Søndagskronik: Ett politiskt mord « Snaphanen

Søndagskronik: Ett politiskt mord « Snaphanen: "Seneste opdatering: 3/4-11 kl. 1729
111 kommentarer - Tryk for at kommentere!

Af Julia Caesar:
Copyright Julia Caesar, Snaphanen, HRS och document.no. Citera gärna delar av texten men iaktta gott bloggskick och länka till Snaphanen!

”Svenskarna måste integreras i det nya Sverige, det gamla Sverige kommer inte tillbaka”.

Det är den 17 maj 2001, och Mona Sahlin är integrationsminister (s) i Sverige. Hon säger de här orden i Sveriges Radios P1 Morgon.

Nästan tio år senare ska en ung kvinna ta spårvagnen hem i Göteborg efter en glad kväll på krogen tillsammans med sin bästa väninna. Men hon kommer aldrig hem. Den där kvällen blir hon våldtagen och mördad i ett svårtillgängligt skogsområde nära hållplatsen Temperaturgatan på Hisingen i Göteborg. Ett par dygn senare hittas hennes kropp dold under stora stenblock; avklädd, skändad och med svåra skador av brutalt våld.

Det är sen lördagsnatt den 25 september 2010. Eller rättare sagt tidig söndag morgon, den tid när bara tidningsbud och hemvändande kroggäster är ute. Kvinnan och hennes bästa väninna är på väg hem efter en kväll på nattklubben Valand i Göteborg. De tar 5:ans spårvagn ut mot Hisingen. På spårvagnen utsätts de för närmanden av en kraftigt byggd man. Båda avvisar honom. Vid Hjalmar Brantingsplatsen stiger väninnan av spårvagnen. Kvinnan är berusad och slumrar till lite med huvudet mot spårvagnsfönstret. Hon skulle ha stigit av vid hållplatsen Gropegårdsgatan som hon brukar. Istället fortsätter hon åka ytterligare åtta hållplatser i riktning mot Länsmansgården. Hon stiger av vid Temperaturgatan, sannolikt för att bli av med den påträngande mannen som utsätter henne för flera närmanden. Men han stiger av samtidigt som hon och följer efter henne ut på Temperaturgatans spårvagnsperrong.

Enligt kammaråklagare Stina Lundqvist har mannen kommit i kapp kvinnan vid skogsområdet, dragit in henne där och våldtagit henne. Han har dödat henne “genom att rikta upprepat trubbigt våld mot hennes huvud och kropp, trycka mot hennes mun och strypa henne”. Sedan gömmer han kroppen under en 83 kilo tung sten.

Mer än 27 år blir hon inte

Mannen ska senare via spårvägens övervakningskameror identifieras som etiopiern Ephrem Tadele Yohannes, född 19 december 1987. Kvinnan heter Elin Krantz och är 27 år gammal. Mer än 27 år blir hon aldrig. Den här natten i september kommer hon inte hem till systerns lägenhet. Två dagar senare hittas hennes döda kropp dold bland några klippblock i det svårtillgängliga skogsområdet nära hållplatsen Temperaturgatan, där hon steg av spårvagnen.

Tack vare övervakningsbilderna från spårvagnen kan polisen ett dygn senare gripa Ephrem Tadele Yohannes på Göteborgs centralstation, misstänkt för mordet på Elin Krantz. De kläder som han bär på spårvägens övervakningsfilm hittas av en fastighetsskötare, kastade i en papperskorg. Elin Krantz blod finns på Ephrem Tadele Yohannes jeans. Hennes DNA finns på hans kalsonger. Rättegång mot den åtalade har genomförts i slutet av mars.

Bilder av ofattbar ondska och grymhet

I samband med rättegången har bilder på den mördade Elin Krantz kropp lagts ut på nätet. Bilderna har väckt mycket starka reaktioner. Jag avråder bestämt känsliga personer från att se dem. De finns att se opixlade här.

Bild i pixlat skick har publicerats här på Snaphanen.

Det är bilder av ofattbar ondska och grymhet, brutalt våld, skändning och förnedring. En uppfläkt kvinnokropp i grotesk ställning med underlivet fullproppat med gräs. När jag ser de här bilderna ringer den avsuttna socialdemokratiska partiledaren Mona Sahlins ord i mina öron: ”Svenskarna måste integreras i det nya Sverige, det gamla Sverige kommer inte tillbaka”.

Mordet på Elin Krantz skaver på mig. Bilderna gör ont. Den orätt som våra politiker begår mot sin egen befolkning blir skärande tydlig. Elin Krantz kunde vara min syster, min dotter, min väninna. Hon kunde vara vilken svensk kvinna som helst – blond, söt, tillitsfull. Hon var bara i början av ett liv där hon kanske hoppades på att träffa en man, bilda familj, få barn. Helt enkelt få leva ett liv.

I det nya Sverige kan man inte lita på någon

Ett par månader tidigare hade hon flyttat från småstaden Falköping till sin syster i Göteborg för att utbilda sig till hudterapeut. Hon hade vuxit upp tillsammans med fem syskon i en familj där sammanhållning är viktig. I den lilla staden Falköping litar man på varandra. Det är ingenting man tänker på, det bara är så i en småstad där man känner igen de flesta och känner tillit till andra människor. Storstaden Göteborg är en annan värld. Efter två månader i storstaden vet Elin Krantz ännu inte att en kvinna inte ska gå ensam hem från spårvagnen mitt i natten, i synnerhet inte om hon är blond, söt och berusad. Hon har inte insett att hon lever i det nya Sverige där man inte kan lita på någon, mer än dem man känner mycket väl.

En av debattörerna på nätforumet Flashback skriver:

”Elin var från den lilla staden Falköping.

Elin var ganska ny i den lite större staden Göteborg och bodde hemma hos sin syster.

Elin har säkert fått en god trygg uppväxt i ett vanligt svenskt medelklasshem.

Det är möjligt att Elin var blåögd och en smula naiv och trodde gott om människor.

Om Elin gav ut sitt riktiga telefonnummer till obekanta eller inte vet vi ingenting om.

Kanske vilket nummer som helst bara för att bli av med personen i fråga.

Precis som hon ville bli av med Ephrem Tadele Yohannes.

Elin hade hört talas om området som “det farliga området”.

Det är möjligt att Elin inte var så väl rustad för det nya spännande Sverige.

Som Stockholmare är jag väl rustad för det nya spännande Sverige.

Men jag hade önskat att slippa behöva vara det.

Jag kan omöjligt se att Elin gjort någonting fel.

Brottslingar tas emot med öppna armar

Den misstänkte gärningsmannen Ephrem Tadele Yohannes är född i Etiopien och invandrade till Sverige i september 2009. Han kom närmast från Virginia, USA. Av allt att döma kom han på så kallad anknytning som anhöriginvandrare efter att ha ingått eller för att ingå äktenskap med en etiopisk kvinna bosatt i Sverige. Han har två småbarn och kallas i gammelmedia ”småbarnspappan”. Och det låter ju ofarligt och rart.

Ephrem Tadele Yohannes var en av de 33 637 personer som beviljades uppehållstillstånd som anhöriginvandrare 2009. Anhöriginvandrarna utgjorde cirka 30 procent av de totalt 102 449 personer som beviljades uppehållstillstånd eller uppehållsrätt i Sverige det året. De som kommer som anhöriginvandrare får enligt reglerna tillfälligt uppehållstillstånd, TUT, för två år.

67 procent av anhöriginvandringen under 2009 grundade sin ansökan på ett nyetablerat parförhållande. Importen av äktenskapspartners från de gamla hemländerna är stor – och den ökar. Se även krönikan ”Kedjeinvandring utan slut”.

I USA har Ephrem Tadele Yohannes 2007 dömts för rattfylleri, smitningsolycka med personskador, falska uppgifter med mera till fängelse i sammanlagt 13 månader 11 dagar. Kriminell belastning kontrolleras inte av svenska myndigheter när en person söker uppehållstillstånd som anhöriginvandrare i Sverige, ej heller när någon söker asyl. Det är vanligt att det land invandraren kommer ifrån vägrar lämna ut uppgifter. Det enda som kan kontrolleras är det svenska belastningsregistret, som enbart tar upp brott begångna i Sverige. Där fanns inte Ephrem Tadele Yohannes – självklart inte, eftersom han inte vistats i Sverige tidigare. Han fick grönt ljus att invandra – liksom tusentals krigsförbrytare, terrorister, mördare, våldtäktsmän, narkotikabrottslingar och andra kriminella som ständigt välkomnas utan att ens behöva styrka sin identitet med pass eller andra ID-handlingar. Sverige tar emot dem med öppna armar.

Var Elin Krantz tillräckligt integrerad?

Jag undrar om Mona Sahlin tycker att Elin Krantz var tillräckligt integrerad i det nya Sverige? Jag undrar om hon har sett bilderna på Elin Krantz´ döda, skändade kropp? Mona Sahlin hade rätt – det gamla Sverige kommer inte tillbaka. I synnerhet inte för Elin Krantz, och inte heller för hennes familj. Mångkulturfanatikern Sahlin – vars samhällsskadliga verksamhet vi ännu inte kan överblicka hela vidden av – och andra politiker, journalister och andra som sedan decennier har arbetat hårt för det nya ”integrerade” Sverige som kostade Elin Krantz livet – är de nöjda med sitt verk? Är de stolta över det nya Sverige där flickor och kvinnor våldtas och mördas i en aldrig tidigare skådad omfattning?

Sverige toppar listan över anmälda våldtäkter i Europa. Det borde de ansvariga vara nöjda med, om man ska tro på alla floskler som ständigt hoppar ur deras munnar. Politikernas floskler handlar alltid om ”humanitet”, ”generositet” och ”solidaritet”. Om ”öppenhet” och ”olikheter som lever sida vid sida”. Tomma ord som de hoppas ska fungera som desperata besvärjelser inför en alltmer ohygglig verklighet.

Kanske lindrar flosklerna politikernas samvetsbetänkligheter – ifall de har några. Kanske bidrar de till en något minskad konsumtion av alkohol och psykofarmaka i Låtsaslandets elitskikt. Men vi blir allt fler som genomskådar de tomma orden och betraktar riksdagsdebatter och politiska utspel som den absurda teater de är. Vi hör tomheten och falskheten som skallrar bakom orden. Och vi inser vilket bedrägeri och landsförräderi vi alla är utsatta för.

Vilka riktas humaniteten mot?

Låt oss lyssna på ett litet floskelurval ur riksdagsdebatten om migrationspolitiken den 30 mars. Debatten går att höra via den här länken på Politiskt Inkorrekt.

För den som föredrar att läsa anförandena finns de utskrivna här.

Lyssna på orden och fråga er vilka all denna humanitet, generositet och solidaritet är riktade mot. Den mordmisstänkte Ephrem Tadele Yohannes seglade in i Sverige på en våg av denna välvilja, riktad mot alla utom Sveriges befolkning. Den världsomfattande humanitetens baksida, den totala ignoransen mot den egna befolkningen, kostade Elin Krantz livet. Så lyssna noga på vad de har att säga, de som formar Sveriges invandringspolitik.

”Allra helst en värld med fri rörlighet”

Fredrick Federley (c):

Centerpartiet skulle helst vilja se en värld där fri rörlighet råder och där alla kan välja att söka lyckan var helst hon önskar. Det är en lång väg tills vi kan nå det målet, men på vägen måste den svenska migrationspolitiken präglas av öppenhet, rättssäkerhet, generositet och humanitet.

I grund och botten, fru talman, handlar migrationspolitiken om ifall man ser människor som en belastning eller en tillgång. Är de en tillgång bör man anse att alla människor är en tillgång, och i så fall bör vi välkomna människor att komma till landet och hjälpa till att bygga en gemensam framtid för Sverige. Anser man däremot att människor är en belastning borde också svenska medborgare vara en belastning. Eller är det så att det beror på var man är född eller vilken religion man har om man är en belastning eller inte? Precis där tror jag att vi har kärnan i den svenska migrationspolitiska debatten nu. Det gör mig inte rädd – det gör mig skräckslagen.

”Slutmålet är att de ska välja Sverige”

Migrationsminister Tobias Billström (m):

Slutmålet för det långsiktiga arbetet är att få Afrikas, Asiens, Sydamerikas med flera världsdelars bästa och mest välmotiverade arbetskraft att välja Sverige framför andra stater.

Det är först när Sverige framstår som mer attraktivt, mer inbjudande och mer tillgängligt än andra stater som vi kan känna oss säkra på att trygga de långsiktiga förutsättningarna för välstånd och den svenska välfärden.

Fredrik Lundh Sammeli (s):

Invandrare är ingen homogen grupp som ska ses som tärande på samhället. Inom gruppen invandrare finns individer med olika livserfarenheter. Varje människa som flyr förföljelse ska också få möjlighet att vara med och bidra till samhällets bästa. Varje invandrad människa som fått medborgarskap ska också kunna känna glädje och stolthet över att vara svensk. För mig som socialdemokrat handlar migration om människor och möjligheter.

”Gör det bättre för alla och inte sämre för någon”

Maria Ferm (mp):

Sverige är ett av världens absolut rikaste länder. Vi kan rädda liv som annars inte hade gått att rädda, och vi kan vara en oas från hot, våld och förtryck – detta samtidigt som vi kan göra det allt bättre för svaga och utsatta grupper i vårt land. (…) Sverige kan hjälpa asylsökande och andra flyende till tryggheten här samtidigt som sjukvården utvecklas, vårdköerna minskar och kriminaliteten bekämpas. Att hjälpa asylsökande är att hjälpa sin medmänniska. Det är en mänsklig plikt, på samma sätt som liv räddas inom hälso- och sjukvården och kunskap ska byggas inom skolan. Det handlar om medmänskliga skyldigheter som gör det bättre för alla och inte sämre för någon. Jag är riksdagsledamot för att jag vill göra skillnad. Jag vill göra livet bättre för mina medmänniskor, och just genom överenskommelsen med regeringen kan jag hjälpa till att göra livet bättre för många.

Ulf Nilsson (fp):

Det som vi folkpartister hela tiden har brunnit för är ett EU och ett Sverige som är öppet och välkomnande mot omvärlden. Historien visar, menar jag, att det är en framtidsväg för Sverige och för Europa.

”Kärleken är gränslös”

Christina Höj Larsen (v):

Vi i Vänsterpartiet driver en solidarisk och human migrationspolitik. Vi hoppas att övriga partier inser vilket ansvar de har och förstår vad det kan kosta oss alla att köpslå om mänskliga rättigheter.

Fru talman! Ibland måste det självklara tydligen sägas mycket klart. Rätten till vård är universell och individuell. Den gäller för alla och får aldrig bli ett migrationspolitiskt instrument. Alla asylsökande och papperslösa, inte bara barn utan även vuxna, ska ges samma rätt till vård som alla andra i Sverige. Allt annat bryter mot mänskliga rättigheter. Punkt!

Barn har rätt till sin familj, och kärleken är gränslös. Därför måste försörjningskravet för anhöriginvandring avskaffas och rätten till familjeåterförening utökas.

Mordet på Elin Krantz är ett politiskt mord

Inför politikernas meningslösa floskler och Elin Krantz förlorade liv finns bara en sak att säga: Mordet på Elin Krantz är ett politiskt mord. Våldsdåd riktade mot svenskar begångna av invandrare är politiska brott. De är en konsekvens av den vettlösa invandringspolitik som Sveriges politiker i största enighet driver sedan fyra årtionden. Det är politikerna som har beslutat att dessa kriminella element ska ha rätt att bo i Sverige utan några som helst krav eller kontroll. Besluten har genomdrivits av samtliga sju gamla riksdagspartier utan att svenska folket i klartext har fått veta något om politikens konkreta innebörd eller har haft någonting att säga till om. Det är den största politiska skandalen och det största sveket genom tiderna.

Politikerna är valda för att skydda sin egen befolkning och tillvarata deras intressen. Men de skyddar alla utom sin egen befolkning. De tillvaratar allas intressen utom sin egen befolknings. Svenska politikers solidaritet med alla jordens folk är gränslös. Deras solidaritet med sina egna landsmän är noll. Genom urskiljningslös massinvandring från länder där brutalt våld är många gånger vanligare än i Norden använder politikerna den egna befolkningen som försökskaniner i sitt mångkulturella samhällsexperiment.

Elin Krantz inte det sista offret

En sådan försökskanin var Elin Krantz. Hon var framburen som offer på mångkulturens altare. Hon var tillitsfull, så som vi alla som har vuxit upp i något av de nordiska högtillitsländerna tidigare har kunnat leva i tillit till varandra.

Det kan vi inte längre. Genom den ansvarslösa importen av människor från länder där våldet är satt i system är vi tvingade att börja misstro varandra. Det innebär en total omvandling och ett undergrävande av en av de absolut viktigaste grundstenar som bär upp våra länder. Den sociala tilliten är bokstavligen livsviktig för ett lands välstånd och utveckling. Utan den rasar allting. Grekland är det främsta aktuella exemplet.

Elin Krantz är inte det första offret, och hon kommer inte att vara det sista. Många många fler unga flickor och kvinnor kommer att våldtas och mördas för en galen politisk utopis skull. Det är detta våra folkvalda har bäddat för, det är så här de vill ha det. Jag undrar om det finns någon gräns för hur många offer de anser att mångkulturen är värd? Hur många liv tycker de att denna sanslösa utopi ska få kosta?

Det kunde inte lika gärna ha varit en svensk

Det kunde lika gärna ha varit en svensk som mördade Elin, säger mångkulturalisterna som ända in i döden är beredda att försvara sin ruttna ideologi. Nej, det kunde det inte. Svenskar våldtar och mördar också. Men det kan aldrig vara ett argument för en hämningslös import av människor från länder där våld är en del av den så kallade kulturen i vida större utsträckning än i Norden.

Statistik från Brå (Brottsförebyggande Rådet) visar att invandrare är kraftigt överrepresenterade i brottslighet. Generellt är de överrepresenterade med drygt 100 procent. När det gäller grövre brott som mord, dråp och misshandel av obekanta är invandrares överrepresentation 400-500 procent. Vid våldtäkter är den 450 procent. Det är alltså 4,5 gånger vanligare att en invandrare begår våldtäkt än att en svensk gör det.

Kulturella faktorer bakom invandrares brottslighet

”Det är kulturella faktorer som ligger bakom invandrares kraftiga överrepresentation i brottslighet” skrev folkpartiets integrationspolitiske talesman Mauricio Rojas, själv invandrare från Chile, i en artikel på DN Debatt när Brårapporten presenterades 2005.

Det var en sanning som inte kunde tolereras. Mauricio Rojas utropades till persona non grata inom politiken och hela det officiella Sverige, utsattes för personförföljelse, smutskastning och fysiska hot och måste skyddas av livvakter dygnet runt. 2008 tvingades han i landsflykt igen, även denna gång för att han blivit politiskt obekväm för en diktatorisk regim. Han flyttade till Spanien och är i dag rektor för en integrationshögskola i Madrid. Berättelsen om honom kan ni ta del av här genom bloggen Politiskt Inkorrekt:

Marsipanet på tårtan

Svenska politiker tror – eller låtsas tro – att kulturella skillnader som skillnader i kvinnosyn och synen på kvinnors rättigheter, jämställdhet och våld inte finns. ”Alla människor är lika” är den dogm som ständigt basuneras ut. Det är ett bedrägeri utan like. I den mån kulturella skillnader erkänns heter det i statsminister Fredrik Reinfeldts mun ”Olikheter ska gå sida vid sida”. Uttalandet bygger antingen på oerhörd enfald, alternativt lika oerhörd hybris. Tanken på att med trolleri i form av lite social ingenjörskonst utplåna kulturella skillnader som heders- och skamkultur, synen på kvinnor som andrahandsvarelser utan egna rättigheter och det våld som i många av invandrarnas hemländer är en självklar del av livet – det är ren och skär hybris. Lite marsipandekorationer ovanpå gräddtårtan så är allting perfekt.

Det går inte. Det är dömt att misslyckas. Att bygga hus på en rutten grund är ett hopplöst företag. Istället för att fortsätta med marsipandekorationerna och ösa ytterligare meningslösa miljarder på integration – erkänn verkligheten! Erkänn att idén om att få människor från vissa avlägsna och underutvecklade länder och kulturer att anpassa sig och bli goda produktiva svenskar är hopplös. Erkänn att stora delar av den utomeuropeiska massinvandringen är en katastrof. Europeiska invandrare klarar sig ofta bra och har något att tillföra de länder de invandrar till. Påfallande ofta är det så att utomeuropeiska invandrare varken kan, vill eller får (för islam) integreras och anpassa sig. Dessutom belönas de med rikligt tilltagna bidrag för att inte låta sig integreras. Så varifrån ska motivationen till integration komma?

Politikerna leker med dynamit

När män kommer från en hederskultur till de nordiska länderna möts de av frestelser som de aldrig har mött i sina hemländer. Det gäller vare sig de kommer från en kristen eller muslimsk hederskultur. De ser vackra, fria och självständiga kvinnor som själva väljer sina liv och den man de vill ha. De går lätt klädda och visar hår och hud. Det är som kött för hungriga hundar. Det blir kortslutning i hjärnan på män som bara har sett kvinnor dolda i heltäckande tält – kvinnor som de här männen har lärt sig se som andrahandsvarelser utan egna rättigheter, utan egna liv.

Hur har politikerna tänkt omprogrammera utomeuropeiska invandrare så att de plötsligt börjar se kvinnor som fullvärdiga, jämställda människor med rätt att bestämma över sina egna liv och rätt att säga nej till närmanden som de inte uppskattar? Svaret är att det inte går. Hur mycket social ingenjörskonst och hur många integrationsmiljarder man än satsar går det inte att hoppa över flera hundra år i människans utveckling. Evolutionen lunkar på i sin egen takt, och den är långsam. Det mångkulturella samhällsexperimentet innebär oundvikligen fruktansvärda kollisioner mellan skilda kulturer och utvecklingsstadier. Jordens historia är full av exempel. Alla har slutat på samma sätt, med inbördeskrig och undergång. Sveriges och andra europeiska länders politiker leker med dynamit. Vad de inte besinnar är att explosionen kan komma när de minst anar.

De ansvariga har namn

Jag vill ställa dem till ansvar, dessa landsförrädare som säljer ut sitt eget land och sin egen befolkning till vem som helst som säger sig vilja bo i Sverige och gärna lever på andras arbete och andras pengar. Domen mot Ephrem Tadele Yohannes kommer att visa om han är skyldig till mordet på Elin Krantz. För hennes och för alla andra svenska kvinnor som har våldtagits och mördats av invandrare håller jag också svenska politiker och journalister ansvariga. De ansvariga har namn. Det här är några av dem – de är många fler, eftersom alla stora beslut om invandringspolitiken hittills har varit eniga i riksdagen:

Fredrik Reinfeldt, statsminister (m).

Tobias Billström, migrationsminister (m).

Jan Björklund, vice statsminister och partiledare (fp).

Maud Olofsson, partiledare (c)

Göran Hägglund, partiledare (kd).

Mona Sahlin, f d partiledare (s).

Lars Ohly, partiledare (v).

Maria Wetterstrand, språkrör (mp).

Peter Eriksson, språkrör (mp).

Dan Eliasson, generaldirektör Migrationsverket.

Journalisterna möjliggör en vanvettig politik

Politikerna och Migrationsverket hade aldrig lyckats föra sin vanvettiga politik årtionde ut och årtionde in utan massiv uppbackning av media. Journalisterna är massinvandringens och den mångkulturella galenskapens möjliggörare. De är maktens megafoner och lakejer som för länge sedan har glömt sitt professionella uppdrag att bevaka makten och förmedla sanningen till allmänheten. Den här listan är bara toppen på ett isberg. Det är många tusen journalister i press och etermedia som mot höga löner mörklägger fakta om invandringens konsekvenser, skyddar invandrade brottslingar och spelar med i politikernas spel. Men här är de som har störst spridning:

Eva Hamilton, VD SVT.

Jan Axelsson, programdirektör SVT.

Jan Scherman, VD TV4.

Björn Löfdahl, programdirektör Sveriges Radio.

Jan Helin, chefredaktör Aftonbladet

Thomas Mattsson, chefredaktör Expressen.

Gunilla Herlitz, chefredaktör och VD Dagens Nyheter.

Lena K Samuelsson, chefredaktör Svenska Dagbladet.

Daniel Sandström, chefredaktör Sydsvenska Dagbladet.

Thomas Peterssohn, chef och VD TT (Tidningarnas telegrambyrå)

Mordet på Elin Krantz var ingen engångsföreteelse. Våldtäkter och mord på oskyldiga människor kommer att hända igen. Och varje gång kommer frågan att ställas: ”Hur kunde det ske?” Svaret är att det kunde ske för att det var menat att ske. Det är så våra politiker och media vill ha det. Det viktigaste för dem är att framstå som ”goda” och ”solidariska” – givetvis mot alla jordens invånare utom sina egna landsmän. De offrar gärna tusentals svenska flickor och kvinnor bara de själva får glänsa med sina falska godhetsjag och behålla sina omfattande privilegier. Men priset för den falska godheten kan bli högre än de anar. Inget samhälle har hittills i längden lyckats överleva på en lögn och på förräderi mot sin egen befolkning.

Af Julia Caesar

Tidligere kronikker af samme forfatter.
111 kommentarer » Spring til kommentarfelt

Nordbo
Posted: 3 April 2011 - 01:07 - Reply

Jag bodde i en annan otrygg del av Göteborg en kort period. Det var Bergsjön, där Nancy Tavsan blev mördad för ca 1 år sedan. Men jag bodde där i mitten på 90-talet tillsammans med min dåvarande flickvän. Jag är också uppvuxen på långt avstånd från mångkulturens lågtillitsmiljö. Så det var en ögonöppnare för mig att uppleva gängen som drev omkring och skrek på nätterna och den misstänksamma stämningen. Vi flyttade därifrån igen så snabbt vi kunde: knappt 6 månader blev det.
Jag blev alldeles uppriven av bilderna på Elin. Kontrasten mellen fotot där hon är vacker och full av liv och de andra, som jag inte vill tänka på, tog luften ur mig. Vad driver någon att göra så? Det går inte att förstå och jag vill inte förstå heller.

– skickat med Google Verktygsfält"