Att vägra ge upp « Politiskt Inkorrekt: "Att vägra ge upp
KRÖNIKA Jag kände mig aningen missmodig och gick in på Aftonbladet och klickade på ”Vi gillar olika” fliken för lite inspiration.
Hej och hå var man full av stridslystnad och iver på direkten. För om det finns någonting som kan reta upp mig mer än ren okunnighet, är det att vara okunnig och stolt över det.
Sådana skribenter finns det gott om på AB. De påminner mig alltid om historien om en man som hoppade från en skyskrapa och för varje våning som han passerade på väg mot en säker död kunde man höra honom ropa: ”allt väl så länge”.
De flesta som skriver och kommenterar här på PI, är väl införstådda med den verklighet som invånare i Sverige möter varje dag.
Problemen som möter Sverige idag är allvarliga och i behov av snar rektifiering. Att se en akut aspekt i behovet för en snar lösning som PI:s läsare gör, ter då sig naturligt för alla normalt begåvade människor. Så är inte fallet för skribenterna i AB. De avfärdar kritiker i breda ordalag som rasister och främlingsfientliga. Som små olydiga barn håller dem för ögonen, blundar och skriker allting är fint.
Man kan frestas av att strunta i att försöka nå ut till dessa sanningsnekare, men så får det inte ske.
Vi måste förstå att för att övertyga människor om behovet av en ändring i politiken och vardagen, då är sakliga och bevisliga argument det absolut bästa vapnet. Vi bör inte överdriva, skrika eller för den delen ens höja rösten, utan helt enkelt gång på gång framföra våra åsikter lugnt och behärskad, med tonvikt på de obestridliga bevis som finns för våra ståndpunkter. Rom byggdes som sagt inte på en dag.
Visst tar det emot och man vill skrika ut sin smärta och besvikelse på vad som händer i Sverige idag, men det kan få motsats effekt och leda till ett mer hårdnackad motstånd från den stora allmänheten, som har växt upp i tron att allting som sägs i TV och tidningar är sant. Att det inte kan finnas en agenda bakom mediers rapportering är enligt mig en av folkhemmets oönskade bieffekter.
Ovanstående argument är ett bra exempel på hur man kan upplysa någon. Om din meningsmotståndare inte tror på en agendadriven journalistik inom t ex SVT, så hänvisa personen till Ken Asp´s förträffliga rapport om Journalistkårens partisympatier från 2005, och låt denne själv dra en slutsats.
Sedan finns det tyvärr också den delen av svenskens mentalitet som säger att man ska sköta sig själv och strunta i andra. I alla fall tills man har själv drabbats. Även då ska man bara knyta näven i byxorna och komma igen. Det måste bli ändring på det också.
Men det finns hopp, svenskar är trots allt den mest sakliga befolkningen som finns, och förr eller senare lär den stora majoriteten också vakna. Då lär ändringarna komma snabbt. Jag vet att många menar på att det kommer att vara försent vid det laget, men det vägrar jag att tro.
Så, tappa inte modet nästa gång någon väljer att avfärda dig och dina åsikter som främlingsfientliga eller antihumana. Förklara dina ståndpunkter med hjälp av bevis som finns för alla och ta del av på sidor som här på PI. Du kommer att göra oss och Sverige en stor tjänst.
Fokus bör ligga främst på nästa riksdagsval och större parlamentarisk inflytande. Röst för röst. För även om jag tror på en allmän ändring i sakernas tillstånd så finns svaret på våran frustration och ändringsvilja sist och syvende i riksdagens kammare.
Daniel
3 april, 2011 | Category: Censur, Debatt, Krönika, Media
1 comment to Att vägra ge upp
*
Vadaadaa
3 april, 2011 at 09:18 · Reply
Utmärkt artikel! Hoppas få att läsa många fler av Daniels balanserade artiklar i fortsättningen.
– skickat med Google Verktygsfält"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar