Hemfridsbrott.

Elmer Göthberg dömd för dåd i Revolutionära Frontens namn

Alingsås Mitt i natten slogs en ruta sönder, tårgas sprutades in i bostaden och en yxa slogs i dörren. Innanför fönstret låg en kvinna och hennes barnbarn och sov. Nu har en av gärningsmännen dömts i det politiskt motiverade attentatet.

Publicerad 2013-02-14, klockan 15:08

19 Kommentarer

Liknande nyheter:

1. Theo Göthberg inte okänd av polisen
2. Theo Göthberg är tillräknelig
3. Theo Göthberg åtalas för människorov och barnpornografibrott
4. Theo Göthberg anhållen för kidnappningen av nioåriga Anna
5. Theo Göthberg begärd häktad för kidnappningen av Anna

En natt i november 2011 vaknade en 51-årig kvinna av att någon slog sönder fönsterrutan till hennes sovrum och sprutade in tårgas eller liknande. Förutom kvinnan låg hennes sjuåriga dotterdotter och sov i rummet när rutan krossades. Både kvinnan och barnet fick glassplitter över sig och det tårades och sved i ögonen av gasen. Flickan började skrika. Kort därefter slogs ytterdörren till lägenheten sönder med en yxa.
Flickan är än i dag rädd på grund av händelsen. Hon lider dessutom av en hjärtsjukdom vilket innebär att attentatet hade kunnat få allvarliga konsekvenser.
Ute på husfasaden hade gärningsmännen skrivit ”[namnet på kvinnans son] = nazist RF” och på två ställen i trapphuset lämnat sin signatur ”RF”. RF ska utläsas Revolutionära Fronten, en obskyr grupp bestående av våldsverkare som använder politik för att ursäkta sitt våldsbehov. Till stor del består RF av individer som inte har något med ”arbetarklass” att göra, men anser sig ändå ha rätten att bruka våld i ”arbetarklassens namn”.
Kvinnans son låg och sov i ett annat rum. Han vaknade av att han hörde sin systerdotters skrik. Han berättade i förhör att han fyra år tidigare varit politiskt aktiv på högerkanten men inte var det längre. Han tittade ut och såg fyra personer springa från platsen.
När polisen kom hittade de, förutom nämnda skadegörelse, blodspår och en bit av ett finger som visade sig tillhöra Elmer Göthberg.
I rättegången lät Elmer Göthberg som de flesta kriminella som överbevisats och måste erkänna att de var på platsen. Han menar att han följt med några vänner som är ”politiskt intresserade”. De skulle straffa någon men Elmer Göthberg förstod inte att det handlade om våld. Väl i Alingsås blev han ombedd att slå sönder en fönsterruta medan de andra gick runt huset. Han gjorde som de sa. Han säger sig nu vara besviken på sina vänner. ”Om han hade vetat att det skulle användas våld och om han hade vetat att det fanns personer innanför sovrumsfönstret hade han aldrig deltagit i aktionen.”
Förutom att delta i detta dåd döms han för att den 21 maj 2011 på Hemköp på Masthugget i Göteborg ha stulit varor för 87 kronor och för att olovligen ha brukat cannabis. Han erkände båda dessa brott.
Elmer Ola Göthberg, född 1992, döms till villkorlig dom med 75 timmars samhällstjänst. Han är tidigare ostraffad.
Elmer Göthberg har valt att låta sina kumpaner vid attentatet mot bostaden förbli anonyma. Elmer Göthberg kommer inte från något klassiskt arbetarklasshem. Hans pappa är aktiv inom Göteborgs nöjesindustri. Han har bland annat varit gäst-DJ tillsammans med ett av tidningen Expos mer välkända namn. Elmer Göthbergs mor har arbetat för Läkare utan gränser.
Revolutionära Fronten skriver på sin hemsida att man inte visste att kvinnan och barnbarnet fanns i lägenheten utan att det var kvinnans son man ville åt.

Kränkhet ligger till grund för hatet (även i median)

Kränktheten ligger till grund för hatet på nätet

Krönika 2013-02-11 | Uppdaterad i går 14:46

Som ledarskribent har jag många gånger fått hård kritik, vilket är helt i sin ordning. Två personer har dock varit hatiska. Dels var det mannen som ringde varje gång jag kritiserat facket och vrålade att jag var en nazisthora.

När han sade att jag borde få aktiv dödshjälp polisanmälde min chef. Dels var det kvinnan som efter att jag kritiserat feminismen skrev att helveteshundarna borde slita mig i stycken.
Hat kommer alltså inte bara från höger och från män, det kan lika gärna komma från vänster och från kvinnor.
Det behöver påpekas efter Uppdrag Gransknings ”Män som näthatar kvinnor” (6/2). Programmet visade bara en sida av det så kallade ”näthatet”, och antydde att alla ”näthatare” är antifeministiska kvinnohatare och rasister.
Det stora problemet med debatten om näthat är hur själva ordet används: man klumpar ihop kristallklara brott som olaga hot med ett allmänt otrevligt nätbeteende samt med avvikande politiska åsikter som man önskar bort (främst om invandring och feminism).
”Näthat” har alltså blivit ett gummibegrepp som kan tänjas för att rymma alla företeelser som debattörerna vill demonisera.
Alla är överens om att hoten mot kvinnorna i Uppdrag Granskning är fullständigt oacceptabla. Beatrice Ask vill ändra lagstiftningen. Då blir det eftersträvansvärt att få det man själv ogillar stämplat som ”näthat”. Lagstiftning som kriminaliserar SD-sympatier eller feminismkritik skulle ju göra tillvaron behagligare för många.
Men yttrandefriheten är vår viktigaste rättighet. Att begränsa den för att komma åt något så diffust som ”näthatet” är horribelt.
Vi har dessutom redan lagstiftning mot olaga hot. Om polisen instrueras att ta även hot i den digitala miljön på allvar borde de grova brotten under paraplyet ”näthat” kunna beivras.
De övriga företeelserna som kallas ”näthat” bör vara civilsamhällets uppgift att stävja. Det är du och jag som bär ansvaret för samtalsklimatet. Fostrar vi våra barn att behandla andra respektfullt, använder vi själva en ­hyfsad och saklig ton i nätdiskussioner, och markerar vi mot dem i vår omgivning som inte gör det? Sådana självkritiska frågor bör vi ställa oss, i stället för att kräva att polis och rättsväsende ska göra bättre, mer civili­serade människor av oss.
Vi som verkar inom media bör särskilt fundera över vårt ansvar för samtalsklimatet. När Maria Sveland skriver om två genusdebattörer att ingen kallar Pär Ström eller Pelle Billing för de extremister de faktiskt är, tvärtom bjuds de in till tv-soffor och debatter och erbjuds utrymme på olika forum - är det verkligen väsensskilt från när ”näthatare” demoniserar feminister som manshatare? När Åsa Linderborg med Aftonbladet i ryggen och inhyrda jurister försöker tysta invandringskritiska sajter - är det ett mindre hot mot demokratin och det fria ordet än när hatiska män vill få tyst på kvinnor i offentligheten?
Det finns en minsta gemensam nämnare hos hatarna, oavsett om de är män eller kvinnor, höger eller vänster, politiskt korrekta eller anti-PK. Det är kränktheten. De känner sig kränkta, och anser sig därför ha rätt att skriva vilka vidrigheter som helst om sin motståndare.
Det finns samtidigt en viktig skillnad mellan de som får betalt för att framföra sitt hat i media, och de som ägnar fritiden till att hata på kommentarfält. Det är den förra gruppen som kräver lagstiftning för att tysta den senare. De avlönade hatarna tycks inte lita på sina egna argument, eftersom de inte vill ha fri debatt. Det skrämmer mig mer än ”näthatet”.
Marika Formgren

• Share on facebook Share on twitter Share on pinterest_share Share on email Share on print Share on googletranslate More Sharing Services 3
• DISKUTERA
•      

• 20
• Disqus

Kommentarsfunktionen är stängd på den här sidan.

Visar 20 av 25 kommentarer

• 
  Dandh Hd

  Ni behöver bara fundera över varför Linderborg bojkottade publiscistklubbens möte. Hon skulle ha blivit totalt krossad i debatten. Hon orerar enbart där hon får stå oemotsagd. Personligen tycker jag att hon är den största hataren av alla. Din artikel är bland det mest ärliga jag har sett i media. En eloge till dig.
  

  • A Gillad

  • 22 timme sedan
  • 278 Likes
• 
  
• 
  invandraren82

  Tack för en bra artikel!!!!!! Det är mig glädjande att människor beskriver det så som det är utan undanflykter till något täckt av en dimma!!
  

  • Gilla

  • 23 timme sedan
  • 152 Gilla
• 
  
• 
  Amelia12

  Tack för en sund, uppriktig och verklighetsvärnande krönika.
  Journalisters hat gör mig också ledsen som gapar ut elaka saker om människor och inte tala om män, vita män.
  Det är rent osmakligt.
  

  • Gilla

  • 23 timme sedan
  • 158 Gilla
• 
  
• 
  Daniel Janson

  Träffsäker ledare som pekar på några allvarliga problem i den "fria" debatten. Men som vanligt dröjer det inte många timmar förrän Aftonbladets Osin försöker demonisera inlägg i debatten som inte harmoniserar med hans egna åsikter.
  Stå på dig Marika!
  

  • Gilla

  • 23 timme sedan
  • 217 Gilla
• 
  
• 
  Jan Ivarsson

  aftonbladet är det största problemet angående "näthat"
  

  • Gilla

  • 23 timme sedan
  • 183 Gilla
• 
  
• 
  CoopCoor

  Träffsäkert. Men Aftonbladet är bittra på att Barometern försvarar det fria ordet och även ser att journalistkåren har en del av ansvaret för det som populärt kallas näthat.
  

  • Gilla

  • 1 dag sedan
  • 166 Gilla
• 
  
• 
  johced

  Underbart Marika. Håller med till fullo, och delar åsikten att alla former av hat och hot är oacceptabla.
  /Avpixlatläsare
  

  • Gilla

  • 1 dag sedan
  • 161 Gilla
• 
  
• 
  gbmye

  Det du skrev att de avlönade hatarna skrämmer mer än näthatarna är sant. En Åsa Lindeborg kan offentligt kräva lagändringar som passar hennes åsikter och behov. Näthatarna kan bara skrika i vanmakt. En Å.L. har makten i ryggen, medan de som gömmer sig i anonyma kommentarsfält riskerar jobbet och utsätter sig för fara från maktens stenkastarmobb. De som offentligt beskriver Åkesson som en kakerlacka som ska gasas ihjäl och får applåder för det, är en större och farligare person i ett demokratiskt ´samhälle än de flesta näthatarna.
  

  • Gilla

  • 1 dag sedan
  • 225 Gilla
• 
  
• 
  Funtaren

  Bravo! Skulle önska att du kunde öppna eget som journalistkonsult med uppdrag att återställa hedern i journalistyrket. Du är en av de få som åtminstone jag fortfarande kan respektera i deras yrkesroll.
  

  • Gilla

  • 1 dag sedan
  • 173 Gilla
• 
  
• 
  gzsandro

  Marika Formgren är som alltid klok och läsvärd!
  

  • Gilla

  • 1 dag sedan
  • 120 Gilla
• 
  

Lars Lindström
Det finns samtidigt en viktig skillnad mellan de som får betalt för att framföra sitt hat i media, och de som ägnar fritiden till att hata på kommentarfält. Det är den förra gruppen som kräver lagstiftning för att tysta den senare. De avlönade hatarna tycks inte lita på sina egna argument, eftersom de inte vill ha fri debatt. Det skrämmer mig mer än ”näthatet”.  ''KLOCKRENT'' Tummen upp får av mig i alla fall !

• A Gillad
• 1 dag sedan
• 136 Likes



Rickard Berghorn
Mycket, mycket bra och helt på kornet. Hur vänsterradikala och feministiska journalister har försökt kapa debatten och förvandla den till politisk propaganda, är oacceptabelt. Inte minst borde Maria Sveland kritiseras efter förtjänst -- man kan inte nog påpeka att hon faktiskt inte haft ett enda sakargument för att klumpa ihop namngivna feminismkritiker med högerextremister, Breivikare och hotare och hatare på nätet. Det är snarare ett uppenbart brott mot pressetiken.

• Gilla
• 1 dag sedan
• 80 Gilla



Dan Wilde
Ytterliggare en klockren ledare. Det är människor som Marika som gör att jag fortfarande kan ha iallafall lite hopp om mänskligheten.

• A Gillad
• 1 dag sedan
• 97 Likes



audiowner
Journalistik V2.0? Det var på tiden att en mognad och en seriös bild av verkligheten ser dagens ljus. Bra skrivet!
De tänkande människorna i Sverige törstar efter en mer komplex bild som tar in alla variabler om fenomenet.

• Gilla
• 1 dag sedan
• 81 Gilla



DrKejs

Lars Hedegaard

Fra Wikipedia, den frie encyklopædi

Gå til: navigation, søg

Lars Hedegaard Jensen (født 19. september 1942 i Horsens) er en dansk historiker, journalist og forfatter. Lars Hedegaard er formand for Trykkefrihedsselskabet af 2004 og er ivrig deltager i debatten om ytringsfrihed.

Indholdsfortegnelse 1 Baggrund og journalistisk virke 2 Politisk aktiv 3 Islamkritiker 4 Racismesag 5 Mordforsøg 6 Privat 7 Forfatterskab (inklusive medforfatterskaber og poster som redaktør) 8 Referencer

Baggrund og journalistisk virke

Hedegaard er student fra Horsens Statsskole 1962. Han er oprindeligt uddannet som historiker og gymnasielærer (hovedfag i historie fra Aarhus Universitet 1971 og bifag i engelsk fra Københavns Universitet 1973).^[1][2] Han var lærer på Det Frie Gymnasium, Avedøre Statsgymnasium i årene 1971-74, og Hedegaard var op gennem 1970erne en af hovedkræfterne bag bogserien Fundamental Historie, der beskrev verdenshistorien i det 20. århundrede fra et venstreorienteret synspunkt.
Dernæst var han forlagsredaktør i Los Angeles 1975-80 og blev i 1980 redaktør på Politikens Forlag, hvor han blandt andet var redaktør på en årgang af forlagets årbog Hvem Hvad Hvor.^[1] Han blev dernæst konsulent i LO og var med i redaktionen på LO's faglige nyhedsbrev, da han i 1987 blev hentet ind til en treårig stilling som chefredaktør for dagbladet Information, hvilken han var til 1990.^[3][2] Under det sidste år på chefredaktørposten lagde han sig kraftigt ud med Informations læserskare ved at støtte en afdækkende artikelrække, som journalist Lars Villemoes skrev om Blekingegadebanden.
Efterfølgende var Hedegaard redaktør i Nordisk Råd 1990-2001.^[1]
Han er debattør i forskellige medier og var i ti år (1999-2009) fast skribent i Berlingske Tidendes "Groft Sagt"-spalte.

Politisk aktiv

Lars Hedegaard blev tidligt aktiv på den politiske venstrefløj og var frem til 1982 medlem af Socialistisk Arbejderparti. Så sent som i år 2008 betegnede han sig i et interview stadig som marxist, "i den forstand, at han anvender en marxistisk analyse"^[2]. Denne anvender han blandt andet til i dag at kritisere venstrefløjen for dens holdning til islam. Han mener, at islam som religion og politisk ideologi udgør en trussel mod de sekulære vestlige samfund. Han diskuterer sjældent mere økonomiske emner. Han benytter ofte en polemisk og sarkastisk stil rettet mod, hvad han opfatter som et selvgodt og politisk korrekt meningsaristokrati.^{[Kilde mangler]}

Islamkritiker

Lars Hedegaard kan ses som eksponent for en bølge af kritik af islam og dens betydning i de sekulære eller mestendels kulturkristne vestlige samfund. Bølgen er taget kraftigt til i styrke siden 2001 og i Danmark også efter Muhammedkrisen. Den repræsenteres i Danmark bl.a. af folketingsmedlemmerne fra Dansk Folkeparti Søren Krarup og Jesper Langballe, sognepræst og debattør Katrine Winkel Holm og i udlandet af f.eks. Daniel Pipes, Mark Steyn, Ayaan Hirsi Ali, Ibn Warraq, Robert Spencer, Roger Scruton og Wafa Sultan.
Lars Hedegaard var medstifter af Trykkefrihedsselskabet i 2004, som han i dag er formand for. Selskabet blev bl.a. oprettet, fordi Hedegaards ansøgning om optagelse i Dansk PEN blev sat på standby af PEN's bestyrelse på grund af hans bog I krigens hus om islam i Europa.^[4] Hedegaard anser, at PEN burde stå vagt om ytringsfriheden og ikke deltage i et politisk korrekt meningstyranni.
Blandt Hedegaards hårdeste kritikere var Politikens chefredaktør Tøger Seidenfaden. På et møde arrangeret af Trykkefrihedsselskabet den 2. oktober 2007 til støtte for den dødstruede Lars Vilks kritiserede Seidenfaden Hedegaard og hans ligesindede, som efter hans opfattelse "skamrider den aktuelle sag til at lufte deres paranoia, deres hadefulde og rabiate verdensanskuelse, deres intolerante, indeklemte og smålige syn på millioner af medmennesker", og hvis synspunkter om muslimer og islam i Europa blev betegnet som "afskyelige" og "usympatiske". Trykkefrihedsselskabet blev betegnet som "et sammenrend af intolerante muslimhadere" og et eksempel på, at "skidt kommer til ære".^[5]
I november 2008 blev Hedegaard afskediget som skribent ved Berlingske Tidende, ifølge ham selv efter at have ignoreret flere henstillinger fra ledelsen om at dæmpe sin islamkritik, der ikke passede ind i bladets redaktionelle linje.^[6]
I 2010 var det fem års-dagen for Muhammed-tegningerne. I den anledning rejste Lars Hedegaard sammen med Lars Vilks til USA og Canada for at gøre opmærksom på dødstruslerne mod den svenske kunstner.

Racismesag

I 2009 deltog Lars Hedegaard i en længere samtale, hvorunder han fremkom med udtalelser om muslimers kvindesyn og voldtægt af børn. Interviewet blev bragt i internetbloggen Snaphanen, hvilket medførte, at der blev rejste sigtelse mod Hedegaard for overtrædelse af racismeparagraffen..^[7][8] Hedegaard oplyste, at de konkrete udtalelser var taget ud af en sammenhæng, og at han ikke havde været bekendt med, at udtalelserne ville blive offentliggjort. Han blev frifundet i byretten,^[9] men blev i landsretten idømt en en bøde på 5.000 kr.^[10] Sagen blev dog anket til Højesteret, der enstemmigt frifandt Lars Hedegaard, idet retten ikke fandt det bevist at udtalelserne, der fandt sted under private former, var fremsat med henblik på offentliggørelse.^[11] De konkrete udtalelser var:
"Den moderne islamisme, som næsten alle danske imamer går ind for, kalder sig en religion, men er først og fremmest en politisk ideologi på linje med kommunismen og nazismen." ^[12]
"Når en muslimsk mand voldtager en kvinde, er det hans ret at gøre det. Når svenske piger bliver voldtaget, massevoldtaget etc. etc. er der intet galt i det, set fra et muslimsk perspektiv, dette er din ret."
"De voldtager deres egne børn. Det hører man hele tiden. Piger i muslimske familier bliver voldtaget af deres onkler, deres fætre eller deres far".
"Kvinder har ingen værdi. De er ikke mennesker. Deres funktion er som livmoder – de bærer krigernes afkom og skaber nye krigere, men ellers... Nuvel, de kan bruges til seksuelle formål, men ellers har de ingen værdi" (om islams holdning til kvinder).

Mordforsøg

Lars Hedegaard blev den 5. februar 2013 udsat for et mordforsøg ved sit hjem på Frederiksberg i København. En mand forklædt som postbud ville aflevere en pakke til Lars Hedegaard, men trak i stedet en pistol og affyrede et skud mod hans hoved. Gerningsmanden ramte forbi, hvorefter pistolen gik i baglås og gerningsmanden flygtede.^[13]

Privat

Lars Hedegaard har været gift to gange. I 1969 blev han gift med Barbara Levin fra Los Angeles og konverterede til jødedommen. Han fik det hebræiske navn Avram Noah ben Avram (som er det navn, der gives til mandlige konvertitter).^[1][14]

Forfatterskab (inklusive medforfatterskaber og poster som redaktør)

Kvalitetssikring Dette afsnit bør bringes til at stemme med Wikipedias standard if. Wikipedia:QA

• Fundamental historie. Alfabetisk opslagsbog (GEC Gad, 1973)
• Fundamental historie. Fra krig til krig. Tiden 1914-45 (GEC Gad, 1974)
• Fundamental historie. Den amerikanske Fred. Tiden 1945-62 (GEC Gad, 1975)
• Fundamental historie. Produktion og Samfund: Danmarks og Nordens historie (Gad, 1978)
• Fundamental historie. Den permanente krise. Tiden 1962-79 (Gad, 1979)
• Hvem-Hvad-Hvor 1984 (red.)(Politikens Forlag, 1983)
• Fundamental historie: Krise og opbrud : tiden 1945-84 (Gjellerup & Gad, 1984)
• Politikens Ruslandshistorie, bind 1-3 (red.) (Politikens Forlag, 1986)
• Regionalpolitikken utfordres (med Bjarne Lindström, Noralv Veggeland) (NordREFO, 1992)
• Det sterke Norden i et regionalisert Europa (med Noralv Veggeland) (Vett & Viten 1994)
• En nordisk mening med Europa (Foreningen Norden, 1994)
• Bosnia and the West : a hearing 15-16 January 1996 (Det Udenrigspolitiske Selskab, 1996)
• Temaer til tiden, bind 1 (med Jørgen Lerche Nielsen) (Gyldendal Uddannelse, 1997)
• I krigens hus : islams kolonisering af Vesten (med Helle Merete Brix og Torben Hansen) (Hovedland, 2006)
• Groft sagt : Lars Hedegaards 100 bedste (Trykkefrihedsselskabets Bibliotek, 2009)
• 1400 års krigen : islams strategi, EU og frihedens endeligt (med Mogens Camre) (Trykkefrihedsselskabets Bibliotek, 2009)
• Frihedens væsen: Fra Perikles til Hirsi Ali (red.) (Trykkefrihedsselskabets Bibliotek, 2009)

Referencer

1. ↑ ^{1,0 1,1 1,2 1,3} "Fakta om Lars Hedegaard"
   . Dr.dk. 2013-02-05. Hentet 2013-02-05.
2. ↑ ^{2,0 2,1 2,2} "'Jeg er da stadig marxist...'"
   . Information.dk. 2008-01-31. Hentet 2013-02-05.
3. ↑ Sveriges Radio interviewer Lars Hedegaard « Snaphanen
4. ↑ PEN frataget statstøtte
5. ↑ Tøger Seidenfadens Tale til Trykkefrihedsselskabet: Når skidt kommer til ære
   , humanisme.dk, 8. oktober 2007
6. ↑ Altinget.dk: Berlingske fyrer kendt islam-kritiker
7. ↑ http://politiken.dk/indland/article865702.ece Artikel i Politiken
8. ↑ Lars Hedegaard: Islam is an army
   .
9. ↑ Pressemeddelelse fra Retten på Frederiksberg
10. ↑ Lars Hedegaard dømt for racisme, dr.dk 03.05.11
11. ↑ Pressemeddelelse fra Højesteret, 20.04.2012
12. ↑ Berlingske Tidende, 6.11.2001
13. ↑ "Lars Hedegaard fortæller: Han trækker en pistol og skyder efter mit hoved"
    . Politiken.dk. 2013-02-05. Hentet 2013-02-05.
14. ↑ Kirkebladet Vor Frelsers Sogn, 3 (2012), s. 10-11. Online som PDF

Välkommen till verkligheten Billström.

Startsidan / Debatt / Debattämnen / Politik 2013-02-11

Du är välkommen till SD, Tobias Billström

SD: Migrationsministerns utspel ett tecken på vad som rör sig under ytan i M

Foto: Björn Lindahl

• 
  

Fakta

DEBATTÖRERNA

Jimmie Åkesson, partiledare för Sverigedemokraterna.
Björn Söder, partisekreterare för samma parti.

DEBATTEN

När migrationsminister Billström gick ut med att en arbetsgrupp inom M skulle ”se över volymerna” när det gäller invandring, fick han skarp kritik från många håll. Även statsminister Reinfeldt har tonat ner utspelet. Men invandringen till Sverige måste minska, skriver dagens debbatörer, och om M är beredda att gå mer på Billströms än på Reinfeldts linje så kan de räkna med stöd från SD.

När Tobias Billström tydligt gjorde klart att Moderaterna såg ett problem med volymerna av dagens invandring blev vi både förvånade och positivt överraskade. Billströms tal om att begränsa invandringen går stick i stäv med den politik statsminister Fredrik Reinfeldt stakat ut sedan valet 2010. Beslutet om att ingå en migrationsöverenskommelse med Miljöpartiet har resulterat i ansvarslösa förslag som lett till en ökad invandring till Sverige.
Sedan statsministerns offentliga tillrättavisande av migrationsministern kan vi konstatera att bakom detta M-utspel finns en ganska ointressant moderat arbetsgrupp med urvattnade direktiv, som enligt Reinfeldt definitivt inte syftar till att minska invandringen. Detta är beklagligt då det är just en minskning av invandringen som Sverige behöver. Vi har ett asylsystem som håller på att braka samman och vi har kommuner som går på knäna i jakt på bostäder och sysselsättning åt alla nyanlända.
Vi kan också konstatera att regeringen har en migrationsminister som gång på gång visat sig sakna stöd för din egen politik. Tidigare har Billström även fått dra tillbaka sitt motstånd mot att erbjuda fri vård till personer som vistas illegalt i Sverige. Vår bedömning är att Tobias Billström skulle passa betydligt bättre i Sverigedemokraternas riksdagsgrupp än i en regering ledd av Reinfeldt.
Tittar man på den moderata arbetsgruppens direktiv målas en motsägelsefull bild upp. Det blir väldigt uppenbart när man talar om behovet av att avvisningar verkställs samtidigt som man slår fast att personer utan tillstånd att vistas i Sverige ska kunna åtnjuta offentligt finansierad svensk välfärd. Ett parti som talar vitt och brett om drivkrafter borde förstå hur dessa incitament påverkar den illegala invandringen.

Man kan även tyda en föreställning om att Sverige inte kan styra över sin egen invandringspolitik utan hoppet står till EU. Statsministern brukar ofta återkomma till att vi i Sverige inte styr över situationen. Detta stämmer inte. Alla länder bestämmer i huvudsak över sin egen invandringspolitik och det är Sveriges lagar och regler i relation till andra länders regelverk som lett fram till en situation med massinvandring till Sverige. Om regeringen vill kan de mycket enkelt begränsa möjligheterna att söka asyl i Sverige. Möjligheten finns i nuvarande utlänningslag där följande skrivning finns:

”Regeringen får meddela föreskrifter om att uppehållstillstånd inte får beviljas för övriga skyddsbehövande om det behövs därför att Sveriges möjligheter att ta emot utlänningar har blivit begränsade.”

Till saken hör att gruppen övriga skyddsbehövande representerar en stor del av de asylsökande och denna grupp omfattar ej personer som riskerar tortyr eller förföljelse i hemlandet eller innehar flyktingstatus. En sådan begränsning skulle kraftigt minska incitamenten för att söka asyl i Sverige.

Även om Moderaterna under nuvarande ledning inte är beredda att öppna upp för en ansvarsfull invandringspolitik vet vi att det bubblar under ytan i de moderata leden. Reinfeldts migrationsminister är det yttersta beviset för detta. Till de moderater som liksom Billström ser ett stort problem med dagens invandringsvolymer vill vi göra klart att Sverigedemokraterna alltid kommer att ha en utsträckt hand till den som vill förändra invandringspolitiken i en mer ansvarsfull riktning. Vi ställer oss således inte avvisande till att stödja förslag som syftar till en mer ansvarsfull invandringspolitik även om förslagen enligt vår mening inte skulle vara tillräckliga.

Jimmie Åkesson

Björn Söder

Medierna skyddar vänsterpartist?

Medierna skyddade Vänsterpartiets kommunalråd

Patrik Nyberg on februari 7, 2013

Engelska

Hösten 2005 överfalls en man mitt på Avenyn i Göteborg av två män – en av dem knivhugger honom. Det hela uppmärksammas stort i medierna dagen efter, men vissa detaljer undviks nogsamt. Som att en av gärningsmännen är förlovad med Vänsterpartiets toppolitiker Marie Lindén, kommunalråd i Göteborg.
En kort tid efter överfallet döms de två männen för misshandel. Att en av dem (han som inte höll i kniven) lever tillsammans med Marie Lindén nämns inte med en bokstav av lokala medier. Inte heller det faktum att också kommunalrådet greps. Hon satt anhållen, misstänkt för att ha beställt knivöverfallet som i det läget rubricerades som dråpförsök. Lindén släpptes dock senare och åtalades aldrig.

Det är uppenbart att alla politiker inte är lika inför medierna.

Har då Marie Lindén något med saken att göra? I högsta grad. Mannen som knivhöggs på Avenyn var hennes före detta man, pappan till hennes dotter. Flera personer hör i detta skede av sig tillGöteborgs-Posten och berättar om Lindén och hennes misshandelsdömde fästman. Han är för övrigt tidigare dömd för bilinbrott och för att 1999 ha försökt strypa en kvinna i Piteå. Inget av detta bedöms som intressant av medierna.
Till sina partikamrater har Marie Lindén sagt att hennes före detta man är ”en psykopat”. Sympatierna ligger därför hos politikern som betraktas som ett offer, trots att det är hennes före detta man som skadats svårt i knivattacken. Själv fortsätter hon att leva tillsammans med den dömde fästmannen.
Drygt ett år senare, i december 2006, kallas polisen till Marie Lindéns lägenhet. Hennes fästman har då misshandlat henne svårt. Inte heller denna händelse leder till kritik från partikamrater eller granskande artiklar i tidningarna. Medierna struntar i dokument från socialtjänsten som visar en helt annan bild av kommunalrådet och hennes före detta make, den hon kallat ”psykopaten”. Av dokumenten framgår att ”psykopaten” i själva verket kan vara den som har misshandlats – av Lindén. Medan de levde tillsammans har han fått fly mitt i natten med parets dotter, för att undkomma hennes sparkar och slag.
Men nu börjar vissa krafter inom partiet ställa sig tveksamma till fortsatt uppslutning kring sitt kommunalråd. Bland annat planerar en hög landstingspolitiker att granska ärendet, sedan det framkommit att Marie Lindéns dotter är rädd för mammans fästman. Medierna och politikerna har hittills stått enade kring att skydda Vänsterpartiets kommunalråd, men inom partiet börjar enigheten krackelera.
Man börjar ifrågasätta om Lindén före detta man verkligen är en psykopat, och undrar varför hon numera lever tillsammans med en kriminell person. Landstingspolitikern hinner dock inte så långt med sin utredning, eftersom hon drabbas av en svår sjukdom och kort därefter avlider. Någon vidare granskning blev det inte.
Trots att hon misshandlats svårt är Marie Lindén lojal med sin kriminelle fästman. Under lång tid lyckas han hålla sig undan rättsväsendet och på så sätt slippa rättegång. Turen tar dock slut när han ännu en gång misshandlar politikern svårt och grips av polisen. Nu döms han för första gången till fängelse, tidigare har han sluppit undan med dagsböter.
Det är uppenbart att alla politiker inte är lika inför medierna. De tre sverigedemokraterna som ingick i det så kallade ”järnrörsgänget” hängdes ut till allmän beskådan för en 2,5 år gammal incident, men att ett kommunalråd från Vänsterpartiet i Sveriges nästa största stad, satt anhållen misstänkt för anstiftan till dråpförsök, ledde inte ens till en notis i tidningarna.
Ingen visade heller något intresse för socialtjänstens uppgifter om partnervåld i Marie Lindéns hem – trots att det var hon som pekades ut som misshandlaren. Tack vare att medierna ställde upp för vänsterpartisten och mörkade misstankarna mot henne, så kunde politikern fortsätta som om inget hänt. Lindén är i fortfarande aktiv i kommunalpolitiken, men inte längre som kommunalråd.

FAKTA

Kopplingen
Patrik Nyberg, som har skrivit artikeln, var själv involverad i en av händelserna. När Marie Lindén en kväll i januari 2006 blev slängd i gatan av sin kriminelle fästman, ingrep Nyberg för att hjälpa henne. Fästmannen brottade ned Nyberg som fick föras till sjukhus. Han polisanmälde kommunalrådets fästman, men drog tillbaka anmälan efter att fästmannen hotat ett vittne som då fruktade för sin säkerhet. Av en jurist fick Nyberg veta att en fällande dom sannolikt bara skulle resultera i böter. Eventuellt skulle fästmannen helt frias – eftersom man kunde anta att Marie Lindén skulle vittna till förmån för honom, trots att Nyberg skadades när han försökte hjälpa henne.
Läsarna får själv avgöra i vilken utsträckning detta har betydelse för mediekritiken i artikeln.

Share !

• 
  

Relaterade artiklar23

Drogade och våldtog minderåriga flickor

januari 26, 2013

Svensk flicka i feminismens klor