det som i själva verket har hänt är den största förskingringen i mänsklighetens historia. Jag tenderar att återvända till detta faktum, och den oundvikliga sanningen är denna: Det finns inga pensionsbesparingar, för de reella tillgångarna har redan konsumerats! Pengarna har investerats i obligationer som blir mer och mer värdelösa eftersom pengarna inte kan betalas tillbaka, och i enormt övervärderade aktier som kommer att ha en fantastiskt dålig utveckling tills det finns tillräckligt med riktiga besparingar för att producera saker billigare, så folk kan ha råd att köpa dem.”
3. Enligt en EU-rapport så kommer svenska pensioner, som i dag ligger på medelnivå i förhållande till övriga EU-länder, att hamna på näst sista plats om bara cirka 35 år. Den som pensionerades 2008 fick 65 procent av slutlönen i pension. År 2048 beräknas snittpensionen till 48 procent, nätt och jämnt över jumbon Estlands nivå.
http://www.dn.se/ekonomi/svenska-pensioner-snart-samst-i-eu
Anonymous
Posted: 27 January 2013 - 07:50 - Reply
Politiker i allmänhet har nog dessvärre inte så stora möjligheter att påverka i beslutssammanhang, om de hyser alltför avvikande åsikter.
Olika skeenden och beslut som fattas i olika både slutna och öppna politiska grupperingar, tillåter nog inte alltför stora avvikelser från en idé som presenteras som förträfflig. Skulle en beslutsfattande politiker, eller andra tjänstemän, ha alltför avvikande åsikter, som det finns starka viljor med stora resurser som är för, så skulle den politikern nog petas på ett eller annat sätt.
Antingen genom att mobbas ut eller genom att omplaceras.
De flesta politiker håller sig nog därför till ordningen och håller god min. De vill inte avvika alltför mycket från någonting som presenteras som enbart gott och bra. Då skulle de nog riskera att framstå som motsträviga och obekväma, och kanske som en vagel i ögat hos dem som vill genomdriva ett program, som t ex pensionsreformen.
Anonymous
Posted: 27 January 2013 - 09:41 - Reply
De flesta politiker håller sig nog till ordningen och håller god min.
Ja, de flesta vill nog inte avvika, eller opponera sig alltför mycket från någonting som presenteras som enbart någonting gott och bra, av just experter och professorer av olika slag, eller av lobbyister med starka viljor och resurser bakom sig.
Då skulle de riskera att framstå som motsträviga och obekväma, och kanske som vaglar i ögonen hos dem som vill genomdriva ett politiskt program som t ex pensionsreformen.
    Posted: 27 January 2013 - 11:13 - Reply
    De flesta pensionärer har ingen aning.
    Posted: 27 January 2013 - 11:14 - Reply
    De flesta pensionärer har ingen aning och inte heller de kommande.
Kjell E
Posted: 27 January 2013 - 11:00 - Reply
och för övrig anser jag att Riksrätten skall återinföras
PFEP
Posted: 27 January 2013 - 11:16 - Reply
Mycket bra sammanställning av eländet.
Vem minns inte debaclet kring de förhatliga löntagarfonder.
Idag har företagen våra pensionspengar i stort, bara med den skillnad att vi inte har en uns inflytande överhuvudet.
Jag kan inte värdera hur löntagarfonder hade fungerat, men med dagens pensionssystem där tillsyns mest är att likna vid ett pågående rån, hade nog inte socialistpåhittet varit ett sämre sämre sätt att hålla vissa samhällsvärden under kontroll, ATP slaktades, bankakuten svalde flera hundra miljarder och resten av det innestående verkar gå till migrationsverket i olika former.
Posted: 27 January 2013 - 11:18 - Reply
De politiker som tar beslut och de som tagit beslut behöver inte bekymra sig. Själva drabbas de inte, då deras förmånliga pensionsavtal gör dem ekonomiskt oberoende under resten av deras liv.
Det nuvarande pensionssystemet bygger på att människor ska jobba och spara mer. I arbetslöshetens Sverige, där inte minst ungdomar står utanför arbetsmarknaden, finns inte den möjligheten. Hur deras framtid som pensionärer kommer att se ut är nog ingen rolig läsning och hur det sociala skyddsnätet kommer att påverkas när de sociala avgifterna slår i taket vill nog ingen veta. Tänk att vara ansvarig regering när det sker.
Angela
Posted: 27 January 2013 - 11:21 - Reply
Vreden stiger bara man hör namn som Pia Nilsson, Anna Hedborg och Bo Könmark. Pia Nilsson som drev en intensiv propaganda i Sveriges Radio, Svensk television och i medierna nästan dagligen om det fantastiska nya pensionssystemet som skulle ut på börsen vilket skulle innebära att “pensionsplaceringen blev mycket långsiktig” och pensionärerna inte skulle förmenas att som andra göra sig en gigantisk förmögenhet som pensionär “att göra ett aktivt val, eftersom en högre avkastning kan betyda tusentals kronor i högre pension varje månad” som andra börspelare kunde göra. Sådana trivialiteter som att börsen kunde gå ner fanns inte i hennes förkrymta verklighet. När så lysande framtidsutsikter görs gällande så tror folk mera på det än att det kan gå snett. Alla vill bli vinnare. Detta slagord om “vinnare och förlorare” drevs parallellt med andra globalistiska floskler. Ingen fick knysta den ringaste tvivel. De enda som uttryckte häpnad och tvivel var amerikanska ekonomer som tyckte det var helt vansinnigt och undrade hur svenska folket kunde gå med på det. 2005 uttryckte även Göran Persson detsamma. Han trodde det skulle bli revolution när svenska folket insåg hur lurade de blivit. Bo Könberg, Anna Hedborg var hjärnorna bakom systemet som antogs av s+alliansen under Ingvar Carlssons regering. Redan då riktades kritik mot dem men vad hjälpte det när folk inte har något att säga till om och så många gick på bluffen och bedrägeriet och inbillade sig att de skulle bli mångmiljardärer . I en Dokumentär vid SVT som gjordes om det usla pensionssystemet frågade reportern Anna Hedborg, högste chef vid en av de fonder hon skapat och med skyhög lön och framtida lyxpension om hur det kändes att ha “förstört livet för så många människor?”Hon fnyste bara åt reportern och svarade” det skall du skita i”, “jag bryr mig inte om det ett dugg”. Och sedan fräste hon iväg i korridoren. Hedborg har också formulerat den Sjukförsäkringslagen på EU-direktiv.
Angela
Posted: 27 January 2013 - 11:42 - Reply
“En ogift pensionär som inte har tjänat in någon pension alls kan med maximalt bostadstillägg få 12 888 kronor i månaden.” Det är betydligt mer än vad en högutbildad (universitets och högskoleutbildning oftast båda delarna) ensamstående pensionär som jobbat heltid trots att de samtidigt tagit hand om familj och barn och som lagt pengar på frivilliga pensioner och därmed inte får några bostadsbidrag vilket resulterar i en lägre pension än de som aldrig jobbat i ett förvärvsliv utan kunnat vara hemma och ta hand om sina barn utan att behöva dubbelarbeta och slita ut sig fullständigt. Utbildning och heltidsarbete under ett helt liv har definitivt inte lönat sig för kvinnor. Det är en STOR skam för socialdemokratin som medvetet hållit lönerna nere för högutbildade kvinnor. Under 60-talet när arbetslösheten var stor p g a alla invandrare främst från öststaterna hade välutbildade kvinnor svårt att få jobb. Eftersom invandrarna kostade fick lönerna för kvinnorna hållas nere så det är inget nytt problem. Det är en LÅNG politisk SKAM mot alla svenska kvinnor och det är märkligt att inte de kan kompenseras i stället för att plockla in ännu flera invandrare och slänga pengar till EU. Det är inga högutbildade kvinnliga pensionärer som betalat skatt och sociala avgifter under ett helt liv och tagot hand om barn och föräldrar som får dessa fantasilöner som dagens invandrare får eller de som aldrig jobbat i förvärvslivet. DET är en skam! Inte får de några engångsbelopp till hemmet eller fri läkar, medicin eller tandvård. Gratis resor till sjukvård. Gratis hemhjälp eller allt annat de kan behöva som en invandrare kan få hos socialen utan vidare. Regeringen kan utan vidare kasta ut mer pengar när det inte går ihop sig till kommunerna p g a massinvandringen. Vilka pengar får de svenska kvinnliga pensionärerna. Tro inte att de kommer att rösta på dessa politiker. Varför är vissa människogrupper mer värda samhällets omsorger än andra? Socialdemokratin skulle inte ha några GULLEGRISAR sa Albin Hansson. Det är SKAMLIGT när äldre människor vanvårdas och avlider för att pengarna skall gå till de nyanlända somalierna. SKÄMS! SKÄMS! SKÄMS! Jag har stått vid gravarna och gråtit blod över de som fått sätta livet till. Jag kommer ALDRIG att förlåta det!
Utlandssvensk
Posted: 27 January 2013 - 13:11 - Reply
Ja, visst är det synd om de svenska 40-talisterna. De ärvde ett av världens rikaste, tryggaste och mest välfungerande länder och lämar efter sig en sophög på väg mot tredje världen. Likväl står de tydligen helt utan skuld, ty jag har aldrig någonsin träffat någon ur denna grupp som är villig att påta sig det minsta personliga ansvar för utvecklingen. Tvärtom, de flesta är fullkommligt uppfyllda av sin egen förträfflighet.
Barnbarnen till dessa figurer påminner nu alltmera om en hunsad och förföljd etnisk minoritet i sitt eget land. De våldtas och misshandlas i en utsträckning som normalt endast förekommer under pågående inbördeskrig. De diskrimineras öppet både på arbets- och bostadsmarknaden. Många lämnar landet i ren desperation. Och vad har 40-talisterna, som är direkt ansvariga, att säga om saken? Jo, det är fördjävligt att våra pensioner sjunker………. Mitt hjärta blöder.
Arvid Falk
Posted: 27 January 2013 - 14:04 - Reply
“Personligt ansvar” är idag ett främmande koncept i Sverige. Socialdemokraterna (och resten av sjupartiet) har systematiskt och beslutsamt utrotat både föreställningen om det personliga ansvaret samt försökt utrota några praktiska, negativa och personliga konsekvenser av eget klandervärt agerande – t.ex. avskaffat tjänstemannaansvaret, en lika bisarr som världsunik rättskipning (eller snarare brist därpå) m.m.
Det personliga ansvaret har avskaffats och ersatts med ett kollektivt ansvar.
“Kommunerna måste ta sitt ansvar”, “Sverige måste ta sitt ansvar”, “staten måste ta sitt ansvar”, “samhället måste ta sitt ansvar” osv (t.ex. för dem som uppehåller sig illegalt i landet) – det torde inte finnas något annat land i västvärlden där “ansvar” upprepas så ofta (och malplacerat) av journalistkåren och landets politiker gång på gång på gång på gång … och *uteslutande* i betydelsen kollektivt ansvar.
Helena von Schantz (med finska rötter) uppmärksammar förbluffat:
“Att föra in skolk i betyget ger fel signaler, säger barnombudsmannen. Det är att skifta skulden från skolan till eleven.”
http://helenavonschantz.blogspot.co.uk/2011/05/skolket-och-skulden.htm l
—–
PS: Googla på: “ta sitt ansvar” Sverige OR s
Upplagd av kl. Inga kommentarer:

måndag 21 januari 2013

Nasrin Sjögren .

fick precis veta att jag har lyckats skrämma de hariga högljudda vänstersjälarna så pass att jag har förärats en plats i Lisa Bjurwalds senaste bok om näthat. Fröken Bjurwald menar att jag har vikt mig för främlingsfientligheten. Detta jämte bl a Janne Josefsson och Paulina Neuding.

Vad dessa människor som ser nazister i varenda prasslande buske vägrar förstå, är att en del av oss har vuxit upp i och ännu vistas i det som kallas verkligheten. Den verklighet där segregation, tvångsäktenskap, hederskultur, sexuella trakasserier, glödgande Sverigehat, kriminalitet, renlärig islam, fattigdom, missbruk och allsköns misär är vardag. Den verkligheten finns för evigt tatuerad i min själ.

Det har bokstavligen kostat mig blod, svett och tårar att ta mig ur det helveteshålet och skapa mig ett anständigt liv. Jag svor tidigt att jag aldrig skulle glömma och svika den utsatta muslimska invandrarflicka jag var en gång. För hennes skull, men framförallt för alla de som fortfarande lider samma och svårare kval än i dag för att den världsfrånvända medelklass som sitter på makten och orden som når ut anser att det är viktigare att bekämpa sina egna påhittade väderkvarnar i form av socialkonstruktivistiska konflikt- och maktteorier, än att skita ner sig och sina hycklande glorior med att kämpa för de mest utsatta inom deras omhuldade kelgrisgrupper: kvinnor, barn och unga som förtrycks i skuggan den självgoda antirasismens bortvända ansikte.

Det ska vara en insnöad och demokratifientlig människa som Lisa Bjurwald till att smeta ner en första generationens ung invandrarkvinna som har betalat med hela sin uppväxt för att nå ens en bråkdel av de mänskliga rättigheter och den frihet som hon själv har kunnat ta för givet till den grad att hon inbillar sig att hon gör något gott genom att sanktionera de verkliga förtryckarna inom minoriteterna.

Lisa Bjurwald, du förkroppsligar allt som gör att jag aldrig kommer att återansluta mig till eller kunna ta vänstern på allvar igen.

Skäms tusenfalt och vet hut, oförskämda människa!
145Sluta gilla · ·
Upplagd av kl. Inga kommentarer:
Prenumerera på: Inlägg (Atom)