Vita Rosen svarar Sydsvenskan
”Likheten mellan nazism och islam är fanatismen och det absoluta anspråket på att sitta inne med den enda sanningen.”

I en ovanligt okunnig artikel i Sydsvenskan utser teologen och författaren Ann Heberlein stenkastarvänstern till hjältar. (
Sydsvenskan).
Antidemokraterna och våldsverkarna som stod utanför Kockum Fritid och
med okvädinsord, äggkastning och slag försökte hindra människor från att
delta i ett fredligt möte med den holländske partiledaren Geert
Wilders, är inga vanliga bråkstakar. Och för att understryka hur
fantastiska just dessa våldsverkare är, citerar hon den tyska
motståndsgruppen Vita Rosen: ”Ingenting är så ovärdigt en civiliserad
nation som att tillåta sig att motståndslöst styras av en ansvarslös
klick som har givit efter för sina lägsta instinkter.”
Det är en ganska bra beskrivning av läget i Sverige just nu. Vi
styrs, utan något märkbart motstånd, av en ansvarslös klick som gett
efter för en av de lägsta instinkterna – att framstå som goda men i
själva verket ställa till enorm skada.
I Vita Rosens första flygblad stod: ”Är det inte sant att varje
hederlig tysk skäms över sin regering i dessa dagar? Vem av oss kan
överblicka de skammens dimensioner som kommer att drabba oss och våra
barn när slöjan en dag har fallit från våra ögon och det mest
fruktansvärda brott – brott som trotsar allt mänskligt förstånd – når
dagens ljus?”
Att jämföra Hitlers angreppskrig och hans utrotning av miljontals
judar med dagens moderatstyrda Sverige, är en tanke som svindlar för de
flesta. Icke desto mindre finns likheterna där: Nedmonteringen av
demokratin, förföljelserna av oliktänkande och ett samhällsexperiment av
aldrig skådat slag. Att inom loppet av några årtionden byta ut stora
delar av Sveriges befolkning och förvandla det land man är satt att
förvalta, från ett tryggt och välmående samhälle till världens näst
värsta våldtäktsland, trotsar sannerligen allt mänskligt förstånd.
I ett sådant land behövs motståndsorganisationer, det håller jag med
Heberlein om. För övrigt har hon fått det mesta om bakfoten. Att ens
nämna det antidemokratiska och våldsälskande AFA med anhang i samma
mening som Vita Rosen är en skymf mot de unga, modiga tyskarna i denna
antivåldsorganisation.

En
som säkert blir mäkta upprörd när hon får läsa Ann Heberleins dumheter
är Suzanne Zeller–Hirzel (bilden), en av de sista överlevande från Vita
Rosen. I dag är hon medlem i the Peoples Movement Pax Europa, en
organisation som motsätter sig islamiseringen av Tyskland och övriga
Europa. I en intervju 2009 förklarade
(New English Review) Suzanne Zeller-Hirzel sitt nya engagemang:
– Jag läste många, många böcker i ämnet, särskilt Mark Gabriels bok
”Islam and Terrorism”. Då insåg jag att man inte stillatigande kan
acceptera dessa saker utan måste göra något åt dem. Man måste stödja
denna sak, det är nödvändigt.
På frågan om vilka likheter hon ser mellan islam och nazism, svarade Vita Rosen-medlemmen:
– Fanatismen och det absoluta anspråket på att sitta inne med den
enda sanningen. Den andliga enkelheten är densamma hos både islam och
nazismen.
Reportern frågade sedan Suzanne Zeller-Hirzel varför hon tror att det
är så svårt att förklara dessa likheter för allmänheten, och här bör
teologen Heberlein spetsa öronen:
– Det finns en allmän likgiltighet för religiösa frågor som gör det
svårt att nå ut. Allmänheten tror också att vi måste vara ”rättvisa” mot
alla. Detta är kontraproduktivt. Det finns också ett allmänt välstånd
med relativt hög levnadsstandard som gör människor lata. Det finns bara
en sak som kan hjälpa och det är utbildning.
Utbildning, säger Suzanne Zeller-Hirzel. Kunskap. Just detta som
medierna försöker hindra svenskarna från att skaffa sig när det gäller
islam. Att Tryckfrihetssällskapet erbjuder sådan kunskap retar
uppenbarligen gallfeber på journalisterna som fortfarande tror sig ha
tolkningsföreträde i alla frågor.
Ann Heberlein må vara totalt okunnig om Vita Rosen och sakna förmåga
att se vilka de verkliga motståndskämparna är, men en sak hade hon rätt i
– det finns något att försvara. Heberlein tycks tro att det som ska
försvaras är vänsterextremisternas rätt att kasta saker på sina
meningsmotståndare och hindra fredliga möten från att äga rum, men det
vi ska försvara är vår frihet.
Frihet från religiöst förtryck, friheten att få fortsätta leva i en
västerländsk demokrati utan fatwor, halshuggningar, steningar och allt
annat som hör hemma i den islamiska sharian. Ska det hittas hjältar
någonstans, så är det sannerligen inte bland stenkastarvänstern – utan
bland dem som vågar stå upp för denna frihet.
PS. Jag begärde plats för genmäle i Sydsvenskan, men kulturchefen
Rakel Chukri ”tackade nej till min fråga om att skriva ett genmäle”
eftersom ”Heberleins artikel handlar inte om Tryckfrihetssällskapet utan
om en moralisk frågeställning, att agera eller inte agera i en tid då
främlingsfientlighet växer sig starkare i Europa”.
Både hon och Ann Heberlein har alltså fullständigt missuppfattat var hotet mot Europa kommer ifrån.