Lyssna inte till vänstertokstollarna
Socialismens ogenomtänkta generositet med andras medel hotar våra rättigheter.
Det handlar om knappt 200 personer, men EU-migranternas läger vid
Sorgenfri i Malmö har onekligen rört upp känslor hos hundratusentals.
Hela Sverige håller andan.
Att ett antal romer för drygt ett år sedan bosatte sig på en privatägd ödetomt – mot markägarens vilja – väcker en viktig debatt om den fria rörligheten, äganderätten och samhällets kontra individens ansvar för att ordna mat och husrum.
Lägret i Malmö, som sedan ett beslut i miljönämnden förra veckan ska rivas, är problematiskt i sig, men den synliggör ett större problem: nämligen svensk tokvänster.
När Lisa Pelling från det röda magasinet Dagens Arena i söndagens Godmorgon världen (P1 1/11) hävdade att det inte är okej att vräka människor utan att erbjuda annat boende är det ett oerhört farligt steg i socialistisk riktning. Vad skulle konsekvenserna bli? Jo, att vem som helst kan komma till ett land, ockupera ett stycke mark, och därmed få rätt till boende. Bara för att man kränker andras rätt till sin egendom ska man alltså tilldelas rättigheter? Det blir genomtokigt.
Johanna Nilsson från nätverket för romers rättigheter i Malmö ligger bakom en stödaktion för lägret. Hon menar att de protesterar mot att kommunen vräker människor utan att anvisa dem till ”en värdig plats” (P1 morgon 2/11). Men sedan när har en medborgare från ett annat land rätt att komma till Sverige, ockupera mark och sedan kräva ”en värdig plats” att bo på? Det är vansinne.
Också föreningen ”Allt åt alla Malmö” har engagerat sig och på dess Facebooksida kan man läsa att ”Rätten till bostad ska vara villkorslös”. Det är inte utan att man undrar om detta är ironi? Kanske en sida skapad för att överdriva orimligheten i socialism? Den som betalat en miljon eller två för sin bostad kan i varje fall inte undvika att känna sig blåst.
Eric Rosén på Politism menar inte bara att människor kan ställa krav på dugliga bostäder utan även på ”rimliga livsvillkor” (2/11). Men sådana flumvänsteruttalanden känns som en glättig fasad. Det låter tjusigt, men betyder absolut ingenting.
Carina Nilsson (S), kommunalråd med ansvar för sociala frågor i Malmö och den som ska hantera frågorna i verkligheten, säger det självklara: ”Det finns en fri rörlighet. Man har rätt att resa och uppehålla sig i tre månader för att söka jobb, men man har inte självklart rätt att ställa krav att det land man reser till ska ordna boplats” (P1 morgon 1/11).
Det kan låta hårt men det är verkligen inte självklart att kunna komma till ett annat land och begära att invånarna där ska betala ens mat och husrum.
”Lägret betyder allt för oss. Det är vårt hem”, sa en av de boende till TT (27/10). Ja, man kan tycka synd om de som nu vräks, men ingen kan slå sig ner i andras trädgård och begära att få stanna. Ingen kan dra in resväskorna i en främmandes lägenhet och protestera vilt om man blir ombedd att lämna. Privat äganderätt måste respekteras. Allt annat är farligt för tryggheten; det sätter tilliten i samhället ur spel.
Martin Valfridsson, regeringens samordnare för utsatta EU-medborgare, sa i Ekots lördagsintervju (31/10) att Sverige måste ha nolltolerans mot tiggare som slår läger på privat eller offentlig mark. Helt rätt.
Tyvärr har Malmö kommun låtit detta pågå under alltför lång tid. Sannolikt fanns en rädsla för att framstå som elak, och dagarna gick. Sophögarna växte.
Att riva lägret för att det inte är ett ”acceptabelt boende i dag i Sverige” som Carina Svensson (S), ordförande i miljönämnden, menar, duger inte som argument. Lägret ska inte rivas för att det inte är hemtrevligt. Folk får väl bo hur skräpigt de vill – om det inte skadar andra. Skälet till rivningen är ett annat, och det bör politikerna våga stå upp för.
Men vänstern har länge tillåtits styra agendan, med sitt högljudda tal om rättigheter, med sin märkliga syn på godhet och sitt skuldbeläggande. På nätverket för romers rättigheters hemsida står det att ”solidaritetsaktivister har satt ned foten mot myndigheternas övergrepp”. De talar om att ”rasismen inte längre har plats i vårt samhälle”. Men stopp och belägg! Det handlar självklart varken om övergrepp eller rasism, utan om rent beskyddande av människors rätt till sin egendom.
För många tycks det hela vara en slags mysigt jippo. ”Det har sjungits, dansats, spelats saxofoner, dragspel och gitarrer, ropats slagord och hållits tal!” ”I det stora hela har det varit en vacker dag i solidaritetens tecken” står det på aktivisternas sida. Gulligt. Man kan inte låta bli att undra hur många av de dansande kämparna som tar emot romer i sitt eget hem och startat företag som anställer?
Nej, i stället meddelade de protesterande att de tacksamt mottar ”kaffe, te, mackor och stärkande tilltugg till nattvakande kämpar”. Alltså inte till romerna – utan till de aktivister som kämpar för att andra människor ska betala för romernas uppehälle. Hmm.
Om rätten till fri rörlighet ska tolkas som att vem som helst kan flytta till ett annat Schengenland och ha rätt till bostad och rättigheter av alla slag, då är den fria rörligheten snart ett minne blott. Det kommer inte att gå att upprätthålla ordning. Det kommer att reta upp. Det kommer att störa Sverige i grunden. Rättigheter måste kombineras med skyldigheter.
Lagen måste vara lika för alla. De som ingår i välfärdsstaten måste vara rättmätiga ägare till den. Margaret Thatcher sa en gång att: ”Problemet med socialism är att andras pengar snart tar slut.” Hon var en klok kvinna.
På ena sidan står rasister och skriker, på andra står vänstern och spelar saxofon. Ingen sida bör få styra hur politikerna agerar nu. Att avhysa människor som ockuperat mark är en rimlig ståndpunkt.
Debatt:
På måndagen leder jag ett samtal om tiggeri med bland andra Merete Tillman, förvaltningschef Arbete- och Välfärdsförvaltningen i Kristianstad, Radovan Javurek (FP), nämndsordförande Arbete- och Välfärdsnämnden och Fredrik Malm, riksdagsledamot för Folkpartiet. Här i Kristianstad är det civilsamhället som engagerat sig i EU-migranternas situation och kommunen har skjutit till några tusenlappar. Mer än så är man inte skyldig att göra.
Länk till film på Youtube
Läs även: Kämpa för äganderätten
Att ett antal romer för drygt ett år sedan bosatte sig på en privatägd ödetomt – mot markägarens vilja – väcker en viktig debatt om den fria rörligheten, äganderätten och samhällets kontra individens ansvar för att ordna mat och husrum.
Lägret i Malmö, som sedan ett beslut i miljönämnden förra veckan ska rivas, är problematiskt i sig, men den synliggör ett större problem: nämligen svensk tokvänster.
När Lisa Pelling från det röda magasinet Dagens Arena i söndagens Godmorgon världen (P1 1/11) hävdade att det inte är okej att vräka människor utan att erbjuda annat boende är det ett oerhört farligt steg i socialistisk riktning. Vad skulle konsekvenserna bli? Jo, att vem som helst kan komma till ett land, ockupera ett stycke mark, och därmed få rätt till boende. Bara för att man kränker andras rätt till sin egendom ska man alltså tilldelas rättigheter? Det blir genomtokigt.
Johanna Nilsson från nätverket för romers rättigheter i Malmö ligger bakom en stödaktion för lägret. Hon menar att de protesterar mot att kommunen vräker människor utan att anvisa dem till ”en värdig plats” (P1 morgon 2/11). Men sedan när har en medborgare från ett annat land rätt att komma till Sverige, ockupera mark och sedan kräva ”en värdig plats” att bo på? Det är vansinne.
Också föreningen ”Allt åt alla Malmö” har engagerat sig och på dess Facebooksida kan man läsa att ”Rätten till bostad ska vara villkorslös”. Det är inte utan att man undrar om detta är ironi? Kanske en sida skapad för att överdriva orimligheten i socialism? Den som betalat en miljon eller två för sin bostad kan i varje fall inte undvika att känna sig blåst.
Eric Rosén på Politism menar inte bara att människor kan ställa krav på dugliga bostäder utan även på ”rimliga livsvillkor” (2/11). Men sådana flumvänsteruttalanden känns som en glättig fasad. Det låter tjusigt, men betyder absolut ingenting.
Carina Nilsson (S), kommunalråd med ansvar för sociala frågor i Malmö och den som ska hantera frågorna i verkligheten, säger det självklara: ”Det finns en fri rörlighet. Man har rätt att resa och uppehålla sig i tre månader för att söka jobb, men man har inte självklart rätt att ställa krav att det land man reser till ska ordna boplats” (P1 morgon 1/11).
Det kan låta hårt men det är verkligen inte självklart att kunna komma till ett annat land och begära att invånarna där ska betala ens mat och husrum.
”Lägret betyder allt för oss. Det är vårt hem”, sa en av de boende till TT (27/10). Ja, man kan tycka synd om de som nu vräks, men ingen kan slå sig ner i andras trädgård och begära att få stanna. Ingen kan dra in resväskorna i en främmandes lägenhet och protestera vilt om man blir ombedd att lämna. Privat äganderätt måste respekteras. Allt annat är farligt för tryggheten; det sätter tilliten i samhället ur spel.
Martin Valfridsson, regeringens samordnare för utsatta EU-medborgare, sa i Ekots lördagsintervju (31/10) att Sverige måste ha nolltolerans mot tiggare som slår läger på privat eller offentlig mark. Helt rätt.
Tyvärr har Malmö kommun låtit detta pågå under alltför lång tid. Sannolikt fanns en rädsla för att framstå som elak, och dagarna gick. Sophögarna växte.
Att riva lägret för att det inte är ett ”acceptabelt boende i dag i Sverige” som Carina Svensson (S), ordförande i miljönämnden, menar, duger inte som argument. Lägret ska inte rivas för att det inte är hemtrevligt. Folk får väl bo hur skräpigt de vill – om det inte skadar andra. Skälet till rivningen är ett annat, och det bör politikerna våga stå upp för.
Men vänstern har länge tillåtits styra agendan, med sitt högljudda tal om rättigheter, med sin märkliga syn på godhet och sitt skuldbeläggande. På nätverket för romers rättigheters hemsida står det att ”solidaritetsaktivister har satt ned foten mot myndigheternas övergrepp”. De talar om att ”rasismen inte längre har plats i vårt samhälle”. Men stopp och belägg! Det handlar självklart varken om övergrepp eller rasism, utan om rent beskyddande av människors rätt till sin egendom.
För många tycks det hela vara en slags mysigt jippo. ”Det har sjungits, dansats, spelats saxofoner, dragspel och gitarrer, ropats slagord och hållits tal!” ”I det stora hela har det varit en vacker dag i solidaritetens tecken” står det på aktivisternas sida. Gulligt. Man kan inte låta bli att undra hur många av de dansande kämparna som tar emot romer i sitt eget hem och startat företag som anställer?
Nej, i stället meddelade de protesterande att de tacksamt mottar ”kaffe, te, mackor och stärkande tilltugg till nattvakande kämpar”. Alltså inte till romerna – utan till de aktivister som kämpar för att andra människor ska betala för romernas uppehälle. Hmm.
Om rätten till fri rörlighet ska tolkas som att vem som helst kan flytta till ett annat Schengenland och ha rätt till bostad och rättigheter av alla slag, då är den fria rörligheten snart ett minne blott. Det kommer inte att gå att upprätthålla ordning. Det kommer att reta upp. Det kommer att störa Sverige i grunden. Rättigheter måste kombineras med skyldigheter.
Lagen måste vara lika för alla. De som ingår i välfärdsstaten måste vara rättmätiga ägare till den. Margaret Thatcher sa en gång att: ”Problemet med socialism är att andras pengar snart tar slut.” Hon var en klok kvinna.
På ena sidan står rasister och skriker, på andra står vänstern och spelar saxofon. Ingen sida bör få styra hur politikerna agerar nu. Att avhysa människor som ockuperat mark är en rimlig ståndpunkt.
Debatt:
På måndagen leder jag ett samtal om tiggeri med bland andra Merete Tillman, förvaltningschef Arbete- och Välfärdsförvaltningen i Kristianstad, Radovan Javurek (FP), nämndsordförande Arbete- och Välfärdsnämnden och Fredrik Malm, riksdagsledamot för Folkpartiet. Här i Kristianstad är det civilsamhället som engagerat sig i EU-migranternas situation och kommunen har skjutit till några tusenlappar. Mer än så är man inte skyldig att göra.
Länk till film på Youtube
Läs även: Kämpa för äganderätten
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar